Anonym (Försvarsmekanismer) skrev 2018-08-20 05:36:17 följande:
"Det bästa förlåtet är ett ändrat beteende"
Du ska inte röra alkohol igen.
Sen ska du prata med någon terapeut för du har underliggande agressioner som bara väntar på att få komma ut och vi tar bara ut det på den vi vet förstår och förlåter (partnern) och han ska aldrig mer behöva känna att han kliver på äggskal i din närhet för dina underliggande ilskor är ditt ansvar att ta itu med
Jjag själv smällde min man på benet i en panikattack en gång och skämdes i flera veckor men min partner vet att jag går terapi och vet att jag bär på sjuka hemska ärr, han dömde mig inte svart på vitt pga det och han sa det är tur att han såg förbi den enda gången, och sett hur jag kämpat som ett svin med allt mitt bagage och hur jag hanterar allt, han ångrar inte nu någon månad senare att han förlät det) j
Jag menar alla kan tappa kontroll och göra negativa saker i en relation, allt från bråk till otrohet till nåt dumt man säger och dumt man gör och ångrar, rädsla kan göra dumma saker men så länge man tar fullt ansvar när något illa hänt, och gör allt i sin makt för att visa sin partner att man är rädd om relationen så ja, då kan det ske plötsliga infall baserat på rädsla det är naturligt.
Jag höll på åka iväg med tåget utan min man en gång vi hade bråkat i början av relationen (när man inte är helt hundra på att han älskar en) och jag var den med tågbiljetter, tror ni min hjärna kunde bry sig en sekund om det när jag redan var i panikläge och sprang fortaste jag kunde ifrån honom av Försvarsmekanism pga rädsla? Allt sker inte rationellt som vi önskar eller tänker oss men det betyder inte att vi älskar eller respekterar någon något mindre. Jag sprang iväg från honom för jag älskar han så mycket att jag va rädd att han inte kände samma, jag har bara haft män som gjort illa mig psykiskt, fysiskt och inte brytt sig ett öre som ljugit som låtsas vara med mig för mitt utseende och jag hade alla orsaker att tänka att denna man hade ett alibi han med. Han fick bevisat att jag helt släppte verklighetsuppfattning var inte för att jag ville vara ego eller att jag just då var medveten om biljeterna, och inte för att jag inte bryr mig om honom men i vissa situationer tar kroppens försvar över. Det var förmodligen det som inträffat för dig TS.
Ta reda på bakomliggande så din kropp inte hamnar i den zonen igen.
Alla som skriver dömande att du är dum i huvudet de förstår inte de har en svart vitvärld att våld betyder då respekterar man inte personen men så är inte alltid fallet man måste lita på sin egen uppfattning och det tror jag din partner gör precis som min, han har inte ångrat för ett ögonblick att han förlåtit mig , han älskade mig när jag var som sämst för då behövde jag det som mest och han har sett resultatet och aldrig känt sig så älskad och respekterad och han tackar för min kärlek varje dag. Han dömde inte på dessa två händelser när allt var fragile och jag själv knappt visste hur jag skulle hantera allt. Han visste att jag är inte min panikslagna stund, jag är något mycket mer om jag får chansen. Det fick jag.
Jag älskar och respekterar verkligen min man av hela mitt hjärta och vet att det var mitt fel och mina problem som nu är tagna itu med och jag går terapi och jag utmanar mig ständigt i relationen med , det är det minsta jag kan göra för att visa att jag menar allvar, jag älskar honom han är viktig han förtjänar en ängel till partner och efter jag sökt hjälp och vi ökat kommunikationen i relationen har båda känt oss trygga och båda förlåtit mig.
TS läste en av dina kommentarer nu.
Jag skulle aldrig, ALDRIG lita på en människa som skyller sitt beteende på svartsjuka för svartsjuka kommer från en nerkörd självkänsla och en nerkörd självkänsla kommer vara super-skakig för minsta lilla och detta har ingenting med ens partner att göra och svartsjuka är inte kärlek och hör inte till relationer och tappar du kontrollen så långt att din man blir i fara, pga sjuka tankar, då ska du faktiskt inte vara med honom. Och varför ska han trösta dig? Vem tröstar honom då? Har han några kompisar? Tillåter du han ha det överhuvudtaget?
Jag trodde du var som mig, att du menar väl. Att du tar ansvar för när du gjort fel. Så han känner trygghet. Så han känner han litar på dig. Men du verkar bara vara en ursäktande patetisk mans-misshandlare.
