Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Sön 14 okt 2018 21:26 Läst 61755 gånger Totalt 2833 svar
    Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Visa endast
    Sön 14 okt 2018 21:26 -13 +2

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Anonym (man)
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 16:34 #51
    Cunnilingus18 skrev 2018-10-15 08:00:15 följande:
    Hur vet du ens något om mina beslut, sa aldrig något om dem, mer än att jag har varit i samma situation som ts och att det inte är en lätt situation. Nämnde aldrig vilken väg jag valde bara att jag inte ångrar det.
    Tja, om man ger rådet "följ ditt hjärta" som i det här fallet innebär att bedra sin man och riskera att fucka upp livet för både honom och deras barn så kan man ju fråga sig hur stor empatiskt förmåga och förmåga att känna skuld man har?

    Varför vill man råda någon att bedra någon annan?
  • Anonym (Känne­r igen mig)
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 17:40 #52

    Jag är i liknande situation fast det har inte gått lika långt. Kan vara bara jag som är intresserad. Jag är lyckligt gift och vill så förbli, han är singel.

    Tidigare när jag har blivit förtjust i ngn t.ex. på jobbet så har det gått över med tiden (har aldrig agerat på känslan) och i efterhand vet jag inte riktigt vad jag såg i mannen ifråga. Men arbetsdagen blir ju lite mer spännande när man vet att det finns en speciell person i lokalerna...

    Den här gången är det annorlunda, precis som du beskriver så känns det som att jag bara måste ligga med kollegan (avlägsen kollega). Har tom börjat tro att jag skulle kunna leva med den lögnen.

  • Anonym (Passa på)
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 17:44 #53 -2

    Såna här tillfällen dyker inte upp speciellt ofta. Ta chansen, sköt det diskret och njut av tillvaron.

  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 17:48 #54
    Anonym (Känner igen mig) skrev 2018-10-15 17:40:18 följande:

    Jag är i liknande situation fast det har inte gått lika långt. Kan vara bara jag som är intresserad. Jag är lyckligt gift och vill så förbli, han är singel.

    Tidigare när jag har blivit förtjust i ngn t.ex. på jobbet så har det gått över med tiden (har aldrig agerat på känslan) och i efterhand vet jag inte riktigt vad jag såg i mannen ifråga. Men arbetsdagen blir ju lite mer spännande när man vet att det finns en speciell person i lokalerna...

    Den här gången är det annorlunda, precis som du beskriver så känns det som att jag bara måste ligga med kollegan (avlägsen kollega). Har tom börjat tro att jag skulle kunna leva med den lögnen.


    Jag inbillar mig också att jag kan leva medden lögnen, att det är den bördan jag isåfall få bära. Men helst vill jag ju bara sluta känna för honom, men det blir ju snarare starkare och starkare. Och känslorna kan jag inte styra över (men mina handlingar såklart). Som sagt, vi balanserar på gränsen men ingen av oss har sagt något rakt ut. Men herregud vad jag vill. FAN.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 17:49 #55 +1
    Anonym (Passa på) skrev 2018-10-15 17:44:23 följande:

    Såna här tillfällen dyker inte upp speciellt ofta. Ta chansen, sköt det diskret och njut av tillvaron.


    djävulen på min axel säger samma sak. Förnuftet säger nåt helt annat...
  • Mån 15 okt 2018 17:58 #56

    Visserligen man men tror den grundläggande känslan är samma :)
    För två år sen var det en kollega som fick mig att falla totalt.
    Vet hur outhärdligt det är när hjärtat bultar och allt annat bleknar.

    För mig tog det några månader trots att vi hördes hela tiden innan jag kunde tänka på annat. Det är väl samma som den första förälskelsen i ett förhållande, den lägger sig med tiden och världen slutar att se så blek ut i jämförelse.

    Numera skild trots barn, hus mm dock inte på grund av kollegan utan mer växt åt olika håll och inte var samma personer som gifte oss längre.
    Kollegan finns kvar i mina tankar och jag undrar om det hade varit så fantastiskt som det kändes.

    Mitt råd, vänta och känn efter sen. Fantastiskt kan det vara sen också men då är det något du gör medveten om risken.

  • Anonym (Känne­r igen mig)
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 18:03 #57
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-15 17:48:33 följande:

    Jag inbillar mig också att jag kan leva medden lögnen, att det är den bördan jag isåfall få bära. Men helst vill jag ju bara sluta känna för honom, men det blir ju snarare starkare och starkare. Och känslorna kan jag inte styra över (men mina handlingar såklart). Som sagt, vi balanserar på gränsen men ingen av oss har sagt något rakt ut. Men herregud vad jag vill. FAN.


    Nästan alla i tråden verkar utgå ifrån att man blir upptäckt om man är otrogen. Jag tror tvärtom att det sker en massa som ingen någonsin får veta om. Och när det gäller samvetet så har jag, från att ha varit ganska svartsjuk när vi blev ihop för 18 år sedan, börjat tänka mer och mer att man kan unna varandra andra upplevelser när man är så pass trygga i relationen som vi är. Men, det är såklart inte samma sak som att vara otrogen. Och jag tror inte att min man ser det på samma sätt. Jag tror inte att han har lust att ligga med andra, även om han såklart tänder på andra. Tror det steget är helt onödigt för honom, han har ju mig. Menar inte att jag är fantastisk utan att jag känner honom som person och vet vilka drivkrafter han har och inte.
  • Anonym (Man med egen erfare­nhet)
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 18:35 #58 -1

    Som jag sade i en annan tråd: Det man inte vet mår man inte dåligt av.
    Alltså det din man överhuvudtaget inte känner till, inte ens misstänker, mår han givetvis inte dåligt av.

    Men detta självfallet under förutsättning att man själv kan hantera det på ett sådant sätt, både känslomässigt och rent praktiskt, att det inte påverkar någonting i övrigt. Och givetvis under förutsättning att ens partner under inga som helst omständigheter vet något, någonsin.

    Under dessa omständigheter så gäller alltså sanningen att det man inte vet mår man inte dåligt av.
    Då behöver det där med otrohet och eventuella konsekvenser inte vara så himla dramatiskt. Man kan ändå aldrig äga en annan människa och man kan inte heller hindra sin partner från att vara otrogen. 
    Hur som helst, särskilt ovanligt är det ju inte med otrohet.

    OBS: Jag har aldrig sagt att otrohet är något bra och det är inget jag rekommenderar. Om man kan undvika det så är det nog oftast både bäst och enklast.
    Men om man kan sköta det på sådant sätt att man inte blir avslöjad så behöver det ju inte alls medföra några dramatiska konsekvenser, eller överhuvudtaget några som helst konsekvenser för någon annan än en själv. Strikt egoistiskt för en själv kan det ju självfallet medföra mycket positiva konsekvenser...

  • Mån 15 okt 2018 18:40 #59
    Anonym (man) skrev 2018-10-15 16:34:44 följande:

    Tja, om man ger rådet "följ ditt hjärta" som i det här fallet innebär att bedra sin man och riskera att fucka upp livet för både honom och deras barn så kan man ju fråga sig hur stor empatiskt förmåga och förmåga att känna skuld man har?

    Varför vill man råda någon att bedra någon annan?


    Nä men följer hon sitt hjärta så gör hon ju inner med denna kollegan. För hon skrev ju att hon älskade sin man. Följer hon istället sina lustar så väljer hon att gå vidare med kollegan.. Är väl så jag ser på det om hon inte har blivit förälskad i kollegan då såklart ;)
  • Bananb­öjaren
    Visa endast
    Mån 15 okt 2018 18:51 #60 +1

    Det är väldigt lätt, du slår näven i bordet och berättar åt din kollega att det här fungerar inte. Ni får sluta ha kontakt som inte berör jobbet.

    Du har ett avgörande beslut framför dig, det är här det märks om du är en tänkande människa eller känslostyrt djur utan förmåga att handla rationellt.

    Kan du inte hålla dina klåfingrar i styr är du inte mycket bättre än en våldtäktsman som ger efter för sina primitiva instinkter. Vilket alternativ är du, tänkande människa eller prmitivt och korkat djur med enbart instinkter?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll