Är det det tycker ni?
Jag har varit hemmafru i många år, men börjar tröttna på min mans fasoner.
Jag är självklart den som lagar maten, men han har sin egen diet eftersom han tränar, är även den mitt ansvar att fixa? Och när han vill ha te på kvällen (ingen tepåse, utan ett afrikanskt te i flera steg), ska jag snällt göra det varje gång eller kan jag kräva att han lär sig det själv?
Verkligen! Om hon levt som man gjorde på 40- och 50-talen, utan en massa moderniteter, och om hon haft flera barn som var hemma om dagarna - då hade hon haft lite mer att göra. Nu har hon inte det. Jag fattar faktiskt inte vad man kan göra som tar sån tid. Inte ägnar jag mig åt hemmet i 8 timmar effektiv tid när jag är hemma.
Och du tror att de män som vill ha en hemmafru drömmer om en arbetsskygg kvinna med ofördelaktigt yttre...? Nej du
Nu pratar jag naturligtvis inte om TS, eftersom jag inte har en aning om vare sig hennes utseende eller ens om hon har barn.
Jag diskuterar principen att folk tycks anse att en hemmaförälder inte kan åberopa någon egen tid eller ledighet. Att den yrkesarbetande skulle äga hemmaförälderns tid dygnet runt, och därför kan beställa te - eller vad man nu är för lat och oduglig att åstadkomma själv - även på kvällstid.
Det är ett vidrigt sätt att se på sin partner. Vill man ha en betjänt med 24-timmarsjour, är det givetvis rimligt att betala för det. Med arbetsgivaravgifter, OB-tillägg, semesterersättning etc.
Hittar du en som ställer upp på det mot mat och husrum, är det du som ska vara tacksam.
Han jobbar minst 8 Tim om dagen men det låter som ännu mer, kanske runt 12 timmar. Hur mycket "jobbar" ts på dagarna? Max 2 skulle jag gissa, därefter är hon helt LEDIG men betald ledighet!
Du menar att du har lika mycket att säga till om i hemmet och angående ekonomin som din man?