Nån som varit privatsurrogat?
Gick med på att bära fram ett barn åt två vänner, men nu när jag är gravid så känner jag bara panik.... Jag vill behålla barnet, jag kommer inte klara av det här....
Snälla hjälp, vad ska jag göra!? Abort? Men det känns bara fel, jag vill ju ha barnet :( har de några rättigheter till barnet? Vågar inte berätta för nån :(
Du har gått med på att ställa upp som inkubator till dina vänners barn. Ni hade (förmodar jag) ett avtal och var överens. Nu har du ångrat dig.
Dina vänner har litat på dig, betalat pengar för IVF och det är kvinnans ägg du blev befruktad med. Ändå vill bryta avtalet och behålla barnet som ditt.
Vilken smärta det barnlösa paret måste känna när de får reda på att de trots allt inte får behålla sitt barn. De har säkert hoppats i flera år och så dyker du upp och ni kommer överans om att du ska bära och föda deras barn. Ägget är din väns, tänk om barnet blir en kopia av sin mor? Hur kommer du att känna då? Och hur ska du förklara omständigheterna för barnet när det växer upp?
Jag har själv fött barn och jag kan förstå att hormonerna ställer till det, men jag anser fullt och fast att barnet tillhör dina vänner och att du sviker dem på ett väligt grymt och förfärligt sätt. Sätt dig in i deras situation.
Du har gått med på att ställa upp som inkubator till dina vänners barn. Ni hade (förmodar jag) ett avtal och var överens. Nu har du ångrat dig.
Dina vänner har litat på dig, betalat pengar för IVF och det är kvinnans ägg du blev befruktad med. Ändå vill bryta avtalet och behålla barnet som ditt.
Vilken smärta det barnlösa paret måste känna när de får reda på att de trots allt inte får behålla sitt barn. De har säkert hoppats i flera år och så dyker du upp och ni kommer överans om att du ska bära och föda deras barn. Ägget är din väns, tänk om barnet blir en kopia av sin mor? Hur kommer du att känna då? Och hur ska du förklara omständigheterna för barnet när det växer upp?
Jag har själv fött barn och jag kan förstå att hormonerna ställer till det, men jag anser fullt och fast att barnet tillhör dina vänner och att du sviker dem på ett väligt grymt och förfärligt sätt. Sätt dig in i deras situation.
Jag lutar mest åt abort även om tanken sliter sönder mig...
Jag lutar mest åt abort även om tanken sliter sönder mig...
Jag tycvker för övrigt att dina vänner inte borde ha satt dig i den här sitsen till att börja med, det var fruktansvärt egoistiskt av dem!
Jag tycvker för övrigt att dina vänner inte borde ha satt dig i den här sitsen till att börja med, det var fruktansvärt egoistiskt av dem!
Jag lutar mest åt abort även om tanken sliter sönder mig...
Fast vänta lite nu. Du väljer alltså hellre att göra abort än att ge dem sitt väntade barn? Då måste du ju någonstans inom dig ändå känna att det enbart handlar om hormoner (vilket är fullt naturligt) och inte att du vill ha barnet som person. Hade du valt att behålla hade jag haft full förståelse -fastän jag tycker det är fel - Men om du väljer att döda barnet så känns det ju som att det liksom kvittar. Då kan du väl lika gärna ge dem och barnet en bra framtid?
Oavsett vilket så känns det lite märkligt om du inte innan detta förstod att du skulle komma att känna såhär som gravid. Och jo du ska definitivt prata med föräldrarna asap, så de har en chans att skaffa ett barn om du nu berövar dem detta.
Jag tycvker för övrigt att dina vänner inte borde ha satt dig i den här sitsen till att börja med, det var fruktansvärt egoistiskt av dem!
Jag lutar mest åt abort även om tanken sliter sönder mig...