Forum Behandlingar - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Låg AMH värde

    Tis 27 aug 2019 16:36 Läst 0 gånger Totalt 205 svar
    Tis 27 aug 2019 16:36
    Hej,

    Startar denna chatt för att jag undrar om det är fler som är i min situation eller som varit men lyckats bli gravida.

    Jag började en utredning med Sophiahemmet och det kom fram att jag hade AMH värde på 0.3 och då var jag 36 år. Har nu gjort tre IVF försök. 2 lede till insättning av embryo men som inte ledde till graviditet. Den tredje IVF behandlingen var vi tvungna att avbryta för att det ledde bara till en äggblåsa som var för liten att ta ut.

    Det känns så trist att IVF försöken inte har resulterat i graviditet och jag blir stressad av att tiden går så snabbt och jag blir äldre (fyllde 37 i år). 

    Har börjat äta D-vitiamin, omega 3, folsyra och B-vitamin, eftersom att jag har läst att det är bra för äggkvaliteten. 

    Är i nuläget inte så jättesugen på äggdonation. 

    / allt gott
    L
  • Mån 7 okt 2019 20:47 #101
    KajsaLouise skrev 2019-10-07 19:24:57 följande:

    Fyra år är en lång tid och jag förstår att det är energikrävande. Hur gammal är du? Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas, mina vänner har alla barn och de väntar på mig; "Men nu när ni köpt hus är det väl ändå dags...?". Mina systrar tjatar också. En lillasyster har 3 barn nu, den yngsta är bara bebis och jag älskar dem så sjukt mkt. För min syster har allt gått så smidigt, hon har blivit gravid alla gångerna på första eller tredje försöket. Så det känns väldigt orättvist även om jag självklart inte önskar att hon hade behövt kämpa ens litegrann. Men så är det ju, livet är inte helt rättvist. Det är ju skönt att höra att det finns hopp och att man kan plocka fram oanade styrkor så som du gjort! Jag hejar på dig! Jag antar att du och din man finner tröst i varandra också?! Min första tanke när jag fick beskedet var att jag borde göra slut med sambon så han kan hitta en riktig tjej och leva sin dröm. Han säger helt rätt saker när jag för det på tal (det har bara gått några dagar men jag har ältat det mesta 1000 ggr redan), men känslan finns där. Varför ska jag dra ner honom i skiten också. Men jag förstår ju att det måste finnas ett otroligt starkt förhållande i botten för att gå igenom det som ni gjort. Det är ju positivt!

    Jag känner mig lost, kan inget om detta... Men gynekologen skickade en remiss för såväl ivf som äggdonation. Bör jag också göra det alltså?

    Jag har sett någon nämna dessa poddar innan. Jag ska absolut börja lyssna på dem! Allt stöd är välkommet känner jag!

    Okej, men då hade du ägglossning? Fick du någon förklaring till varför det inte gick ändå?

    Så ni kör ivf i Ryssland nu då med egna ägg? Jag tycker det är anmärkningsvärt vilken annan inställning andra länder har i dessa frågor...


    Ja det är väldigt lång tid! Vi fick två tidiga missfall våren 2016 och det är sjukt att tänka på att vi hade haft en treåring i november om det inte hade hänt.... menmen..... livet är inte alltid som man tänker sig! Jag är 35, 36 i januari så jag skulle fylla 32 när vi började försöka. Trodde aldrig att det skulle ta sån tid. Vi har verkligen stärkt vårt förhållande för vi hade bara varit tillsammans i knappt 1,5 år när vi bestämde att vi skulle försöka få barn. Då slutade jag med p-piller och ett par månader senare började vi försöka. Jag är glad över att det har stärkt oss snarare än tvärtom. För jag kan verkligen förstå om det pajar saker.

    Jaha! Men då gäller nog hans remiss! Vi hade ingen remiss från läkare utan gjorde en egenremiss och skickade in.

    Japp jag hade ägglossning. Vi fick aldrig något ordentligt svar på varför det inte funkade och varför mina ägg var långsamma. Det bara är så ibland sa de. Så när vi hade vårt slutsamtal med Sahlgrenska sa läkaren att det går att fortsätta privat men att resultaten nog blir detsamma och att det kan ta tid innan rätt ägg kommer. Eller så kan vi gå på donation. Vi hade redan bestämt oss för nästa steg då så den inputen betydde inte så mycket. Det var väl överlag så med hela det ivf-året att vi inte riktigt kände att vi fick några svar eller förklaringar. Mest bara att de inte visste.

    Alltså.... vi hade bestämt att vi skulle köra på Ryssland. Tre ivfer med babygaranti, vilket innebär 80% av pengarna tillbaka om vi inte får barn inom försöken. Skulle inte det funka hade vi kört på donation. Så planen var att börja medicinera v33 och sen åka till Ryssland för ägguttag v 40. Men v 33 plussade vi på egen hand och nu är jag i v 11+4. Har sett det lilla livet två gånger på ultraljud och nästa måndag är det kub. Så efter allt kämpande kom ett guldägg som vi nu hoppas ska leda till en bebis i april. Känns fortfarande heeeeeelt sjukt med tanke på allt vi har gått igenom. Vi har inte försökt aktivt under hela ivf-processen så det här var första försöket sen sista ivfen. Och då tänkte jag inte ens på att jag hade ägglossning för jag var så fokuserad på Ryssland. Så semesterns avslappning och rysslandsfokuset verkar ju ha gett resultat
  • Mån 7 okt 2019 22:02 #102
    R84 skrev 2019-10-07 20:47:05 följande:

    Ja det är väldigt lång tid! Vi fick två tidiga missfall våren 2016 och det är sjukt att tänka på att vi hade haft en treåring i november om det inte hade hänt.... menmen..... livet är inte alltid som man tänker sig! Jag är 35, 36 i januari så jag skulle fylla 32 när vi började försöka. Trodde aldrig att det skulle ta sån tid. Vi har verkligen stärkt vårt förhållande för vi hade bara varit tillsammans i knappt 1,5 år när vi bestämde att vi skulle försöka få barn. Då slutade jag med p-piller och ett par månader senare började vi försöka. Jag är glad över att det har stärkt oss snarare än tvärtom. För jag kan verkligen förstå om det pajar saker.

    Jaha! Men då gäller nog hans remiss! Vi hade ingen remiss från läkare utan gjorde en egenremiss och skickade in.

    Japp jag hade ägglossning. Vi fick aldrig något ordentligt svar på varför det inte funkade och varför mina ägg var långsamma. Det bara är så ibland sa de. Så när vi hade vårt slutsamtal med Sahlgrenska sa läkaren att det går att fortsätta privat men att resultaten nog blir detsamma och att det kan ta tid innan rätt ägg kommer. Eller så kan vi gå på donation. Vi hade redan bestämt oss för nästa steg då så den inputen betydde inte så mycket. Det var väl överlag så med hela det ivf-året att vi inte riktigt kände att vi fick några svar eller förklaringar. Mest bara att de inte visste.

    Alltså.... vi hade bestämt att vi skulle köra på Ryssland. Tre ivfer med babygaranti, vilket innebär 80% av pengarna tillbaka om vi inte får barn inom försöken. Skulle inte det funka hade vi kört på donation. Så planen var att börja medicinera v33 och sen åka till Ryssland för ägguttag v 40. Men v 33 plussade vi på egen hand och nu är jag i v 11+4. Har sett det lilla livet två gånger på ultraljud och nästa måndag är det kub. Så efter allt kämpande kom ett guldägg som vi nu hoppas ska leda till en bebis i april. Känns fortfarande heeeeeelt sjukt med tanke på allt vi har gått igenom. Vi har inte försökt aktivt under hela ivf-processen så det här var första försöket sen sista ivfen. Och då tänkte jag inte ens på att jag hade ägglossning för jag var så fokuserad på Ryssland. Så semesterns avslappning och rysslandsfokuset verkar ju ha gett resultat


    Men åh, grattis! Sicken glädje :) Hoppas innerligt att det går bra och att den lille/lilla tittar ut i april! Hela resan ni gjort måste vara värt det nu. Så fint att allt har stärkt förhållandet. Det måste ju såklart vara en rejäl utmaning när man bara varit tillsammans i 1.5 år.

    Jag är väldigt rädd för att inte få några svar på varför inte saker funkar. Jag är en kontrollmänniska uti fingerspetsarna och har svårt att hantera avsaknad av svar ;)

    Vad kostar en sånt erbjudande? 80 % tillbaka är väl ganska bra!? Jag undrar över de där priserna jag läst... Vår gynekolog tipsade om Ava kliniken i Riga. Läste att äggdonation med egna spermier skulle kosta runt 65 000 kr. Men betyder det att man får ett enda ägg? Det här är ju en hel vetenskap. Jag går bara runt med en klump i magen. Inser att jag borde släppa detta en stund, men det går inte. Vill bara ha några ramar uppritade för mig själv så jag kan ha nått att utgå från liksom.
  • Tis 8 okt 2019 07:39 #103
    KajsaLouise skrev 2019-10-07 22:02:12 följande:

    Men åh, grattis! Sicken glädje :) Hoppas innerligt att det går bra och att den lille/lilla tittar ut i april! Hela resan ni gjort måste vara värt det nu. Så fint att allt har stärkt förhållandet. Det måste ju såklart vara en rejäl utmaning när man bara varit tillsammans i 1.5 år.

    Jag är väldigt rädd för att inte få några svar på varför inte saker funkar. Jag är en kontrollmänniska uti fingerspetsarna och har svårt att hantera avsaknad av svar ;)

    Vad kostar en sånt erbjudande? 80 % tillbaka är väl ganska bra!? Jag undrar över de där priserna jag läst... Vår gynekolog tipsade om Ava kliniken i Riga. Läste att äggdonation med egna spermier skulle kosta runt 65 000 kr. Men betyder det att man får ett enda ägg? Det här är ju en hel vetenskap. Jag går bara runt med en klump i magen. Inser att jag borde släppa detta en stund, men det går inte. Vill bara ha några ramar uppritade för mig själv så jag kan ha nått att utgå från liksom.


    Tack! Jag har nog inte riktigt förstått det än. Även om jag har mått konstant illa i typ 8 v, är trött och måste gå och lägga mig senast kl 21.30, gärna tar powernaps på helgerna osv. Plus att vi har fått se kotten två gånger - ena gången fick vi höra hjärtljudet och andra gången låg den och sprattlade med armar och ben. Men kan liksom inte ta in att vi lyckades på egen hand för det trodde jag aldrig. Vi har fortfarande en lång väg kvar och oron är stundtals helt enormt stor. Men jag hoppas att vi ett bra resultat på kuben och att jag sakta men säkert kan börja vara glad över det.

    Det blev verkligen ett test för förhållandet. Nu tog det ju ca 1-1,5 år innan vi på riktigt började bli frustrerade och ledsna, men vi har behövt lära oss hur vi hanterar sorg och motgångar. I början var det till exempel svårt för jag kan behöva gå iväg ensam, men det tog min man som att jag stängde honom ute. Men vi har lärt oss hur var och en av oss hanterar saker och det har hjälpt. Den har jag utvecklats enormt mycket under de här åren. Framför allt under ivfen för jag var livrädd för sprutor, livrädd för hormoner, LIVRÄDD för äggplock. Men klarade allt galant och det är jag stolt över. Och jag är stolt över att ha vågat vidga mina vyer och hittat andra vägar att bilda familj. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra för några år sen. Då var det naturligt och egna gener annars kunde det vara.

    Ett sånt erbjudande kostar 9900 euro för tre ivf-försök med egna ägg. Tar det sig inte på de försöken och man föder ett barn får man 80% tillbaka. Om man blir godkänd för det vill säga för det blir ju inte alla! Gällande äggdonation har de garantipaket för antalet blastocyster. T ex att de garanterar att man får 4 blastocyster för insättning. sen har de även ett paket med tre donationer med babygaranti för 21900 euro där man får tre ivf-försök med en äggdonator med insättningar av de blastocyster som blir. Får man inte ett barn inom de tre försöken får man 80% tillbaka. Googla Olga fertility clinic så kan du läsa mer. De har jättebra seminarier regelbundet där man får väldigt bra information kring hur de jobbar. Sen blir det såklart kringkostnader vid sådana behandlingar. Resor, hotell, visum, mediciner eftersom det inte går under högkostnadsskydd i Sverige, alla läkarbesök hemma i Sverige osv. Men vi kände att deras garanti och sätt att behandla lockade oss. Hemma hade vi fått betala kanske 80000kr för tre privata försök och funkar inte det står vi på noll igen. Då resonerade vi att garantin gjorde det värt merkostnaderna.
  • Tis 8 okt 2019 22:36 #104
    R84 skrev 2019-10-08 07:39:56 följande:

    Tack! Jag har nog inte riktigt förstått det än. Även om jag har mått konstant illa i typ 8 v, är trött och måste gå och lägga mig senast kl 21.30, gärna tar powernaps på helgerna osv. Plus att vi har fått se kotten två gånger - ena gången fick vi höra hjärtljudet och andra gången låg den och sprattlade med armar och ben. Men kan liksom inte ta in att vi lyckades på egen hand för det trodde jag aldrig. Vi har fortfarande en lång väg kvar och oron är stundtals helt enormt stor. Men jag hoppas att vi ett bra resultat på kuben och att jag sakta men säkert kan börja vara glad över det.

    Det blev verkligen ett test för förhållandet. Nu tog det ju ca 1-1,5 år innan vi på riktigt började bli frustrerade och ledsna, men vi har behövt lära oss hur vi hanterar sorg och motgångar. I början var det till exempel svårt för jag kan behöva gå iväg ensam, men det tog min man som att jag stängde honom ute. Men vi har lärt oss hur var och en av oss hanterar saker och det har hjälpt. Den har jag utvecklats enormt mycket under de här åren. Framför allt under ivfen för jag var livrädd för sprutor, livrädd för hormoner, LIVRÄDD för äggplock. Men klarade allt galant och det är jag stolt över. Och jag är stolt över att ha vågat vidga mina vyer och hittat andra vägar att bilda familj. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra för några år sen. Då var det naturligt och egna gener annars kunde det vara.

    Ett sånt erbjudande kostar 9900 euro för tre ivf-försök med egna ägg. Tar det sig inte på de försöken och man föder ett barn får man 80% tillbaka. Om man blir godkänd för det vill säga för det blir ju inte alla! Gällande äggdonation har de garantipaket för antalet blastocyster. T ex att de garanterar att man får 4 blastocyster för insättning. sen har de även ett paket med tre donationer med babygaranti för 21900 euro där man får tre ivf-försök med en äggdonator med insättningar av de blastocyster som blir. Får man inte ett barn inom de tre försöken får man 80% tillbaka. Googla Olga fertility clinic så kan du läsa mer. De har jättebra seminarier regelbundet där man får väldigt bra information kring hur de jobbar. Sen blir det såklart kringkostnader vid sådana behandlingar. Resor, hotell, visum, mediciner eftersom det inte går under högkostnadsskydd i Sverige, alla läkarbesök hemma i Sverige osv. Men vi kände att deras garanti och sätt att behandla lockade oss. Hemma hade vi fått betala kanske 80000kr för tre privata försök och funkar inte det står vi på noll igen. Då resonerade vi att garantin gjorde det värt merkostnaderna.


    Det är verkligen stort! Kanske skönt att ha alla de där symptomen trött och illamående, alltså som en bekräftelse på att det är sant. I alla fall de första veckorna. Så fint att ni fått höra både hjärtslag och se den sprattla runt! Jag håller alla tummarna för att det går bra! Hoppas du kan glädjas och njuta fullt ut snart också!

    Förstår att man lär sig mycket om sig själv och sin partner vid så stora utmaningar. Grymma är ni som fixade allt detta! Det är väl ett ordentligt bevis på att ni har hittat rätt i livet!

    Oj! Det är så dyrt... Men det är ju skönt att stor del betalas tillbaka om man måste fortsätta försöka. Jag ska googla! Förstår hur ni tänkte med att välja garanti framför hemmaförsöken.

    Jag känner mig lugnare idag, men det känns som att jag vill ge upp bara. En riktig bergochdalbana har det varit de här senaste dagarna...
  • Ons 9 okt 2019 06:21 #105
    KajsaLouise skrev 2019-10-08 22:36:22 följande:

    Det är verkligen stort! Kanske skönt att ha alla de där symptomen trött och illamående, alltså som en bekräftelse på att det är sant. I alla fall de första veckorna. Så fint att ni fått höra både hjärtslag och se den sprattla runt! Jag håller alla tummarna för att det går bra! Hoppas du kan glädjas och njuta fullt ut snart också!

    Förstår att man lär sig mycket om sig själv och sin partner vid så stora utmaningar. Grymma är ni som fixade allt detta! Det är väl ett ordentligt bevis på att ni har hittat rätt i livet!

    Oj! Det är så dyrt... Men det är ju skönt att stor del betalas tillbaka om man måste fortsätta försöka. Jag ska googla! Förstår hur ni tänkte med att välja garanti framför hemmaförsöken.

    Jag känner mig lugnare idag, men det känns som att jag vill ge upp bara. En riktig bergochdalbana har det varit de här senaste dagarna...


    Ja.... Det kostar en slant! Jag pratade med tex Livio här i stan också angående privata försök men de skulle ju mer eller mindre bara ta vid där Sahlgrenska slutade. Dvs samma sätt att behandla, vilket i min värld leder till samma resultat. Kliniken i Ryssland medicinerar mer och gör en mer individuell plan utifrån varje case. Det kändes bättre för jag hade nog inte orkat köra tre likadana försök till och kanske ändå inte lyckas. Plus som sagt att vi fick babygarantin i Ryssland vilket ändå skulle ge oss en trygghet. Men det är extremt mycket pengar!! Samtidigt att vi hade kommit till punkten att det inte riktigt spelade någon roll. Längtan efter att få bli en familj är för stor!

    Förstår bergochdalbanan..... Du får så smått börja kika på andra alternativ. Bara för att inse att du inte behöver ge upp. Det finns vägar att gå!
  • Ons 9 okt 2019 14:51 #106
    R84 skrev 2019-10-09 06:21:21 följande:

    Ja.... Det kostar en slant! Jag pratade med tex Livio här i stan också angående privata försök men de skulle ju mer eller mindre bara ta vid där Sahlgrenska slutade. Dvs samma sätt att behandla, vilket i min värld leder till samma resultat. Kliniken i Ryssland medicinerar mer och gör en mer individuell plan utifrån varje case. Det kändes bättre för jag hade nog inte orkat köra tre likadana försök till och kanske ändå inte lyckas. Plus som sagt att vi fick babygarantin i Ryssland vilket ändå skulle ge oss en trygghet. Men det är extremt mycket pengar!! Samtidigt att vi hade kommit till punkten att det inte riktigt spelade någon roll. Längtan efter att få bli en familj är för stor!

    Förstår bergochdalbanan..... Du får så smått börja kika på andra alternativ. Bara för att inse att du inte behöver ge upp. Det finns vägar att gå!


    Det förstår jag. Om det inte tar sig på tre försök vill man ju såklart att nått justeras. Pengar är bara pengar, jag förstår det också :)

    Ena stunden känns det okej med äggdonation, men i nästa känns det inte rätt. Vad ska barnet säga? Vad ska folk säga? Hur ska jag tackla att någon som inte vet eller någon som vet säger att man "tycker att barnet är likt mig", eller "Så gjorde du också när du var liten"... Tror inte heller att sambons familj tycker att det skulle vara okej med donation. Men men, jag vet inte. Ska låta tankarna snurra på och hoppas de lägger sig till rätta.

    Tack för dina svar!
  • Ons 9 okt 2019 15:53 #107
    KajsaLouise skrev 2019-10-09 14:51:09 följande:

    Det förstår jag. Om det inte tar sig på tre försök vill man ju såklart att nått justeras. Pengar är bara pengar, jag förstår det också :)

    Ena stunden känns det okej med äggdonation, men i nästa känns det inte rätt. Vad ska barnet säga? Vad ska folk säga? Hur ska jag tackla att någon som inte vet eller någon som vet säger att man "tycker att barnet är likt mig", eller "Så gjorde du också när du var liten"... Tror inte heller att sambons familj tycker att det skulle vara okej med donation. Men men, jag vet inte. Ska låta tankarna snurra på och hoppas de lägger sig till rätta.

    Tack för dina svar!


    Ja och speciellt när de pengarna på ett sparkonto känns oväsentliga jämfört med barn. Men då har vi ju förmånen att ha sparat så pengarna finns där. Såklart annorlunda om den möjligheten inte finns.

    Alltså.... gällande barnet (vi diskuterade detta tidigare i tråden) så tror jag att det viktiga är att berätta för barnet hur han/hon blev till och visa kärlek och trygghet. Barnet är ju inte övergivet som vid en adoption utan det handlar faktiskt om att ni har fått hjälp med ett ägg. Utan dig och din partner hade barnet inte funnits alls. Trygghet och kärlek är det viktigaste och ger man barnet det och öppenhet så tror jag inte att det är någon fara!

    Gällande omgivningen så struntar jag helt ärligt i vad de säger. Om det viktigaste för oss är att få barn och om vägen dit inte spelar någon roll så får omgivningen anpassa sig. Sen är det ju så att om vi hade adopterat hade ingen sagt något. Sen är äggdonation ovanligare men om några år kommer det inte att vara det med tanke på att det nu är tillåtet med donation av ägg i Sverige. Ge det några år så är det fullt naturligt. Därför ska det inte få stoppa min barnlängtan.

    Hmmm... familj blir ju kanske klurigare.... samtidigt tänker jag att om ni står mellan valen inga barn alls eller äggdonation.... tror du inte att de skulle förstå? Även om det kanske tar lite tid? För de vill säkerligen inte att ni ska vara olyckliga, vilket ni kanske blir utan barn?
  • Ons 9 okt 2019 17:18 #108

    Update: Igår hade vi ett skypesamtal med en läkare i Prag, UNICA. Koordinatorn tolkade. Hon pratade bra engelska men det kändes att det missades lite info. Men det var inte så farligt eftersom jag känner mig redan så bra informerad.

    Vi spelade också in samtalet. Han undrade varför vi inte kör ett försök till med egna ägg. Ja, det kan man fråga sig. Men både SU och Livio sa ju nej och även Huddinge satt oss i donationskö. Så mina tanker blev direkt: ah, är det rätt beslut att ge upp efter 2 misslyckade försök.

    Men skulle vi klara ett försök till? Det är i så fall hos Olga men jag vet inte om jag orkar allt runt om kring. Det tar ju så lång tid med allt hos Olga. Måste ta så mycket ledig, höga kostnader för läkemedel osv. Och detta med ganska låga chanser att lyckas.

    För äggdonation hade Prag varit perfekt. Bra rykte, vi får 2 blastos (kostar antingen 5300 eller 6300euro) och blir det inte 2 blastos, så får man nästa omgång med 50% rabatt och där garanteras man igen 2 blastos. Vi får använda sambons spermier men de kan inte garantera att detta kommer funka men vi ska ha en spermadonator som backup i frysen Det kändes ju bra. Och han tyckte det var en bra ide att använda 50% av sambons spermier och 50% av donatorn. Eller om sambons spermier är dåliga samma dag, så tar vi enbart donator. Sedan sa han att många par inte vill veta vems spermier det var till slut.

    Lätt att ta sig till Prag. Sambon åker dit för att lämna spermier när hon tar ut äggen. Jag åker dit dag 5 (och han får också följa med).

    De vill förbereda mig med ppiller då min cykel inte är super exakt. (26-34 dagar). Sedan östrogen i 2 v och 1-2 ultraljud och efter insättning blir det Progesteron vaginalt. Låter lätt eller hur Det är bara att köra. Det känns såååå overkligt kan jag säga. Vi skulle kunna börja behandlingen om 3 veckor när mensen kommer. Men vi väntar minst till december, strax innan jul. Insättning blir då 5-7 dagar innan jul. Är orolig att detta kommer ruinera julen (stor chans för det finns). Fördelen är att man är ledig och behöver inte stressa sig på jobbet. Slipper bära osv. Jobbar fysiskt tungt nämligen.

    På fredag har jag tid med Alena på Olga. Får se om man blir förosäkrad efter samtalet. Hon kommer nog säga andra saker igen och där står man då.

    Till helgen gör vi en sammanställning med pro och cons för Olga, UNICA, Finland och Huddinge eller Malmö. Så får vi se var vi landar. Låter det sjunker in sedan lite i några veckor. Gud, vilket jobb det är att hämta in info. Men jag är en kontrollfreak (inte minst när det kommer till så mycket pengar).


    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • Ons 9 okt 2019 19:29 #109
    Limarie skrev 2019-10-09 17:18:06 följande:

    Update: Igår hade vi ett skypesamtal med en läkare i Prag, UNICA. Koordinatorn tolkade. Hon pratade bra engelska men det kändes att det missades lite info. Men det var inte så farligt eftersom jag känner mig redan så bra informerad.

    Vi spelade också in samtalet. Han undrade varför vi inte kör ett försök till med egna ägg. Ja, det kan man fråga sig. Men både SU och Livio sa ju nej och även Huddinge satt oss i donationskö. Så mina tanker blev direkt: ah, är det rätt beslut att ge upp efter 2 misslyckade försök.

    Men skulle vi klara ett försök till? Det är i så fall hos Olga men jag vet inte om jag orkar allt runt om kring. Det tar ju så lång tid med allt hos Olga. Måste ta så mycket ledig, höga kostnader för läkemedel osv. Och detta med ganska låga chanser att lyckas.

    För äggdonation hade Prag varit perfekt. Bra rykte, vi får 2 blastos (kostar antingen 5300 eller 6300euro) och blir det inte 2 blastos, så får man nästa omgång med 50% rabatt och där garanteras man igen 2 blastos. Vi får använda sambons spermier men de kan inte garantera att detta kommer funka men vi ska ha en spermadonator som backup i frysen Det kändes ju bra. Och han tyckte det var en bra ide att använda 50% av sambons spermier och 50% av donatorn. Eller om sambons spermier är dåliga samma dag, så tar vi enbart donator. Sedan sa han att många par inte vill veta vems spermier det var till slut.

    Lätt att ta sig till Prag. Sambon åker dit för att lämna spermier när hon tar ut äggen. Jag åker dit dag 5 (och han får också följa med).

    De vill förbereda mig med ppiller då min cykel inte är super exakt. (26-34 dagar). Sedan östrogen i 2 v och 1-2 ultraljud och efter insättning blir det Progesteron vaginalt. Låter lätt eller hur Det är bara att köra. Det känns såååå overkligt kan jag säga. Vi skulle kunna börja behandlingen om 3 veckor när mensen kommer. Men vi väntar minst till december, strax innan jul. Insättning blir då 5-7 dagar innan jul. Är orolig att detta kommer ruinera julen (stor chans för det finns). Fördelen är att man är ledig och behöver inte stressa sig på jobbet. Slipper bära osv. Jobbar fysiskt tungt nämligen.

    På fredag har jag tid med Alena på Olga. Får se om man blir förosäkrad efter samtalet. Hon kommer nog säga andra saker igen och där står man då.

    Till helgen gör vi en sammanställning med pro och cons för Olga, UNICA, Finland och Huddinge eller Malmö. Så får vi se var vi landar. Låter det sjunker in sedan lite i några veckor. Gud, vilket jobb det är att hämta in info. Men jag är en kontrollfreak (inte minst när det kommer till så mycket pengar).


    Vad skönt att skypemötet gick så bra och att du fick klarhet i saker och ting!

    Svårt det där med att göra ett till försök eller ej.... förklarade han varför? Tänker mest att era resultat inte har varit så bra på de två ni har gjort. Vad tyckte han skulle göras annorlunda? Grejen med klinikerna i Sverige är att det känns som att de inte har så mycket flexibilitet. De har en ram och så kör de på det. När min man hade avslutningsmöte med Sahlgrenska (det var massa strul med våra tider och till slut ville han ha ett telefonmöte och det kunde inte jag vara med på så han pratade med läkare själv) så kändes det inte som att hon kunde ge så många svar på våra frågor. Min man frågade till exempel varför de ökade upp doserna så kraftigt inför tredje försöket när ökningen mellan försök ett och två bara gav färre ägg (tredje försöket gav minst antal ägg). Då sa hon att det enda de kan göra är att öka dosen och hoppas på att det bildas fler ägg. Så frågade han vad hon hade gjort om vi hade gjort ett försök till och på det svarade hon bara att de förmodligen hade behandlat mig på samma sätt - höga doser hormoner i hopp om att kroppen levererar fler ägg. Elena i Ryssland sa helt tvärtom! Har en kvinna få ägg så är det bättre med låg dos och se till att de ägg som kommer ut är av riktigt bra kvalitet. Att inte stressa på med för höga doser hormoner för att pressa kroppen till fler ägg. Hellre 2-3 ägg som har möjlighet att utvecklas bra och kan bli blastocyster än 5-6 ägg som kanske inte är så bra i kvalitet. Tänker att det vore intressant att höra vad läkaren i Prag hade gjort annorlunda för det känns ju som att Livio/Sahlgrenska hade kört på med samma typ av behandling som dina två tidigare....

    Ja det är mycket mycket info! Men fatta vad vi lär oss! Jag har en kompis som vet om hela vår resa och som nu försöker bli gravid med sin kille. Som hon sa..... hon hade inte så bra koll på fertilitet innan allt jag har berättat!

    Hur lång kö var det i Huddinge? Får ni betala för de donationerna eller blir de gratis? Tänker om det är lång kö så kan ni ju testa Prag i väntan på att komma fram i kön? Så kommer ni igång innan årsskiftet!
  • Tor 10 okt 2019 11:03 #110
    R84 skrev 2019-10-09 19:29:43 följande:
    Vad skönt att skypemötet gick så bra och att du fick klarhet i saker och ting!

    Svårt det där med att göra ett till försök eller ej.... förklarade han varför? Tänker mest att era resultat inte har varit så bra på de två ni har gjort. Vad tyckte han skulle göras annorlunda? Grejen med klinikerna i Sverige är att det känns som att de inte har så mycket flexibilitet. De har en ram och så kör de på det. När min man hade avslutningsmöte med Sahlgrenska (det var massa strul med våra tider och till slut ville han ha ett telefonmöte och det kunde inte jag vara med på så han pratade med läkare själv) så kändes det inte som att hon kunde ge så många svar på våra frågor. Min man frågade till exempel varför de ökade upp doserna så kraftigt inför tredje försöket när ökningen mellan försök ett och två bara gav färre ägg (tredje försöket gav minst antal ägg). Då sa hon att det enda de kan göra är att öka dosen och hoppas på att det bildas fler ägg. Så frågade han vad hon hade gjort om vi hade gjort ett försök till och på det svarade hon bara att de förmodligen hade behandlat mig på samma sätt - höga doser hormoner i hopp om att kroppen levererar fler ägg. Elena i Ryssland sa helt tvärtom! Har en kvinna få ägg så är det bättre med låg dos och se till att de ägg som kommer ut är av riktigt bra kvalitet. Att inte stressa på med för höga doser hormoner för att pressa kroppen till fler ägg. Hellre 2-3 ägg som har möjlighet att utvecklas bra och kan bli blastocyster än 5-6 ägg som kanske inte är så bra i kvalitet. Tänker att det vore intressant att höra vad läkaren i Prag hade gjort annorlunda för det känns ju som att Livio/Sahlgrenska hade kört på med samma typ av behandling som dina två tidigare....

    Ja det är mycket mycket info! Men fatta vad vi lär oss! Jag har en kompis som vet om hela vår resa och som nu försöker bli gravid med sin kille. Som hon sa..... hon hade inte så bra koll på fertilitet innan allt jag har berättat!

    Hur lång kö var det i Huddinge? Får ni betala för de donationerna eller blir de gratis? Tänker om det är lång kö så kan ni ju testa Prag i väntan på att komma fram i kön? Så kommer ni igång innan årsskiftet!
    Alltså det är en kort kö, 2-3 månader till nybesök och sedan ca 2-3 månader till donation. Så det är tidigast februari, senast i april. Ganska snart. Men man måste tydligen dela på äggen när det blir mer än 10, då får man bara 5 ägg. Detta är ju hopplöst men sambons spermier. Och sedan bara 1 försök på Huddinge. Så egentligen är det bara ett halvt försök kan man säga. Sedan har man 2 försök enligt lagen kvar men inte på Huddinge utom man har en egen donator (och det har vi). Men tveksamt att detta är bra då vi inte skulle vela dela äggen igen. Sedan skulle vi kunna göra så att vi vänder oss till Finland och får de övriga försöken betalt via försäkringskassan. Vi vet dock inte ännu om de betalar mer än 1 försök utomlands.

    Just nu står vi både på SU och på Huddinge i kön. Men vi måste bestämma oss varifrån vi tar bort oss. Står vi i Huddinge i kön kommer FK inte betala ett försök i Finland just nu innan vi har provat då väntetidne är så kort där. Men är vi bara på SU så skulle vi kunna åka till Finland direkt (men de har ca 5 månader väntetid där med).

    1) Hade FK betalat 3 försök utomlands hade vi stod kvar på SU i kön och gjort nu ett försök i Prag och sedan 3 betalda försök i Finland. Svårt dock att veta exakt om FK kommer betala alla 3 försök.

    2) Annan alternativ är att göra ett försök för 70000kr nu i Prag och sedan 1 försök i Huddinge och funkar det inte gör vi 1 försök till i Huddinge med egen donator eller direkt 1-2 försök i Finland med pengar från FK (då är det inget problem)

    3) ett till alternativ: Står i kön i Malmö (bästa deal där med 3 donationsförsök och man behåller alla ägg, väntetid 1 år). Och kö under 1 år Olga i väntan. Funkar det så är vi över 300000kr fattigare. Funkar det inte så har vi betalt ca 80000kr till henne men har 3 gratis försök i Malmö kvar.

    Jag förstår att ingen fattar. Men det ger en ungefär bild hur krångligt allt är.


    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll