Då hade jag nog blivit helt galen! Efter att vår första dog i magen och några mf så är jag rätt hysterisk. Men jag försöker att lugna mig med att jag faktiskt känner av brösten, jag är så aptrött så jag kan sova 24/7 jag mår illa och äter som en häst sen är jag törstig så jag dricker litervis med vatten om dagen. Nu är jag rätt less på vatten och ska unna mig ett glas pepsi idag. 4 dryga veckor kvar till kub
Då hade jag nog blivit helt galen! Efter att vår första dog i magen och några mf så är jag rätt hysterisk. Men jag försöker att lugna mig med att jag faktiskt känner av brösten, jag är så aptrött så jag kan sova 24/7 jag mår illa och äter som en häst sen är jag törstig så jag dricker litervis med vatten om dagen. Nu är jag rätt less på vatten och ska unna mig ett glas pepsi idag. 4 dryga veckor kvar till kub
Jag hoppas verkligen det sjutiosjuan!! Det skulle kännas så himla bra att äntligen få ett plus. Då blir det sjunde gången gilt :)
Då känns det ju ändå som att lugna skogsturer till häst skulle kunna gå an. Vet inte hur jag skulle kunna hålla mig borta från hästryggen i först tre månader, och sedan vet man ju inte hur det kommer att bli efter det.
Jag tycker att de verkar extra försiktiga just på St Petersburg. När efter insättning satt du på hästryggen igen? Och när började du köra på som vanligt?
Nån som har tips på någon gynekolog i Stockholm som kan hjälpa till med VUL inför ET? Vi ska åka 4-7/8 och vår klinik som hjälper oss har stängt hela Juli. Antar att det inte är superlätt att hitta nån som har öppet v 29-30..
Gravid 2-3! Ge inte upp, 11:e insättning med äd/ed. Ska lämna blodprov idag. Tack St Petersburg för denna lycka!
Ni som till slut fått ert efterlängtade barn via ÄD - hur många försök krävdes innan det lyckades? Vi har provat två IVF och ska göra vår första ÄD om några veckor. Känns bara som att vi har all statistik emot oss.
En lite fråga och undran till er alla
Alltså jag har fullständigt hängt upp mig på vår ålder här nu.
Jag fyller 45 i år. Kanske för att jag innan sagt att längre till 45 håller vi inte på. Mannen e ännu ett par år äldre än mig.
Tänker att barnet blir ensamt och att det nog inte kommer hinnas med syskon eftersom tiden vara rinner iväg från oss.
Börjar fundera på vad fanken folk ska tycka, att de tycker att vi e själviska och inte tänker på barnets bästa och jag kan i viss del hålla med men barnaskapande e ju i viss del alltid självisk.
Hur känner ni?? Hur gamla e ni och har ni satt någon gräns?
Ni som har fått barn, hur känns det och hur blir ni bemötta ??
Hur känner ni inför syskon m.m
Vet inte om jag känner mig extra låg efter minuset i lördags hade sånt jäkla hopp till denna kliniken och vi har ju aldrig fått så bra resultat men det verkar ju omöjligt för mig att bli gravid på konstgjord väg. Innan blev jag ju gravid bara en man tittade på mig men då blev det missfall istället nu får jag inte ens chansen att hoppas längre.
Jag vet att vi e många i samma sits men ibland känns det verkligen helt jäkla hopplöst
Kram på er
En fundering angående blodgrupp: Om man har AB, innebär det att donatorn oxå måste ha AB, eller kan hon ha A eller B med?