BF mars 2020 - stannar på FL

En liten uppdatering från mitt håll. Jag har blivit sjukskriven till 1 sep med eventuell förlängning på grund av mitt svåra illamående. Jag kräks fortfarande nästan dagligen trots maxdos av Largigan Comp, B-vitamin och Omeprazol och illamåendet är dygnet runt. Men väldigt skönt att bli sjukskriven och slippa stressen över hur jag ska klara jobbet. Jag tror ändå saker och ting börjar vända något för jag har iaf mindre ont och är mindre svullen i magen (har magsäcksinflammation orsakad av den ökade magsyran). Grät massa i går kväll igen, jag är annars en sån som har ganska långt till gråt men har brutit ihop tre ggr under denna graviditet. Det är den här känslan av att gå igenom det här igen, alla sa att "oroa dig inte, alla graviditeter är olika och det finns ingen anledning för dig att det ska bli likadant igen". Och så är det ju, fast har man Hyperemesis så är chansen mycket stor att man får det varje gång. Så nu är jag här igen och undrar hur jag ska orka. Jag ser fram emot förlossningen. Det var den bästa delen (trots att det var 52h av värkar, kräkningar och ingen sömn ????)

En liten uppdatering från mitt håll. Jag har blivit sjukskriven till 1 sep med eventuell förlängning på grund av mitt svåra illamående. Jag kräks fortfarande nästan dagligen trots maxdos av Largigan Comp, B-vitamin och Omeprazol och illamåendet är dygnet runt. Men väldigt skönt att bli sjukskriven och slippa stressen över hur jag ska klara jobbet. Jag tror ändå saker och ting börjar vända något för jag har iaf mindre ont och är mindre svullen i magen (har magsäcksinflammation orsakad av den ökade magsyran). Grät massa i går kväll igen, jag är annars en sån som har ganska långt till gråt men har brutit ihop tre ggr under denna graviditet. Det är den här känslan av att gå igenom det här igen, alla sa att "oroa dig inte, alla graviditeter är olika och det finns ingen anledning för dig att det ska bli likadant igen". Och så är det ju, fast har man Hyperemesis så är chansen mycket stor att man får det varje gång. Så nu är jag här igen och undrar hur jag ska orka. Jag ser fram emot förlossningen. Det var den bästa delen (trots att det var 52h av värkar, kräkningar och ingen sömn ????)

En liten uppdatering från mitt håll. Jag har blivit sjukskriven till 1 sep med eventuell förlängning på grund av mitt svåra illamående. Jag kräks fortfarande nästan dagligen trots maxdos av Largigan Comp, B-vitamin och Omeprazol och illamåendet är dygnet runt. Men väldigt skönt att bli sjukskriven och slippa stressen över hur jag ska klara jobbet. Jag tror ändå saker och ting börjar vända något för jag har iaf mindre ont och är mindre svullen i magen (har magsäcksinflammation orsakad av den ökade magsyran). Grät massa i går kväll igen, jag är annars en sån som har ganska långt till gråt men har brutit ihop tre ggr under denna graviditet. Det är den här känslan av att gå igenom det här igen, alla sa att "oroa dig inte, alla graviditeter är olika och det finns ingen anledning för dig att det ska bli likadant igen". Och så är det ju, fast har man Hyperemesis så är chansen mycket stor att man får det varje gång. Så nu är jag här igen och undrar hur jag ska orka. Jag ser fram emot förlossningen. Det var den bästa delen (trots att det var 52h av värkar, kräkningar och ingen sömn ????)

Sorry, telefonen hängde sig, de sista ??? Var dessutom en skrattande emoji, glömmer att de inte funkar här.

Hej

Gravid, går in i vecka 11 på torsdag. Vågar knappt skriva eftersom jag hade sent missfall förra året i vecka 19. Hade gjort nipt och allt såg bra ut på ultraljudet så det finns ingen förklaring till varför hen somnade in säger de. Men har varit på ul och än tickar hjärtat (fast det var ju en vecka sedan).

Mår extremt illa från klockan 15 ungefär, sedan hela kvällen och natten så sover knappt. Vågar inte ta någon medicin pga förra barnet som dog, även om jag vet att det inte var medicinen (Lergigan).

Inskrivning imorgon!

hej! hoppar också in här till att börja med, även om jag är osäker på bf. slutet av mars troligen!

fått se embryot på tidigt ul, i fredags, enligt storleken uppskattades den till gravvecka 7.

så borde vara i vecka 8 nu.

graviditeten var som ni märker inte planerad!

åt p-piller men blev ändå gravid.

vi är båda chockade minst sagt. vi har ett litet barn sen tidigare, som blir 2 år i år. egentligen är det ingen bra timing för syskonverkstad (åt p-piller inte för att det är så skoj, utan utav en anledning!), men vi får se till att få det att funka bra ändå. är mycket nyfiken på den motståndskraftiga lilla pärla som flyttat in i min kropp <3

hittills är ända symtom att jag är såå trött

7 fulla veckor idag och jag har mått relativt bra under helgen, lite mer illamående idag men det ligger bara och lurar i bakgrunden nu. Trött som en jag vet inte vad, känner mig helt slut i kroppen och orkar inte göra mycket alls. Vill bara sova. Brösten gör så ont och har blivit ännu större.

Jag längtar så mycket tills vi ska berätta för barnen, jag har köpt likadana kläder till dem från Villervalla så de ska få varsitt paket att öppna för att sen öppna det tredje tillsammans med en liten sparkdräkt i likadant tyg som deras tröjor. Ca 11 veckor kvar till dess bara, tiden kryper fram!

7+1 idag, illamåendet har dämpats något på morgon/förmiddag. Värre på eftermiddag och kväll för mig. Fått en tid för ultraljud på torsdag, blev helt plötsligt sjukt nervös... är det vaginalt man gör nu också tror ni? Vill ju ha sambon med mig, samtidigt som jag tror att jag kanske lättare bryter ihop då. Det kommer ifatt en nu att det inte är så länge sen missfallet, och nästa onsdag har jag gått lika långt som sist. Sorgen finns ju kvar trots att det växer ett nytt mirakel i mig. Efter den milstolpen nästa vecka kommer det nog kännas som jag kanske slipper bli påmind lika mycket om det eftersom det gått längre än sist då..

Förstår din oro, speciellt med din bakgrund! 
Håller alla tummar att det kommer gå bra för er! <3 

Jobbet ska ha en liten kick off på torsdag, men bl.a ett spabesök. Magen har varit supersvullen sen dag ett, blir svårt att dölja den i bikini. Är lite nervös över att någon ska kommentarerna eller fråga om bebis. Tips på vad man ev skulle kunna svara om situationen uppstår?

Har förövrigt helt underbara kollegor, men vi är inte redo att berätta för omgivningen än :)