CrookedTail skrev 2019-11-26 19:59:52 följande:
Lycka till! Det måste gå bra! Imorgon kommer du säkert kunna andas ut.
Det här kanske kan lugna lite:
?Det finns en signifikant skillnad mellan blödning vid en graviditet med egna ägg och en graviditet efter ägg/embryodonation:
Blödning, om den sker under en graviditet med egna ägg som uppnåtts i en "färsk cykel", är ett varningstecken som främst betyder att det är något fel på embryot. Eftersom nivåerna av östrogen och progesteron är ansvariga för att behålla endometrium och fördröja menstruationen och är direkt kopplade till HCG-nivån, indikerar blödningen att embryot slutat producera HCG, det vill säga slutat utvecklas. Som ett resultat av det har livmodern börjat rengöra sig genom blödning och förbereda sig för en ny möjlig befruktning.
I en graviditet efter äggdonation eller embryodonation är embryot inte ansvarigt för östrogen- och progesteronproduktion i äggstocken, eftersom äggstocken är inaktiv och inte kan reagera på embryonal HCG-stimulering. I stället får kvinnan dessa två hormoner utifrån ? som regelbunden medicinering enligt den individuella behandlingsplanen. En blödning berättar bara om minskning av östrogen- och progesteronnivåer i kvinnans kropp och indikerar inte ett primärt problem i den embryonala utvecklingen. Blödningen visar att det inte finns tillräckligt med medicin i kroppen. Men genom att öka mängden medicin, under kontroll av vårt medicinska team, slutar blödningen och graviditeten fortsätter.?
Intressant att läsa och förstå hur det hänger ihop med en eventuell blödning.
Hur var det för er efter att ni plussade? Kontrollerade era kliniker era progesteron- eller östrogennivåer i blodet? Eller fick ni en "standarddos" och enbart i fall det kommer en blödning så skulle ni höja medicinen?
Har läst om Olgaklinikens Plan A och B. Hanterar era kliniker det på samma sätt? Fick ni också mäta HCG i regelbundet avstånd?
När jag pratade med Sahlgrenska så lät det så att de inte ger någon medicin alls, alltså sätter in det i helt ostimulerat cykel. Jag påpekade att jag har en kort lutealfas och alla andra symtom för progesteronbrist osv. Då tyckte hon att man kan köra i stimulerad cykel också. Nu kommer vi ju ändå inte göra behandlingen där utan i Finland och där kör de i stimulerad.
Pratade igår med Finland och de letar efter en donator nu. De är dock lite rädda att de inte hittar någon som är så lång som mig ("Ett problem kan vara din långhet" skrev hon). Jag är 1,78cm. Vi själv bryr oss inte om hur lång donatorn är. Min mor är själv 1,64cm och min far 1,83cm och ändå resulterade det i att jag blev så lång
De ska nu letar efter en donator som är max 10 cm kortare (mindre än så ville de tydligen inte gå). Hur var det hos er? Hur "avvikande" blev era matchningar till slut?
Igår överkom det mig en tacksamhet över att kanske en annan kvinnan nu inom kort får ett samtal och blir tillfrågad om hon vill donera och så kommer hon tacka ja.
De ska nu letar efter en donator som är max 10 cm kortare (mindre än så ville de tydligen inte gå). Hur var det hos er? Hur "avvikande" blev era matchningar till slut?