Bf november 2019
Här är tråden för oss som har bf i november! Jag är beräknad 11:e, plussade igår! Välkomna :)
-
-
Svar på tråden Bf november 2019
-
Min mage är fortfarande svullen och bröstvårtorna är något ömma men är fortfarande bara i v 5 så känner inte så mycket annat. Jag har ett tidigt vul inbokat privat men då jag som sagt bara är i v 5 finns det ingen mening med att titta tidigare än om lite mer än en vecka enligt dom jag hörde av mig till, Ultraljudsbarnmorskorna. Orkar inte heller kolla ännu tidigare och sen få ett otydligt svar men ja, den här väntan är hemsk. Får stundtals panik över ovissheten.Smillis skrev 2019-03-17 10:22:46 följande:
Kommer inte ihåg alla detaljer men förra graviditeten fick jag MA. Hade inte så mycket symptom vad jag kan komma ihåg under graviditen, men sen i vecka 9+ någonting försvann känslan av att vara gravid på kvällen, på ett ögonblick bara men hade ju sätt hjärtat slå fint bara någon dag innan så trodde det var mina hjärnspöken bara. Orkade inte må dåligt så gick direkt och gjorde ett ul på kvällen och inget hjärta :(
Hade jag bott i Sverige hade jag väl fått vänta som alla andra men det är ju helt omänskligt att man ska behöva gå runt med oro och sen i vecka 12 typ få reda på att den inte lever, usch!
Håller tummarna att allt är som det ska för dig!! Vilka symptom är kvar? Är också sjukt nojjig den här graviditet.
Kan du få till ett tidigt ultraljud på något sätt kanske privat?
Folk runt omkring mig tror ju att det är jag som bara nojar mig men känslan av att helt plötsligt inte vara gravid är såååå stark. Kunde inte säga högt att jag var gravid efter det eller läsa ngt som hade med graviditeter att göra. Kändes bara helt onaturligt. Man vill bara ha svar så att man kan få vara leden en liten stund och sen försöka igen. Sist jag hade såhär började jag ju blöda bara några timmar efter och det är bättre för då har man iaf ett svar. Nu har det gått 4 dagar... -
BF 12 november om vi har räknat rätt, har varit gravid 2 ggr tidigare men första slutade med MA, fostret dog i vecka 6 men missfallet började inte förrän vecka 13. Blev gravid ett år senare men visade sig att det var druvbörd, alltså inget foster missfall vecka 11. Så nu får vi hoppas på att det är 3dje gången gillt som gäller. Lite orolig över att jag har för lite hormoner. Tog ett clearblue digital och det visade vecka 1-2, och rfsu visade ett svaaagt positivt. Ska på ultraljud i hudik på onsdag så hoppas verkligen på ett tickande hjärta.
-
Hej på er!
Vi är på väg att stänga gruppen på fb. Ifall det är nån mer som vill vara med så skriv ett meddelande till mig :) -
Känner mig vansinnigt dum just nu. Har haft svampinfektion en längre tid nu och idag var det bara hemskt. Har använt canesten vid tidigare graviditeter utan problem. Hade det hemma så jag tog det i förmiddags också, nu på eftermiddagen har jag riktigt mycket mensvärk och svampflytningen har varit svagt rosa. Finns det risk att jag framkallat ett missfall nu? Orkar verkligen inte en gång till...
-
När jag fick mitt första MF så hade vi sex i v6 och jag började blöda efter det, trodde det var sköra slemhinnor det berodde på men dagen efter åkte jag in och ville kolla för att vara säker och då konstaterade dom att min livmoder var tom(??) fast jag inte hade blödit mycket alls.. så då var det en ofostrig graviditet sa dom.Malin Annie Carolina skrev 2019-03-16 18:47:53 följande:
Ni som upplevt MF/MA, hur har dom yttrat sig för er? Jag har som jag tidigare skrivit varit med om ett MF tidigare och då visste jag att det skulle komma några timmar innan jag började blöda (känslan av att vara gravid bara försvann helt plötligt). Nu var det 3 dagar sen jag var övertygad om att ngt vad fel (samma känsla igen, att gravidkänslan bara är borta) och att jag skulle få ett MF men jag har inte börjat blöda än. Alla de symptom jag tidigare kunnat känna är kvar och därför har jag väl mer en känsla av att det kan vara ett MA. Har ett tidigt vul om 1.5 v och jag vet ju att det egentligen bara är att vänta som gäller men skönt att höra hur andra känt...
Mitt MA som jag fick nu senast upptäcktes genom att vi var på ett tidigt privat ultraljud i v8 men kunde inte riktigt se allt, förutom lilla hjärtat, så hon sa att vi skulle komma tillbaka 2-3 veckor senare, även för att kunna få våra första ultraljudsbilder. Under den tiden så märkte jag att mina bröst slutade ömma och jag fick faktiskt en stark känsla i kroppen att jag inte längre var gravid, men tänkte sen inte desto mer på det ju längre tiden gick. Sen när vi var tillbaka nån vecka senare så frågade hon om jag hade känt att jag tappat symtom. Förstod direkt att knodden inte levde... Hon skickade då remiss till sjukhuset där det blev konstaterat. Jag vägrade medicin för att stöta ut fostret eftersom min abort för 3.5år sen var hemsk. Så jag bokades på skrapning 2 dagar senare... Det värsta med mitt MA var att vi hade sett hjärtat slå en gång redan.
Nu är jag i v6 och ska på tidigt vul 20/3 med tanke på mina missfall i höstas. Hoppas verkligen att det går vägen. Men som jag skrivit tidigare så går jag knappt runt och oroar mig. Känns konstigt men jag är typ "van" vid att det går dåligt så jag är nästan inställd på det. Känns overkligt att ens tänka tanken att jag senare detta år kanske har en liten mini i famnen.. Men dagarna går mycket fortare för mig eftersom jag glömmer av graviditeten emellanåt, för att slippa fundera.
Jag brukar tänka att jag väntar ett barn, inte missfall -
Isavanna1 skrev 2019-03-17 20:27:33 följande:
Känner mig vansinnigt dum just nu. Har haft svampinfektion en längre tid nu och idag var det bara hemskt. Har använt canesten vid tidigare graviditeter utan problem. Hade det hemma så jag tog det i förmiddags också, nu på eftermiddagen har jag riktigt mycket mensvärk och svampflytningen har varit svagt rosa. Finns det risk att jag framkallat ett missfall nu? Orkar verkligen inte en gång till...
"Graviditet: Canesten ska användas med försiktighet under graviditet, speciellt under den första trimestern och endast enligt läkares ordination. Det finns begränsad mängd data från behandling av klotrimazol hos gravida. Djurstudier har dock inte visat på några skadliga effekter för avkomman.
Om du använder Canesten när du är gravid bör du undvika att använda införingshylsan/applikatorn eftersom den kan irritera livmoderhalsen. Under graviditet är därför vaginaltabletter att föredra framför vaginalkräm, eftersom vaginaltabletterna kan föras in med fingrarna utan att använda införingshylsa/applikator."
Så står det på FASS. Tror absolut inte du kunnat framkalla ett missfall nu, och rosa flytningar behöver absolut inte bero på missfall. Du kan nog vara lugn! -
Jag skulle gärna vilja vara med men lite längre fram, är det helt kört att få gå med senare? Är fortfarande så rädd för MA så vill gärna ha mitt ul först :/liranlaran skrev 2019-03-17 20:25:33 följande:
Hej på er!
Vi är på väg att stänga gruppen på fb. Ifall det är nån mer som vill vara med så skriv ett meddelande till mig :)
-
Har man inte varit med om den känslan, att helt plötsligt inte känna sig gravid, är det omöjligt att förklara för andra har jag märkt. Folk tror att det mer är en oro men jag vet ju hur jag fungerar.Suko12 skrev 2019-03-17 20:44:36 följande:
När jag fick mitt första MF så hade vi sex i v6 och jag började blöda efter det, trodde det var sköra slemhinnor det berodde på men dagen efter åkte jag in och ville kolla för att vara säker och då konstaterade dom att min livmoder var tom(??) fast jag inte hade blödit mycket alls.. så då var det en ofostrig graviditet sa dom.
Mitt MA som jag fick nu senast upptäcktes genom att vi var på ett tidigt privat ultraljud i v8 men kunde inte riktigt se allt, förutom lilla hjärtat, så hon sa att vi skulle komma tillbaka 2-3 veckor senare, även för att kunna få våra första ultraljudsbilder. Under den tiden så märkte jag att mina bröst slutade ömma och jag fick faktiskt en stark känsla i kroppen att jag inte längre var gravid, men tänkte sen inte desto mer på det ju längre tiden gick. Sen när vi var tillbaka nån vecka senare så frågade hon om jag hade känt att jag tappat symtom. Förstod direkt att knodden inte levde... Hon skickade då remiss till sjukhuset där det blev konstaterat. Jag vägrade medicin för att stöta ut fostret eftersom min abort för 3.5år sen var hemsk. Så jag bokades på skrapning 2 dagar senare... Det värsta med mitt MA var att vi hade sett hjärtat slå en gång redan.
Nu är jag i v6 och ska på tidigt vul 20/3 med tanke på mina missfall i höstas. Hoppas verkligen att det går vägen. Men som jag skrivit tidigare så går jag knappt runt och oroar mig. Känns konstigt men jag är typ "van" vid att det går dåligt så jag är nästan inställd på det. Känns overkligt att ens tänka tanken att jag senare detta år kanske har en liten mini i famnen.. Men dagarna går mycket fortare för mig eftersom jag glömmer av graviditeten emellanåt, för att slippa fundera.
Jag brukar tänka att jag väntar ett barn, inte missfall
Jag kan ta ett missfall, eller ett MA som det här verkar vara men det som alltid ororar mig är att kommer det ta 1.5 är till att bli gravid? Kommer jag ens bli gravid igen? Och om jag blir det, kommer det bli MF IGEN? Kommer jag kunna få barn alls? Att vara orolig från och till i 1.5 år tar på krafterna. -
Skickar pm till dig :)Smillis skrev 2019-03-17 21:00:05 följande:
Jag skulle gärna vilja vara med men lite längre fram, är det helt kört att få gå med senare? Är fortfarande så rädd för MA så vill gärna ha mitt ul först :/
-
Hej! Nu hoppar jag också in här. Har bf 12.11 (har i och för sig en lång cykel så oklart om datumet stämmer). Fick missfall i vecka åtta augusti förra året och har försökt sedan dess. Går nu runt och liksom nästan låtsas att jag inte är gravid bara för att bli mindre ledsen när jag får missfall. Så jäkla tungt. Går som många av er andra runt och överanalyserar min kropp. Har ömma lite större bröst och har molvärk till och från. Är livrädd att det bara ska avta. Gjorde ett test med veckoindikator för en vecka sedan 1-2 och tänker göra ett nytt imorgon bara för att se så att något utvecklas. Vill också gärna vara med i facebook-gruppen, hur gör man? Är den privat så att ingen utomstående kan se att man är med?
I min förra graviditet berättade vi till familj och nära vänner redan i vecka sex. Den här gången har jag inte velat berätta det för någon eftersom jag fått för mig att jag "jinxar" det och så blir det mitt fel när det sen skiter sig. Ja, ni hör ju. Är ju inte riktigt klok.
Kram