Skrek på förlossning, pinsamt

Alltså jag tror inte att jag skrek så som man gör när man slår i foten eller så... Jag hade mer ett djuriskt avgrundsvrål när jag krystade, det var en sån konstig, enorm känsla där nere att det bara kom ut ur munnen, inget jag kunde kontrollera överhuvudtaget. Med ena barnet vrålade jag rakt in i lustgasmasken vid varje krystvärk, svårt att tänka mig att det dämpade något ljud dock. :)

Jag bajsade och kissade på mig. Kräktes kaskader gjorde jag också. Det, om något, var pinsamt.

Skrikandet var det minst pinsamma under min förlossning.

[quote=79585338][quote-nick]Babymama skrev 2019-04-24 20:06:35 följande:[/quote-nick]Glöm det! Alla föder på olika sätt. Jag känner bara att det är fullständigt strunt samma hur man beter sig vid sin förlossning (sålänge man inte slåss eller använder fula ord mot personalen då). Ingen bryr sig. Jag var på akuten med min man i höstas och folk skrek överallt där, varför? Jo för att de hade jätteont. Samma vid en förlossning. Det gör fruktansvärt ont, alltså skriker man. Jag har skrikit mig igenom tre förlossningar och kunde inte bry mig mindre. Kan inte tänka mig att vårdpersonalen minns mig, och om det nu skulle vara så så påverkar det ju inte mitt liv ändå.

Så, släpp det. Det är helt normalt att låta/skrika/gråta osv när man föder barn. Så himla förtryckande mot kvinnor det här att man ska bete sig på ett visst sätt när man föder, exempelvis vara tyst. Som om det vore bättre! Sålänge barnet kommer ut friskt finns det inga bra eller dåliga sätt att föda på.[/q

Jag hade en kollega som sparkade mot personalen då hon var så arg. När jag födde barn så har jag också jättefrusterad, och jag var jätterädd för att jag skulle sparka personalen så jag sa att de måste akta sig och ha säkerhetsavstånd, men personalen skrattade bara som att de trodde att jag skämtade eller något? Som tur var så sparkade jag ingen i personalen men jag svor åt min man och räckte finger åt honom. Han ställde sig typ i ett hörn och gömde sig, hehe. Nu i efterhand så brukar jag tänka på att en i personalen stod nära min fot, och jag blir alldeles förtvivlad av tanken att jag hade kunnat sparka henne till och med i huvudet. Det är ju livsfarligt för personalen.

Jag trodde arr alla skrek så jag undrade nästan vad det var flr fel när jag inte gjorde det. Kände aldrig att jag skulle få någon hjälp av det. Fokuserade på andning och lustgas under värkarna istället.

?Jodibabe? ganska onödig kommentar. Skäms o skäms. Jag vet inte om det är rätt ord, men jag förstår inte varför jag var så djurisk och i efterhand kändes det pinsamt.. ja.

Tack för alla svar

Att föda barn var en upplevelse som gjorde att jag kände mig född på nytt typ

Otroligt smärtsamt men vackert

Tycker du ska fokusera på att förlossningen var vacker men smärtsam, inte på hur du lät. 

Jag menar att personalen är nog van vid det mesta. Tycker det är synd att du känner dig generad över det bara.

Man uppmuntras ju av personalen och mvc att just bröla under förlossningen för att det ger kraft.

Varför skämmas över något så naturligt som att skrika vid extrem smärta?

Nu jobbar inte jag på förlossningen men inom sjukvården. Det ingår i vårt jobb att höra folk gråta, skrika, skälla, vara tysta, vara snälla, vara elaka, vara i chock, vara "enkla" osv...inget man som vårdpersonal reagerar på för man vet att det handlar om en person som är i vårdbehov och har ont/är orolig eller whatever...finns INGET att skämmas över!

Både inför och under båda mina förlossningar så har jag fått höra att man inte ska slösa energi på att skrika vilket verkligen irriterade mig. Att skrika på rätt sätt ger ju kraft vilket väl alla som hållit på med idrott har koll på. 

Att bara skrika rätt ut i panik över smärta kan såklart ta energi istället men mina skrik jag haft har varit av den kraftsamlande typen och det är verkligen något jag stört mig på så här i efterhand att de hade synpunkter på det.