Jag skrek stor del av förlossningen
Ser mig själv som ganska smärttålig och jag trodde jag skulle vara tyst under förlossningen, men nej jag skrek hade epidural och lustgas till min hjälp men det var ändå en enorm smärta och jag försökte bita ihop men enda sättet att bli av med frustrationen var att ?skrika?
Aldrig gjort det vid andra smärtsamma situationer..
Skäms nu i efterhand
Undrar om ngn annan gjort det ?
Förstår din känsla...
jag har fött båda barnen fort, enkelt o utan smärtlindring. Men andra nu gjorde så mycket ondare, de brände såå där nere när huvudet var halvt ute så jag skrek till rejält en gång!! Jag skämdes så på en gång o bad tusen gånger om ursäkt att jag inte var starkare än så o att jag gav vika. Bm bara skrattade lite snällt o sa att jag var nog den tystaste o mest tåliga dom haft där. Haha. O jag kände mig som världens mes bara för att jag gnällde andra förlossningen o inte första!!
Alltså jag kunde verkligen inte skrika, fick enbart fram kvidanden, (samt tårar) var som att jag inte hade kraft till mer! Förstår fortfarande inte i vilket läge man skriker, haha. Men jag kände mig lite misslyckad som inte gjorde det, tänker också att det skulle vara kraftsamlande!
Det är väl bara galna scientologer och kvinnor som tillhör liknande religiösa avarter som sätter en ära i att genomföra tysta förlossningar.
[quote=79586475][quote-nick]tossaliten skrev 2019-04-25 12:38:36 följande:[/quote-nick]Nu jobbar inte jag på förlossningen men inom sjukvården. Det ingår i vårt jobb att höra folk gråta, skrika, skälla, vara tysta, vara snälla, vara elaka, vara i chock, vara "enkla" osv...inget man som vårdpersonal reagerar på för man vet att det handlar om en person som är i vårdbehov och har ont/är orolig eller whatever...finns INGET att skämmas över
Jag kan lova dig att barnmorskorna sett allt och inte höjde på ögonbrynen. Ja, jag skrek under förlossningen. Visserligen inte pga smärtan utan för att bli arg och få kraft. Skäms inte ett dugg.
Tror alla skriker på förlossningen, jag har aldrig skrikit över smärta i mitt vuxna liv. Men när jag födde min dotter för 3 veckor sen så skrek jag nåt otroligt. Min sambo blev helt chockad över att höra mig skrika.
När väl krystvärkarna satte igång blev jag tillsagd att bita ihop och lägga energin på att krysta istället för att lägga energin på att skrika.
Ingenting är pinsamt inne på förlossningen, finns ju dom som bajsar och kissar på sig, spyr rakt ut.
Ifall jag inte tömde tarmen innan krystvärkarna satte igång skulle jag garanterat bajsat ner mig.
Så det är inget att skämmas över, att föda barn går ju över den smärttröskeln som en människa ska tåla :)
Jag då? Jag skrek att jag dör. Så patetiskt. Jag var inte i närheten av att dö...
Blir förvånad att så många skrek under förlossningen. Menar nu inte att det skulle vara något negativt men trodde att flertalet inte gjorde det. Man har ju hört om folk som skrikit elaka saker till sin man osv men detta känns nrdt som en klyscha?
Jag har fött 2 barn utan smärtlindring men aldrig skrikit. Inte för att jag försökt att inte skrika, har helt enkelt inte bara gjort det, fokuserat på andningen och bebis som strax skulle komma.
Helt ärligt, har ni slagit i en tå riktigt ordentligt någon gång? Jag upplevde den smärtan värre (precis i det stundande ögonblicket) än själv krystvärkarna. Skrek nog en ganska lång svärramsa. Skillnaden kan ju vara den att smärtan vid en förlossning ses som positiv, man vet ju vad som komma skall :)