Jag har nu läst om att man kan få bröstmjölk utan att vara gravid och det kan orsakas av att man har för högt prolaktin värde. Har man det så kan man ha svårt att bli gravid!! Det kanske är därför jag aldrig blir med barn! Har ringt till mödravården precis och ska kolla vad dom säger :) det finns medicin för detta så kanske var bra att jag klämde på brösten haha
Jag slutade med ppiller för lite drygt 2 månader sedan. Fick "riktig" mens på CD34, så efter den började jag med ÄL tester. Fick utslag på CD18, vi hade då haft sex i två dagar i rad och sen samma dag som positivt ÄL test. Vi kunde inte ha sex samma dag som ägget släppte, vilket gjorde mig lite förtvivlad. Jag har ju ingen koll nör det är bäst att mysa och blev inte klokare genom google. Så kontakta en BM, hon lugnade mig och sa att bäst ör att ha sex dagarna innan ÄL och samma dag som man får positivt ÄL test, ibland kan dagen eftee vara försent. Så hon tyckte vi hade prickat in den "perfekt". Dock så rekommenderade hob mig atr inte ta ÄL test och ha sex ett par gånger i veckan istället, att spermierna överlever i minst 3 dagar men också uppåt 6 dagar. BM var äldre och sa att vi idag planerar för mycket och oroar oss, visst kan det vara av stor vikt att veta ÄL, men denna stress vi får, ger många ångest, skuldkänslor och prestationsångest. Jag kan hålla med lite om att det stämmer på mig, det som vi sett fram emot som en spännande resa, har för mig blivit en kamp, full av oro. Därför har jag försökt att fokusera på annat, vilket har varit svårt, men behövde det. Jag är på ÄL+8 idag och även om jag försöker leta efter tecken, för att få hopp, så finner jag inga. En känsla inom mig säger att det inte blev något, för då borde jag väl känna något? BIM är den 13:e januari. Jag kommer inte testa innan eller samma dag, inte ens dagen efter eller dagen eftee det om den inte kommit. För jag känner mig dum när jag står där med ett negativt test. Lite "vad trodde jag egentligen". Innan första riktiga mensen hade jag mensvärk till och från en vecka, mådde illa och kräktes ett par gånger. Då visste jag inte när ÄL varit, så jag trodde jag ändå var gravid ett tag, det kändes så. Men det var jag ju såklart inte, mensen kom med besked, mycket och jag hade så ont. Svimmade nästan ett par gånger och kräktes, vilket aldrig hänt. Typ aldrig haft mensvärk förut. Antar att det var för att systemet kickades igång. Det som skrämmer mig är att jag redan känner sorg, sorg för att inte kunna få barn? Det är så larvigt!! Vi har precis börjat! Ändå, fast jag vet att det är ologiskt, så känner jag så. Det ör som att jag redan har gett upp? Är så orolig att något ör fel. Därför funderar jag på att gå privat, för att kolla upp all status, typ bli helt genomgången. Bara för att kunna slappna av och få bort rädslan och oron, dock om det är något fel blir det ju värre, men då kan jag snabbare få hjälp. Vad hade ni gjort? Hur tänker ni? <3
(jag är 29 år, min man med)
Tack Jsv17 för dina ord. Du har så rätt och det var skönt att höra att du inte kände något. Typ alla i min omgivning som har barn sägee till mig att "du känner direkt om det blev något, jag hade dessa symptom..... Etc," när jag säger typ alla, så är det alla, för många verkar det som att de känner symptom hela tiden, liksom letar och finner, men hur jag än försöker så går det inte. Ibland kan man ändå få leva på hoppet och vara lite förväntasfull, även om det inte blev något. Nåväl. Såsom du skrev, vi är har alla unika kroppar. En fråga bara, hur gjorde du med alkohol? Jag är ingen supare i vanliga fall, men det blir några glas vin då och då, jag älskar vin (dock hatar jag att bli berusad) under nyår drack jag väldigt lite, typ 1 glas champagne, 1 glas vitt och 1 glas rött inder hela nyårsafton (10 timmar) vill ju inte sabba något. Tidigare har jag varit väldigt liberal gällande vin och försöka bli gravid, men nu oroar jag mig för allt. Imorgon ska vi ut på en väldigt "känd" restaurang, bokade för 4 månader sedan, skulle du ta ett glas vin eller två? Jag menar, är inte gravid än och sannolikheten att jag kommer bli gravid denna gång är bara 25%. Dricker jag inget kommer det bli frågor, vilket jag absolut inte orkar med. Du verkar så klok, så frågar dig, men ni andra härliga tjejer som läser det här får väldigt gärna lägga in en kommentar om frågan. <3
Åå jag får verkligen hopp när jag läser att många neggat på äl+11 osv. Det känns som att alla plussar på ÄL+8 nu för tiden!!!
Här kommer ett litet gnällinlägg angående saker vi skulle kunna hjälpas åt att tänka på här i gruppen.
Det är lätt att bli peppad när folk plussar, och dras med i att vilja testa långt innan bim osv. Ser att folk i tråden tex helt ger upp efter negativt test på äl+7-9 (?!?!).
Så här kommer lite fakta: implantation sker vanligtvis mellan 7-10 dagar efter ägglossning, kan såklart ske både tidigare och senare men detta är vanligast. Sen tar det ett par dagar innan hcg ens blir mätbart.
Graviditetssymptom GÅR inte att känna innan implantation eftersom det är först då hcg går ut i blodet. Många graviditetssymptom orsakas dessutom inte av hcg utan av ökade mängder progesteron, ett hormon som alltid stiger efter äl även om man inte är gravid.
Sen kan man säkert känna andra saker redan innan en implantation, en annan typ av värk eller att ägget fäster tex, men inte hormonrelaterade symptom.
Och snälla, att prata om tex bim-2 betyder heeeelt olika saker i beroende på om en person har en lutealfas på 7 dagar eller 15 dagar, eftersom implantation sker på äl+7-10 (ungefär) för alla. Tänker man på det blir det lättare att förstå varför vissa plussar på bim -7 och andra på bim+1. Det kan egentligen vara samma äl+dag.
Så det blir så mycket lättare om vi pratar om äl+ istället för bim-.
Hoppas ingen tar illa upp men känner at vi ibland glider lite för långt ifrån fakta här.
Jag tycker det är lite jobbigt att läsa om alla som tar test alldeles för tidigt och tappar hoppet! Det är så synd.Tänk om alla bara skulle ha tålamodet att vänta till efter BIM. Därför vill jag posta bilden på mina graviditetstest från april då jag var på BIM+9 och tänkte att det inte fanns en chans att jag var gravid. Jag hade onda bröst och bruna flytningar men tänkte inte på att det var symtom. Plusset kom jättesnabbt och var så otroligt tydligt som ni ser, jag behövde inte fundera hit och dit. Jag känner varje månad som vi försökt nu efter vårt MA att jag inte vill testa för tidigt, jag har till och med inväntat mensen. För det är så jäkla skönt när det inte finns några som helst tvivel att det är positivt. Man slipper fundera! Och man får ju svar förr eller senare på om det är något i magen. Det kommer inte göra någon skillnad när man testar, är man gravid så är man och det får man till slut reda på. Så försök fokusera på annat, gravid blir man till slut. Tack för mig tjohej :)
Kan du komma ihåg på vilken äl+dag de olika testen är tagna? Vore intressant att veta :)
Har inte tagit något mer digitalt då jag bestämde mig för att nu har jag testat färdigt, så nu får kroppen jobba ifred och så får tiden utvisa hur det går
Intressant att det är så olika tycker jag. Undrar vad det beror på att hcg-nivåerna kan variera så mycket... jag har vid 3 av 5 graviditeter (3 aborter 2 missfall) testat innan bim och då plussat på äl+10 en gång och äl+11 andra gångerna.
Jag tror att jag säkert skulle kunna se något på äl+10 på lördag men väntar till söndag så blir inte väntan på nästa äl så lång om det är negativt.
Undrar vad det beror på, om man kanske hade två LH-höjningar för att kroppen misslyckades på den första kanske? Eller så utvecklas det så olika... konstigt är det iaf
Dagens test, det syns något svagt, nån annan som ser? Är på Bim+7 och är rätt frustrerad nu!!
Det va svårt att få med på bild men syntes i verkligheten! Men tänker att nu en hel vecka efter Bim borde det väl synas starkare? Jag har ju läst om tjejer som inte plussat starkt fören 2 veckor efter Bim men vill bara veta nuuu! Vart är min mens? Eller vart är mitt starka streck? Typ ont i hela kroppen just nu, magen bubblar och mår smått illa hela tiden. CD40 idag! Helt sjukt! :O alltså ÄL+22!!