Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Snarkningarna förstör familjen- han vägrar ta det på allvar!

    Tor 24 jan 2019 08:59 Läst 0 gånger Totalt 89 svar
    Anonym (Sandr­a)
    Visa endast
    Tor 24 jan 2019 08:59 -1 +1

    Jag HATAR min man.

    Och det här är en varning till alla andra: dejta ALDRIG en snarkare!!!

    Min man snarkar som en gris hela nätterna. Jag vaknar om och om igen. Jag kan vakna mer än tio gånger per natt. Och såhär fortsätter det år efter år. Jag är så trött på dagarna. Vaknar aldrig utvilad utan med yrsel, huvudvärk och genomuselt humör. Hela dagarna är som en dimma.

    Det stör även barnen som ligger i rummen bredvid. Särskilt mitt äldsta barn som går i högstadiet. Det här är ett barn som vaknar mitt i nätterna och ropar  förtvivlat "tyst" och "håll käften". Han har problem med enorm trötthet i skolan och somnar ibland på lektionerna.

    Vårt yngsta barn som går i förskoleklass vaknar också men mer sällan.

    Vi har tyvärr bara tre rum, det finns inget extra rum där min man kan sova.

    I våras gjorde han en undersökning då han fick sova en natt med mätutrustning som ska mäta sömnapnéer. De hittade inga så från vårdens sida var det "tack och hej då".

    Jag blev irriterad på min man för att han inte låg på mer. Jag hade till och med spelat in hans sömnapnéer och snarkningar och berättat detaljerat för honom innan läkarbesöket att han får sömnapnéer upprepade gånger på nätterna. Det är extremt i perioder. Vissa nätter kan han dock sova utan apnéer och en sådan natt råkade infalla när han gjorde undersökningen.

    Han vägrade lyssna på min inspelning och tog inte med den till vården. Han låg inte på vården. Han ville inte ta på allvar att snarkningarna håller mig vaken. Hänvisar bara till att han har gjort undersökningen och att den inte visade något. Men de gjorde inte ens en så enkel sak som att titta in i näsan. Det kanske är en så enkel sak som polyper som bara går att bränna bort? Eller allergi/svullnad som enkelt kan behandlas med nässpray?

    I natt har jag återigen sovit i en svinstia. Med snarkningar som skorrar i rummet. Pustningar. Flämtandet efter luft. Hela jävla natten. Och jag tänkte: "jag hoppas att du kvävs din jävel så det blir tyst". Jag vet inte när jag fick sova en hel natts sömn senast och jag orkar inte längre. Det här är värre än vakenperioden under ett barns första levnadsår. Ett spädbarn väcker mera sällan.

    När jag tog upp problemet med honom nu på morgonen så sa han att det inte finns något att göra. Jag blev helförbannad. Skrek åt honom att han kan prova nässpray, att sy in tennisbollar i T-shirten så att han inte hamnar på rygg, att han kan prova ut en bettskena, låta någon undersöka näsa och svalg- inget av detta har han velat testa eller gå vidare med.

    Och han SKRATTADE åt mig förut när jag tog upp det. Säger att han inte kan sova om han ska ha t-shirt på sig. Han nonchalerade mig och SKRATTADE! Jag blev så förbannad på hans ignorans att jag drog en sked i spisen så emaljen sprack. Och då sa han att jag borde läggas in på psyket.

    Ska JAG läggas in på psyket eller ska han ta tag i det som orsakar störd nattsömn varenda natt år efter år? Är det inte HAN som har ett problem som håller hela familjen vaken med sina gris-ljud?

    Jag orkar inte mer när jag inte får sova. Det går ut över mina studier, jag orkar inte studera mer utan sitter och somnar flera gånger per dag. Allt är som en dimma och jag är förtvivlad.

    Jag hade inte sovit sämre om jag hade en gris som gick runt och grymtade i sovrummet på natten. Det är precis så han låter. Den som inte har levt ihop med en sådan person vet inte hur illa det är. Men såhär låter det. Oftast håller det på HELA natten så kör filmen två gånger i natt med datorn en halvmeter från örat om du vill uppleva det. Använd inte för låg ljudvolym, det är inga små grymtningar utan höga skorrande ljud som väcker barn i andra rum som vi pratar om. Så gör du det under några års tid och ser hur du mår:





    Jag tror jag kommer skilja mig. Jag orkar inte vänta på att han ska ta det på allvar. Jag orkar inte vänta på att det ska provas ut några metoder. Jag orkar inte vänta på att han ska stå i kö till eventuell operation. Det har gått för långt och jag är knäckt på grund av bristen på sömn. Jag är yr, vimsig, har dåligt minne, kan inte koncentrera mig på studierna, är alltid på dåligt humör. Jag bryr mig inte ens om ifall han söker hjälp idag. Det är försent och han måste ut härifrån.

    Mannen som jag älskade kan jag inte känna något för längre. Jag hatar honom innerligt för att han inte bryr sig om oss andra och tar tag i problemet. Hatar honom! För mig är han mer som ett föremål och jag skulle tycka bättre om ett bullrigt ventilationssystem än honom.

    Mitt tips till kvinnor som män: bli ALDRIG tillsammans med en snarkare. ALDRIG NÅGONSIN!!! Du kanske tycker det är gulligt i början men år två, tre, fyra, fem, sex, sju med störd nattsömn: det är tortyr. Jag har hamnat i situationen att jag inte längre kan fungera som människa och sköta jobb och studier. Jag har varit sjukskriven i omgångar på grund av trötthet, sömnbrist och utmattning.

    Och han tycker att JAG ska läggas in på psyket för min reaktion förut. Det är HAN som borde flytta till ett uthus (jag skulle säga en stia).

    Ta reda på så snart som möjligt om personen snarkar och om det är så- träffa någon annan istället. Snarkningar tenderar att bli värre med åren. Låt det bli ett kriterium i ditt partnerval för det riskerar i svåra fall att göra dig sjuk och allvarligt förstöra ditt liv!

    KOMPROMISSA aldrig med dina grundläggande behov i livet. Låt aldrig en partner gå före ditt behov av sömn. DEJTA ALDRIG EN SNARKARE!

    /Förstörd- snart kommer jag önska att jag får läggas in på psyket för där kanske man kan sova

  • Anonym (Jag)
    Visa endast
    Tor 24 jan 2019 09:02 #1

    Jag förstår dig ts.

    Min man verkar inte snarka fullt lika illa som din men jag har flyttat in i dotterns rum och slipper höra det mer nu.

    Det är fruktansvärt att ha det oljudet om nätterna!! Om han inte tar dig på allvar så tycker jag fasiken att du gör slag i slagen och flyttar ut.
    Sömn ska inte underskattas, man blir tokig till slut utan den.

  • Tor 24 jan 2019 09:04 #2

    Varför gör du det så komplicerat?
    Bara meddela honom om att antingen får han ta tag i sitt snarkande och att det ska vara löst (alltså minst under konsultation hos vården) inom sex månader, eller så ska han vara ute ur huset inom sex månader. Han får välja vilket han tycker är viktigast. (och om han äger huset så skaffar ni er ett annat boende)

  • Tor 24 jan 2019 09:12 #3

    Vi har varsitt sovrum, för att inte väcka varandra. Inga sura miner, vi tycker båda att sömnen är viktig, så vi prioriterar den.

    Som det är nu, så är det nog så att du får lov att flytta ut ur sovrummet, isolera de andra rummen och så får han skratta där för sig själv, när du tittar efter ett annat boende så att du och barnen kan få er sömn.

  • Tor 24 jan 2019 09:17 #4

    Jag hade skiljt mig rakt av från en sådan okänslig människa.
    Man kan inte hjälpa att man snarkar eller pratar i sömnen(jag själv gör båda och min man snarkar.)

    Jag buffar på honom och det är helt ok att han buffar på mig också om det blir för jobbigt.
    Men din man behöver göra mer än så eller så får han flytta ut.
    Det håller ju inte att han bara bryr sig om sig själv.
    Sömnbrist är allvarligt.
    Att ert stora barn vaknar på nätterna och somnar i skolan är allvarligt.

    STÄLL KRAV.

  • Tor 24 jan 2019 09:17 #5

    Förstår din frustration, det svåraste är att han inte bryr sig om hur familjen mår. Går det att ändra på var ni sover genom att din man får sova i eget rum och du sover tillsammans med barnen. Nu vet jag inte vilka metoder du har provat men min man använder hörselproppar då han är väldigt ljudkänslig. Det är dessa han använder, kanske något för tonåringen också.

    www.apoteket.se/produkt/calmor-12st-ask-230401/

    Inget av detta hjälper ju grundproblem, att din man vägrar att inse att hans snarkning är ett problem. Men det är något som kan hjälpa dig och barnen i en akut situation. Är en separation praktiskt/ekonomiskt möjlig för dig? Finns det möjlighet för er att bli särbo i stället? Om det nu är något som du känner kan vara ett alternativ.

  • Anonym (Hua)
    Visa endast
    Tor 24 jan 2019 09:21 #6

    Förstår dig precis TS.

    En sak att han snarkar, men att han skrattar åt dig och vägrar ta dig på allvar, det är ju helt fruktansvärt respektlöst!

    Och ja, man kan bli galen av sömnbrist, i vissa länder används det som tortyrmetod.

    Flytta in i någon av barnens rum, isolera dem med extra innerväggar.

    Personligen hade jag också lämnat den man som beter sig så illa.

  • Anonym (Annab­us)
    Visa endast
    Tor 24 jan 2019 09:22 #7 +1

    Min man är en snarkare. Dock hjälper en snarkskena/bettskena mot problemet. Den flyttar fram underkäken något och då snarkar man inte.

    Säg till din man att snarast prova. Han får ringa sin tandläkare IDAG!!

    Jag lider med dig.

  • Tor 24 jan 2019 09:42 #8
    Anonym (Annabus) skrev 2019-01-24 09:22:56 följande:

    Min man är en snarkare. Dock hjälper en snarkskena/bettskena mot problemet. Den flyttar fram underkäken något och då snarkar man inte.

    Säg till din man att snarast prova. Han får ringa sin tandläkare IDAG!!

    Jag lider med dig.


    Behövs inte ens. Går att köpa på apoteket där man tillverkar sin egen.
  • Anonym (Snark­fröken­)
    Visa endast
    Tor 24 jan 2019 09:52 #9

    Jag har en sambo som snarkar också och förstår dina känslor TS. Dock hörs det inte igenom väggar så bra för vi har bra isolerat så funkar att sova i tex vardagsrummet men det tycker min sambo är elakt och "ska vi inte sova ihop kan vi lika gärna göra slut". Så...

    Han tar det inte heller på allvar. Men vi pratade en gång om det mer seriöst och han sade då att det är hemskt för hans självbild att snarka. Han tycker det är äckligt och obehagligt och skäms och förtränger därför hur allvarligt det är. Kanske därför din sambo skrattar? Alltså inte bara för att vara elak. Inte för att det nog gör någon skillnad i er situation när det gått så långt.

  • Mongol­iet
    Visa endast
    Tor 24 jan 2019 10:08 #10 -1

    Kanske om kvinnor kunde gå med på att ha det svalare i sovrummet så skulle männen bli glada. Alla män borde göra slut om inte det sker. Vem bestämmer temperaturen hemma. Kvinnor såklart & männen hatar det.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll