• Lenze

    Låg AMH värde

    Hej,

    Startar denna chatt för att jag undrar om det är fler som är i min situation eller som varit men lyckats bli gravida.

    Jag började en utredning med Sophiahemmet och det kom fram att jag hade AMH värde på 0.3 och då var jag 36 år. Har nu gjort tre IVF försök. 2 lede till insättning av embryo men som inte ledde till graviditet. Den tredje IVF behandlingen var vi tvungna att avbryta för att det ledde bara till en äggblåsa som var för liten att ta ut.

    Det känns så trist att IVF försöken inte har resulterat i graviditet och jag blir stressad av att tiden går så snabbt och jag blir äldre (fyllde 37 i år). 

    Har börjat äta D-vitiamin, omega 3, folsyra och B-vitamin, eftersom att jag har läst att det är bra för äggkvaliteten. 

    Är i nuläget inte så jättesugen på äggdonation. 

    / allt gott
    L
  • Svar på tråden Låg AMH värde
  • R84
    UndrandeSökare skrev 2019-10-04 08:04:13 följande:

    Ja, det spelar absolut roll. Vissa prover ska tas på vissa dagar. Amh ska tas på CD3. Det är samma sak med Progesteronprov tex, det ska man alltid ta EFTER ägglossning. Det är helt meningslöst att ta det provet före ägglossning. Men tyvärr är en hel del kliniker/mottagningar jättedåliga på detta.

    Jag har själv fått ta Progesteronprov FÖRE ägglossningen på en svensk klinik, och de sa, att du har för låg progesteronhalt, ja sa jag, det är ju för att ni tog progesteronprovet före ägglossningen, då ska progesteronet vara lågt ! Det är efter ägglossning det stiger.

    Så du måste vara din egen läkare när det gäller detta och läsa på själv massor, lita inte på att vården vet.


    Ok.... då har jag koll på det. Jag tänkte nog att kliniken som ska utföra behandlingarna skulle ge rätt information för att värdena ska vara rätt. Och svaret jag fick från kliniken i Ryssland var att det inte var något problem att ta det på dag 6 som det blev i mitt fall. Sen hade jag inte haft samma förtroende om det var en svensk klinik som hade sagt det tyvärr.
  • KajsaLouise

    Hej! Jag ska läsa igenom hela tråden när jag orkar psykiskt, men just nu så vågar jag inte. Knäppt kanske. Men just nu måste jag landa lite. I fredags fick jag beskedet att min amh-värde är 0.2. Jag har alltid vetat att nått är fel på mig. Jag har haft oregelbunden mens hela livet, i omgångar har jag också haft blödningar som hållt sig i i flera veckor i streck. När jag åt p-piller slutade i princip blödningarna. Nu har jag varit utan p-piller i ganska många år. Jag är 34 år nu, 35 nästa år. Min sambo och jag har försökt skaffa barn i drygt ett år. Jag fick Provera utskrivet i höstas då jag blödde ihållande. Jag hade en tjock slemhinna som inte pallade med sin egen vikt, varför jag blödde hela tiden enligt gynekologen. Östrogendominans sa hon. Körde Provera några månader, fick en slags regelbundenhet i mensen på grund av den. Fick positiva ägglossningstest och hoppades innerligt. Men så slutade jag med Proveran för att "se vad händer". Blödningarna blev inte regelbundna, positiva ägglossningstest kunde utebli och även om jag fick positiva ägglossningstest så kom inte mens. Men inte heller någon graviditet. Under sommaren nu har det varit en del blödningar och väldigt oregelbundet. Jag har aldrig varit gravid men som så många andra här, är det min högsta önskan. Så i helgen har jag mest gråtit. Jag var på Ica och när tjejer i min ålder går bredvid tänker jag bara på äggreserver. Jag ska försöka landa i detta nu och tänkte hänga med i den här gruppen. Gynekologen tog några fler tester i fredags, för att kolla östrogen och progesteron tror jag. Han tittade också med vul och sa att han inte kunde se så många äggblåsor, kanske en på varje sida. Mitt amh mättes på dag 3 med blödning. Men jag hade då bara varit blödningsfri i fyra dagar. Jag hade alltså mens 26/8-1/9. Därefter fick jag ny blödning 7/9-11/9. Den 9/9 togs amh provet. Kan amh-provet ändå vara rättvisande? Någon som vet? Jag är rädd för att det egentligen är ännu sämre men hade hoppats på att jag åtminstone kunde få testa ivf med egna ägg. Det blev en lång text att läsa, ville skriva av mig lite och vill gärna prata med andra i liknande situation. Hoppas på det bästa för alla som kämpar!

  • R84
    KajsaLouise skrev 2019-10-06 17:15:16 följande:

    Hej! Jag ska läsa igenom hela tråden när jag orkar psykiskt, men just nu så vågar jag inte. Knäppt kanske. Men just nu måste jag landa lite. I fredags fick jag beskedet att min amh-värde är 0.2. Jag har alltid vetat att nått är fel på mig. Jag har haft oregelbunden mens hela livet, i omgångar har jag också haft blödningar som hållt sig i i flera veckor i streck. När jag åt p-piller slutade i princip blödningarna. Nu har jag varit utan p-piller i ganska många år. Jag är 34 år nu, 35 nästa år. Min sambo och jag har försökt skaffa barn i drygt ett år. Jag fick Provera utskrivet i höstas då jag blödde ihållande. Jag hade en tjock slemhinna som inte pallade med sin egen vikt, varför jag blödde hela tiden enligt gynekologen. Östrogendominans sa hon. Körde Provera några månader, fick en slags regelbundenhet i mensen på grund av den. Fick positiva ägglossningstest och hoppades innerligt. Men så slutade jag med Proveran för att "se vad händer". Blödningarna blev inte regelbundna, positiva ägglossningstest kunde utebli och även om jag fick positiva ägglossningstest så kom inte mens. Men inte heller någon graviditet. Under sommaren nu har det varit en del blödningar och väldigt oregelbundet. Jag har aldrig varit gravid men som så många andra här, är det min högsta önskan. Så i helgen har jag mest gråtit. Jag var på Ica och när tjejer i min ålder går bredvid tänker jag bara på äggreserver. Jag ska försöka landa i detta nu och tänkte hänga med i den här gruppen. Gynekologen tog några fler tester i fredags, för att kolla östrogen och progesteron tror jag. Han tittade också med vul och sa att han inte kunde se så många äggblåsor, kanske en på varje sida. Mitt amh mättes på dag 3 med blödning. Men jag hade då bara varit blödningsfri i fyra dagar. Jag hade alltså mens 26/8-1/9. Därefter fick jag ny blödning 7/9-11/9. Den 9/9 togs amh provet. Kan amh-provet ändå vara rättvisande? Någon som vet? Jag är rädd för att det egentligen är ännu sämre men hade hoppats på att jag åtminstone kunde få testa ivf med egna ägg. Det blev en lång text att läsa, ville skriva av mig lite och vill gärna prata med andra i liknande situation. Hoppas på det bästa för alla som kämpar!


    Välkommen till gruppen!! Du gör helt rätt i att tillåta dig att landa lite. Det tror jag är nyckeln till att orka.

    Vad sa gynekologen om era chanser/möjligheter till ivf? Har ni fått/skickat någon remiss till ivf-klinik? Där jag bor (i Göteborg) är remisstiden till Sahlgrenska lång!! Så tänker om det är likadant där du bor så är mitt tips att skicka in en egenremiss. Vi fick tid efter lite mer än ett halvår, men då var det tack vare ett återbud så vi fick ett samtal att vi kunde komma morgonen därpå. Hade vi inte kunnat det hade det dröjt minst 4-5 månader till innan vi var först i kön. Sen tog det över ett halvår innan planeringsmöte för ivf.

    Jag förstår verkligen tankarna kring äggreserv och hela den resan som man går igenom. Det är en kamp, men det finns många olika vägar att gå. Under våra år har jag gått från att tänka att det måste vara våra gener och bli till naturligt, till att göra ivf och i våras till att acceptera att vårt nästa steg kanske skulle vara äggdonation i Ryssland. Vägen dit har varit otroligt krokig och stundtals jobbig. Men jag har sökt information, lyssnat på poddar, gått på seminarium, pratat med människor som kan mer om äggdonation utomlands osv. Mitt tips är att våga öppna dörren till olika möjligheter. Även om det bara är lite på glänt. Jag tror att man måste ha accepterat och bearbetat den väg man går helt och hållet för att det ska kännas bra. Men låt det också ta den tid det tar.

    Nu blev mitt inlägg också långt! Har du frågor så hojta till!
  • KajsaLouise
    R84 skrev 2019-10-07 07:36:07 följande:

    Välkommen till gruppen!! Du gör helt rätt i att tillåta dig att landa lite. Det tror jag är nyckeln till att orka.

    Vad sa gynekologen om era chanser/möjligheter till ivf? Har ni fått/skickat någon remiss till ivf-klinik? Där jag bor (i Göteborg) är remisstiden till Sahlgrenska lång!! Så tänker om det är likadant där du bor så är mitt tips att skicka in en egenremiss. Vi fick tid efter lite mer än ett halvår, men då var det tack vare ett återbud så vi fick ett samtal att vi kunde komma morgonen därpå. Hade vi inte kunnat det hade det dröjt minst 4-5 månader till innan vi var först i kön. Sen tog det över ett halvår innan planeringsmöte för ivf.

    Jag förstår verkligen tankarna kring äggreserv och hela den resan som man går igenom. Det är en kamp, men det finns många olika vägar att gå. Under våra år har jag gått från att tänka att det måste vara våra gener och bli till naturligt, till att göra ivf och i våras till att acceptera att vårt nästa steg kanske skulle vara äggdonation i Ryssland. Vägen dit har varit otroligt krokig och stundtals jobbig. Men jag har sökt information, lyssnat på poddar, gått på seminarium, pratat med människor som kan mer om äggdonation utomlands osv. Mitt tips är att våga öppna dörren till olika möjligheter. Även om det bara är lite på glänt. Jag tror att man måste ha accepterat och bearbetat den väg man går helt och hållet för att det ska kännas bra. Men låt det också ta den tid det tar.

    Nu blev mitt inlägg också långt! Har du frågor så hojta till!


    Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

    Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

    Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

    Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

    Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

    I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

    Tack än en gång!
  • Bellaa123
    KajsaLouise skrev 2019-10-07 13:15:50 följande:

    Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

    Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

    Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

    Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

    Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

    I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

    Tack än en gång!


    Vill gärna tipsa dig om Jenny Koos, heter vulverine på Facebook och Instagram. Hon är expert på fertilitet och kvinnokroppen. Finns många bra poddar med henne. Googla hennes namn + amh så får du upp hoppet lite :) plus läs typ allt hon skrivit, finns såå mycket man inte vet om (eller svenska sjukvården heller för den delen..) man kan dessutom boka rådgivning hos henne, många som blivit hjälpta av henne!
  • R84
    KajsaLouise skrev 2019-10-07 13:15:50 följande:

    Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

    Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

    Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

    Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

    Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

    I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

    Tack än en gång!


    Jag förstår dig och jag tror att det är viktigt att få vara ledsen. Vi har försökt få barn i snart fyra år. Först nästan 3 år på egen hand och sen ett år med ivf. Det är ordentligt energikrävande. Speciellt med alla frågor från bekanta/kollegor (aldrig vänner och familj tack och lov) om när det är dags för barn. Sen när vissa i ens omgivning har hunnit få inte bara ett utan TVÅ barn på samma tid som vi inte har fått ett enda. Det hade nog knäckt vem som helst tror jag. Jag har gråtit så många tårar, skrikit av frustration och känt mig stundtals så ensam. Men på något jäkla vänster löser man det. Eller vi har gjort det! Någonstans tar längtan efter barn över och då är det väl värt att slit och alla tårar.

    Om du bor i Göteborg skulle jag ha skickat en remiss till Sahlgrenska med en gång!! Deras köer är helt vansinnigt långa så även om du inte mår så bra nu så kommer du att tacka dig själv för att du gjorde det när tiden väl rullar på. Köerna till äggdonation på Sahlgrenska är ännu längre. Nog uppemot 2-3 år tror jag.

    Jag kan tipsa dig om två poddar som har hjälpt mig jättemycket - Ruvarpodden och Jag vill ha barn. Den första hjälpte mig jättemycket under våra ivf-behandlingar. Hittade den precis när vi startade på Sahlgrenska och den fick mig att känna mig mindre ensam i allt som hände. Jag vill ha barn var podden som fixa mig att börja leta utomlands och våga öppna dörren till äggdonation.

    Jag har aldrig fått några sådana mediciner. När vi gjorde vår utredning hittade de inte fel på oss förutom en något nedsatt äggreserv på mig. Jag fick alltid utslag på ägglossningsstickor och hade regelbunden mens. Så de ville inte strula till min cykel med några hormoner innan ivfen. Så tyvärr har jag inget bra svar på den frågan....

    Vi fick inte heller fram så många ägg och de som vi fick ut och som blev befraktade utvecklades långsamt. Så jag kände väl efter våra tre försök att det var kört. Hade ställt mig in på äggdonation men den ryska kliniken trodde att det skulle funka med mina ägg. De vill hellre ha färre med bra kvalitet.
  • Limarie

    Vill du inte vänta med IVF så länge så kan du skicka en egenremiss till Huddinge t.ex. Där har de egentligen ingen väntetid. I Malmö, Linköping osv går det också mycket snabbare. Men då måste du betalar resor, övernattningar själv.

    I efterhand skulle jag ha gjort så (bor också I Göteborg).

    Väntetiden för äggdonation i Göteborg är 1,5-2 år. Står i kön där nu.


    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • KajsaLouise
    Bellaa123 skrev 2019-10-07 17:20:11 följande:

    Vill gärna tipsa dig om Jenny Koos, heter vulverine på Facebook och Instagram. Hon är expert på fertilitet och kvinnokroppen. Finns många bra poddar med henne. Googla hennes namn + amh så får du upp hoppet lite :) plus läs typ allt hon skrivit, finns såå mycket man inte vet om (eller svenska sjukvården heller för den delen..) man kan dessutom boka rådgivning hos henne, många som blivit hjälpta av henne!


    Tack för tipset! Jag behöver verkligen få upp hoppet. Ska absolut göra det. :)
  • KajsaLouise
    R84 skrev 2019-10-07 17:25:35 följande:

    Jag förstår dig och jag tror att det är viktigt att få vara ledsen. Vi har försökt få barn i snart fyra år. Först nästan 3 år på egen hand och sen ett år med ivf. Det är ordentligt energikrävande. Speciellt med alla frågor från bekanta/kollegor (aldrig vänner och familj tack och lov) om när det är dags för barn. Sen när vissa i ens omgivning har hunnit få inte bara ett utan TVÅ barn på samma tid som vi inte har fått ett enda. Det hade nog knäckt vem som helst tror jag. Jag har gråtit så många tårar, skrikit av frustration och känt mig stundtals så ensam. Men på något jäkla vänster löser man det. Eller vi har gjort det! Någonstans tar längtan efter barn över och då är det väl värt att slit och alla tårar.

    Om du bor i Göteborg skulle jag ha skickat en remiss till Sahlgrenska med en gång!! Deras köer är helt vansinnigt långa så även om du inte mår så bra nu så kommer du att tacka dig själv för att du gjorde det när tiden väl rullar på. Köerna till äggdonation på Sahlgrenska är ännu längre. Nog uppemot 2-3 år tror jag.

    Jag kan tipsa dig om två poddar som har hjälpt mig jättemycket - Ruvarpodden och Jag vill ha barn. Den första hjälpte mig jättemycket under våra ivf-behandlingar. Hittade den precis när vi startade på Sahlgrenska och den fick mig att känna mig mindre ensam i allt som hände. Jag vill ha barn var podden som fixa mig att börja leta utomlands och våga öppna dörren till äggdonation.

    Jag har aldrig fått några sådana mediciner. När vi gjorde vår utredning hittade de inte fel på oss förutom en något nedsatt äggreserv på mig. Jag fick alltid utslag på ägglossningsstickor och hade regelbunden mens. Så de ville inte strula till min cykel med några hormoner innan ivfen. Så tyvärr har jag inget bra svar på den frågan....

    Vi fick inte heller fram så många ägg och de som vi fick ut och som blev befraktade utvecklades långsamt. Så jag kände väl efter våra tre försök att det var kört. Hade ställt mig in på äggdonation men den ryska kliniken trodde att det skulle funka med mina ägg. De vill hellre ha färre med bra kvalitet.


    Fyra år är en lång tid och jag förstår att det är energikrävande. Hur gammal är du? Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas, mina vänner har alla barn och de väntar på mig; "Men nu när ni köpt hus är det väl ändå dags...?". Mina systrar tjatar också. En lillasyster har 3 barn nu, den yngsta är bara bebis och jag älskar dem så sjukt mkt. För min syster har allt gått så smidigt, hon har blivit gravid alla gångerna på första eller tredje försöket. Så det känns väldigt orättvist även om jag självklart inte önskar att hon hade behövt kämpa ens litegrann. Men så är det ju, livet är inte helt rättvist. Det är ju skönt att höra att det finns hopp och att man kan plocka fram oanade styrkor så som du gjort! Jag hejar på dig! Jag antar att du och din man finner tröst i varandra också?! Min första tanke när jag fick beskedet var att jag borde göra slut med sambon så han kan hitta en riktig tjej och leva sin dröm. Han säger helt rätt saker när jag för det på tal (det har bara gått några dagar men jag har ältat det mesta 1000 ggr redan), men känslan finns där. Varför ska jag dra ner honom i skiten också. Men jag förstår ju att det måste finnas ett otroligt starkt förhållande i botten för att gå igenom det som ni gjort. Det är ju positivt!

    Jag känner mig lost, kan inget om detta... Men gynekologen skickade en remiss för såväl ivf som äggdonation. Bör jag också göra det alltså?

    Jag har sett någon nämna dessa poddar innan. Jag ska absolut börja lyssna på dem! Allt stöd är välkommet känner jag!

    Okej, men då hade du ägglossning? Fick du någon förklaring till varför det inte gick ändå?

    Så ni kör ivf i Ryssland nu då med egna ägg? Jag tycker det är anmärkningsvärt vilken annan inställning andra länder har i dessa frågor...
  • KajsaLouise
    Limarie skrev 2019-10-07 18:23:30 följande:

    Vill du inte vänta med IVF så länge så kan du skicka en egenremiss till Huddinge t.ex. Där har de egentligen ingen väntetid. I Malmö, Linköping osv går det också mycket snabbare. Men då måste du betalar resor, övernattningar själv.

    I efterhand skulle jag ha gjort så (bor också I Göteborg).

    Väntetiden för äggdonation i Göteborg är 1,5-2 år. Står i kön där nu.


    Hej! Jag har ingen koll alls på hur sådant här funkar med egenremisser... Kan man skicka remisser dit även fast man redan skickat till sahlgrenska? Varför är det ingen kö på dem orterna då? Hur lång tid har du väntat?
Svar på tråden Låg AMH värde