Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-28 01:57:23 följande:
Ja, jag undrar själv varför jag ens försöker få någon annan / er att förstå. Jag har aldrig varit och är inte ute efter ett förhållande. Många blir säkert förblindade i min sits och drömmer om en framtid ihop. Inte jag. Jag var bara ute efter en sak, och han med (om han nu var / är det) så vi är isåfall lika stora skurkar i det och jag är inte lurad eller förd bakom ljuset / ovetande.
Jag förstår dock inte vad du menar att jag undviker att svara på? Förklara gärna.
Det finns ju tre personer i denna historia.
Du själv, och där har du ju återkommande delat med dig om dina tanker, försvarat dig, ångrat dig, och fått en hel del goda råd.
Din man, som du säger dig älska, men de få kommentarer du har om honom i tråden är i princip att du säger att han mår bäst av att inget veta. (Detta beslut har ju många redan kommenterat så ingen mening att tjata om det)
Din kollega, som det enda vi vet om honom är att du var/(är) kåt på honom, han gör dig glad och du vill så långt som möjligt behålla honom som en vän.
Jag, och en del andra ser honom nog på ett litet mindre rosa-skimrande sätt.
Speciellt efter din "17 punkt-lista" (P.S. Det beteendet- jösses, om du inte hade varit så sugen själv så hade det ju varit stalker varning!)
Mångas känsla som också kommenterats har nog varit att han är en listig kvinnoförförare med en dold agenda, eller för att uttrycka det rakt på sak:
Ett riktigt svin som jagar gifta mäns kvinnor för ett sido-ligg.
Min fråga var då att varför du i princip aldrig kommenterat dessa "påhopp" på din kollega.
Inga försvarstal för honom, inga försök till att rationalisera hans beteende, inget medhåll om kommentarerna, ingenting.
Nyfiken på varför, om du nu har så starka känslor för honom.
,