Jag vill ligga med min kollega, är gift

Om du vill ta del av de förslag jag givit så är det bara att bläddra bakåt i tråden, har lagt ett flertal.

TS mans situation är såklart inte önskvärd men det är ju extremt svårt, närmast omöjligt, att styra över sina känslor.

Alla är sig själv närmst. Sen har man såklart ett samvete som reglerar vad man kan göra mot andra och inte.

Såklart kan det vara bra att påminna TS om även konsekvenserna för andra av hennes handlande. Det kan annars glömmas bort. Men du måste ju förstå TS sits här för att du ska kunna nå fram med några råd. TS är mitt uppe i alla känslor.

Det är ju förstås fel att tänka eller ha känslan att man vill vara med ngn annan när man känner sig lyckligt gift med familj o barn...

Men vad gör man med känslorna som spelar en ett Spratt??

Det är ju självklart upp till var och en att ta tag i känslorna och bearbeta dem efter bästa förmåga..

Jag har varit i samma situation som du beskriver, började hamna i olika arbetssituationer med min kollega som gjorde att vi arbetade ofta ihop. Delade projekt, höll i utbildningar för andra kollegor o kunder. Vi var väldigt tajta kollegor/vänner kunde prata med varandra om allt.. hon var gift med familj o barn... vi hade en attraktion och spänning som hängde i luften, vi började prata med varandra om vår gem. Situation båda två var överens om att vi hade de bra i våra resp förhållanden o tanken var att det skulle fortsätta vara så.. vi skulle BARA vara vänner.. men så hände det att vi skulle åka till en annan stad och hålla en utbildning för en kund, vi skulle bo på hotell var för sig. På kvällen efter middagen satt vi i baren med ett glas o pratade om allt högt o lågt vi landade samtalet i våra känslor för varande, båda hade känt en enorm lust för varandra om bara så en gång för att kunna släppa det som så länge legat i luften..

Vi hamnade i samma säng den natten o det var alldeles underbart SEX på alla sätt och vis..vi sa och trodde att detta skulle vara en engångshändelse för att släppa på spänningen men så har det inte blivit, det har hänt några gånger till men vi har på något konstigt sätt hanterat detta vidare..och båda lever vidare med sina resp. Familjer o upplever det som att Vi ändå är lyckliga familjer..

Så mitt råd är till dig att tänk dig noga för vad du vill o vad du tror att du kan hantera..din tråd är lång o du får många förslag åt båda hållen.. det riktiga BORDE VARA ATT GLÖMMA HONOM men livet är inte alltid så lätt..

Hoppas det blir en TOPPENRESA o att du landar i Vad Som Är Rätt För Dig??????????

Försökte mig på några Smileys men det blev ett gäng frågetecken...

Hej TS!

Är det inte dags för beslut? Du skriver att du tar till dig av råd här, men det är ju lätt att ta till sig av råd som är i linje med det man själv känner och vill, och ignorera råd som kanske är svåra, men bättre, inte sant?

Jag undrar vilken mer information du behöver för att kunna ta beslut? Det har gått en hel del tid nu, och du har ju i princip alla fakta på bordet. 

Jag tänker att du kanske känner lust till den här mannen och att det troligen är drivkraften för att välja honom. Han är säkert bra på vissa sätt som din man inte är, men samtidigt saknar han säkert också vissa egenskaper som din man har.

Så du har lust i ena vågskålen. I andra vågskålen har du din man, er relation som ni har byggt upp och skapat, och dina barns önskan av att leva med båda sina föräldrar samtidigt, etc.

Är det så svårt att välja vilken av dessa du ska satsa på? Väljer du din man, behöver du fjärma dig från kollegan, och väljer du kollegan behöver du separera med din man.

Om du inte väljer men har all information som behövs för att välja - vad säger det om dig? Vilken moralisk kompass följer du när du skapar kaos hos både kollegan och din man och dina barn, genom att vara kvar i gråzonen? Ju längre du dröjer med att välja desto större sorg och besvikelse skapar du hos den/de du slutligen kommer att svika.

Hur kan du leva med dig själv, när du väljer att inte ta beslut?

Vi har nog alla förstått att TS är känslomässigt förvirrad och att det är svårt. Men det är just av den anledningen vissa av oss tycker att hon inte är i stånd att ta rätt beslut oavsett hur mycket vi påminner henne. 

Egentligen spelar det ingen större roll hur mycket vi påminner henne, hon VET ju redan allt vi säger så det är inte där problemet ligger, Problemet ligger i vad hon ska göra av det?

Situationen påminner om en berusad person som funderar på att göra något dumt och hennes omgivning försöker få henne att tänka om. Hade hon varit nykter så hade det inte varit något problem, men nu är hon ju inte nykter.

Förslaget med att snacka med sin sambo går ut på att ta ifrån henne möjligheten att sitta och vela hur länge hon vill. Då blir det allvar på riktigt och hon måste göra ett val på riktigt och börja agera efter sitt val på riktigt.

Dina förslag är lite motsägelsefulla, å ena sidan bekräftar du att TS inte tänker rationellt och är starkt påverkad av känslor, (vilket vi alla är överens om) men sen tycker du att hon bara ska komma fram till rätt beslut på egen hand, hur ska det gå till om hon inte tänker rationellt? För att agera rätt i en sån situation krävs väl att man tänker rationellt?

Exakt vad är det som är så enormt hemskt med att snacka med sin man om vad hon känner? Hade jag varit hennes man så hade jag hellre velat att hon pratade med mig om det INNAN hon gjorde något dumt.

Ta bara (det borde vara fel...men) story, om hon hade snackat med sin man INNAN hon hamnade i säng med kollegan så hade det kanske aldrig hänt? Istället gjorde hon det du föreslår, försökte lösa det själv och trodde hon hade full kontroll över situationen vilket hon bevisligen inte hade för det enda som krävdes var att hon och kollegan skulle få möjligheten att ligga ostörda för att de skulle göra det. Hur tror du TS kommer agera när hon och kollegan får den chansen?

Hela det här snacket med att man "skyddar" någon genom att undanhålla saker som är avgörande för deras GEMENSAMMA förhållande och deras ungars framtid är ju bara rent skitsnack som i grunden baserar sig på dels rädsla och skam och dels på att man inte gärna vill släppa spänningen och pirret man upplever med den andra. För man vet ju att i samma sekund man berättar så har man gjort ett val och möjligheten att äta kakan och ha den kvar försvinner.

De enda som resonerar så är de som varit otrogna och de som är på väg att vara det. Frågar du deras partner så kommer nästa alla säga att de vill veta / hade velat veta INNAN det går / gick för långt. Och om personen man säger sig vilja skydda SJÄLV säger att han vill veta så kan man väl inte påstå att man skyddar personen? Då är det väl ganska uppenbart att den man egentligen vill skydda är sig själv.

Instämmer...plus att det är lite försvarsmekanismer som återigen faller in.
Om TS öppnar sitt hjärta för sin man och det skulle bli slitningar mellan dem som slutar med att de separerar är det ju hennes fel....bättre att hinta lite fint då och då och vänta tills mannen för det på tal...då är det ju han som har sabbat allt...
Omvänt som någon var inne på tidigare...berätta för kollegan är ju bra för samvetet...då lägger hon ju bollen hos honom...bara vänta på att bli förförd, för i den situationen som uppstod KUNDE hon ju inte stå emot honom...

Ja, det har du rätt i. Dessutom är det inte så att det KOMMER uppstå slitningar, de HAR redan slitningar. Att frun är dökåt på en kollega och överväger att knulla sönder vårt förhållande skulle iaf jag kategorisera som en ganska stor slitning. 

Om hon skulle berätta det för mig så skulle jag klassa som en klart mindre slitning än att hon undanhåller det eftersom bara det faktum att hon berättar det för mig skulle göra det tydligt att hon dels bekräftar sin lojalitet och ärlighet mot mig och sin vilja att vilja lösa problemet tillsammans istället för att hålla mig utanför. Det skulle snarare stärka mitt förtroende för henne. 

Sen är det väl klart att det inte är det roligaste att få höra, men sett ur ett större och längre perspektiv så är det en klar mindre plåga än att bli lämnad utanför loopen och att frun tar beslut om vårat gemensamma förhållande på egen hans eller att hon är otrogen och låter mig leva i en lögn. Jag tycker att "berätta inte" förespråkarna överdriver plågorna man påstår sig skydda partnern från rätt grovt. Jag tror de allra flesta normalt funtade människor kan ha förståelse för att man ibland kan få känslor för andra, det är inte helt otänkbart att de kanske själva haft det någon gång eftersom det trotts allt är väldigt vanligt. 

Generellt sett tycker jag att HUR man hanterar eventuella problem säger mer om en person än problemen i sig. 

Jag håller med om att vem som helst som lever i ett längre förhållande helt plötsligt kan bli förälskad i någon annan. Inget konstigt med det, känslor kan man ju inte styra över.
Jag tror som du skriver att när en person är förälskad och hormonerna bubblar i kroppen så är det omöjligt att på egen hand fatta rationella beslut som inte är direkt styrda av känslorna.
En person i den situationen behöver draghjälp från något håll. Helst naturligtvis från sin partner som ska vara den man anförtror sig åt i livets upp och nergångar.
Vidare borde ärlighet och lojalitet vara två ganska grundläggande förutsättningar i ett väl fungerande förhållande. Det är intressant att TS verkar vara villig att vara mer ärlig och lojal mot kollegan som hon bara har känt några månader än mot sin man som hon nog har tillbringat nästan halva sitt liv med. 
 

Ja, hela "bestäm dig" argumentet har en ganska stor brist. Det VERKLIGA beslutet tas ju när man ställs inför situationen där man ska säga ja eller nej till sex med kollegan INTE långt i förväg. Man kan sitta och intala sig själv att man har beslutat sig för att man aaaaaldrig kommer göra det hur mycket man vill, när man väl är där ensam med kollegan med ett sovrum till förfogande så är inte det värt ett skit och det är DÄR det verkliga beslutet kommer tas.

Det är ju den absolut vanligaste felet så många gör, tror att de har full koll över situationen och intalar sig att de har gjort ett val bara för att de sagt år sig själva att inte göra något dumt. Det är bara rena självlögner. Det enda säkra sättet är att se till att möjligheten för att man öht ska göra något dumt inte finns. Dvs inte utsätta sig för situationer där man kan göra något dumt.