Betala av bolånet

I första hand handlar det om att kunna betala av hela bolånet om det händer något. Beroende på ränteläget de kommande åren kommer jag troligtvis ha kvar lite lån och låta de sparpengar som avsatts för bolånet föröka sig på börsen. Förhoppningsvis kan jag på så vis både äta kakan och samtidigt ha den kvar.

Med några dagar kvar till midsommar har lönespecarna kommit. Ett litet tillägg på ordinarie lönen från mitt heltidsjobb och några extra timmars gnet på extrajobbet har resulterat i att jag nu har ca 277 000 kvar på bolånet. 300 000 kronors gränsen är därmed passerad. Tjohoo!!

Hur ska det då firas? Med mera jobb naturligtvis. Hela midsommarhelgen är vigd åt arbete och det gör förstås att extraslantar trillar in. 

Jag har fått en del frågor om det är värt att sätta livet på halt för att betala av så hårt på bolånet. Det enkla svaret är att det inte var särskilt svårt alls och jag rekommenderar fler att göra det. 

Nästa inlägg kommer när jag kommer under 200 000. Tjolahopp :)

Hej hopp tråden!

Lönedags och det innebär i vanlig ordning att nya pengar kan läggas undan för att nå målet att betala av bolånet.

Om man har lite koll på börsens utveckling det senaste året så vet man att det har gått rätt skapligt. Detta har i mitt fall inneburit att måldatumet för att nolla bolånet i teorin har tidigarelagts ytterligare. 

Jag skulle återkomma med ett inlägg när lånet kommit under 200 000 kr. Nu när lönen kommer så kommer den gränsen att passeras. Nu är det knappt 170 000 kvar och det känns en smula overkligt. Tanken är att börja "leva" på riktigt när bolånet är avbetalat där jag bara har ett jobb och en mer aktiv fritid. Men när jag tänker på saken så är jag inte helt missnöjd med hur jag lever idag. Tänk om jag blivit fast i mitt sätt att leva?! Nåväl, det fina är att jag har ett val för hur jag vill leva mitt liv, och det var lite det som var planen när jag började den här resan i slutet av 2017. 

Hej tråden!

Det är lönedag och knappt en månad kvar till julafton. För två månader sedan skrev jag att jag hade kommit ner till 170 000 på bolånet och det var ju en trevlig känsla. Nu när lönen har kommit kan jag konstatera att lånet är på 117 000 kr. Nu finns det ingen hejd för hur mycket jag jobbar och vissa skulle nog tycka att det är på gränsen till för vad som är sunt. Själv är jag så fokuserad på att komma i mål att jag inte tänker på det. 

Om jag orkar hålla samma tempo med två jobb så borde jag kunna vara skuldfri till sommaren. Kruxet är att jag då inte kommer att ha några pengar kvar. Så det vore ju inte dumt att bara köra järnet under resten av 2022 för att spara ihop en liten buffert och sedan bara slappna av. Men first thing first. Inför nästa lön ska det inhandlas lite julklappar vilket innebär att 100 000 gränsen inte kommer att nås förrän januari. Det är fördelen med att inte veta exakt hur mycket lön jag kommer att få, beroende på hur mycket jag jobbar. Det märker jag snart!

Adjö så länge!

En månad har gått sen jag skrev något senast. Idag kom lönen in och det mesta fördes oavkortat till det konto som är vigt åt att betala av bolånet med. Dagen till ära kan jag se att bolånet nu har sjunkit från 1 475 000 i oktober 2017 till 88 500 i december 2021. Intressant nog går det betydligt fortare än vad jag hade räknat med. Planen från början var att göra den sista betalningen på lånet i april 2023, men nu verkar det som att det redan kan bli klart till maj nästa år, dvs om 5 (!) månader.

Jag funderade på om jag hade räknat fel från början. Att bli färdig nästan ett år innan är ju inget jag hade räknat med men det hade kunnat vara åt andra hållet också.

På jobbet har jag en kollega som har tio år kvar till pension och börjar få ångest över hur denne ska få ihop ekonomin. Bara hyran äter upp en stor del av inkomsten. Att börja spara nu verkade inte heller vara ett alternativt då hon har vant sig vid ett visst leverne. Å ena sidan tycker jag synd om kollegan, men jag känner också att det är lite ovilja som kan ställa till det.

En annan kollega som är betydligt yngre ojar sig också för framtiden. Denne har jag berättat att ta chansen och börja spara ordentligt nu medan kollegan har låg hyra, vilket egentligen borde vara den enda fasta hyran som är nödvändig. Men även där har jag fått till svar att det är så mycket runt om som kostar pengar.

Dessa två är både mina skräckexempel och mina inspirationskällor till att fortsätta amortera av på bolånet. Att aldrig behöva oroa sig för sitt boende ser jag som en stor trygghet.

I maj när bolånet är betalt kommer jag vara helt på noll och det är inte så kul. Lösningen blir att jobba som en tok i kanske ett år till för att få en buffert och en slant att renovera badrummet för. Sedan är det bara att slappna av.

Men first thing first. Nu ska vi nolla bolånet!! 

Hej hopp tråden!

Av någon anledning fick jag lite lägre lön än jag hade tänkt mig den här månaden. Förmodligen är allt i sin ordning, men det är bäst att dubbelkolla. 
Detta lilla bakslag till trots så har jag ändå kunnat föra över en slant till det stora amorteringskontot. Det innebär i kronor att jag har har 67 000 kvar att betala av på det där bolåneberget. 

Idag fick jag ett brev från min bank som meddelade att de höjer priset för sina tjänster. Just nu är jag lite beroende av min bank och det vet de också. Men om några månader ska jag skicka ett meddelande till dem. Andemeningen kommer att vara "tack och hej".

I slutet på förra året hoppade jag av "börsen-tåget". Tacka min lyckliga stjärna för det nu när det där stadiga tåget har förvandlats till något som närmast kan likna en åkattraktion på nöjesparken. I mina svaga ögonblick funderar jag på om det inte vore intressant att hoppa på det där igen, men sen tar jag mitt förnuft till fånga och inser att det är bäst att bara sitta still, hålla ut och sova gott om nätterna ett tag till.

 

Fredagen den 25/2. Februari är snart slut och jag har fört över en slant till mitt amorteringskonto. 25/5 har jag så pass mycket sparat att jag skulle kunna lösa lånet. Lånet går ut i november, men jag skulle faktiskt tjäna på att lösa det i förtid, trots att jag skulle behöva betala ränteskillnadsersättning. Dessutom skulle jag vara helt fri från allt vad lån heter redan till sommaren.

Nu har jag alltså bara 40 000 kr kvar tills jag kan betala av allt. Idag betalar jag ca 1 000 kr för mitt bolån och den extra tusenlappen kommer jag att få över varje månad vilket känns ganska trevligt.

På ett sätt känns det som att jag då kan börja bygga min ekonomi på riktigt. Att ha lån känns som att man konstant är på minus och det är en skavande känsla att veta att man är skyldig pengar. När man dessutom inte har några framtida arv eller liknande att se fram emot så blir det här alldeles utmärkt bra. Varje krona som trillar in från och med junilönen gör att jag hela tiden går plus. 

Ne, nu hoppas jag mest att det lugnar ner sig i världen..

Hej tråden!

Jag missade att uppdatera läget i mars. Då kom iaf skattebeskedet och det var inte ett roligt sådant. Jag blev informerad om att jag skulle betala kvarskatt. Inte en liten summa heller för den delen. Orsaken är att jag har ett extrajobb som gör att det blir tokigt med den beräknade skatten. Men jag har betalat in den summa som Skatteverket kräver av mig. Detta till trots kan jag konstatera att jag fortfarande kommer att kunna vara skuldfri i samband med majlönen. 

Just nu har jag, givet att jag betalar in allt jag har, ca 27 000 kvar av mitt bolån. Av någon anledning känns det nu som att det går trögare att betala av lånet än vad det gjorde innan. Kanske är det för att flera hundratusen känns så avlägset att det inte riktigt går att tänka rationellt kring en sådan summa. Nu när jag bara är någon månadslön bort så blir det mer verkligt.

 

Igår ringde jag banken och frågade vad det skulle kosta att lösa lånet i förtid. Det är som sagt bundet till november vilket innebär att jag skulle behöva betala knappt 5 000 kr till banken i låneavgift (efter skattereduktion). Om jag däremot betalade av allt i maj så skulle det kosta mig ca 2 000 kr.

 

Nåja, det kan jag fundera på ett tag till.

Tack! Historiskt ett har det såklart lönat sig att att placera pengarna på börsen. Men det ska göras över tid och vem vet vad som händer imorgon? Folk tycks glömma bort, eller vara mindre benägna att fundera på de konsekvenser man kan drabbas av vid exempelvis sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa. För mig personligen handlar det om att ha en stabil grund att falla tillbaka på OM något oförutsett skulle hända. Att inte behöva oroa sig för att inte få hjälp från samhället gör mycket bara det.
Sedan när allt är betalt så kan jag spara och investera lite hur som helst utan att behöva fundera speciellt mycket över vad som händer runt omkring mig. 

Måste erkänna att jag kan bli lite provocerad av folk som lever som om det inte fanns en morgondag. När sedan något riktigt oförutsett händer så skyller man på allt och alla för att man har det kämpigt och inte har råd att betala sina räkningar. 

Åhej, tråden!

Det har blivit några inlägg genom åren och nu närmar jag mig slutet. När lönen kom idag så for en slant rakt in på avbetalningskontot. Det här innebär att jag har 5 000 kr kvar på lånet och sedan är det färdigt. Det är i tider som dessa jag är tacksam över att ha dragit i gång det här smått galna projektet. Räntorna stiger och det är allmänt oroligt i världen. Då är det skönt att ha boendet tryggar och att inte vara så Men det är inte så att jag ångrar det, snarare kan jag ibland fundera på varför jag inte gjorde det här för 15 år sedan. Men man ska inte ångra saker man inte har gjort, det blir ingen lyckligare av. Däremot har jag lärt mig att det går att ro i land det mesta, bara viljan finns där.

Till att börja med ska jag spara ihop en liten buffert, motsvarande några månaders nettoinkomst. Sen är planen att börja månadsspara i fonder för ca hälften av det jag fram tills nu har amorterat med. Resten kommer jag bara njuta av, utan att behöva fundera över om ränteläget eller andra oförutsedda händelser. Inget lyxliv på något sätt. Men lugnt och tryggt!

Tackar! 

Hej för sista gången!

Den 8e september 2018 skrev jag mitt första inlägg i den här tråden. Målet var att betala av hela bolånet och bli skuldfri. Mycket vatten har runnit under broarna. England har har gått ur EU, börsen har rusat och rasat. En pandemi som lamslog en hel värld i två år och ett land i Europa som besinningslöst och omotiverat blivit angripet av ett annat land. Människor har gått bort och människor har blivit till. 

De senaste fem åren har med andra ord gått både upp och ner. Världen i stort och även för mig. 

Men jag hade ett mål som till en början kändes som något mer eller mindre oövervinnerligt. Jag skulle betala av nästan 1,5 miljoner som jag hade lånat till min bostad med en helt vanlig lön. Under tiden har jag bytt jobb och under några veckor varit formellt arbetslös. Men jag har också jobbat som en tok, allt för att nå målet. Och nu idag, 2022-05-25 ringde jag banken och sa att jag ville lösa mitt lån som är bundet till november i år. Med tanke på hur räntan har stigit den senaste tiden behövde jag bara betala en liten hundralapp för att lösa lånet i förtid.

Jag har skrivit i den här tråden som en slags dagbok för mig själv. Många uppmuntrande rader har ni skrivit vilket jag är tacksam för. Vissa har tyckt att jag varit osmart som inte satsat mer på börsen istället för att amortera. Era åsikter har också varit värdefulla, så tack för dem också!

Nu är det lite tunga ekonomiska tider för alla. Med stigande inflation och höjda räntor. Det är lite för exakt de här tiderna jag har sparat för. Även om jag nu känner mig fullständigt lugn för min ekonomiska situation så kommer jag ändå att jobba ungefär lika mycket ett tag till för att spara ihop en ordentlig buffert. Men jag har absolut inget mål, utan allt som kommer in nu är ren och skär bonus.

Så en uppmuntran till er som har ett mål. Go for it. Klarar jag så klara ni!

Så tack tråden och tack till er som har läst och kommenterat. Ett litet tack vill jag rikta till mig själv som klarade av den här resan utan att kapsejsa. 

Klart slut.