Betala av bolånet

Igår kom lönen och innan jag såg röken av den så försvann ytterligare 20 000 till amorteringen. Det innebär att bolånet nu är nere på 1020000 kr. Även om det känns som jag lagt mitt liv på paus för att kunna bli skuldfri så snabbt som möjligt så känns det ändå bra. 
Så här tänker jag. Hade jag inte amorterat något alls, utan bara levt loppan utan att bry mig om framtiden så hade räntekostnaden vid 5% för 1475000 landat på 6125 kr/månad. Istället betalar jag denna månad. Skulle himlen rasa idag och räntan sticker till 5% så skulle månadskostnaden vara 4250 kr. Det är en differens på 1875 kr/månad vilket ger en minskad årskostnad med 22 500 kr. 

Men det bästa är att se skulden gå ner. Kul! Nästa månad blir speciell då lånet prickar 1 000 000. Undra om jag inte ska amortera 20001 kr bara för att komma under miljonen. Det hade varit ett fint sätt att avsluta året på. Så blir det!

Se där, då blev det december och lönen kom in på kontot även denna månad. Egentligen ska man inte frångå sin amorteringsplan, men som jag skrev i förra inlägget så var jag lite sugen på att komma ner under 1 000 000 på mitt bolån. Så det blev en extra femhundring utöver de vanliga 20 000. Sammantaget innebär det att lånet nu är nere på 995 500! 

Att komma under miljonen var det första delmålet. Psykologiskt mycket viktigt. Nästa delmål är att bli kvitt resten av det rörliga lånet. Det kommer att ske (om inget radikalt inträffar) i februari 2020. Sedan är den "bara" 737 500 kr kvar. Känns bra nu när räntorna börjar ticka uppåt.

Inser att jag skrev fel i decemberinlägget. Lånet i dec hamnade på 999 500 och inget annat. När jag nu i januari meddelade banken att jag ville amortera mina sedvanliga 20 000 på lönedagen så fick jag till svar att jag skulle kontakte dem personligen. Tydligen ville de veta var pengarna kom ifrån. För banken var det tämligen orimligt att man kunde amortera sådana summor varje månad. Hur som helst så ringde jag banken och förklarade att jag lever tämligen sparsamt. Bankdamen var en bra stund fortfarande helt oförstående men efter en stund förklarande så insåg hon att det VAR möjligt att ha omkostnader på 10 000 per månad och klara sig fint. Det slutade till och med att hon gratulerade mig som om jag genomförde en bedrift utan dess like.

Men det jag började fundra över var hur olika instanser har så vitt skilda syner på hur mycket en person rimligen borde klara sig på. Hade jag varit i en siguation där jag tvingades gå på försörjningsstöd hade socialen antagligen tyckt att 10 000 varit alldeles för mycket pengar att ge till någon som inte har något alls. Men när man ska ta lån på banken så blir levnadsstandarden plötsligt betydligt viktigare och att klara sig på 10 000 per månad anses fullständigt orimligt. Faktiskt så pass orimligt att de måste göra en mindre utredning för att fastställa att man inte bedriver penningtvätt. Tala om att vi lever i en skev värld..

Hur som helst så fick jag till slut igenom min amortering och har nu sänkte bolånet till 979 500 kr. Tjohoo! Så skönt att vara under miljonen. Nästa stora delmål är som sagt februari 2020 då hela det rörliga lånet är borta. Men fram tills dess kommer jag kunna glädja mig lite extra var 5:e månad eftersom lånet då blir 100 000 kr mindre.

Inser att jag skrev fel i decemberinlägget. Lånet i dec hamnade på 999 500 och inget annat. När jag nu i januari meddelade banken att jag ville amortera mina sedvanliga 20 000 på lönedagen så fick jag till svar att jag skulle kontakte dem personligen. Tydligen ville de veta var pengarna kom ifrån. För banken var det tämligen orimligt att man kunde amortera sådana summor varje månad. Hur som helst så ringde jag banken och förklarade att jag lever tämligen sparsamt. Bankdamen var en bra stund fortfarande helt oförstående men efter en stund förklarande så insåg hon att det VAR möjligt att ha omkostnader på 10 000 per månad och klara sig fint. Det slutade till och med att hon gratulerade mig som om jag genomförde en bedrift utan dess like.

Men det jag började fundra över var hur olika instanser har så vitt skilda syner på hur mycket en person rimligen borde klara sig på. Hade jag varit i en siguation där jag tvingades gå på försörjningsstöd hade socialen antagligen tyckt att 10 000 varit alldeles för mycket pengar att ge till någon som inte har något alls. Men när man ska ta lån på banken så blir levnadsstandarden plötsligt betydligt viktigare och att klara sig på 10 000 per månad anses fullständigt orimligt. Faktiskt så pass orimligt att de måste göra en mindre utredning för att fastställa att man inte bedriver penningtvätt. Tala om att vi lever i en skev värld..

Hur som helst så fick jag till slut igenom min amortering och har nu sänkte bolånet till 979 500 kr. Tjohoo! Så skönt att vara under miljonen. Nästa stora delmål är som sagt februari 2020 då hela det rörliga lånet är borta. Men fram tills dess kommer jag kunna glädja mig lite extra var 5:e månad eftersom lånet då blir 100 000 kr mindre.

Jo, det är helt korrekt. Men mycket handlar också om inställningen till hela det ekonomiska systemet. Vi skuldsätter oss upp över öronen, så pass att staten tvingas gå in och reglera hur vi medborgare ska förhålla oss till våra bolån. Jag vill betala av bolånet med en fast summa varje månad för då kan jag med ganska stor säkerhet prognostisera exakt när lånet är återbetalt. Det finns ingen anledning att göda banksystemet. Att lägga pengarna på börsen är något jag kommer göra senare. Personligen betraktar jag börsen i det närmaste som den största fabriken av luftpengar. I den lekstugan kam jag vara med och leka i den dagen jag inte är skyldig någon (banken) några pengar.

Planen håller i sig. Idag drogs ytterligare 20 000 av på bolånet och är nu nere på 959 500. Jag har ju mitt extrajobb och eftersom jag jobbade extra den första januari så trillade in lite extrapengar denna månad. Tanken var att amortera lite extra men eftersom min dator hade tackat för sig så blev det till att köpa en ny. Eller ny ska jag inte säga att datorn var. Jag hittade en hemsida på nätet som sålde begagnade företagsdatorer till riktigt vettiga priser. Tur i oturen med andra ord.

Sitter nu och slötittar på tv och förundras över hur mycket spelreklam som visas. Men det värsta är att det folk faktiskt sitter och ägnar sig åt det där. I grunden är jag av åsikten att folk ska få göra som de vill med sina pengar. Men vad jag inte riktigt förstår är varför folk envisas med att slänga pengar i sjön istället för att faktiskt göra något vettigt av dem. 

Nåväl, det var bara en kort reflektion. Nu ser jag mest fram emot den här dagen om exakt ett år. Då är planen att investera lite slantar på börsen. Förhoppningsvis kan jag vara helt skuldfri innan 2023 som planerat. Men tills vidare är det bara att fortsätta leva på som vanligt och glädjas åt att skulden krymper lite men säkert varje månad.

Tack, det är strålande bra om du blir inspirerad. Alla har olika förutsättningar att amortera sina bolån. Du verkar ha en plan och en vilja och det är suveränt. Heja på!

Hoppsan vad tiden går fort när mycket saker händer. Sedan jag skrev sist gar jag bytt jobb. Inte bara en gång utan två gånger. Vanligtvis byter man jobb och går upp i lön. Jag har gjort tvärtom. Varför? Helt enkelt för att jag vantrivdes något oerhört på mitt förra jobb. Hur som helst. Att ha gått ner i lön har inneburit en förändring i amorteringsplanen. Nu har jag inte amorterat under provanställningstiden. Men om allt går vägen så är jag fast anställd den 20 juli. Då ska en ihopsparad slant läggas på att bli kvitt det sista på den rörliga delen av lånet.

Då har jag "bara" 737 500 kr kvar på lånet. Eller, i teorin knappt 600 000 kr då jag har lite buffertspar.

Ganska häftigt att det faktiskt går att amortera så hårt om man bara anstränger sig. Så nu är det bara resten kvar. Synd bara att den låsta delen av lånet är just låst. Fram till november 2022 kan jag således inte se lånestapeln gå ner. Frågan är nu om jag vågar mig på att investera det sparade kapitalet på börsen i hopp om att klara av målet med att bli skuldfri till 2023..

Hoppsan vad tiden går fort när mycket saker händer. Sedan jag skrev sist gar jag bytt jobb. Inte bara en gång utan två gånger. Vanligtvis byter man jobb och går upp i lön. Jag har gjort tvärtom. Varför? Helt enkelt för att jag vantrivdes något oerhört på mitt förra jobb. Hur som helst. Att ha gått ner i lön har inneburit en förändring i amorteringsplanen. Nu har jag inte amorterat under provanställningstiden. Men om allt går vägen så är jag fast anställd den 20 juli. Då ska en ihopsparad slant läggas på att bli kvitt det sista på den rörliga delen av lånet.

Då har jag "bara" 737 500 kr kvar på lånet. Eller, i teorin knappt 600 000 kr då jag har lite buffertspar.

Ganska häftigt att det faktiskt går att amortera så hårt om man bara anstränger sig. Så nu är det bara resten kvar. Synd bara att den låsta delen av lånet är just låst. Fram till november 2022 kan jag således inte se lånestapeln gå ner. Frågan är nu om jag vågar mig på att investera det sparade kapitalet på börsen i hopp om att klara av målet med att bli skuldfri till 2023..

Tack!

Exakt det du beskriver är det jag strävar efter. Det är något visst med att vara skuldfri. Grattis till dig som har lyckats med bedriften.Grattis till dig själv som faktiskt har lyckats med bedriften. Det är exakt det du beskriver jag själv strävar efter. Bara en sån sak som att slippa se skulden och veta att man kan göra i princip som man vill med lönen efteråt.