Min sabos sexlust har dött totalt
Jag och min sambo har 3 barn tillsammans. Vi har alltid haft ett bra sexliv, även om det blir mindre o mindre för varje barn(givetvis) så har fortfarande lusten mellan oss funnits.
Men nu är yngsta barnet snart 3 och hennes lust är helt borta, och jag lider nåt ofantligt av det.
Jag försöker förse henne med förutsättningarna för att lusten skall infinna sig.
Till det bästa av min förmåga hjälper jag med städning, barnen, matlagning osv... precis som jag ska göra som den ene parten av ett förälder par... men hon hon blir helt enkelt aldrig kåt? Jag tar även hand om min hygien, håller mig i form...etc
Jag har gjort klart för henne att jag vill inte ha hennes ?pitty sex?. Min potens fungerar inte om jag märker att hon bara ställer upp på sex, inte att hon egentligen vill.
Vi har talat igenom detta ordentligt.
Jag har förklarat för henne varför sex är så viktigt för mig. Jag har bara delat min säng med kvinnor jag älskat, sex är en central del av hur 2 människor som älskar varandra uttrycker sina känslor genom att dela det mest intima med varandra(enl mig personligen iaf). Att då nekas detta får mig att bli lite handikappad om dagarna. Jag kan inte tänka på annat än att få ha sex med henne, sexuell frustration är bara förnamnet. Mitt självförtroende blir rejält skadat av att känna att jag inte gör henne kåt.
Med det sagt så har hon varit tydlig med att det är inte jag som är problemet, hon älskar mig. Mer än någonsin. Hon saknar inget av mig. Hon är inte jättebekväm i sin egen kropp, men hur ovanligt är det hos 3barns föderskor? Samtidigt gör hon inte jättemycket åt det i sin livsstil, och jag älskar hennes kropp oavsett hur stor eller liten den är... så jag pressar inte ämnet.
Av en eller annan anledning... så blir hon inte kåt bara?
Jag undrar om det kan vara en medicinsk fråga?
Hon visar väldigt många tecken som tyder på tidig klimakteriet(händer bara typ 1 av 10´000 35 åringar, men det händer?) både emotionella och fysiologiska. Men hon vill inte kolla upp med läkaren.... så jag kan ju inte få det bekräftat. Tänker knappast tvinga henne till läkarvård hon inte vill ha för att jag är desperat att få göka med henne?
Jag vet inte vad jag ska göra....
Jag älskar henne, älskar familjen vi har tillsammans.
Men att leva i ett sexlöst förhållande när det är så viktigt för mig känns som emotionell tortyr?
Det bryter sakta men säkert ner mig som person.
Polare har föreslagit allt fr att ?piffa till det? med en trekant till att jag skall skaffa en älskarinna som fyller upp behovet.
Men de fattar inte den centrala poängen..... Jag behöver ha sex med henne, vi är överens sen länge att vi inte skall bjuda in andra i sängkammaren...det är inte för oss.
Jag är inte intresserad av en älskarinna, det skulle inte vara annat än masturbation som jag ser det(det gör jag gott av i dagsläget, mer än jag är bekväm med att behöva göra)
Men vad gör jag annars? Jag har inga andra förslag? Detta kan sluta hur illa som helst för mig känner jag om det fortgår ett par år till?
Men om ni trivs så, så kör på! 
Jag är inte superromantisk, jag blir ganska generad, men jag vill bli sedd, få frågan hur min dag har varit. Jag frågar min man det varje dag. Han har frågat mig färre än fem gånger! På SJU år!