Hemmafruns ansvar att serva sin man

Nej, det är fördomarna flödar fritt. Det som brukar avhjälpa det är lite fakta i frågan - vilket jag efterfrågade.

Gruppen hemmafruar och hemmamän är ingen homogen grupp och den är inte heller statisk. Det är ingen generell sanning att "en hemmafru ofta behöver mycket och långvarigt bidrag när hon bli ensamstående". Det ser nog väldigt olika ut.

Dom som lyfter mest bidrag ÄR ensamstående kvinnor med barn.

Tror du att en ensamstående kvinna som varit från arbetsmarknaden i 10-20 år får ett jobb och senare pension som hon kan leva på? Nej.

Det är klart att jag inte vet något om ert förhållande. Jag har inga synpunkter på det utan påpekar bara fakta. Beroenden kan fungera olika men det är svårt att komma runt att man behöver en inkomst för att leva.

Källa på att de som lyfter mest bidrag är ensamstående kvinnor med barn?

Vad är det som per automatik gör att en hemmafru varit ifrån arbetsmarknaden i 10-20 år?

Visst är det en svår kombination att vara ensamstående kvinna utan utbildning som varit ifrån arbetsmarknaden i 20 år eller kanske aldrig har jobbat, men hur många tror du att det gäller?

Det låter som bara en kvinna är hemma längre än föräldrapenningen räcker är det automatiskt en väg till förfall och fattigdom.

Jo jag och min man sorterar givetvis tvätten, och de gjorde de förr också när inte tvättmaskiner fanns!

Jag tycker definitivt att TS man ska göra sitt te själv. Att dricka te eller liknande är något som går utöver vanliga hushållssysslor. Inte heller ska hon hämta öl till honom eller bre en smörgås åt honom om han blir sugen så där vid 20-snåret. Specialmaten tycker jag dock hon ska fixa.

Naturligtvis "klarar man av" det. Det gör jag med. Jag har jobbat mellan 75 och 100% hela livet. Och periodvis pluggade jag heltid på avancerad nivå samtidigt som jag arbetade 75%. Och hade en döende förälder på hospice.

Men det där med "klara av" är en definitionsfråga. Barnen var tvungna att gå 10-timmarspass på förskola, fem dagar i veckan. Helgerna var ingen återhämtning, utan två dagar av stress för att hinna ikapp med städ, tvätt och trädgård.

Till sist sålde vi huset, för det tog för mycket tid. Och jag hade en period av sjukskrivning på grund av utmattning. Idag är vi dessutom skilda.

Så att framställa allt arbete utanför yrkesarbetet som något som man bara fixar med vänsterhanden, medan allt yrkesarbete skulle vara så stressigt att man minsann behöver någon som fixar te åt en när man slutkörd kommer hem  - nej, det köper jag inte.

Många gånger pustade jag ut av lättnad när jag kom till jobbet, för där var allt så välorganiserat och begränsat, medan hemmajobbet ALDRIG tog slut. 

Nja, jag tror att manliga alkoholister och psykpatienter lyfter mycket bidrag också, för att inte tala om hur mycket de kriminella männen kostar skattebetalarna. De ensamstående kvinnorna delar förövrigt barnbidraget med papporna, såvida det inte är änkor vi pratar om.

Vilken tur då att det inte blir något lämnande. Att det inte blir någon skit att sitta i. Jag vill inte betala skatt för vård åt rökare, jag vill inte betala skatt för lättillgängliga aborter, absolut inte till flyktingindustrin och folkutbytet och en massa annat. Men tyvärr kan man inte välja.

Så bra att det finns en inkomst då!

Han är beroende av mig för vår livsstil. Och jag av honom. Vilken tur då att han inte kommer att sticka(inte jag heller givetvis), jag särar inte för vem.som helst liksom.