Betala av bolånet

Det är suveränt att du lyckats så bra. Är lite av en fegis och låter det hellre ta något år extra att bli skuldfi än att chansa med så stora summor på den något lynniga börsen.

Precis så resonerar jag. Kan mycket väl tänka mig att placera pengar på börsen, (vilket jag delvis gjort) men jag tänker att så länge jag har lån så är det någon annans än mina egna pengar jag spekulerar med. Ingen rolig känsla. Så först betala av och sen ha roligt med mina "egna" pengar. Sova gott kommer jag också att göra.

Nu var det 6 månader sedan jag började mitt nya jobb och min provanställning är således slut. Det firades med att lösa det rörliga bolånet på 100 000 kr. Nu har jag bara ett bundet lån kvar som sträcker sig till november 2022.

Min ursprungliga plan var att amortera 20 000 kr/mnd och bli helt skuldfri i januari 2023. Men efter att ha bytt jobb och gått ner i lön så har jag fått revidera planen. 

Kruxet just nu är att jag inte längre kan amortera så länge resterande del (737 500) är låsta i drygt två år till. Men det är ändå uppmuntrande att tänka att om jag lägger undan 15 000 per månad i 28 månader, så är det 317 000 kvar på hela lånet. Räknar jag dessutom bort det jag har sparat i övrigt så skulle det i teorin bara vara 184 500 kvar i bolån den 28 november 2022. Det är ju betydligt mindre än vad folk köper bilar för idag.

Dock har jag en sidoplan. Även om jag har varit emot att lägga alldeles för mycket pengar på börsen innan jag betalat av bolånet så kommer jag att spara 5000 på börsen (från de 15 000) jag tänkt lägga undan. Förhoppningsvis kompenserar avkastningen en del av inkomstminskningen på grund av jobbytet.

Kanske, kanske att jag ändå klarar av att nå målet att vara helt skuldfri 2023-01-25. 

Som vanligt den 25:e trillade lönen in och en del av den åkte direkt in på amorteringskontot. I kronor och ören innebär det att bolånet är nere på 487 500. En reflektion jag gjorde är att jag startade den här tråden för ganska precis två år sedan (2018-09-08) och då hade jag 1 120 000 i bolån. Min första "magiska" gräns var att komma ner under miljonen. Nu har jag kommit under halvmiljon och det får väl betraktas som någon slags milstolpe det också.

Den senaste tiden har jag haft ett sug efter att köpa en elcykel. Idag var jag till och med iväg och provcyklade ett potentiellt köp. Men så kom verkligheten ikapp mig och jag tackade för mig och tog mig hemåt med apostlahästarna. Att jag ens funderade på att lägga en månads amortering på något jag egentligen inte behöver. Fast det var en bra övning i disciplin!

Tanken på att nästan ha köpt en pryl påminde mig om att jag behöver sätta upp ett nytt delmål för att inte tappa motivationen. Å andra sidan vore det ju bara dumt att lägga av med amorteringen nu när det är så lite kvar. Bara det gör ju att motivationen ökar igen 

När jag tog lånet så delade jag upp det i två lika stora delar, ett bundet och ett låst på fem år. Den rörliga delen betalade jag av med samma summa varje månad. Nu har fasta delen kan jag inte amortera på, åtminstone inte utan att åka på att veta ränteskillnadsersättning. Därför lägger jag undan hälften av det jag amorterade förut på att vanligt sparkonto och den andra halvan i en lågriskfond. Med lite tur växer de till sig där.

När den lånedelen sedan släpps fri (2022-11-28) så kommer jag att skicka in allt jag sparat till banken. Det kommer att bli en trevlig måndag!

Ja, exakt så är det. Obundna lån, eller 3-månadersränta som det egentligen är, betalar man av "gratis".

Hej igen tråden!

För snart fem månader sedan skrev jag att jag hade 487 500 i teoretisk skuld, då bolånet är bundet till november 2022. Idag kan jag konstatera att skulden sjunkit till 399 500 kr. 

Resan började i november 2017 när jag köpte min nuvarande bostad och tog lån på 1 475 000. Under resans gång har jag jag bytt jobb två gånger, varit arbetslös i några månader och samtidigt tagit hand om min son varannan vecka. Många gånger har jag funderat över det realistiska i att ro i land projekt "betala-av-bolånet-fortare-än-vad-som-betraktas-som-normalt". Men på något sätt har det ändå gått. Mycket tack vare att jag har haft extrajobb som jag har kunnat luta mig mot, i synnerhet när jag var arbetslös, men framför allt för viljans skull. 

Många kanske tycker att jag har haft ett tråkigt liv som inte rest eller ägnat mig åt dyra hobbyn eller käkat skaldjursplatå när tillfällen dykt upp. Och det kanske jag till viss del också tycker. Men samtidigt ångrar jag inte för en sekund att jag tog det knasiga beslutet att "pausa" mitt liv under ett par år för att trygga resten av mitt liv, i vart fall ekonomiskt. 

Nu är det alltså bara 399 500 kr kvar att betala av på bolånet. Jag säger bara för att jag ändå började på en förhållandevis hög summa. 

Ett litet bakslag är att jag på grund av arbetsbrist blivit uppsagd från mitt extrajobb som jag har haft i 3 år och som genererat ca 5000 kr extra i månaden. Det fina är att jag förmodligen kan börja på ett nytt extrajobb som kompenserar det inkomstbortfallet. 

Nu till tvisten.

Jag har varit tämligen skeptisk till att placera kapital på börsen, men har gjort det ändå. Förhållande tråkiga, men ganska ganska säkra fondinvesteringar. Det bar ju emot att ha pengar på ett nollräntekonto och det ångrar jag inte heller. Vill bara tillägga att jag inte kan ett skrot om investeringar på börsen, men historiskt och statistiskt har det ju varit bättre än ett vanligt bankkonto, så varför inte. Och det har gett resultat. Kanske att jag till och med blir kvitt bolånet innan min ursprungliga plan som varit januari 2023, alltså om knappt två år. 

Heja alla er som går i tankarna att spara pengar och minska era skulder. Kan jag, kan ni!

Inser nu när jag läste mitt första inlägg från 2018 att planen var att ha betalat av lånet 2023-04-25 och inte januari 2023. Ingen stor diff, men det vore ju trevligt att nolla det där lånesaldot under 2022.

Då kan jag ju tänka att upploppet snart ska börja!

Hej hopp!

Så var det dags för en liten uppdatering. Det har inte skett några jätteförändringar sedan jag skrev sist, även om det går åt rätt håll. Bolånet är nu (i teorin) nere på 340 000 kr. Ja, eller det blir det så fort kronorna från skatteåterbäringen trillar in. Sen är det bara att se fram emot den dagen jag kommer under 300 000 strecket. 

Hoppas bara att världen håller ihop och att Coronaeländet tar slut snart.

Jag tänker snarare såhär. Varför inte passa på och jobba lite hårdare nu ett par år och bli helt skuldfri. Då behöver jag inte oroa mig för ekonomin utifall att jag just blir sjuk, arbetslös eller liknande.