Vill behålla barnet

Samma sak som att låna ut sin slida också då eller? Är det också jämförbart med att donera benmärg enligt dig?

De flesta kvinnor jag känner lånar regelbundet ut sin slida utan betalning...

Lånar ut eller deltar för egen skull?

Litegrann som att låna ut sin livmoder till andra kontra använda den för att skaffa eget barn...

Vad snackar du om? Kom med ett vuxet genomtänkt argument om du vill uttala dig. Man har rätt att ha olika åsikter, och det är därför vi har lagar och en riksdag som försöker sammanfatta våra åsikter. Och om du har åsikten att du är emot ett altruistiskt surrogatskap så är det din åsikt, men bygg i alla fall upp den åsikten med vettig argument i en disskussion.

Jag menar att du jämför äpplen och flodhästar när du jömför surrogatmödraskap med att donera njurar, leverbitar eller njurmärg.

En närmare jämförelse är snarare prostitution.

Mina argument emot altruistiskt surrogatmödraskap? Risken är för stor att någon i något steg ångrar sig, eller att någon pressas in i det redan från början.

Jag anser att det är inhumant att gå igenom en graviditet i 9 månader med alla risker och krämpor som det innebär och föda ut ungen, för att sedan lämna bort ungen till någon annan. Det skapas ju ett känslomässigt band mellan barnet och mamman och tror båda två tar skada av att separeras ifrån varandra, på ett eller annat sätt. Att man gör det här frivilligt tåls att diskutera, tror som sagt att både mamman och barnet tar skada av det här och särskilt utsatt är ju barnet som inte har något att säga till om.

Sedan vet jag inte heller om du har egna barn som du burit och fött, men jag känner i alla fall väldigt mycket starkare för mina barn än för delar av min lever. Men det är ju bara jag det...

Jag har som sagt själv fött barn men går man med på något så spektakulärt som att vara värdmamma för sina vänners barn så måste man ha tänkt igenom det otroligt noga och grundligt. Det är ju inget som särskilt många ens skulle fundera på att göra, i alla fall inte här i Sverige. Det är inget experiment man deltar i och sen kan ångra hux flux för att man känner för det. Det är ett barn det handlar om.  

Abort känns som det enda rimliga i detta läge.

På ett sätt håller jag med, men den andra familjen måste ju ha lagt ut hundratusentals kronor. Kommer de från en förmögen familj eller har de verkligen skrapat ihop till de här pengarna? Om det gäller det senare kan jag tycka att ts får hjälpa till att betala tillbaka åtminstone hälften av den aktuella summan. Nåt sorts avtal har ändå ingåtts och fastän jag förstår ts känslor fullt ut och verkligen sympatiserar med hennes extremt olyckliga situation, så borde bägge parterna haft med den här utgången i beräkningen och haft en backup-plan. Dvs nåt sorts avtal som reglerade detta.

Har man gett sig in i leken får man leken tåla

Ni har en deal, du är gravid men en annan kvinnas embryo. En kvinna som förmodligen längtat länge efter barn och försökt på många sätt. En kvinna med en man som inte har spermier av kvalitet nog för en befruktning. En man som längtar efter föräldrarskap.

Du har ingått en deal med detta par om att bära deras barn. Nu har du fått moderskänslor för detta barn, vilket är helt naturligt. Men i detta läge måste du faktiskt sätta dig över dessa känslor, även om det är svårt. Du kan inte behålla detta barn själv, det tillhör genetiskt och moraliskt någon annan. Och abort, maskerat som missfall, låter ju helt horibelt. Om du känner kärlek och moderskänslor för barnet måste det ju vara bättre att det får leva än dö?