Specialklass eller inte för sonen?

Jag vill också tillägga att de aldrig kan tvinga er att byta skola. Det är ert beslut till 100%. Skamligt att de hotar med det. De kan rekommendera det men det är ert beslut.

Jag tycker verkligen inte att han ska gå med elever med npf-diagnoser om han inte har en diagnos.

Förlåt jag läste visst inte alla inlägg innan jag svarade. Nu när jag läser detta så låter de faktiskt helt inkompetenta. Om de själva tycker att deras skolmiljö är för krävande för honom så är de skyldiga att göra de anpassningar som krävs för att han ska kunna uppnå målen. Står i skollagen.

De svårigheterna han har ska definitivt rymmas inom den ordinarie undervisningen.

Hoppas ni hittar nåt sätt. Tyvärr kanske det är svårt att göra nåt på nuvarande skolan nu när ni redan kämpat så länge.

Jag håller med. Och avkodning, läs- och skriv-svårigheter och kort arbetsminne är ju en jättebra guidning för skolan för att veta vilket stöd din son behöver i undervisningen. Jag har arbetat -inom ramen för ordinarie undervisning på en "vanlig" skola - med elever med alla dessa svårigheter plus ett gäng till. Nu arbetar jag visserligen på högstadiet, men tankesättet är detsamma - ingen elev är ju jobbig för att det är så himla kul att vara jobbig. Inte med alla konsekvenser, möten och utpekande man drabbas av på grund av ens beteende. Man agerar för att man inte har strategier eller förmåga att hantera situationen på ett bättre sätt. Det ska vi lära dem, alternativt ta bort situationerna som skapar beteendet. Det går. Jag har slitit mitt hår i perioder för att få det att fungera med elever, och alla har inte blivit solskenshistorier även om en hel del har blivit det, men skolan har ett ansvar gentemot elever och fungerar det inte så utvärderar man och testar någonting nytt. Fy vad arg jag blir på er skola för att de ger bilden av att skolan fungerar så här. Det finns skolor som tar sitt ansvar också, jag lovar! 

Och att problemen inte finns hemma borde ju innebära en stor ledtråd för skolan. Har de försökt (på ett äkta konstruktivt sätt) att fråga din son vilka situationer han tycker är jobbigast i skolan? 

Är skolpsykolog med på alla möten? Om hen verkar vettig kan det vara bra att be hen vara med regelbundet, hen kanske kan "stötta" skolan (vad jag egentligen menar är att sätta personalen på plats) i vilka metoder som brukar fungera. En utomstående (som en skolpsykolog ofta ändå är) kan ju få andra att skärpa till sig och inte säga vad som helst också. Finns det någon på skolan som känns vettig? Skolkurator? Syster? Klasslärare? Assistenten? Kanske kan ni gå samman med dem och be att de är med på möten? Kanske kan ni kontakta Specialpedagogiska Skolmyndigheten också. Jag vet inte om de kan närvara på möten men det hade ju onekligen varit bra....Det kanske är som någon säger att det är att byta skola som är lösningen, det tar bara emot mitt lärarhjärta att en skola ska få "vinna" så, men som förälder (som jag ännu så länge bara är till en krabat i magen) så förstår jag ju att man inte resonerar så. Och som sagt, min vän som arbetat i särskild undervisningsgrupp i en egen skola har ju berättat hur den lyckats bli en jättebra lösning för många barn, även om hon också sagt att många barn som går där egentligen borde kunnat gå i ordinarie klass med stöd, men att skolorna inte tagit sitt ansvar...

Jag vill börja med att säga att det på intet vis är ovanligt att barn med npf klarar/orkar utmärkt att vara ?normala? i vissa sammanhang men ej i andra. Det kan alltså vara så att skolan misstänker npf men inte törs säga det rakt ut. Kravkänslighet och vägran/oförmåga att bara göra som man blir tillsagd är inte heller ovanligt vd npf. Kanske har din son inte alls tillräckliga problem för att uppfylla en diagnos, och han är samma fantastiska person oavsett, men uteslut inte att han kan behöva särskilt stöd.

Byt skola, omgående. Har varit med om liknande. Tänk inte på vad skolan bör göra, de är helt enkelt inte kapabla och förtroendet är förlorat. Ni har anmält till skolinspektionen, vet skolan om det? Ta inte detta fel, men skolan vill inte bara bli av med er son, utan också er som föräldrar, eftersom ni kritiserar skolan. Bara för att man är rektor på en skola så behöver det inte betyda att man är kapabel att alltid ta rätt beslut, speciellt som det ibland hotar ens ställning, vilket jag tror att detta handlar om. Skolan är helt enkelt inkompetent och det kommer aldrig att fungera, hur många elevassistenter ni än får, för skolan vill inte. Specialskola skulle jag heller inte råda, låter inte som om det är platsen för din son, som du säger, han kommer att få en stämpel för livet, och det kommer att bli svårt att få in honom i vanliga systemet igen. Din son känner av att han inte är välkommen på skolan och det får honom att utagera, han är helt enkelt stressad. Hur mycket pratar du med honom om detta? Har du sagt denna deadline på 8 veckor? Mitt råd, säg till skolan att du ska byta skola, och under tiden du letar så förväntar du skolan att göra sitt jobb och se till så att din son trivs på skolan, OM de inte gör det, så tänker du ta ut din son från skolan och ha honom hemma och undervisa honom själv och bevisa för skolan att det inte är några problem, och att han vill lära. Vilket skolinspektionen kommer få veta. 

Jag kan bara hålla med dig. Om de bara hade tagit sig tiden att prata med sonen eller inkludera honom i sin undervisning så hade de fått rätt många svar och lösningar. Sonen är väl medveten om sitt beteende och han har också berättat varför han gör som han gör. Detta har vi berättat för skolan men de har aldrig riktigt tagit till sig eller brytt sig om hans åsikt. Sonen själv säger att de aldrig lyssnar på honom. Enligt sonen så blir han arg för att han vill vara ifred och vet att det fungerar. När han blir arg så backar pedagogerna och låter honom hållas med det han håller på med för tillfället. Sonen tycker att det är kanon för då får han som han vill. Ibland blir han arg och "exploderar" när det har skett nån form av orättvisa mot honom eller när han helt enkelt inte förstår vad som förväntas av honom eller när han inte förstår vad det är han ska göras. 

Nej, skolpsykologen har bara gjort en utredning på skolans begäran och då gällande läs- och skrivsvårigheter, om han hade såna problem. Psykologen informerade skolan om vad hon hade kommit fram till men skolan har inte riktigt tagit till sig detta då de ansåg att det borde finnas något/några fler problem med sonen. Vi valde att ha med psykologen på ett möte just pga att spec.pedagogen och rektorn valde att missuppfatta resultatet men det var inte populärt och de var rent ut sagt riktigt otrevliga mot denna psykolog. Vi har också insett att vi på nästkommande möte borde ha någon med oss, vi har tittat på att ha med ett juridiskt ombud som har kunskap inom skollagen och vet vilka rättigheter vi har och hur skollagen ska tolkas. Jag har aldrig hört talas om Specialpedagogiska Skolmyndigheten?? Vad har de för funktion?

Nä vi vill inte heller låta skolan "vinna" men samtidigt så har vi hållit på så länge nu och det har påverkat hela familjen på ett negativt sätt. Vi kommer söka oss till andra skolor men under tiden kommer vi att kämpa för vår son.

Grattis till den lilla krabaten i magen!! :)

Det är inte lätt, och jag känner igen stressen, påverkar allt, och din son känner på sig det, från både familj och skola. Men känn dig inte skyldig, för du försöker hitta vad som är bäst för din son! Det är helt enkelt en himla dålig skola. Dessutom så gissar jag att din son har över medel IQ? Och kanske högkänslig? Som sagt, absolut bästa, byt skola, och bra att ni försöker vinna tid för att hitta en ny skola. De kan inte tvinga er till något, du är föräldern och vet vad som är bäst för ditt barn. I absolut värsta fall, hota med att ta ut honom ur skolan och hålla honom hemma, det kommer att få dem samarbeta med en lösning, som ni vet är bäst för er son. 

Tyvärr är det enda man riskerar med att hota med att hålla någon hemma att man får soc-anmälan/i längden vite mot sig för att man bryter mot skolplikten. Tror skolor mest tar sådant som tomma hot, för gör man verklighet av det drabbar det endast en själv. I övrigt håller jag med dig.

Det är inte lätt, och jag känner igen stressen, påverkar allt, och din son känner på sig det, från både familj och skola. Men känn dig inte skyldig, för du försöker hitta vad som är bäst för din son! Det är helt enkelt en himla dålig skola. Dessutom så gissar jag att din son har över medel IQ? Och kanske högkänslig? Som sagt, absolut bästa, byt skola, och bra att ni försöker vinna tid för att hitta en ny skola. De kan inte tvinga er till något, du är föräldern och vet vad som är bäst för ditt barn. I absolut värsta fall, hota med att ta ut honom ur skolan och hålla honom hemma, det kommer att få dem samarbeta med en lösning, som ni vet är bäst för er son. 

Tack :)

Tänkte bara säga att ni verkar vara jättefina föräldrar, så jag hoppas ni inte känner skuld över situationen. Skolan har agerat fel. Tragiskt. 

Specialpedagogiska Skolmyndigheten (www.spsm.se/stod/fraga-en-radgivare/) finns framförallt för skolpersonal tror jag, men jag tänker att ni ändå skulle kunna testa att prata med dem. De kan komma till skolor och föreläsa för personal t.ex, men vem vet, kanske kan de också hjälpa till med en viss juridisk kompetens/vara med på möten. De har alltid varit tillmötesgående när jag har pratat med dem i egenskap av lärare. Om inte de kan hjälpa till kan de säkert hänvisa er. Vill man sätta dit skolan finns ju flera vägar att gå, t.ex. barnombudsmannen, men det hjälper ju inte er son, så den är ju inte heller er kamp att göra. 

Kanske kan ni kontakta skolpsykologen igen och fråga om hen kan ha ett möte med er enskilt för att rådgöra kring vilket stöd skolan kan ge nu när assistent finns. På samma möte kan ni kanske ta upp hur de uttryckt sig. Jag tänker att skolpsykologer har "tjock hud" och klarar av otrevliga rektorer. Det borde snarare vara de som tar kampen mot skolan och inte ni. 

Lycka till. Jag hoppas verkligen er son får hjälpen han förtjänar nu.