• Anonym (Jhb)

    Sociala koder

    Hej! Jag har ett problem. Ni som är lite äldre och mer erfarna kanske kan komma med rimliga förklaringar då jag försökte förklara på ett annat forum, men fick inte så bra förklaringar. Mestadels oseriösa svar.

    Men jag har en diagnos och har pga det svårigheter med sociala koder. Men mitt problem är inte det sociala på det sättet att jag har svårt att träffa nya vänner. Det är bara roligt och jag är väldigt social som person. Utan det som sker är att så fort jag vill lära känna någon tjejkompis så har jag tidigare fått höra att jag gör på fel sätt. Jag har lite olika exemplen som ni kan utgå ifrån och tolka så kan ni ge era råd och tips och åsikter.

    Jag vill främst veta vad det är för sk fel dessa personer faktiskt syftar på.

    1. Stina och Calle har fb och det har även Berit. I mitt fall så är har jag en diagnos och dem personer jag syftar på, har inte diagnoser och är sk normala personer. Dvs att de förstår sociala koder, har fungerande liv, flyttat hemifrån, skaffat barn, jobb kompisar mm. De har inga svårigheter med det sociala. Stina & Calle är dessa normala personer i detta exemplet och Berit ska föreställa mig. Eftersom alla 3 har fb så är detta något normalt, för de flesta i samhället har fb eller sociala medier. Men i mitt fall så får jag höra utav dessa sk normala personer att jag gör på fel sätt inom det sociala med tex sociala koder.

    Det kan vara allt ifrån att ha just fb eller bara att det är något fel att prata med folk på fb. Gör inte de flesta det, pratar på fb instagram osv? Det är ju inget konstigt eftersom det är någonting som många vet är normalt. Det är ju det de sociala medierna är till för, att prata med människor och mycket annat. Vad syftar dem då är själva felet? Att prata med människor, eller att ha fb eller vadå? Det låter så konstigt att något normalt är helt plötsligt fel och dem kan dessutom inte ge rimliga förklaringar om det sk felet. Det är ju inte något riktigt fel jag gör heller, för dem gör ju likadant själva. De har ju sociala medier själva så om det ska vara helt rätt så gör ju allihopa som har fb något fel.

    Ett annat exempel är att normala personer som jag beskrev ovan, förstår inte att man endast vill lära känna nya personer och skaffa kompisar. Tex att man på en studentmottagning försöker vara social men normala personer är tråkiga och kan verkligen inte föra en konversation. De vill liksom inte vara en del av det sociala utan sitter i sin bubbla. Jag försökte lära känna några som var några år yngre än mig och det gick liksom inte att prata, det var som att prata med en vägg. Jag ansåg ju dessa personer som normala så jag trodde ju att de skulle vara roliga sociala och så. Jag ser ju skillnad på de som har diagnoser och de som inte har det, för personer utan ASD har ju lättare med just den sociala biten. Men de personer jag försökt bli vän med har haft mer diagnoser än mig känns det som eller haft extremt skeva inställningar om sociala koder mm.

    Jag försökte lära känna en tjej som jag ville bli vän led, så jag föreslog en fika i stan. I kände inte varandra så bra men fika eller shoppa i stan tycker jag är ett både naturligt och bra sätt att ta kontakt med nya människor på. Finns även grupper där andra söker vänskap där man har gemensamma intressen. Så detta är ju inget konstigt. Däremot tyckte hon det, då hon dels sa att vi var bekanta, hon gick beteendevetenskaplig linje så hon skulle ju självklart föreläsa för mig hur man tog kontakt med människor och menade då att jag gjorde på fel sätt. Vad är då det sk felet? Att jag försökte lära känna henne som en kompis?

    Eller som när jag var ute med min sambo och några och skulle kolla på en spelning. Varpå vi träffade några andra på spelningen/baren och jag hade ingen aning om vilka dem var. Fick reda på det i efterhand. Eftersom jag är social och inte visste vilka de var så ville jag vara artig och hälsa. De va så högt så det gick ju inte att kommunicera med någon så dem hörde ju inte vad jag sa. I detta fall så tycker jag att de har jag förståelse för eftersom det var så högt. Jag och min sambo plus de vi var med gick till ett annat ställe. Alla var jätte sociala och trevliga. Tills dem kom igen. De hälsade inte på mig och hälsade bara på alla andra. Innan hade de kollat väldigt mycket åt mitt håll och jag kände mig bara obekväm och ni vet känslan när man märker att det är personligt. Jag blev bara irriterad och ledsen eftersom jag inte förstod vad jag hade gjort för fel. På andra stället så hälsade dem inte, den ena glodde på mig och undrade typ vem jag var eller varför jag satt där kändes det som. Personen fick senare reda på utav min sambo vem jag var.

    Problemet här är ju att dessa personer va 30 år och har både familj och barn. Wtf? Känns så himla märkligt beteende och detta är ju om inte något, något socialt fel dem gjorde.

    Det är ju normalt att man hälsar på allihopa och inte bara på dem där och utesluter någon annan. Jätte omoget för några som är 30 och har familj och barn.

    Jättelångt inlägg men detta är då några exemplen på olika sociala fel jag fått höra att jag gör. De har inte sagt det så direkt utan mer visar det på olika sätt genom handlingar eller bara tyckt mitt sätt att lära känna folk varit något fel.

    Vore jättetacksam för svar vad detta kan bero på! Vill ni ha mer info så fråga bara så kan jag berätta mer.

  • Svar på tråden Sociala koder
  • Anonym (M)

    Tyvärr så missar ju du de mer subtila signalerna som vi andra skulle ha uppfattat och märker det först när folk är övertydliga. Och då antar jag att det kanske kommer lite plötsligt för dig och känns jobbigt.

  • Anonym (Jhb)

    Det är klart att jag då undrar vad själva felet är eftersom de visar tydligt att det är något fel. Då är de inte konstigt att jag tror det är mitt fel. Därför vill jag då veta vad det var som hände eftersom andra redan har sett helheten. Jag ser ju bara den i detta fall bara om folk är tydliga. Det är ju därför jag undrat varför folk tagit avstånd från mig eller bara tyckt att jag gjort på fel sätt. För dem var de ju tydligt att jag var annorlunda då, men jag visste ju inte om det och därför vart de konstigt.

    Tänk er själva att alla ser att du har en diagnos utom du själv för du tror att du är helt normal och fattar inte varför de behandlar dig som om du är antingen ett barn eller bara annorlunda. Jag visste ju inte att jag var det så jag tyckte ju de var väldigt jobbiga och på. Vissa upplevde jag som mammiga eftersom de brydde sig på ett sådant sätt som jag kände mig obekväm. Varför skulle de bry sig om att jag skulle träffa en person? De var ju inte mina kompisar och efter den händelsen så spårade det ur totalt. Tjejerna gick ihop och jag fick en massa skit. Jag fattade ju ingenting. Inte lärarna heller. Tjejerna tar upp det hela under en lektion och det slutade med att jag vart jätteledsen för dels var de oförberett och jag var sjukt osäker då. Det är bland annat en händelse där de ansåg att jag var annorlunda.

    Sedan gjorde några andra en blogg om mig och de va det som var själva mobbingen. De andra var mer att många var elaka, hade kul på min bekostnad och sådant. Många var ju med genom att koll på hur de faktiskt var, medan andra utförde mer handlingar.

    Skolan tog ju detta seriöst när jag hade tagit tag i detta. Bloggen var ju tydligast, de andra var ju mer jobbigt för att jag fick ju liksom sitta ensam och äta eller att folk frös ut mig medvetet eller att de baserade mycket på vad andra tyckte mm. Jag fattade ju inte vad jag hade gjort någon, jag var ju bara mig själv...

  • Anonym (M)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-21 21:25:14 följande:

    Det är klart att jag då undrar vad själva felet är eftersom de visar tydligt att det är något fel. Då är de inte konstigt att jag tror det är mitt fel. Därför vill jag då veta vad det var som hände eftersom andra redan har sett helheten. Jag ser ju bara den i detta fall bara om folk är tydliga. Det är ju därför jag undrat varför folk tagit avstånd från mig eller bara tyckt att jag gjort på fel sätt. För dem var de ju tydligt att jag var annorlunda då, men jag visste ju inte om det och därför vart de konstigt.

    Tänk er själva att alla ser att du har en diagnos utom du själv för du tror att du är helt normal och fattar inte varför de behandlar dig som om du är antingen ett barn eller bara annorlunda. Jag visste ju inte att jag var det så jag tyckte ju de var väldigt jobbiga och på. Vissa upplevde jag som mammiga eftersom de brydde sig på ett sådant sätt som jag kände mig obekväm. Varför skulle de bry sig om att jag skulle träffa en person? De var ju inte mina kompisar och efter den händelsen så spårade det ur totalt. Tjejerna gick ihop och jag fick en massa skit. Jag fattade ju ingenting. Inte lärarna heller. Tjejerna tar upp det hela under en lektion och det slutade med att jag vart jätteledsen för dels var de oförberett och jag var sjukt osäker då. Det är bland annat en händelse där de ansåg att jag var annorlunda.

    Sedan gjorde några andra en blogg om mig och de va det som var själva mobbingen. De andra var mer att många var elaka, hade kul på min bekostnad och sådant. Många var ju med genom att koll på hur de faktiskt var, medan andra utförde mer handlingar.

    Skolan tog ju detta seriöst när jag hade tagit tag i detta. Bloggen var ju tydligast, de andra var ju mer jobbigt för att jag fick ju liksom sitta ensam och äta eller att folk frös ut mig medvetet eller att de baserade mycket på vad andra tyckte mm. Jag fattade ju inte vad jag hade gjort någon, jag var ju bara mig själv...


    Jag trodde att den här tråden handlade om att du ville få hjälp att förstå vilka sociala koder du missar/bryter mot i vissa situationer, inte mobbing?

    Jag förstår att det är jobbigt att bli mobbad såklart, men jag vet inte vad det har med saken att göra?
  • Zaxika

    Hej TS,

    Att vara utsatt för mobbning får en verkligen att fundera på "varför hände det mig?", "gjorde jag något fel?", "förtjänade jag det som hände?".

    Det kan sätta djupa spår i en. Man blir rädd att göra samma misstag, för man vill inte bli mobbad igen.

    Man kan också bli förbannad på det som hänt och tappa förtroendet för andra människor. Som du skriver "tjejer kan vara väldigt elaka" och det är såklart sant.

    Min erfarenhet är dock att vuxna inte mobbas i lika hög grad som ungdomar. Så det är i alla fall positivt. Och du är inte ensam om att ha svårt med det sociala, finns massor av människor som är blyga och obekväma att prata med folk de inte känner. Då blir det svårt att träffa nya vänner.

    Du ska alltid vara din egen bästa vän. Det betyder att man ska älska sig själv så som man är. Sedan har vi alla någonting som vi behöver jobba på. Ingen är perfekt.

    Är det här med mobbningen något du fortfarande tänker mycket på? Som påverkar dig och ditt humör?

    Känner du dig ofta ensam?

    Hur stor vänskapskrets önskar du att du hade? Och hur stor har du idag?

  • Anonym (Jhb)

    Alltså det har väl påverkat mig. Men grejen är ju inte mobbingen på det sättet att jag ältar det utan jag har ju kommit över det. Det är snarare mer detta med sociala biten som jag tycker varit mest jobbig. För de har ju ändå gjort så att jag har ifrågasatt lite vad andra tyckt jag gjort fel. I många fall har jag ju inte gjort något riktigt fel. Jag menar hur ska man kunna göra fel om något man knappt är medveten om? De va bara de som sa att jag gjorde något fel. Jag tycker snarare de gjorde fel genom att bara påpeka det sk felet. Jag tycker även dem gör på fel sätt. Kan de säga så till mig, då kan jag också säga det till dem. Då är de ju rättvist. Men nu fick jag skulden för att jag var mig själv. Det känns så tråkigt. Det som är värst är ju att dem säger typ att de finns regler hur man ska röka, ska man röka på rätt sätt? Hur röker man på fel sätt? Det känns lite barnsligt att hålla på så. Kan man inte bara få göra som man vill?

  • Anonym (????)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 00:44:51 följande:

    Alltså det har väl påverkat mig. Men grejen är ju inte mobbingen på det sättet att jag ältar det utan jag har ju kommit över det. Det är snarare mer detta med sociala biten som jag tycker varit mest jobbig. För de har ju ändå gjort så att jag har ifrågasatt lite vad andra tyckt jag gjort fel. I många fall har jag ju inte gjort något riktigt fel. Jag menar hur ska man kunna göra fel om något man knappt är medveten om? De va bara de som sa att jag gjorde något fel. Jag tycker snarare de gjorde fel genom att bara påpeka det sk felet. Jag tycker även dem gör på fel sätt. Kan de säga så till mig, då kan jag också säga det till dem. Då är de ju rättvist. Men nu fick jag skulden för att jag var mig själv. Det känns så tråkigt. Det som är värst är ju att dem säger typ att de finns regler hur man ska röka, ska man röka på rätt sätt? Hur röker man på fel sätt? Det känns lite barnsligt att hålla på så. Kan man inte bara få göra som man vill?


    Det känns även barnsligt att du inte över huvud taget tar till dig NÅGONTING av vad folk svarar.
  • Anonym (J)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 00:44:51 följande:
    Jag menar hur ska man kunna göra fel om något man knappt är medveten om?

    Det är ju just därför du gör fel: du är inte medveten om vilket beteende som uppfattas som rätt och vilket som uppfattas som fel. Då är det ju inte alls konstigt att du råkar välja att göra det som anses fel, eller hur? Du vet ju inte hur du ska göra för att göra rätt.
  • Anonym (M)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 00:44:51 följande:

    Alltså det har väl påverkat mig. Men grejen är ju inte mobbingen på det sättet att jag ältar det utan jag har ju kommit över det. Det är snarare mer detta med sociala biten som jag tycker varit mest jobbig. För de har ju ändå gjort så att jag har ifrågasatt lite vad andra tyckt jag gjort fel. I många fall har jag ju inte gjort något riktigt fel. Jag menar hur ska man kunna göra fel om något man knappt är medveten om? De va bara de som sa att jag gjorde något fel. Jag tycker snarare de gjorde fel genom att bara påpeka det sk felet. Jag tycker även dem gör på fel sätt. Kan de säga så till mig, då kan jag också säga det till dem. Då är de ju rättvist. Men nu fick jag skulden för att jag var mig själv. Det känns så tråkigt. Det som är värst är ju att dem säger typ att de finns regler hur man ska röka, ska man röka på rätt sätt? Hur röker man på fel sätt? Det känns lite barnsligt att hålla på så. Kan man inte bara få göra som man vill?


    Jag skulle vilja veta varför du inte svarar på en del frågor som ställs flera gånger. T ex när jag och andra efterfrågar fler detaljer kring de situationer du vill prata om. Istället börjar du prata om helt andra saker som inte direkt är relevanta för TS.
  • Anonym (Jhb)

    Vem pratad du nu om? Jag är ju TS, det är ju jag som har skapat detta inlägg från första början. Jag tycker att jag skriver väldigt mycket om vad som hänt till och med på olika sätt.

    Vad vill ni mer veta än dem händelserna jag redan sagt?

    Jag vill ju inte vara jobbig så jag skriver ju inte exakt allting för då blir de så långa inlägg. Jag har svårt att förklara kortfattat. Och nu när jag väl gör det så tycker ni att jag ska vara sådär långdragen igen...jag vet liksom inte vad jag ska säga mer än att jag enbart ville veta på vilket sätt jag gjorde fel enligt andra och att jag då tog upp olika exempel, de är bara de jag har pratar om här.

  • Anonym (M)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 08:05:27 följande:

    Vem pratad du nu om? Jag är ju TS, det är ju jag som har skapat detta inlägg från första början. Jag tycker att jag skriver väldigt mycket om vad som hänt till och med på olika sätt.

    Vad vill ni mer veta än dem händelserna jag redan sagt?

    Jag vill ju inte vara jobbig så jag skriver ju inte exakt allting för då blir de så långa inlägg. Jag har svårt att förklara kortfattat. Och nu när jag väl gör det så tycker ni att jag ska vara sådär långdragen igen...jag vet liksom inte vad jag ska säga mer än att jag enbart ville veta på vilket sätt jag gjorde fel enligt andra och att jag då tog upp olika exempel, de är bara de jag har pratar om här.


    Ts som i trådstarten, dvs första inlägget.

    Alltså, du tjatar t ex om att människor tyckte att du skrev fel på facebook men så vägrar du berätta vad det var de syftade på. Vad hade du skrivit och till vem? Hur ofta? Vad var det de ansåg var olämpligt?

    Jag har ställt sig väldigt specifika frågor men dem får jag inga svar på. Däremot kan du skriva väldigt långdraget om helt andra saker.
Svar på tråden Sociala koder