• FrozenGarden

    Tycker inte om min sambos son

    Min sambo och jag har varit tillsammans i över 4 år. Vi har en son tillsammans på drygt 1 år. Min sambo har en son sen innan på 10 år. Jag har aldrig lyckats knyta än till honom. Jag blir bara irriterad på allt han gör och tar mer och mer avstånd. Vi har honom varannan helg men det är nu prat på varannan vecka. Pojkens mamma har ensam vårdnad och styr och ställer som hon vill. Nu har hon bestämt att vi ska ha honom så mycket när det enligt inte henne passade innan. Hon vägrar att göra det lagligt för hon får mindre pengar då. Hon vägrar att ens ge oss halva barnbidraget. Men vi ska ha råd att försörja ännu ett barn på halvtid. Pojken i fråga sitter bara och spelar tv-spel och tittar på Youtube hela dagarna, sitter med keps vid matbordet, lämnar skräp överallt. Det är bagateller men det är som en inre irritation hos mig som byggts upp. Jag tycker det är så skönt när han ska hem. Det låter hemskt. Jag in inte förklara det. Men jag känner ingenting för honom och tycker mest han är i vägen. Min sambo ställer inga krav på honom och har under större delen av hans uppväxt inte tagit ansvar alls. Det känns lite som att vi skulle bygga vår familj och den här pojken är en fripassagerare som bara finns där för att irritera mig. Det är konstanta saker och jag blir orimligt irriterad på allt han gör

  • Svar på tråden Tycker inte om min sambos son
  • Sharper
    Anonym (illa) skrev 2018-06-25 11:53:57 följande:

    Får han slänga dina grejer också om de ligger på fel ställe? Eller gäller det bara er vuxna? Och hur skulle han kunnat plocka upp den om han inte ens var där? 


    Vi har sagt till under typ 1 års tid att leksaker ska vara på övervåningen/i sitt rum, alternativt ute om man leker med dom. Vi har totalt 4 barn mellan 2 och 10 år. Enbart 2-åringen har lite leksaker i vardagsrummet men det kommer snart plockas bort. Denna leksak har vi sagt till om i flera veckor, de bor varannan vecka. Det de inte vill ska slängas alternativt gå sönder om tex 2-åringen får tag i det får dom lägga i sina rum. Nu tröttnade jag. Häromveckan slängde jag upp en drös med kepsar och leksaker i trappan som legat på hallgolvet i evigheter trots tillsägelser. Till slut slängs det om dom själva inte lägger upp det på sina rum. Annars skulle vi ha grejer överallt. Det funkar inte riktigt när vi är 6 personer.
  • Sharper
    Pope Joan II skrev 2018-06-25 12:01:25 följande:

    Vidrigt. 

    Och vilket liv är det för ett barn om ett tillbehör till en leksak som ligger på verandan stör. Jag ger mig den på att den nitiska auktoritära översittaren som skrev det själv har ljuslyktor och sådant som hon gillar stående och liggande där. 


    Den står när de ligger såpass att man trampar på den hela tiden. På verandan finns inga ljuslyktor mm pga en klåfingrig tvååring. Leksaker får vara i sandlådan, på sovrummet eller i ett förråd vi har när de inte används. Inte i hela huset och lite till.
  • Sharper
    Pope Joan II skrev 2018-06-25 11:52:56 följande:

    Så han gavs inte ens en slutgiltig möjlighet att göra vad du krävde utan du passade på att lära honom en läxa när han inte var närvarande? 

    Vilken maktdemonstration. 


    Den har legat där i 4-5 veckor och inte plockats bort trots tillsägelser. Så möjlighet att plocka undan den här funnits.
  • Pope Joan II
    Sharper skrev 2018-06-25 12:26:29 följande:
    Den står när de ligger såpass att man trampar på den hela tiden. På verandan finns inga ljuslyktor mm pga en klåfingrig tvååring. Leksaker får vara i sandlådan, på sovrummet eller i ett förråd vi har när de inte används. Inte i hela huset och lite till.
    Som sagt, inte roligt att vara barn i ett hem där de vuxna bedriver den sortens maktspel. Den klåfingriga tvååringen är din förmodar jag. Vilket öde väntar inte hens saker - eller slänger du dem redan nu kanske? Tvååringar brukar ju inte vara så intresserade av att sitta på sitt rum och pyssla snällt med sina leksaker. De brukar vilja leka där man själv är, men i ert fall så åker sopsäcken fram när hen inte tar ansvar för grejerna då förstår jag. 
  • Pope Joan II
    Sharper skrev 2018-06-25 12:27:56 följande:
    Den har legat där i 4-5 veckor och inte plockats bort trots tillsägelser. Så möjlighet att plocka undan den här funnits.
    Ja, det förstod jag av ditt tidigare inlägg. Det jag frågade var om han gavs möjlighet där och då? 

    Om du ändå inte kan ha instagramstyling på verandan så passar det väl inte så dåligt att ha lite bra-att-ha-leksaker och grejer där som barn när som helst kanske har lust att leka med igen.

    Själv har jag en tämligen pedantisk läggning men skulle aldrig någonsin låta den gå ut över barns kreativitet, lek- och övriga stimulansbehov. Fattar inte ens poängen med att ha barn om de och deras saker inte ska få finnas till. 

    Visst, ungar ska lära sig alla möjliga grejer men om man inte får vara barn ens när man är det för att föräldrarna och deras partners måste ha det på ett särskilt sätt så begriper jag inte när de ska vara det. Om du har en högre standard på städning än de andra så får du väl antingen göra mer själv (som inte inbegriper att kasta deras saker) eller kompromissa. Och i första hand är det väl pappan du ska förhandla med om sådana saker.
  • Sharper
    Pope Joan II skrev 2018-06-25 12:29:48 följande:

    Som sagt, inte roligt att vara barn i ett hem där de vuxna bedriver den sortens maktspel. Den klåfingriga tvååringen är din förmodar jag. Vilket öde väntar inte hens saker - eller slänger du dem redan nu kanske? Tvååringar brukar ju inte vara så intresserade av att sitta på sitt rum och pyssla snällt med sina leksaker. De brukar vilja leka där man själv är, men i ert fall så åker sopsäcken fram när hen inte tar ansvar för grejerna då förstår jag. 


    2-åringen är för liten, där av plockar jag undan efter honom. Men min 5-åring och mannens 8 och 10-åring har dom reglerna. Annars skulle det som sagt ligga leksaker överallt hemma. Det är dock förstå gången en leksak blivit slängd. För ett tag sen höll 2-åringen på att slänga i 8-åringens mobil i poolen, rena turen att jag såg att han fått tag i den. Då gömde jag helt enkelt den och sen fick han leta ett bra tag på kvällen innan jag plockade fram den. Vi kan omöjligt hålla koll på alla barnens grejer hela tiden, går de sönder mm tex för att 2-åringen får tag i det får de skylla sig själva då vi ofta påtalar detta för dom.
  • Pope Joan II
    Sharper skrev 2018-06-25 12:39:19 följande:
    2-åringen är för liten, där av plockar jag undan efter honom. Men min 5-åring och mannens 8 och 10-åring har dom reglerna. Annars skulle det som sagt ligga leksaker överallt hemma. Det är dock förstå gången en leksak blivit slängd. För ett tag sen höll 2-åringen på att slänga i 8-åringens mobil i poolen, rena turen att jag såg att han fått tag i den. Då gömde jag helt enkelt den och sen fick han leta ett bra tag på kvällen innan jag plockade fram den. Vi kan omöjligt hålla koll på alla barnens grejer hela tiden, går de sönder mm tex för att 2-åringen får tag i det får de skylla sig själva då vi ofta påtalar detta för dom.
    Min starka åsikt i frågan är att jag tycker att vuxna som kastar barns saker är i avsaknad av konstruktiv föräldraförmåga. Jag har alltid och kommer alltid att tycka att sådant agerade är förfärligt. Vuxna som slänger bort barns egendom bara för att barnen är barn och de vuxna är vuxna och som förmodligen skulle akta sig för att bete sig så mot en annan vuxen är skenheliga och obehagliga (de måste också ha väldigt dåligt minne av hur det är att vara barn). Jag tycker att det är ett svek och jag tycker att det är strongt av barn att förlåta vuxenvärlden sådana övertramp. 

    Jag tror verkligen inte på och skulle aldrig understödja "metoder" som de du tycks ivra för. 

    Har man många barn går det förstås inte, precis som du skriver, att hela tiden ha koll på allas saker. Men det går förstås att hålla koll på den minsta som är den som sakerna är potentiellt farliga för. Det går också att resonera med barn, sluta överenskommelser, omförhandla dem vid behov och att lära dem väldigt mycket väldigt bra på väldigt många andra och väldigt mycket bättre sätt än genom att gömma deras saker eller slänga bort dem. 

    Den som inte förmår det har själv vansinnigt mycket kvar att lära.
  • Sharper
    Pope Joan II skrev 2018-06-25 13:05:49 följande:

    Min starka åsikt i frågan är att jag tycker att vuxna som kastar barns saker är i avsaknad av konstruktiv föräldraförmåga. Jag har alltid och kommer alltid att tycka att sådant agerade är förfärligt. Vuxna som slänger bort barns egendom bara för att barnen är barn och de vuxna är vuxna och som förmodligen skulle akta sig för att bete sig så mot en annan vuxen är skenheliga och obehagliga (de måste också ha väldigt dåligt minne av hur det är att vara barn). Jag tycker att det är ett svek och jag tycker att det är strongt av barn att förlåta vuxenvärlden sådana övertramp. 

    Jag tror verkligen inte på och skulle aldrig understödja "metoder" som de du tycks ivra för. 

    Har man många barn går det förstås inte, precis som du skriver, att hela tiden ha koll på allas saker. Men det går förstås att hålla koll på den minsta som är den som sakerna är potentiellt farliga för. Det går också att resonera med barn, sluta överenskommelser, omförhandla dem vid behov och att lära dem väldigt mycket väldigt bra på väldigt många andra och väldigt mycket bättre sätt än genom att gömma deras saker eller slänga bort dem. 

    Den som inte förmår det har själv vansinnigt mycket kvar att lära.


    Jadu, vi har försökt men inget går in. Jag bryr mig igenom hur deras rum ser ut. Men man låter inte leksaker ligga framme eller saker man är rädd om för att sedan skriks och gapa på 2-åringen för att han råkat förstöra de, när en vuxen såg till minst 10 gånger att de får hålla koll på sina grejer. Vi ska kunna leva i huset också och inte snubbla på en massa leksaker eller för den delen smutstvätt som slänga Hej vilt.
  • smulpaj01
    Sharper skrev 2018-06-25 11:18:19 följande:

    1.meddela mamman att ni kommer kontakta försäkringskassan gällande halvt barnbidrag och även sluta betala underhåll.

    2. Säger inte pappan ifrån får du helt enkelt göra det som vuxen i hemmet.

    Här hemma är det klart och tydligt att vi vuxna bestämmer oavsett biologisk förälder eller inte. Säger jag åt bonus att göra en sak (tex ta av kepsen vid maten) är det de som gäller. Jag har styrt upp vissa saker själv gällande min mans barn bara för att jag inte orkar plocka efter allihop (jag har lite annan standard på städning ön vad han har). Igår tex slängde jag ett tillbehör till bonussonen leksak som legat på golvet på verandan i flera veckor. Trots massor av tillsägelser att det ska plockas bort. Min man tyckte dock jag gjorde rätt. Nu var inte bonussonen hos oss utan kommer på fredag men iallafall.


    Fruktansvärt!

    Bra jobbat, det är nog bara en tidsfråga innan du slipper dessa styvungar då de kommer vägra bo med dig!!
  • Sharper
    smulpaj01 skrev 2018-06-25 13:29:07 följande:

    Fruktansvärt!

    Bra jobbat, det är nog bara en tidsfråga innan du slipper dessa styvungar då de kommer vägra bo med dig!!


    Nja med tanke på att bonusdottern älskar mig, håller mig i handen och vill göra saker med mig. Jag bryr mig om dom, jag hittar på saker med dom. Så där har du fel. Jag vill inte slipåandol, samma regler gäller för alla barn, bara lite modifikation beroende på ålder (som 2-åringen i detta fallet) så du har helt fel :)
Svar på tråden Tycker inte om min sambos son