Slagit min man. Hur be om ursäkt?

Om tråden hade handlat om en man som skrev att han avsiktligt siktade mot sin fru och kastade ett glas i hennes ansikte när han drack, och att hon blev tvungen att åka till akuten och sy men det blev så djupt att hon nu kommer ha ett ärr i ansiktet för resten av livet, så hade det definitivt låtit annorlunda här.

Speciellt om mannen även berättar att han är sjukligt svartsjuk och ofta inbillar sig hur hon flirtar med andra män eller blir flirtad med...

Och även hur frun säger att hon förlåtit honom, men knappt vågar prata med honom av rädsla att han ska skada henne igen.

För mig låter det som att TS förmodligen har varit kontrollerande eller visat tendenser tidigare, våld börjar inte alltid vid första slaget utan psykiskt. Om det verkligen hade varit första gången utan några som heeelst tidigare tecken så hade han nog inte varit så rädd flera dagar efter när hon är nykter och allt.

Att kasta ett glas i något ansikte är inte normalt, herregud, folk säger åt kvinnor att lämna män efter en knuff, här handlar det om ett glas som kastades så hårt att det gick sönder i hans ansikte. Tänk om han hade blivit blind?

För att göra något sådant måste man sakna rejäla spärrar, visst jag köper att man kan kasta saker någon gång om man totalt tappar fattningen, men då har man oftast spärrar som gör att man kastar bredvid eller väljer något mjukare. Att sikta rakt på en människa sådär är inte normalt någonstans.

Och hur mycket du än ber om ursäkt TS, hur ska han eller du själv veta att du aldrig gör någonting sånt här igen?

Tycker att du borde lämna din man eller/och söka vård.

Det du gjorde är helt fel men jag tycker övriga här är elaka.

Du ångrar dig ich skäms vilket är bra, då har ni en början. Ni måste prata om detta och på hans villkor dvs i hans takt. Men du måste framför allt visa med agerande att du ångrar dig. Det räcker inte att be om ursäkt. Tex. du kanske skall sluta dricka om du inte kan kontrollera dig, sök hjälp för det, gå på möten? Det är att visa att du aldrig vill hamna där igen. Eller gå i terapi, ensam eller i par, för att reda ut din agression, det visar också att du aktivt är beredd att arbeta för att det aldrig skall ske igen.

Skriv då inte att det är en psykisk sjukdom som går i arv i släkten för det stämmer inte!!

Ja borderline personer kan få utbrott men ett sånt utbrott som ts uppvisar tyder mycket mer på adhd OM det ligger någon diagnos bakom och det ÄR dessutom ärftligt.

Många med adhd är direkt livsfarliga mot sin omgivning medan personer med borderline är skadliga för dem själva.

Nog om det, ts måste lämna mannen och söka hjälp!

Jag har inte borderline, adhd eller någon diagnos alls. Jag terroriserar inte min man eller psykiskt misshandlar honom heller. Åtminstone inte medvetet.

Jag är sjukligt svartsjuk men jag försöker hålla det för mig själv. Då det sitter i mitt eget huvud. Han vet om att jag har problem med det och försäkrar mig hela tiden att han älskar mig och att han aldrig skulle vara otrogen.

Nu har han pussat lite på mig och jag på honom. Jag grät en stund men hade svårt att prata. Det känns lite bättre.

Jag har inte borderline, adhd eller någon diagnos alls. Jag terroriserar inte min man eller psykiskt misshandlar honom heller. Åtminstone inte medvetet.

Jag är sjukligt svartsjuk men jag försöker hålla det för mig själv. Då det sitter i mitt eget huvud. Han vet om att jag har problem med det och försäkrar mig hela tiden att han älskar mig och att han aldrig skulle vara otrogen.

Nu har han pussat lite på mig och jag på honom. Jag grät en stund men hade svårt att prata. Det känns lite bättre.