Lämnade bort mitt barn i England..

Hemlig *

Fast vi kan inte ge råd om det, vi känner dom inte. Du känner dom, tror du att de har ångrat sig? Och i så fall, tror du inte att de då skulle kontakta dig?

Ja du får nog förklara lite närmare. Är du en stalker ts?

Enda chansen är väl om de skulle vilja bli av med barnet men den risken är väl inte stor, får man hoppas. Försök även att tänka på att för barnet är detta hans psykologiska (och juridiska) föräldrar och det vore traumatiskt för honom att förlora dem nu.

Det är min sons pappas fru som adopterat så ni förstår ju..?........... Pappan övertalade mig att det var för det bästa medan jag flyttade till Sverige, för jag fick inte ta med mig sonen till Sverige. Men jag mådde ju skit att min terapeut inte såg det, vilken jävla clown!!! Pappan var ett svin och ljög för alla myndigheter han kom på

Jag förstår om det är otroligt ångestfylkt, men du måste sätt barnets bästa först, inte dina egna känslor. Har barnet det bra med sin pappa och adoptivmamma? Har han syskon där? Hur skulle han reagera på att bli uppsliten från den enda familj och det enda hem han känner? Efter att han redan blivit övergiven av sin mamma? Flytta till ett nytt land? Är du beredd på att bo i England igen? Även om du skulle häva adoptionen så är det fortfarande hans pappa. Hur ska han kunna ha en god relation och umgänge med pappan när ni har den här historien?

Förstår att du inte vill något hellre just nu än att få tillbaka ditt barn, men snälla tänk igenom noga konsekvenserna för ditt barn!

Hej

Jag förstår din ångest och även ditt beslut som du ångrar idag. Det måste vara fruktansvärt.

I vissa omständigheter är det nog bäst att adoptera bort sitt eget barn (som man älskar mest i hela världen!) . Det kan vara en kärlekshandling för att barnet skulle få det bättre, bättre liv och trygghet.

Alla är inte kapabla att göra det, eller inse det heller.

Det var kanske det du gjorde -adopterade bort barnet för att han skulle få det bättre än du hade att erbjuda honom då.

Eller så hade du fåttt någon form av förlossningsdepression och förstod inte bättre. Då kanske tänkte du ändå barnets bästa! Du orkade inte och kunde inte ta hand om barnet. Barnet fick det bättre.

Att ångra adoptionen 2år senare är kanske också en naturlig process - du längtar efter ditt barn,

men det är lönlöst att försöka ändra något nu.

Föreställ dig nu en trotsig tvååring som inte alls vill träffa dig, då du inte knutit an till barnet, föreställ dig nu ditt barn som gråter varje gång han ska träffa dig!!! - då han inte vill träffa en främmande tant i hans värld. Barnet längtar till dem som har tagit hand om det. Du kommer att bli superbesviken och det kan också krossa ditt hjärta. Och barnets. Har du tänkt på det? Hur kommer du att reagera?

Du vill slita upp barnet igen...få hnm tillbaka. Barnet är ingen handelsvara. Vill du det egentligen? Skapa kaos i familjen där, vad har du att erbjuda honom idag? Hur ska ert liv se ut? I England? I Sverige? Är du stabil idag?

tyvärr så kommer du att skapa kaos hos denna familj när du ska kräva din rätt och anlita jurister mm. De kommer att må dåligt och det kommer ev att gå över barnet.

Låt barnet vara där du vet att han har det bra. För det tyckte du när du skrev på adoptionspappren. Eller hur?

Hoppas han har en vettig pappa och att pappas nya fru älskar barnet som sitt eget. Låt bli att störa dem

och vänta ut istället!

Kanske kommer barnet att söka upp dig, - sin svenska mor, en vacker dag. Kanske får ni en fin kontakt då.

Och du, sluta inte leva.

Du kan alltid skriva ner all sorg du känner. Du kan skriva brev till ditt bortadopterade barn (som du INTE postar nu, utan till ev framtiden. Så att barnet skulle förstå varför du lämnade bort hnm och att han skulle förstå hur mycket du älskade hnm) Låt det vara din terapi nu.

<3

Har du bra relation till pappan eller hans fru? Isåfall kan du ju prata med dom och säga som det är.

Men fy en sån röra... jag lider verkligen med dig, det verkar inte vara ett vanligt adoptionsärende direkt. Så sonens pappa var gift och de övertygade dig att lämna bort ditt barn?! Hemsk historia :((

Typiskt psykopatbeteende. Jag vet en som övertalades av sin psykopatiske man att sterilisera sig, hon gjorde det men det fanns en baktanke. Direkt när hon gjort det så tog han deras barn och drog och nu har han förbjudit dom att träffas