Vi som blivit gravida efter IVF

Läst era olika situationer i det här. Tänk så olika man kan reagera och hur olika man behöver bearbeta nåt sånt här? Det är verkligen omvälvande.

I vårat fall fick jag dras med en karl som mådde jätte dåligt, det var han som var felet, han som var omanlig och han som mådde mest dåligt. Och han som var rädd att jag skulle lämna honom. Jag fick vara hans stöttning i det här, samtidigt som han lyckades stötta mig ändå. Mest genom IVFen och det jag fick utstå.

Vi har haft inställningen att det måste lösa sig tillslut, jag har varit i framkant och tagit reda på information och han har fått den när det är dax, jag gillar att veta men inte han.

Vi har även haft en bok där vi har skrivit om hela processen, där vi efter varje moment har fått delge våra känslor(det gör vi under graviditeten också). Det blev vårat sätt att mötas och prata om det, och även en tydlig gräns på när vi pratade och när vi ville leva som vanligt, även om vi såklart pratar om det i andra tillfällen också.

Upplever att just boken och det gemensamma skrivandet vart avgörande för att min karl skulle öppna upp sig för mig. Samt att jag tvingade honom att öppna upp sig om detta för någon annan, mitt förslag var hans föräldrar -vilket också vart väldigt bra! Därför att då fick han tillfälle att prata om det med någon som inte själv var i det, liksom jag gör med mina vänner.

Vill vara säga att jag var på vul idag och allt såg super ut tack gode gud för det!! Jag åkte fram lite, 3 dagar så nu är jag i v 7+4. Så lycklig att myran mår bra!!

Puss på er!!!

Det måste vara jobbigt att bära på den "skulden" som man ändå inte kan påverka. Önskar ingen det, det måste vara jätte jobbigt men skönt när det är bearbetat och klart.

Men så bra avslut du skrev, jajamen - nu är du gravid och glad för det. Precis som det ska vara! <3

ja jag kan inte klaga på att han inte stöttar mig, han är verkligen en klippa i den här ivf-karusellen och skuldbelägger aldrig mig (det är förmodligen hos mig problemet ligger men inte helt utrett). 

när jag i lördags morse var så säker på att jag hade fått ma - vet jag inte vad jag var mest ledsen över egentligen.

mycket var det en besvikelse över att 'alla andra' får barn hit och dit och för oss går år efter år utan att man får vara med i den skaran. tror jag kände mig stressad över att det aldrig verkar bli vår tur och vad 'folk kommer tänka' när vi aldrig blir gravida. Det verkar inte min man ta någon notis om - han tycker bara att det handlar om oss och han påminner mig ofta om att vi har ju varann och är en familj ändå.

min barnlängtan har aldrig varit jättestor och jag trivs väldigt bra med mitt liv i övrigt - tror att jag blev knäckt över att behöva gå igenom hela processen igen utan några som helst garantier. var även väldigt ledsen för jag visste att även 'nästa gång' skulle jag gå och oroa mig hela vägen från plus till förlossning och då känns det så hemskt.

men efter att ha fått se det lilla livet igen var det som att någonting hände - precis som du har berättat tidigare att man kommer till en vändpunkt där man bestämmer sig för att jag faktiskt är gravid NU och tänker vara tacksam och lycklig över det. låter ju jätteskönt att du inte har några gravidkrämpor förutom brösten!!! jag har lyckats bli förkyld nu också och känner mig febrig och tung i huvudet så nu vet jag inte vad som är vad längre hehe ;)

Ja men eftersom dom först gick efter min mens så blev det ju så eftersom den är äldre :) ja du fattar. Myra var större än 7+1... jag vet inte haha frågade inte så noga! Vi var så glada så vi glömde fråga allt vi tänkt fråga!! Sen så förstod jag att det skulle bli så för jag har så kort cykel ocå, tar man efter min cykel så är jag i 7+4 på pricken.

Tack för grattis hälsningen, fy fan vad lycklig jag är!

Jag var inne å gjorde ett ul! Fick se ett tickande hjärta <3 helt ofattbart. Men man såg knappt nånting den var ju väldigt liten. Men e ju bara i 6+1. Den mätte till 6+1 också. Så hoppas det går vägen <3 tack för stöd

Tack <3 det lugnar en del! Verkligen. ;)

4mm mätte den. Så hon sa att det stämde med veckan. Jag hade vätska i bäckenet eller va hon sa. Hon prata på engelska :p står att jag hade free fluid in cul-de-sac vilket jag översatte sen till bäckenet. Menas det att jag kanske varit lite överstimulerad under ivf? Var 6ml så ingen fara sa hon.

Nä hon sa att det inte var nån fara och efter att ha läst lite så kan det bildas vätska efter ivf å så!

Var ju inte hos min ivf klinik utan ringde en privat här i närheten av mitt jobb. Så ska till ivf kliniken på måndag 15e oktober för ultraljud! Så dom kanske har lite mer svar om vätskan! :)

Vad härligt att den var lagom stor å så :) såg du tydligt fostret? På videon jag fick ser jag den ganska tydligt men annars såg jag knappt. Bara hjärtat som slog :)

Hoppas din växer som det ska <3 ja verkligen kul att det verkar gå bra för oss alla. Hoppas det håller hela vägen <3