• OJA77

    Specialklass eller inte för sonen?

    Hej
    Jag har en snart 8-årig son som är väl fungerande i alla andra sammanhang men när det kommer till skolan så blir det stopp. Där kan han blir arg väldigt lätt, vägra göra det som krävs av honom och kan vara ovillig till att ta del av undervisningen genom att helt enkelt inte vilja vara kvar i klassrummet. Hemma däremot visar han på att han har tagit del av undervisningen och ligger bra till vad gäller läsningen men i skolan vägrar han visa detta. Vi föräldrar har kämpat för att sonen ska få mer hjälp och stöd vilket vi nu har fått igenom men med villkoret att om detta inte fungerar så ska sonen tvingas byta skola och få gå i en specialklass. Jag tror absolut att sonen behöver extra hjälp och stöd för att klara skolan men det som gör mig tveksam till specialklassen är att de sitter i en helt annan skola i ett annat område och de är helt avskärmade från andra barn. De som går i dessa klasser är barn med olika npf-diagnoser och många av dessa barn har problem med den sociala biten (enligt samtal med enhetschefen för dessa klasser). Sonen fungerar bra i sociala sammanhang och i alla andra miljöer och är "normalbegåvad" men av någon anledning fungerar han inte i skolmiljön. Hur skulle ni resonera kring att flytta honom till en specialklass mot att försöka få gå kvar alternativt byta till en annan skola? Hur viktig är den sociala biten i barnets utveckling ställt mot utbildning? Finns det någon skola i GBG som arbetar på ett annat sätt med dessa barn?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-09-18 10:28
    Nu har skolan beslutat, hela 4 dagar efter att ett åtgärdsprogram författades, att sonen ska ändå flyttas till specialklass i en annan skola!! De ansåg att det inte fungerar trots att elevassistenten var frånvarande hela den första veckan och sonen fick ha flera olika vikarier i dennes ställe. Sonen hade blivit arg vid några tillfällen och vid ett tillfälle sagt en sak som inte mottogs positivt. Under vissa lektioner har sonen inte deltagit i undervisningen även om han var på plats i lektionssalen. Överenskommelsen om att testa med en elevassistent i 8 veckor blev endast 3,5-4 dagar. En av dessa dagar hade sonen dessutom visat enorma framsteg och jobbat jättebra (enligt pedagogerna i skolan), men det ansågs inte räcka alls. Historiken var viktigare än de framsteg som sonen ändå gjort sen han började 2:an. Vi fick inte ens landa i förra veckans beslut innan skolan väljer att avbryta!! Helt sjukt att det får lov att gå till på detta sätt!!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-10-22 14:44
    Nu har skolväsendets överklagandenämnd bestämt att sonen INTE får gå kvar i sin skola under handläggningstiden och han ska härmed tvångsförflyttas till en annan skola på andra sidan stan. Känner mig så fruktansvärt maktlös som förälder! Helt utan rättigheter och skolan har ljugit sig blå för att slippa oss och vår son och den som kommer betala priset för detta är vår son.

  • Svar på tråden Specialklass eller inte för sonen?
  • Anonym (Lärare)
    Anonym (Lärare) skrev 2018-09-13 23:26:15 följande:

    Detta låter helt absurt. Arbetar själv på skola, och har många elever som har (från vad det låter på din beskrivning) haft större utmaningar att fungera i skolmiljön. Visst har olika skolor olika lösningar för särskilda anpassningar, men en särskild undervisningsgrupp ska ju verkligen vara en sista sista sista utväg och helst tillfälligt (och helst med inslag av "ordinarie" undervisningsgrupp också, vilket ju inte är så lätt när man går på en annan skola). Det är inte heller rimligt av skolan att skriva i åtgärdsprogrammet att han får "8 veckor på sig". Visst kan man utvärdera efter åtta veckor, det kan väl vara rimligt. Kanske kan man då se på vilket sätt assistenten har försökt hjälpa till, och om det har fungerat eller om man ska testa en annan metod. Men det är inte rimligt att tro att ett barn ska lära sig hantera/fungera i alla de olika situationer som skapar problem på 8 veckor. Inte att en vuxen skulle göra det heller. Då kan de inte rimligtvis ha en bra bild om vad som faktiskt utgör utmaningar för er son. 

    Okej, slut på rant. Blir bara så förbannad när skolor inte tar sitt ansvar, när andra skolor verkligen gör allt i sin makt för att stötta (och möts förståeligt av misstro just pga andra skolor som inte gör det de ska).

    Lite tips/tankar. Som ni skriver kan ni överklaga åtgärdsprogrammet. Jag förstår att det kan kännas jobbigt. Men kanske kan det vara värt att överklaga just de 8 veckorna och vad det innebär? Se också till att personalen skriver ner i åtgärdsprogrammet exakt vad de tänker göra. Säger de att det finns tankar på en särskild undervisningsgrupp efter 8 veckor ska det stå exakt så, annars är det ju svårt att överklaga. 

    Sedan ska jag kanske säga att jag har en nära vän som arbetat i en särskild undervisningsgrupp, och de har det motsatta problemet: Föräldrar vill in i det sista få sina barn dit, för att de ska få det stöd de vill ha. Kanske kan det vara värt att testa om skolan har en plan för hur er son ska "integreras" in i en vanlig klass igen. Som sagt, särskild undervisningsgrupp ska vara tillfällig. På min väns arbetsplats har de fantastiska resultat (detta är inte i GBG tyvärr). 

    Är BUP inkopplade? Är skolpsykolog inkopplad? (Jag förutsätter eg. det, annars är det sanslöst att föreslå särskild undervisningsgrupp). Ibland kan man ju få hjälp att sätta press på skolan av utomstående. 

    Och jag kan tyvärr inte tipsa om skolor i GBG, för jag bor inte där. Men jag vill ändå säga att det finns bra skolor också! Jag tror som inte ens att vi är i minoritet egentligen. Eller, jag hoppas verkligen inte det. 

    Lycka till (och ursäkta för mitt låååånga inlägg!) 


    Glömde säga: Assistenter kan göra underverk! :) Jag hoppas assistenten är så vettig och fin som alla assistenter jag känner är :)
  • OJA77
    elin1989 skrev 2018-09-13 15:13:26 följande:
    Det skapar ju uppenbarligen en dålig miljö. Förhoppningsvis blir det bättre med elevassistenten, de borde ju kunna fånga upp honom innan det går så långt! Men annars är väl specialklass enda alternativet? Han kommer ju också att få det svårt socialt om det fortsätter, de andra barnen kommer ju att reagera mer ju äldre de blir.
    Sonen har under hela 1:an klagat på ljudnivån i klassrummet och att det har varit bråk samt att han inte fått vara ifred när han försökt jobba. Ibland har det känts mer viktigt för de inblandade att prata om de anställdas arbetsmiljö än om barnens för det är vad vi har fått höra på nästan varje möte. Ja det är många aspekter att ta hänsyn till här. Just nu verkar det som han ändå har kompisar och har några att leka med i skolan så än så länge fungerar det. Enda alternativet som jag ser det är att byta till en annan skola som jobbar på något annat sätt än denna. Problemet är att det är lång väntetid för att bli erbjuden en plats.
  • OJA77
    Anonym (C) skrev 2018-09-13 15:33:01 följande:

    De måste vara tydligare med vad de förväntar sig inom 8 veckor.

    Om de går från att inte ha någon insatsplan och en rörig skolsituation kan de knappast förvänta sig perfektion inom såpass kort tid.

    Mer rimligt blir väl att man sätter in insatser, gör en första utvärdering efter en kortare tid, ändrar lite vid behov och förhoppningsvis ser förbättringar inom 8 veckor. Då vet de ju att de kan jobba framåt och gradvis förbättra situationen.

    Klarar de inte av att nå någon förbättring kan det kanske vara rimligt att ansöka om en plats på en annan skola, men förutsättningen måste väl¨ändå vara att de anstränger sig för att få till fungerande anpassningar.

    Sedan undrar jag om de verkligen gjort en pedagogisk kartläggning och tittat närmare på orsaken till varför saker inte fungerar i skolan.

    Dessutom tycker jag ni borde kunna kräva en plan för hur sonen på sikt faktiskt ska ha möjlighet att komma tillbaks till en vanlig skola.

    Den typen av specialskola du talar om är ofta en skola där barnen går 0,5-3 år,  får tid bade för att mogna och får hjälp att hitta verktyg för att fungera bättre i den vanliga skolan längre fram.


    De har egentligen inte uttryckt vad de förväntar sig under de här veckorna. De anser egentligen att de har redan gjort allt och att det ändå inte fungerar. Insatsen med elevassistenten har vi nog enbart lyckats få igenom pga att vi i maj anmälde skolan för att de inte har gett det stöd som sonen behövt. De förväntar sig egentligen att han ska misslyckas för även om vi tackade nej till platsen för specialundervisningen så misstänker vi starkt att de fortfarande håller den åt oss.

    En pedagogisk kartläggning gjordes förra hösten och enligt oss föräldrar var den undermåligt gjord och vi ifrågasatte mycket av det som framkom men det dröjde flera månader innan vi fick alla underlag och då visste vi inte heller att man hade rätt att överklaga det. De har aldrig tagit reda på varför utan bara kartlagt hans beteende och att det bästa för honom vore att gå i en specialklass.

    Enligt specialpedagogen så kommer sällan "dessa" barn tillbaka till ordinarie klass. De har ingen sådan plan eller tanke. Enligt skolan är han ett hopplöst fall. De har givetvis inte sagt detta men när vi går igenom alla utredningar och saker som sagts på otaliga möten så är det så de ser på det. 

    Dessa klasser är för barn med en eller flera npf-diagnoser så som autism och ADHD och klasserna samt undervisningen anpassas till det enskilda barnets behov. Det är säkert en jättebra skola med flera pedagoger på färre barn men problemet är att vi inte tycker att sonen passar in där. Men samtidigt har det inte fungerat i skolan heller så nu vet vi inte vad vi ska göra.
  • legomum

    Den skolan verkar ju inte klok, byt innan han får en rejäl stämpel som följer med hela skolgången.

    Det kan vara så enkelt som att ditt barn behöver lugnt i klassrummet för att fungera lika bra som "alla andra".

    Blir mörkrädd när jag hör hur illa sonen blir behandlad av skolan.

  • OJA77
    Anonym (Lärare) skrev 2018-09-13 23:26:15 följande:

    Detta låter helt absurt. Arbetar själv på skola, och har många elever som har (från vad det låter på din beskrivning) haft större utmaningar att fungera i skolmiljön. Visst har olika skolor olika lösningar för särskilda anpassningar, men en särskild undervisningsgrupp ska ju verkligen vara en sista sista sista utväg och helst tillfälligt (och helst med inslag av "ordinarie" undervisningsgrupp också, vilket ju inte är så lätt när man går på en annan skola). Det är inte heller rimligt av skolan att skriva i åtgärdsprogrammet att han får "8 veckor på sig". Visst kan man utvärdera efter åtta veckor, det kan väl vara rimligt. Kanske kan man då se på vilket sätt assistenten har försökt hjälpa till, och om det har fungerat eller om man ska testa en annan metod. Men det är inte rimligt att tro att ett barn ska lära sig hantera/fungera i alla de olika situationer som skapar problem på 8 veckor. Inte att en vuxen skulle göra det heller. Då kan de inte rimligtvis ha en bra bild om vad som faktiskt utgör utmaningar för er son. 

    Okej, slut på rant. Blir bara så förbannad när skolor inte tar sitt ansvar, när andra skolor verkligen gör allt i sin makt för att stötta (och möts förståeligt av misstro just pga andra skolor som inte gör det de ska).

    Lite tips/tankar. Som ni skriver kan ni överklaga åtgärdsprogrammet. Jag förstår att det kan kännas jobbigt. Men kanske kan det vara värt att överklaga just de 8 veckorna och vad det innebär? Se också till att personalen skriver ner i åtgärdsprogrammet exakt vad de tänker göra. Säger de att det finns tankar på en särskild undervisningsgrupp efter 8 veckor ska det stå exakt så, annars är det ju svårt att överklaga. 

    Sedan ska jag kanske säga att jag har en nära vän som arbetat i en särskild undervisningsgrupp, och de har det motsatta problemet: Föräldrar vill in i det sista få sina barn dit, för att de ska få det stöd de vill ha. Kanske kan det vara värt att testa om skolan har en plan för hur er son ska "integreras" in i en vanlig klass igen. Som sagt, särskild undervisningsgrupp ska vara tillfällig. På min väns arbetsplats har de fantastiska resultat (detta är inte i GBG tyvärr). 

    Är BUP inkopplade? Är skolpsykolog inkopplad? (Jag förutsätter eg. det, annars är det sanslöst att föreslå särskild undervisningsgrupp). Ibland kan man ju få hjälp att sätta press på skolan av utomstående. 

    Och jag kan tyvärr inte tipsa om skolor i GBG, för jag bor inte där. Men jag vill ändå säga att det finns bra skolor också! Jag tror som inte ens att vi är i minoritet egentligen. Eller, jag hoppas verkligen inte det. 

    Lycka till (och ursäkta för mitt låååånga inlägg!) 


    Jag har varit förbannad i två år och alla möten med skolan har varit totalt kontraproduktiva och vi föräldrar har känt som att det bara är av ren formalia som vi har fått komma dit. De har inte lyssnat eller tagit till sig det vi har berättat utan de bestämde sig egentligen redan efter den pedagogiska kartläggningen att de inte hade kunskap/resurser att stötta sonen i hans skolgång men de var inte intresserade av att ta reda på vad som orsakade sonens beteende. De har gjort vissa halvhjärtade försök med några insatser men efter bara nån vecka slutat med det. Självklart var insatserna halvhjärtade när de redan hade beslutat sig för att flytta honom men de ville få med oss på detta. De hade gått bakom ryggen på oss och ansökt om plats i mars men till oss kom informationen i slutet av maj!! 

    Jag vet inte ännu om det kommer stå uttryckligen 8 veckor på själva åtgärdsprogrammet för vi har inte fått den hemskickad ännu men det var vad vi fick till oss av skolan på mötet...inte ordagrant men att det här med elevassistent är sista lösningen. De är oroliga då sonen inte uppnått kraven för åk 1 och kommer kanske inte att klara av att göra det för åk 2 heller och därför vill de agera så här. Nu gissar jag bara men vet inte. Vad gäller specialklassen så är inte utgångsläget för skolan att det skulle vara kortvarigt/tillfälligt. De ser inte sonen som kapabel att klara den ordinarie skolmiljön som de refererar till konstant att det är en kravfylld miljö som alla barn inte klarar av. Jag hade nog varit lite mer välvilligt inställd till särskild undervisningsgrupp om det hade funnits på skolan där han går nu. Som det är nu får han byta skola helt och hållet och skolan är långt ifrån den ordinarie. De är dessutom helt själva och möter inte andra barn under skoldagen eller rasterna. 

    Vi kontaktade BUP för rådgivning men då problemen uppstår endast i skolmiljö och ingen annan stans ansåg de att det var skolans problem att lösa och inget för dem. Vi gick med på en utredning av en psykolog (på skolans begäran) som visade på dels att sonen hade stora svårigheter att avkoda ord vilket enligt henne tydde på läs- och skrivsvårigheter. Dessutom hade han kort arbetsminne vilket kunde vara en av orsakerna till frustrationen som han upplevde och därför blev arg. Hon ansåg även att det även kunde vara en mognadsfråga pga att han är en pojke och född sent på året. 

    Ja jag hoppas verkligen på att andra skolor sköter sånt här på ett bättre sätt. Det har varit ett helvete i två år och nu måste det få ett slut. Nu är det jag som får be om ursäkt för ett långt svar!:)
  • OJA77
    legomum skrev 2018-09-14 13:51:12 följande:

    Den skolan verkar ju inte klok, byt innan han får en rejäl stämpel som följer med hela skolgången.

    Det kan vara så enkelt som att ditt barn behöver lugnt i klassrummet för att fungera lika bra som "alla andra".

    Blir mörkrädd när jag hör hur illa sonen blir behandlad av skolan.


    Jag kan bara hålla med om det och nu när jag läser alla inlägg här inser jag hur galen den här situationen egentligen är! Vi kommer söka andra skolor men det kommer ta tid att byta då det är svårt att få plats på andra skolor. Därför måste vi få det att fungera åtminstone någorlunda bra under tiden. Problemet nu är att vi upplever oss "hotade" av att sonen endast har 8 veckor på sig att "passa in" annars åker han ut.  Ja jag tror också att han behöver lite mer lugn och ro och det har vi påtalat men inte fått gehör för...de andra barnen fixar det så vår son borde också klara det är lite av deras attityd.
  • Anonym (Missen)
    OJA77 skrev 2018-09-14 13:41:26 följande:

    De har egentligen inte uttryckt vad de förväntar sig under de här veckorna. De anser egentligen att de har redan gjort allt och att det ändå inte fungerar. Insatsen med elevassistenten har vi nog enbart lyckats få igenom pga att vi i maj anmälde skolan för att de inte har gett det stöd som sonen behövt. De förväntar sig egentligen att han ska misslyckas för även om vi tackade nej till platsen för specialundervisningen så misstänker vi starkt att de fortfarande håller den åt oss.

    En pedagogisk kartläggning gjordes förra hösten och enligt oss föräldrar var den undermåligt gjord och vi ifrågasatte mycket av det som framkom men det dröjde flera månader innan vi fick alla underlag och då visste vi inte heller att man hade rätt att överklaga det. De har aldrig tagit reda på varför utan bara kartlagt hans beteende och att det bästa för honom vore att gå i en specialklass.

    Enligt specialpedagogen så kommer sällan "dessa" barn tillbaka till ordinarie klass. De har ingen sådan plan eller tanke. Enligt skolan är han ett hopplöst fall. De har givetvis inte sagt detta men när vi går igenom alla utredningar och saker som sagts på otaliga möten så är det så de ser på det. 

    Dessa klasser är för barn med en eller flera npf-diagnoser så som autism och ADHD och klasserna samt undervisningen anpassas till det enskilda barnets behov. Det är säkert en jättebra skola med flera pedagoger på färre barn men problemet är att vi inte tycker att sonen passar in där. Men samtidigt har det inte fungerat i skolan heller så nu vet vi inte vad vi ska göra.


    Så hur tycker ni att skolan ska lösa situationen?
  • OJA77
    Anonym (Missen) skrev 2018-09-14 16:18:55 följande:
    Så hur tycker ni att skolan ska lösa situationen?
    Hur ska jag kunna svara på det? Jag vet inte vilka möjligheter som finns men det jag vet är att det endast är inom den stadsdelen som jag bor inom  som använder sig av denna lösning. Jag startade denna tråd för att få tips, råd och ideer för hur jag ska lösa detta då jag egentligen inte känner att det är rätt att sätta min son bland barn som har npf-diagnoser när han själv inte har en och kan inte få en då han fungerar i alla andra situationer och miljöer. Enligt psykologen kan det röra sig om läs-och skrivsvårigheter och mognad. Är det utifrån detta rimligt att rycka ut barnet ur skolan, lämna vänner, syster och trygghet och sätta honom i en klass i en helt ny skola på andra sidan stan där han blir helt isolerad från "normalfungerande" barn?? 

    Sen kan jag tycka att skolan har velat bort hela 1:an och förvägrat oss möjligheten till en elevassistent för att de ansett att dessa saknar utbildning och erfarenhet. Först när vi anmäler skolan får vi en elevassistent men med villkoret att detta endast ska testas i 8 veckor och funkar inte detta skeppas sonen iväg!!?
  • Anonym (Frida)

    Din sons skola verkar inte bra. Du kanske ändå ska besöka specialskolan för att bilda dig en egen uppfattning? Kan vara en chans för din son att komma i kapp och mogna?

    Lite tips på skolor jag hört gott om:

    Fridaskolan i Mölnlycke, ska vara bra på att ta hand om barn med särskilda behov

    Fenestra (finns 2 eller 3 stycken) små klasser och fokus på att alla elever ska uppnå målen

    Vasaskolan, traditionell katederundervisning

    Viktoriaskolan har också katederundervisning

    Ugglumsskolan i Partille

    Krokslättsskolan och Toltorpsskolan i Mölndal

    Generellt om barn som har svårt att koncentrera sig, så ska man tydligen inte välja Montessori

    Har du kollat på goteborg.se där finns förteckning över alla skolor i Göteborgs kommun?

  • Anonym (Spec.ped)
    OJA77 skrev 2018-09-13 13:04:10 följande:

    Det vi har fått berättat för oss så blir han arg och "exploderar" och då säger han en massa dumma saker som de anser vara hotfulla och/eller svordomar, han kan bli arg och springa ut ur klassrummet och nån gång har han tagit av sig glasögonen och kastat dem på golvet. De anser att detta skapar en dålig arbetsmiljö för pedagogerna och barnen i klassrummet. Det som är sagt nu är att han ska ha en elevassistent under skoltid, framgick inte om det gällde även fritids men en av pedagogerna som är på fritids är också extraresurs i klassrummet då klassen har haft en turbulent tid med flera lärarbyten och vikarier.


    De är skyldiga att utreda skolsituationen och göra upp en plan för hur de kan hjälpa honom i skolsituationen. Att flytta barnet till en särskild undervisningsgrupp kräver rektors beslut och ska göras först efter att särskilda anpassningar gjorts i klassrummet. Det du beskriver låter som att han reagerar på en turbulent och otydlig miljö. Det kan alla barn göra. Det finns i princip alltid en upptrappning innan det smäller så att säga. Hade han haft en npf diagnos så skulle han ha samma svårigheter även på andra ställen än i skolan. Har de gjort några förändringar i klassrummet? Försökt skapa lugn och struktur?

    Även om han nu får en assistent så behöver de ha en plan. Hur ska de organisera dagen så att det inte blir turbulent och rörigt? Vilka situationer är jobbiga för honom? Går de att förändra så att de funkar bättre?

    OM han hamnar i affekt, hur bemöter de honom då så att de inte spär på hans frustration. Kan de hjälpa honom att hitta bättre strategier? Tex gå ut ur klassrummet, ha en lugn vrå etc.

    Jag håller fö med övriga i tråden som arbetar i skola- att svära och springa ut ur klassrummet är inte speciellt allvarligt och det borde de kunna hantera och arbeta med. Det är ju ingen som kommer till skada.

    Hoppas ni kan få bättre hjälp.
Svar på tråden Specialklass eller inte för sonen?