Jag vill ligga med min kollega, är gift

Fast jag vill inte göra honom ledsen eller provocera fram nåt bara för att heller. Särskilt inte nu när jag står på rätt sida stupet.

Ja, det är klart att det kan vara så. Men att inte säga någonting om mig och X, DÅ skulle jag känna att jag smög runt = fel. Så jag säger hellre nånting. Om jag som nu berättar saker som gör min man ledsen eller orolig så har ju min man all chans i världen att ifrågasätta, eller bara fråga, om han undrar / känner nåt inför min kontakt med X. Han måste ju ta eget ansvar för det trots allt?

Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.

Vad menar du att jag borde gjort/ göra? Jag har inte varit otrogen och kommer inte vara det. Borde jag ändå berätta om allt jag tänkt för min man? Har man rätt till ALLT den andra tänker / känner bara för att man är gift? Är jag oärlig för att han inte har full tillgång till min dagbok?

Hej!

En kaffe i köket annars ingenting alls. Vi har båda låtit det rinna ut i sanden och det känns helt rätt och jag är väldigt glad att jag aldrig gick över gränsen.

Trevlig midsommar!!

Jag har lärt mig något av inläggen i den här tråden: Män anser det vara en otphetsaffär om man flörtar med en man som förtar tillbaka och gör det under en period. Då har jag nu insatta att jag varit otrogen jämt och ständigt i 25 års tid.

Så här är en kvinnas perspektiv: Ända sedan jag varit 12 år har killar män och pojkar sprungit efter mig, vissa var kära, andra sexuellt intresserade. Halva klassens pojkar stirrade och var intresserade, halva skolans killar stod i kö. Jag valde en som pojkvän. Vart jag än befunnit mig cirkulerar män sunt mig som flugor. Ibland har jag tyckt någon av dessa är fin tillbaka och det har säkerligen märkt - vi flirtade enligt tråden här och bara genom att vara intresserade av varann så var det alltså en otphetsaffär även om jag stannade hos den jag valt? Den killen som är med mig hoppas jag verkligen inte delar er åsikt om att om jag blir intresserad tillbaka ytligt av någon av alla de män som ständigt cirkulerar runt mig och har gjort så hela mitt liv så är det en otrohetsaffär för det betyder ju att jag aldrig någonsin i ett förhållande varit trogen. Självklart kan man som kvinna också bli fysiskt attraherad hela tiden av andra än sin man och det är lätt hänt att den man man är attraherad av är attraherad tillbaka vilket gör det svårare för oss kvinnor att vara kvinnor. Män är attraherade många gånger per dag av olika men kan inte vara känslomässigt otrogna eftersom de inte får attraktion tillbaka. Vi kvinnor får alltid attraktion tillbaka då vi är attraherade av någon. Så varje gång vi får respons på vår attraktion och ett gensvar har man alltså en affär med personen om man talar med personen? Om man gör saker som hade varit okej att göra om man INTE varit attraherade t ex prata på jobbet, diskutera youtuveklipp och äta lunch ihop, är en otrohetsaffär om man gör det när man är attraherad av mannen som i mitt fall alltid självklart varit attraherad tillbaka. Är det mitt fel att jag får mäns intresse "för" lätt och att ibland gör min mänsklighet att jag faktiskt kan bli attraherad tillbaka av någon intresserad kollega fast jag väljer att inte gå över gränsen och ha sex eller hångel utan låter det bara vara och njuta av att vara mänsklig och ha sex med den partnern jag har? Ja, själv har jag alltså aldrig varit trogen någonsin om definitionen män har av otrohet är att två personer attraheras av varann. Då är det lätt för män att vara trogna för deras kåthet på kollegor och kvinnor på jobbet är sällan besvarat. Medans kvinnors kåthet på någon man är alltid besvarad och därför så räknas hennes kåthet till en annan man som en affär, för att attraktionen är ömsesidig?

Nej. Samtalet kom upp en sen kväll när vi var med vänner och samtalet gled in på bl.a. svartsjuka. Då berördes ämnet, jag noterade något han sa. Sen dagen efter när vi var nyktra tog jag upp det, och så pratade vi en hel kväll.

Hmm. Ja, kanske du har rätt i att det är ett sätt att ge igen eller nåt, vad vet jag.

Ang vad kollegorna spekulerar om rör det mig egentligen inte så mycket, jag vet ju själv vad som stämmer och inte. Men onödigt av honom att spä på vad de tänker kan jag tycka.

Jag har redan fått presenten, fick den då vi hade ett jobbmöte i eftermiddags.

Tolkar honom inte som att han vill ta något längre. Presenten var inget seriöst, mest på skoj - en grej som han har som han använder dagligen på kontoret, där jag har retat honom för den han har. Det var en likadan till mig.