Jag vill ligga med min kollega, är gift

Så kan du ju överväga om sådana lekar är något som kännetecknar vänskaper eller något som kännetecknar förhållanden?

Men du visar ju säkert presenten för din man, som är helt cool med ditt icke-förhållande till Pelle.

Nej , jag tror heller inte det ville vara en god idé. Det skulle vara en provokerande maktdemonstration från din sida. Efter att han hintat att ditt icke-förhållande till Pelle har stört honom förväntar han sig nog att slippa höra mer om din gränsöverskridande vänskap med Pelle, bokade fejkmöter och presenter. 

Jamen, heter leken som du och din lekkamrat håller på med inte "inte-säga-något-rakt-ut"? Är det inte hela idén med leken att man skall vara otydlig, locka och avvisa, trappa upp och trappa ned, fram och tillbaka,  och att det är det som gör den kul? Om ni bara sa allt rakt ut skulle det väl snabbt bli triviellt. Och du är väl lika otydlig själv.

Men kan din man verkligen vara nöjd med dig och det som du och din lekkamrat håller på med, bara för att han vet att du "inte går över gränsen"?

När man ibland läser andra trådar som handlar om otrohet från den otrognes perspektiv tycker jag ofta man ser att kvinnor som vill vara/har varit otrogna använder känsloargument, typ "man kan inte rå för sina känslor",  mens män i samma situation använder rationaliseringar som ofta blir en slags cost-benefit analys där konklusionen blir att det är en win-win situation för alla parter.

Det är intressant att du verkar använda båda dessa försvarsstrategier, beroende på vem och vad du svarar på. Ibland är du en förälskad kvinna, som kämpar för att styra dina känslor till din kärlek, och ibland har du helt styr på läget, du umgås ju bara med en kompis som du trivs bra med och förhållandet till din man blir ju bara bättre än nånsinn när du mår bra.

Men kan dessa försvarstal båda vara riktiga på samma gång?

Motsägelse nummer 1 är att Pelle kan inte vara både en förälskelse och en kompis på samma gång.

Motsägelse nummer 2 är att om du är förälskad i Pelle så kan ditt förhållande till din man inte bli bättre än nånsinn av den anledning.

Motsägelse nummer 3 är att din man inte både kan acceptera din relation till Pelle och vara lyckligt ovetande om din förälskelse.

Det är helt enkelt omöjligt att dom positiva effekterna som din relation till Pelle har på dig, inte motsvaras av negativa effekter i din relation till din man. Alternativet skulle ju vara att han på något sätt gick in för att ert förhållandet skulle vara öppet på det känslomässiga planet, bara så länge du "inte gick över gränsen" eller lämnar honom. Så cool tror jag inte han är.

1. Naturligtvis kan man det man så är det ju förälskelsen som övertrumfar vänskapen när man skall beskriva förhållandet.

2. Naturligtvis tycker du det är toppen, eftersom du ju har två parallella förhållanden i ditt liv till två män som tillfredställer lite olika känslomässiga behov. Poängen är väl att din man inte har anledning att tycka att det är positivt att hans fru har blivit förälskad i en annan man som ger henne energi och livsglädje som han kanske får lite del av. Så hans förhållande till dig kan omöjligt vara bättre än nånsinn. 

3. Poängen är inte att du skall prata om dina känslor till Pelle med din man. Han är fullständigt klar över den delen. Poängen är att du låtsas att han är lyckligt ovetande när du låtsas att gett sitt accept till ditt fortsatta hängande med Pelle. Och ignorerar alla tecken på motsatsen på att han vet allt om och ogillar ditt konkurrerande förhållande till Pelle.

PS. En detalj. Den där repliken "allt är inte svart och vitt" är något som också man ofta ser i dom andra trådarna där kvinnor skriver från det otrogna perspektivet. Och argumentet "jag älskar inte min partner mindre pga. min älskarinna" är ett argument som man ofta ser när män skall rättfärdiga en affär i andra trådar. Så också här blandar du olika försvarsstrategier.

Om vi bortser från vad din man tror, vet, tycker och känner, håller själva premissen i detta resonemang?

Är din förälskelse till Pelle inte en olycklig kärlek, ni får ju inte varann, och är det därför inte osannolikt att den bara skulle innebära ökad glädje, aktivitet och positivitet. Ger förhållandet/kärleken till Pelle inte anledning till lika mycket mycket vemod, frånvaro och frustration andra dagar? Går inte plus och minus på konton upp i noll till slut, så att din man får en gladare och mer aktiv fru vissa dagar och en vemodigare och mer ofokuserad fru andra dagar?

Ni har ett förhållande för att ni defacto har kommunikerat era tankar till varandra, genom handlingar som katt-och-råtta lek, fejkmöten, jargong, spellista etc. Ni har skapat ett gemensamt "vi" där ni är varandras reservpartnere, baserat på ömsesidig förälskelse och attraktion. Den enda detalj man kanske kan diskutera är om ni båda har samma fördelning mellan romantik och erotik i era känslor för varann. 

Vill fråga om en detalj här. Du använder hela tiden metaforen "jag har inte passerat gränsen" i dina försvarstal. Var det dom ord du använde när ni pratade ut omkring ditt icke-förhållande till Pelle? I så fall vill jag fråga om ditt ordval var medvetet, ett slags dolt erkännande att Pelle har pressat på för att gå över gränsen och du övervägt och varit nära att göra det då men till slut kommit på bättre tankar. Om jag var din man skulle jag tolka det så, när du närmast insisterar på att få säga "jag har inte gått över gränsen". Du kunde ju ha sagt något annat tex. "Oroa dig inte, Pelle är inte min typ" eller "Oroa dig inte, Pelle är bara en vän" som kanske varit mer betryggande men också mer missvisande.

Vill också fråga om anledningen till att du ville att din man skulle reagera omkring ditt och Pelles sökande till varann, med bokade hangmöten och presenten tex,  var att du tyckte att han verkade svag genom att inte göra det? Att det var trotts allt var uppenbart att du och Pelle hadde något på gång som han var tvungen till att ignorera?

Hmm. Du verkar ha utdelegerat ansvaret för att dra upp gränser för ditt agerande till din man.

Du agerar alltså på ett sätt som är ämnat att framkalla moderat svartsjuka hos din man, men gör det till hans ansvar att reagera om han inte tycker att den moderata svartsjukan är lika bra som du själv gör. Han får skylla sig själv om han inte visar att du är hans, och så har du ingen anledning att vara det annat än delvist och för det mesta. Är det något jag har missat? 

Din man står samtidigt i en mycket svag situation. Pelle uppvaktar uppenbart hans fru och dom umgås intensivt på tu mans hand, närmast som dating i arbetstiden, samtidigt som dom har det perfekta alibit, ett samarbete på tu mans hand,med många möten och kommunikationsmöjligheter. Vad kan din man fråga om och sätta för gränser i denna situation? Han har ju usla kort, du har alla essen. Allt han kan göra är att spela cool, så gott det nu går.

Kanske du skulle se på vilka konsekvenser din icke-affär med Pelle har haft för maktbalansen i ditt äktenskap. Du var nog starkast redan innan Pelle kom, men genom din dolda romans med honom, som låt oss vara ärliga, står några klasser över din man på attraktionskalan hos kvinnor,  har ditt ego vuxet och du blivit ännu starkare. Så stark att du kan göra som du vill, bara du inte "går över gränsen".

Men kanske har du blivit för stark? Ditt äktenskap har nog seglat med stor slagsida i maktbalansen pga Pelle. För eller senare tröttnar din man på det. Eller ger igen den dagen då Pelle är borta ur bilden.