BF MAJ 2020

Jag känner igen mig. Vi fick MA i v 16 i våras, efter att ha sett ett levande foster både v 10 och v 13. Ingen vet varför det gick fel så sent, och det gör mig såklart orolig. Jag tror det är svårt att "bara njuta", särskilt med tidigare missfall i bagaget. Så det gäller nog bara att härda ut. Jag började skriva dagbok riktad till fostret redan från plus, och känner viss glädje i de korta stunderna.

30 veckor? Oj, du pröva snarare 70-80 år framöver :D först nojjar sig många under graviditeten, sen när den är född nojar man sig om de ska sluta andas i sömnen, sen när de börjar röra sig runt så blir de noja om de ska slå sig, är sen i utveckling, för tidig utveckling. tonåren, partners, flytt, skola, fel/rätt vänner, framtid... etc, man kommer alltid noja sig över dom och allt de gör. Välkommen till föräldralivet ;) <3 ens livslängd förkortas ca 30 år så fort man får barn men de är vart varje sek trots all oro.

Exakt det jag tänkte skriva, det handlar mycket om mammahjärtat. Man är ständigt orolig för sina barn och man vill alltid att de ska må bra och ha allt som de behöver.

... Kan tillägga att jag är 27 år och bor i Stockholms innerstad, någon annan i Stockholms-området i nära ålder? :) 

Vad roligt! Är det ditt första barn?

Så spännande då är vi två som får se våra små på måndag :)