Finns det fler manliga oskulder än kvinnliga?

Det är väl fullständigt logiskt att kvinnor dras till män med högre socialt värde? Män dras ju definitivt till kvinnor med högt socialt värde. Inte till kvinnor med lågt socialt värde. 

Däremot finns det ingen som helst koppling mellan badboys och högt socialt värde. Män får högt värde baserat på social förmåga, humor, självkänsla, kompetens, utseende, karriär och liknande.

En badboy är en dryg och osympatisk jävel som beter sig illa mot omgivningen och inte sällan är kriminell. En ytterst liten andel av kvinnorna betraktar detta som högt socialt värde. Oftast utsatta kvinnor som har låg självkänsla och egna svårigheter i livet 

Konstigt att så många vanliga och snälla män vill ha just de kvinnorna att de aldrig ser alla andra.

Högt socialt värde för en kvinna ÄR utseendet till stor del. Men inte enbart, naturligtvis. Det är kanske lite trist för kvinnor som jag, som ser högst ordinära ut, att sådant som allmänbildning, humor, kvalificerat jobb och kompetens inte väger lika tungt som att vara snygg och feminin.

Men de flesta män som är något att ha, värderar även sådana egenskaper när de söker en partner, även om det inte kommer på första plats. Precis som kvinnor värderar en massa olika saker hos män, även om allt inte hamnar högst upp. 

Jag beskrev ganska utförligt ovan vad jag definierar som badboy. Mer detaljerat då:
I skolan är det han som käftar med lärarna, leder mobbinggänget och inte får några betyg. Han trotsar föräldrarna (om de ens bryr sig), börjar kanske med droger tidigt och kan halka in på en kriminell bana. Annars blir han bara en skitstövel. Han roar sig på andras bekostnad och kör med härskartekniker och hån så att inte omgivningen riktigt vågar säga emot. Han har vanligtvis en usel kvinnosyn och ser förmodligen även ner på invandrare, HBTQ-människor och PK-folk. Han tycker själv att han är asmäktig och ser sig som en cool outsider, trots att de flesta andra ser honom som en jobbig loser. Utom en liten tänkbar beundrarskara som ser upp till honom. 

Ett outbildat drägg med hård attityd, helt enkelt. Och visst brukar den sortens män alltid hitta kvinnor. En väldigt begränsad sorts kvinnor med liknande trasig bakgrund. Som oändligt många "snälla" män verkar vilja ha, eftersom de ständigt refererar till den här badboyens framgångar.

Ja, alla har sina sociala referensramar. 

Sen vill jag tillägga att många av de som jag betraktar som badboys, inte har fått särskilt många chanser i livet. Det handlar ju om dåligt stöd hemifrån, svårigheter i skolan, kanske diverse diagnoser och ett ständigt behov av att försöka hävda sig på det enda sätt man behärskar. 

Jag vill alltså inte döma dem alltför hårt heller. Människor överlever på det sätt som funkar och det sociala arvet är fruktansvärt starkt. Men vad jag verkligen protesterar emot, är att kvinnor generellt dras till dessa män. Det stämmer ju absolut inte. Snarare byter vi sida på gatan om vi möter dem. 

Ändå vet jag inte hur många gånger jag har argumenterat med "snälla" män (suck) om att jodå, innerst inne så tycker faktiskt alla kvinnor att de där farliga killarna är sexiga och spännande, för man har sett såååå många exempel på hur de har fått med sig kvinnor hem. 

Men sanningen är ju att jag och många andra tycker de är motbjudande, Vi föraktar dem och tycker att de har lägsta tänkbara status, och dessutom skäms vi kanske lite för den åsikten eftersom vi vet att de aldrig riktigt fick förutsättningarna att bli något annat. 

Och när jag var ung, trodde jag att män ville ha naturliga tjejer som inte är överdrivet feminina (läs: våpiga). Det var ju det man hade blivit itutad. Killar ser ner på tjejighet. Alltså borde de se upp till tjejer som inte är så tjejiga..? Barnslig logik som jag höll fast vid alldeles för länge.

Nu vet jag att man måste spela på sin kvinnlighet i ganska hög utsträckning både vad gäller utseende och beteende. Kvinnor kan inte slappna av och bli så naturliga att vi ses som okvinnliga. Typ struntar kläderna och sminket och blir som en av grabbarna. 

Den där hopplösa treenigheten mellan att vara sig själv, att vara som man har blivit lärd enligt diverse ideal och att vara attraktiv för det motsatta könet är lika svår för alla. 

Såna ser jag som players. Inte som badboys. Och själva definitionen av en player är ju att han har framgång bland tjejerna och utnyttjar det. Men framgången beror enligt mig oftare på att han är snygg och socialt charmig, snarare än att han är "bad". 

Jag hörde begreppet badboy första gången när jag besökte släkt i USA runt 1990. En av mina jämnåriga sysslingar beskrevs som en badboy av resten av familjen, och då handlade det om avhoppad skola, droger och riskbeteenden i största allmänhet. Inget som 95% av kvinnorna lockas av, alltså. 

Och bland oss tråkiga, vanliga kvinnor har för övrigt även players dåligt rykte. Man kan tycka att någon viss kille verkar intressant, tills man får höra från sina kompisar att han är är en player. Då svalnar intresset väldigt fort. En sån typ är det sista man vill råka ut för. 

Sedan finns det förstås tjejer som vill ha honom ändå. De kanske själva är players, eller tror att de kan förändra honom. Men de är inte så många. 

Men oavsett den personliga definitionen av badboy kontra player, så har jag ändå hört från många bittra män i olika diskussioner att kvinnor generellt tycker det är spännande med kriminalitet etc men att de inte vill erkänna det. Sånt jäkla nonsens.

Jag tror inte ni män har en aning om hur mycket jobb "naturligt" vackra kvinnor har lagt ner. 

Sen handlar det absolut inte bara om utseendet. Det är väldigt lätt som kvinna att uppfattas som framfusig, desperat, manhaftig, pushig osv. Det krävs nästan ingenting, mer än att man tar män på orden när de säger att de gillar tjejer som tar initiativ.

Nu är ju jag så  ortodoxt naturlig att jag räknar mascara som en del i att fixa till sig. Testa att köra helt utan. Med håret i en enkel tofs eller icke-frisyr. I lösa, lite färglösa kläder. Och platta skor. Då måste du vara långt över medel utseendemässigt om du ska väcka något som helst intresse.

Själv har jag alltid tyckt att jag ser okej ut. Ingen superskönhet, men inte heller avskräckande.

Och det är nästan komiskt vilken skillnad det är i uppmärksamhet från män om jag fixar till mig. Men det behövs ju ingen krigsmålning med tjock foundation och avancerad ögonskugga, t ex. För mig räcker det med mascara, lite glittrig färg på ögonlocken, fixade ögonbryn, piffat hår med snyggt spänne, rakade ben/armhålor och smickrande, feminina kläder med lite höjd på skorna. 

Jag misstänker att den nivån är vad män syftar till, när de säger att de vill ha en "naturlig" tjej. För de vill uppenbarligen inte ha mig när jag är helt naturlig. Då är jag för blek och tråkig.

Många som faller för players är unga och oerfarna. De tror att det är så det ska vara, och har inte genomskådat spelet. 

Det är ju rätt vanligt att en tonårstjej misstar playerbeteendet för äkta kärlek. Men de brukar lära sig med tiden.

Och de faller sällan för det kaxiga/farliga/spännande, utan mer för det som de uppfattar som romantiskt/känsligt/omtänksamt.

Jag menar inte känslig som i skör, vek eller ömtålig, utan som i "vågar prata om känslor". 

Och långt ifrån alla tjejer dras till det spännande. 

Men väldigt många män fascineras av de kvinnor som gör det. Vi som gillar stabilitet och trygghet är sällan lika lockande som de spänningssökande tjejerna. Vi ses som tråkigare.

Så jag tror att det råder en viss obalans i vad ni män uppfattar på den punkten.

Om du är introvert handlar det nog mer om det än om spänning. 

Jag är själv förhållandevis introvert men tycker ändå det är mycket svårare att fånga en introvert man än en extrovert. Detsamma gäller förmodligen kvinnor.

Extroverta är säkert mer benägna att knyta kontakt med någon, medan de introverta har större behov av att känna att allt är rätt innan de öppnar sig.

För att generalisera lite. 

Nu har jag en man som är ungefär lika introvert som jag, men det tog sin rundliga tid att komma honom nära. Han hade varit singel länge innan jag dök upp. Mitt ex var däremot ytterst extrovert. Och ganska lättfångad. Någon månad efter vår skilsmässa var han i en ny relation.

Min poäng är att de kvinnor som män ser som "naturligt vackra" ändå har ägnat sig åt en hel del fixande. Det noppas ögonbryn, läggs ansiktsmasker, stylas hår, rakas ben, matchas kläder och gås i högklackat. Och så bara en gnutta mascara och kanske lite läppglans på det? Voilà - den naturligt vackra kvinnan!

Män dras väldigt sällan till helt naturliga kvinnor. De kvinnorna brukar ses som grå möss. Färglösa, tråkiga, okvinnliga, feministiska eller i värsta fall manhaftiga.

Vad får dig att tro att vi inte gör det?

Skillnaden är bara att vi inte gnäller lika mycket om det. Alla kvinnor vet att vi inte duger som vi är. Vi måste anpassa oss efter tusen normer om vi ska anses som attraktiva.

Det är bara män som tycker att de ska duga som de är. I urtvättad t-hirt, säckiga joggingbyxor, en lägenhet full med pizzakartonger och med tv-spel som främsta intresse.

Känner du många män som vänder sig om efter färglösa, icke-feminina kvinnor i intetsägande, formlösa kläder?

Jag är 1,70 och har alltid sett min längd som en fördel. Jag har gärna höjd på skorna så att jag blir några centimeter till. Figuren är en av mina främsta företräden. Däremot är jag blek i hyn och har råttfärgat, tunt hår och osynliga ögonfransar. Mina ögonbryn är ljusa i en osmickrande, rak form. Och mina ben pryds naturligt av glesa, svarta hårstrån.

Det gör oerhört stor skillnad i uppmärksamhet om jag fixar till alltihop. Men inte så att jag ser spacklad ut. Det brukar inte särskilt många män gilla. Det handlar om att ta bort det missprydande och framhäva det som är osynligt. 

Samt välja kläder i rätt färg och form. Lagom tajt, lagom färgstarkt. Och lagom med doft.

Vips så tycker rätt många män att jag är "naturligt" söt.