Forum Behandlingar - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Låg AMH värde

    Tis 27 aug 16:36 Läst 0 gånger Totalt 204 svar
    Tis 27 aug 16:36
    Hej,

    Startar denna chatt för att jag undrar om det är fler som är i min situation eller som varit men lyckats bli gravida.

    Jag började en utredning med Sophiahemmet och det kom fram att jag hade AMH värde på 0.3 och då var jag 36 år. Har nu gjort tre IVF försök. 2 lede till insättning av embryo men som inte ledde till graviditet. Den tredje IVF behandlingen var vi tvungna att avbryta för att det ledde bara till en äggblåsa som var för liten att ta ut.

    Det känns så trist att IVF försöken inte har resulterat i graviditet och jag blir stressad av att tiden går så snabbt och jag blir äldre (fyllde 37 i år). 

    Har börjat äta D-vitiamin, omega 3, folsyra och B-vitamin, eftersom att jag har läst att det är bra för äggkvaliteten. 

    Är i nuläget inte så jättesugen på äggdonation. 

    / allt gott
    L
  • Ons 2 okt 16:26 #81
    Limarie skrev 2019-10-02 16:02:32 följande:

    Det är viktigt att veta att barnet sannolikt även med dina egna ägg och partners ägg inte ser ut som du. Detta är helt normalt. Många gener trycks undan varje generation.

    Sedan väljer de noggrann ut äggdonatorn. De liknar dig jättemycket. I ögonfärg, hårfärg, längd osv. Gör du det i Ryssland kan du veta ännu mer.

    Men jag tror man måste göra sig fritt från de tankarna för att ge saken en ärlig chans. Annars kommer man må dåligt under graviditeten och senare.

    Det finns många studier som visar att barn utvecklas lika bra och till och med bättre om de är donatorbarn än om de inte är det. Det viktigaste är att man pratar med barnet om detta redan i förskolåldern. Barn är smarta. De förstår och det är kärleken som gör att de kommer förstå och inte ifrågesätter.

    Det är nåt annat med adoption, då kan identiteten vara skadad redan och där krävs mycket mer att ge en trygg anknytning igen pluss att det är många andra saker som de är med om (annan hudfärg, helt annat utseende än föräldrar osv).

    Om du vill ändra och jobba med tankarna kan det vara bra att prata med andra på facebook (äggondationsgruppen) och här i äggdonationstråden. Samt att lyssna på jag vill ha barn podden.


    Jag tänker precis som du.... jag är typiskt skandinavisk med blåmelerade ögon och ljust hår. Min man har brunt hår och bruna ögon. Det är inte säkert att ett genetiskt barn kommer att vara likt mig. När vi pratade äggdonation så ville jag att vi skulle hitta en donator med mina färger och på så sätt öka chanserna till lite likheter. Samtidigt älskar jag min mans hasselnötsbruna ögon och vill så gärna att vårt barn ska ärva dem.... så utseendet är inte så viktigt för mig.

    Gällande det du (Lenze) skriver om sorgen att inte känna till sin genetiska mamma så tänker jag att man i tidig ålder får börja förklara för barnet hur han/hon blev till. Att jag behövde hjälp för mina egna ägg inte fungerade och att en snäll kvinna gav mig ett ägg av sina för att kunna få barn. Att barnet har växt i min mage. Det handlar ju inte om att någon av övergivit barnet som vid en adoption. Det är säkert en process att få barnet att förstå men jag tror ändå att det blir naturligt om man är öppen med det från start!
  • Ons 2 okt 16:34 #82
    Limarie skrev 2019-10-02 16:02:32 följande:

    Det är viktigt att veta att barnet sannolikt även med dina egna ägg och partners ägg inte ser ut som du. Detta är helt normalt. Många gener trycks undan varje generation.

    Sedan väljer de noggrann ut äggdonatorn. De liknar dig jättemycket. I ögonfärg, hårfärg, längd osv. Gör du det i Ryssland kan du veta ännu mer.

    Men jag tror man måste göra sig fritt från de tankarna för att ge saken en ärlig chans. Annars kommer man må dåligt under graviditeten och senare.

    Det finns många studier som visar att barn utvecklas lika bra och till och med bättre om de är donatorbarn än om de inte är det. Det viktigaste är att man pratar med barnet om detta redan i förskolåldern. Barn är smarta. De förstår och det är kärleken som gör att de kommer förstå och inte ifrågesätter.

    Det är nåt annat med adoption, då kan identiteten vara skadad redan och där krävs mycket mer att ge en trygg anknytning igen pluss att det är många andra saker som de är med om (annan hudfärg, helt annat utseende än föräldrar osv).

    Om du vill ändra och jobba med tankarna kan det vara bra att prata med andra på facebook (äggondationsgruppen) och här i äggdonationstråden. Samt att lyssna på jag vill ha barn podden.


    Tror det du skriver om att göra sig fri från tankarna är helt riktigt! Jag märkte på olgas seminarium att vissa som var där inte alls hade bearbetat det. En kvinna var helt slut när hon gick därifrån och grät och tyckte det var jättejättejobbigt. Hon sa själv till Olga att hon inte visste om hon var redo. Så jag tror att det är viktigt att bearbeta och acceptera att det är den vägen man ska gå. Först då tror jag att man kan hänge sig det helt och hållet!
  • Ons 2 okt 21:44 #83

    Ni är så fina, som skriver så mycket kloka ord. Jag har ju ett alldeles för lågt AMH och IVF:erna verkar inte ge något resultat. :'(  Det känns som äggdonation är nästa steg. Men jag vill inte födda ett barn egoistiskt, typ ska inte hen få rätt att veta vart sina gener kommer ifrån? Och vet ju själv att ibland bråkar man med sina föräldrar och att hen ska då vilja ha sin genetiska mamma skulle ju göra mig oerhört ledsen. Samtidigt tror jag att jag skulle göra allt för att få mitt barn att känna sig trygg och älskad.

  • Tor 3 okt 06:45 #84
    Lenze skrev 2019-10-02 21:44:09 följande:

    Ni är så fina, som skriver så mycket kloka ord. Jag har ju ett alldeles för lågt AMH och IVF:erna verkar inte ge något resultat. :'(  Det känns som äggdonation är nästa steg. Men jag vill inte födda ett barn egoistiskt, typ ska inte hen få rätt att veta vart sina gener kommer ifrån? Och vet ju själv att ibland bråkar man med sina föräldrar och att hen ska då vilja ha sin genetiska mamma skulle ju göra mig oerhört ledsen. Samtidigt tror jag att jag skulle göra allt för att få mitt barn att känna sig trygg och älskad.


    Men det är ju DU som kommer att vara barnets mamma! Du har burit barnet, fött det och uppfostrat det. Gett det trygghet och kärlek. Du kan berätta vart generna kommer från - från en kvinna i ett annat land som ville hjälpa dig att få en familj. Men utan DIG hade faktiskt inte ditt barn funnits för det är i din kropp all utveckling har skett. Jag tror precis som limarie skriver att det är viktigt att berätta för barnet tidigt. Förklara hur hon/han blev till. Visa att det viktigaste är din kärlek och trygghet. Då kommer barnet att förstå. Jag skulle också rekommendera Jag vill ha barn-podden om du inte redan har lyssnat på den.
  • Tor 3 okt 09:35 #85
    Lenze skrev 2019-10-02 21:44:09 följande:

    Ni är så fina, som skriver så mycket kloka ord. Jag har ju ett alldeles för lågt AMH och IVF:erna verkar inte ge något resultat. :'(  Det känns som äggdonation är nästa steg. Men jag vill inte födda ett barn egoistiskt, typ ska inte hen få rätt att veta vart sina gener kommer ifrån? Och vet ju själv att ibland bråkar man med sina föräldrar och att hen ska då vilja ha sin genetiska mamma skulle ju göra mig oerhört ledsen. Samtidigt tror jag att jag skulle göra allt för att få mitt barn att känna sig trygg och älskad.


    Jag tänker samma sak.

    Om barnet kommer in i puberteten och man bråker och barnet säger då: Du är ju inte min riktiga mamma.

    Det kanske kan hända. Men jag tänker efter vad jag sa till min mamma (min biologiska och genetiska mamma) när jag var i tonåren och vi bråkade:

    "Du älskar mig inte, jag hatar dig, du är inte min riktiga mamma."

    Jag trodde seriöst ett tag att jag var adopterad. Varför? För att jag saknade kärlek.

    Vi vet rent psykologiskt vad som är viktigast för barn att växa upp och ger de en trygg uppväxt. Man har gjort bra undersökningar. Och klart de undrar om generna en dag (kanske) men det beror på vad du själv tror kring detta. Det är ni som ger barnet en bild av verkligheten. Om ni tror på att detta inte spelar någon roll, då kan ni förmedla detta till barnet under många många år. Då kommer det känna likadant.

    Sedan tror jag så här: Vi kan inte se i framtiden, varken med genetisk egna barn eller inte hur de kommer må. Det är så mycket som kan hända i ens familj. Jag tror man växer in.

    Är det egoistisk att vilja ha barn? Kanske, eller ja, det är det kanske. Men en fin egoism. Ni skapar nåt gemensamt.

    Jag vet du växer in i processen. Eftersom din längtan är sååå stark. Processen är en sorgprocess precis som om någon dör. Det tar tid att acceptera med den andra förlusten. Sedan känns det andra också mycket lättare.

    Men jag tror inte att man klarar det helt själv. Vi har så många samtal hemma, nästan varje dag. Samtal med psykologer, föräldrar, kompisar och inte minst forumet osv.

    Jag rekommenderar 2 böcker: Längstansresan och Operation Barn
    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • Tor 3 okt 10:57 #86

    Till alla i tråden- Utöver "Operation barn-om kampen för att få ett barn" (embryodonation i Ryssland), och "Längtansresan"(äggdonationförsök i Aten).

    Kan jag rekommendera "Den tuffaste ronden," om en svensk kvinna som lyckades få barn genom äggdonation i Riga. Sen finns det även andra bra böcker skrivna av män och kvinnor som kämpat mot barnlöshet och sen blivit föräldrar genom adoption tex Klara Zimmergrens bok "Längtan bor i mina steg".

  • Tor 3 okt 16:36 #87

    Då tog jag om AMH-värdet idag. Mest för att det ingick i ett paket för att de ville ha Prolaktin på mig.

    Och se där: från 0,4 i mars upp till 0,9

    Inte att detta hjälper mig men ändå skönt. Även FSH var inte för högt vilket det kan bli när man har lågt AMH.

    Känner mig plötsligt mer värdig som kvinna. Konstigt eller hur?


    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • Tor 3 okt 19:05 #88
    Limarie skrev 2019-10-03 16:36:18 följande:

    Då tog jag om AMH-värdet idag. Mest för att det ingick i ett paket för att de ville ha Prolaktin på mig.

    Och se där: från 0,4 i mars upp till 0,9

    Inte att detta hjälper mig men ändå skönt. Även FSH var inte för högt vilket det kan bli när man har lågt AMH.

    Känner mig plötsligt mer värdig som kvinna. Konstigt eller hur?


    Vilken dag i menscykeln tog du blodprovet i mars? Och nu denna gång? Det ska alltid tas på CD3 (3e dagen av mensen) annars får man fel resultat tyvärr.
  • Tor 3 okt 19:16 #89
    UndrandeSökare skrev 2019-10-03 19:05:43 följande:

    Vilken dag i menscykeln tog du blodprovet i mars? Och nu denna gång? Det ska alltid tas på CD3 (3e dagen av mensen) annars får man fel resultat tyvärr.


    När jag frågade min koordinator angående amh så sa hon att det inte spelar någon roll vilken dag det tas så länge det inte är under mensen. Mottagningen som tog provet sa samma sak. Men då spelar det alltså roll?
  • Fre 4 okt 08:04 #90
    R84 skrev 2019-10-03 19:16:20 följande:

    När jag frågade min koordinator angående amh så sa hon att det inte spelar någon roll vilken dag det tas så länge det inte är under mensen. Mottagningen som tog provet sa samma sak. Men då spelar det alltså roll?


    Ja, det spelar absolut roll. Vissa prover ska tas på vissa dagar. Amh ska tas på CD3. Det är samma sak med Progesteronprov tex, det ska man alltid ta EFTER ägglossning. Det är helt meningslöst att ta det provet före ägglossning. Men tyvärr är en hel del kliniker/mottagningar jättedåliga på detta.

    Jag har själv fått ta Progesteronprov FÖRE ägglossningen på en svensk klinik, och de sa, att du har för låg progesteronhalt, ja sa jag, det är ju för att ni tog progesteronprovet före ägglossningen, då ska progesteronet vara lågt ! Det är efter ägglossning det stiger.

    Så du måste vara din egen läkare när det gäller detta och läsa på själv massor, lita inte på att vården vet.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll