Tycker inte om min sambos son

. Han älskar sitt barn mest utav allt precis som han älskar sin andra son han har med dig, ingen skillnad. Min bonusdottern är 10 år jag älskar henne precis lika mycket som min som och skulle aldrig vilja leva utan henne. Jag gör inte skillnad, kommer heller aldrig att göra skillnad. Det är inte barnets fel, ställ dig istället frågan vad du och barnets papp borde göra för honom!

Det är nästintill otroligt att det finns så många människor här som är helt perfekta och utan en enda brist. Som kan kasta sten i glashus och namnkalla andra för att man inte har en perfekt situation och för att man har brister. Jag är åtminstone villig att titta på mig själv. Det är mer än jag kan säga för er. Och nej jag skäms inte för att jag inte är perfekt och för att jag har känslor och tankar. Tack till alla er som har empati. Er andra har jag inget till övers för. Kalla mig vad ni vill och gå sen och polera era silverskedar.

Men jösses - ta av dig offerkoftan! Du är inget offer i detta utan DU har valt detta, det har inte den stackars pojken!

Du kan lätt åtgärda Ditt problem genom att flytta! Det valet har inte heller den stackars sonen utan han blir påtvingad dig!

Ta ett beslut, ta RÄTT beslut - flytta snarast!

Det är nästintill otroligt att det finns så många människor här som är helt perfekta och utan en enda brist. Som kan kasta sten i glashus och namnkalla andra för att man inte har en perfekt situation och för att man har brister. Jag är åtminstone villig att titta på mig själv. Det är mer än jag kan säga för er. Och nej jag skäms inte för att jag inte är perfekt och för att jag har känslor och tankar. Tack till alla er som har empati. Er andra har jag inget till övers för. Kalla mig vad ni vill och gå sen och polera era silverskedar.

Där hamnar alltså diskussionen för dig: håll käft eller flytta! Vem är det som ägnar sig åt att peka ut offer? Du har bestämt att det finns en stackars pojke och att han är ett offer. Några konkreta lösningar, förutom "håll käft eller flytta" har du inte. 

På vilket sätt hjälper det någon i den här historien? Du pekar ut ts som den som har gjort ett val. Vilka val har pojkens pappa gjort? Vilka val har pojkens mamma gjort? Vad har du att säga till dom? 

Kanske kommer ts att ta det val du förespråkar, så småningom, men alla är inte som du att de ger upp i första taget, en del försöker sträcka ut en hand och se om det kan finnas någon annan lösning innan man gör det som du förespråkar, nämligen att ge upp.

Ts har gjort ett val att starta en tråd på familjeliv. Vart pappan och mamman, och för all del pojken, vänder sig med sina problem, det vet inte du. Pojken kanske har kamrater som han kan prata med och kalla ts för både det ena och det andra, det vet inte du. 

Att man väljer att öppet tala om att man befinner sig i en situation som man varken tycker om eller vet hur man ska hantera innebär för den sakens skull inte att man är omedveten vilka val man har gjort och att man alltid har ett val att lämna. Men för den sakens skull kan man väl ändå få våga sig på att lyfta upp problemen till ytan och se om det kanske, kanske går att få en lösning på problemet, bara genom att prata om det. 

Om ts flyttar så kommer pojken fortfarande att ha samma mamma och samma pappa och vilka val de gör i framtiden och hur det påverkar honom vet inte du, det lär du ju inte få läsa om i den här tråden. Men du inbillar dig alltså att allt som behövs för att den här pojken ska få ett bättre liv är att ts flyttar ut så fort som möjligt.

Jag vet inte om du har missat det, men ts har ett barn ihop med pappan så det är inte som att hon kommer att försvinna helt och fullt ur pojkens liv bara för att hon flyttar.

Hur ska folk här hjälpa henne, är bättre att söka riktig hjälp hos folk som arbetar och är kunniga inom dessa områden. Här säger folk saker man ibland inte vill höra. Jag reagerade på hur hon i inlägget skrev jag gillar inte min sambos son, det är ett barn vi pratar om. Hur kan man ogilla ett oskyldigt barn som dessutom är hennes barns syskon.