• EIJ90

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt
  • EIJ90
    T90 skrev 2018-05-31 13:41:47 följande:

    Vad skönt! Hoppas det går bra nu. Upp och ner med mig. Känner mig gravid men det gjorde jag ju förra gången med. Känns som inget betyder något. Var på mvc igår, kändes onödigt typ. Ska göra vul 19/6.


    Tack! Hoppas att det går bra för dig också. Du får uppdatera hur det går vid ditt vul. Vilken v är du i då?

    Jag har känt mig både väldigt gravid och ogravid. Nu känns det som att jag har gjort vad jag kan liksom. Kollat upp att det sitter där det ska. Försöker slappna av, vara glad och ta det dag för dag.
  • EIJ90
    Milian03 skrev 2018-05-31 18:56:13 följande:

    Härligt att det såg bra ut :)


    Tack <3 Lång väg kvar. Men man får vara glad nu i vilket fall som tänker jag. Hur går det för dig?
  • joannaq
    babytjejen skrev 2018-05-31 12:04:25 följande:

    Fick utslag på ältest igår o tempdipp idag så ägget släpper nog någon gång under dagen...har täck upp bra denna gången..ska mtss till det ett par dagar till för säkerhets skull :)

    Åh, Hoppas man slipper mer av detta...vill plussa fort fort!!


    Å hoppas det tar sig :)))
  • T90
    EIJ90 skrev 2018-05-31 21:51:38 följande:

    Tack! Hoppas att det går bra för dig också. Du får uppdatera hur det går vid ditt vul. Vilken v är du i då?

    Jag har känt mig både väldigt gravid och ogravid. Nu känns det som att jag har gjort vad jag kan liksom. Kollat upp att det sitter där det ska. Försöker slappna av, vara glad och ta det dag för dag.


    Är 5+0 idag. Vul är vi i 7+5. Ja vad mer kan man göra än att vänta och se...
  • Milian03
    EIJ90 skrev 2018-05-31 21:52:57 följande:

    Tack <3 Lång väg kvar. Men man får vara glad nu i vilket fall som tänker jag. Hur går det för dig?


    Ja absolut. Försök njuta av tanken att det såg bra ut och att du faktiskt väntar barn! :) <3

    Det går bra för mig. Hade gravstickor över så testar fortfarande varje dag och ser hur dom blir starkare. Underbart att se. Förra grav såg jag dom bara bli svagare :( så det är jag tacksam för <3
    BF 190209
  • SL185

    Jag känner mig så jäkla deppig o nere..andra ägglossningen som vi inte får till det på ägglossningsdagen för att mannen får prestationsångest o kan inte prestera. Just den dagen varje gång :( Månaderna löper förbi liksom... jag var lugn denna gång o visade att det är lugnt osv. Men jag mår så fruktansvärt dåligt av detta. Det är en låååång väntan till varje äl...tär på mig psykiskt. Han mår oxå dåligt av det så klart. Men känns inte som att det påverkar honom lika mycket. Känns som att sexlivet är elt förstört. :( förlåt för negativitet..ville bara skriva av mig :(

  • T90
    SL185 skrev 2018-06-01 12:03:32 följande:

    Jag känner mig så jäkla deppig o nere..andra ägglossningen som vi inte får till det på ägglossningsdagen för att mannen får prestationsångest o kan inte prestera. Just den dagen varje gång :( Månaderna löper förbi liksom... jag var lugn denna gång o visade att det är lugnt osv. Men jag mår så fruktansvärt dåligt av detta. Det är en låååång väntan till varje äl...tär på mig psykiskt. Han mår oxå dåligt av det så klart. Men känns inte som att det påverkar honom lika mycket. Känns som att sexlivet är elt förstört. :( förlåt för negativitet..ville bara skriva av mig :(


    Först å främst, be inte om ursäkt! Du är ledsen, orolig och frustrerad. Det är inte att vara negativ.

    Känner så väl igen mig. Du mår skit och så är det... Vissa dagar värre än andra. Man vill bara tiden ska gå, och jävlar vad den ska gå långsamt just då...

    Min sambo tyckte också det var sjukt jobbigt att prestera vissa dagar.... Att sexlivet känns förstört känner jag också igen, vi pratade och pratar mycket om det. Hoppas ni också kan göra det.

    Sen när man plussat kan jag tro att Det tar tid att få det "normalt, spontant och luststyrt" igen. För oss har det inte kommit dit än. Vi är rätt slut båda två på alla plan, men vi ska leva ihop och tror på att det kommer komma tillbaka.
  • SL185
    T90 skrev 2018-06-01 12:32:06 följande:

    Först å främst, be inte om ursäkt! Du är ledsen, orolig och frustrerad. Det är inte att vara negativ.

    Känner så väl igen mig. Du mår skit och så är det... Vissa dagar värre än andra. Man vill bara tiden ska gå, och jävlar vad den ska gå långsamt just då...

    Min sambo tyckte också det var sjukt jobbigt att prestera vissa dagar.... Att sexlivet känns förstört känner jag också igen, vi pratade och pratar mycket om det. Hoppas ni också kan göra det.

    Sen när man plussat kan jag tro att Det tar tid att få det "normalt, spontant och luststyrt" igen. För oss har det inte kommit dit än. Vi är rätt slut båda två på alla plan, men vi ska leva ihop och tror på att det kommer komma tillbaka.


    Jag är så frustrerad och ledsen och håller på bli en psyko :( tvingar mig själv att vara lugn men sen brister jag i tårar o ilska o ser bara svart framför mig. jag vet inte hur jag ska orka mer, känner mig helt knäckt! Han har så svårt o prata om såna saker, jag fattar inte vad grejen är.

    Vi kommer aldrig plussa så här. Jag vill inte heller ha i minnet att det var så här det gick till när vi plussade. Vill att det ska vara ett fint minne. Men vi är så långt ifån nu :( vilket jävla helvete till helg :(
  • T90
    SL185 skrev 2018-06-01 16:00:49 följande:

    Jag är så frustrerad och ledsen och håller på bli en psyko :( tvingar mig själv att vara lugn men sen brister jag i tårar o ilska o ser bara svart framför mig. jag vet inte hur jag ska orka mer, känner mig helt knäckt! Han har så svårt o prata om såna saker, jag fattar inte vad grejen är.

    Vi kommer aldrig plussa så här. Jag vill inte heller ha i minnet att det var så här det gick till när vi plussade. Vill att det ska vara ett fint minne. Men vi är så långt ifån nu :( vilket jävla helvete till helg :(


    Återigen, känner igen mig. Var sjukskriven, fick sjukt mycket panikångest och även suicid några tillfällen efter vårat missfall. Och tiden efter då när vi försökte. Fruktansvärt hur det tär på en. Du är inte psyko, du mår dåligt av allt detta och det är inte konstigt.

    Är ju jobbigt om ni inte kan prata / ventilera kring detta. Skapar så mycket oro, tankar och känslor om man inte vet vad den andre vill/tänker osv. Tänkte också att det här blir ju inget trevligt sätt att få till ett barn, sex på schema och typ ingen lust inblandad. Ett halvår höll vi på så. Mycket blir förstört efter missfall, särskilt om det är första graviditeten som för mig. Allt förknippat med göra barn, graviditet, ultraljud osv skapar ångest.

    Mitt råd är samtalskontakt. Helst för er båda (separat eller ihop) men om inte han vill så gå själv. Jag går hos en och min sambo hos en annan. Nu vill mvc att jag ska gå till deras psykolog så det är tanken.

    Kram till dig. Du är inte konstig och måste inte alls vara lugn. Du har all rätt att gråta, få panik osv.
  • Anonym (T800_101)
    SL185 skrev 2018-06-01 16:00:49 följande:
    Jag är så frustrerad och ledsen och håller på bli en psyko :( tvingar mig själv att vara lugn men sen brister jag i tårar o ilska o ser bara svart framför mig. jag vet inte hur jag ska orka mer, känner mig helt knäckt! Han har så svårt o prata om såna saker, jag fattar inte vad grejen är.

    Vi kommer aldrig plussa så här. Jag vill inte heller ha i minnet att det var så här det gick till när vi plussade. Vill att det ska vara ett fint minne. Men vi är så långt ifån nu :( vilket jävla helvete till helg :(
    jag förstår dig helt, det är en stressande situation att befinna sig i. 

    kan det vara en möjlighet att ha sex lite mer utspritt än bara runt ÄL? Det tar bort lite av pressen att "just denna gången" måste det funka (och dessutom kan det ju leda till en graviditet ett par dagar innan etc också). 

    Vi försöker med mycket fysisk kontakt som inte behöver leda till sex: kramar, mys etc. För min del tar det bort en del av stressen och det gör också att jag blir mer sugen generellt. När det blir jobbigt att ha sex bara för att man så gärna vill ha slutresultatet ( i e bli gravid) så är det tungt. 

    hoppas ni hittar något som funkar för er <3
Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt