Forum Behandlingar - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Låg AMH värde

    Tis 27 aug 16:36 Läst 0 gånger Totalt 204 svar
    Tis 27 aug 16:36
    Hej,

    Startar denna chatt för att jag undrar om det är fler som är i min situation eller som varit men lyckats bli gravida.

    Jag började en utredning med Sophiahemmet och det kom fram att jag hade AMH värde på 0.3 och då var jag 36 år. Har nu gjort tre IVF försök. 2 lede till insättning av embryo men som inte ledde till graviditet. Den tredje IVF behandlingen var vi tvungna att avbryta för att det ledde bara till en äggblåsa som var för liten att ta ut.

    Det känns så trist att IVF försöken inte har resulterat i graviditet och jag blir stressad av att tiden går så snabbt och jag blir äldre (fyllde 37 i år). 

    Har börjat äta D-vitiamin, omega 3, folsyra och B-vitamin, eftersom att jag har läst att det är bra för äggkvaliteten. 

    Är i nuläget inte så jättesugen på äggdonation. 

    / allt gott
    L
  • Tor 10 okt 12:30 #111
    Limarie skrev 2019-10-10 11:03:06 följande:

    Alltså det är en kort kö, 2-3 månader till nybesök och sedan ca 2-3 månader till donation. Så det är tidigast februari, senast i april. Ganska snart. Men man måste tydligen dela på äggen när det blir mer än 10, då får man bara 5 ägg. Detta är ju hopplöst men sambons spermier. Och sedan bara 1 försök på Huddinge. Så egentligen är det bara ett halvt försök kan man säga. Sedan har man 2 försök enligt lagen kvar men inte på Huddinge utom man har en egen donator (och det har vi). Men tveksamt att detta är bra då vi inte skulle vela dela äggen igen. Sedan skulle vi kunna göra så att vi vänder oss till Finland och får de övriga försöken betalt via försäkringskassan. Vi vet dock inte ännu om de betalar mer än 1 försök utomlands.

    Just nu står vi både på SU och på Huddinge i kön. Men vi måste bestämma oss varifrån vi tar bort oss. Står vi i Huddinge i kön kommer FK inte betala ett försök i Finland just nu innan vi har provat då väntetidne är så kort där. Men är vi bara på SU så skulle vi kunna åka till Finland direkt (men de har ca 5 månader väntetid där med).

    1) Hade FK betalat 3 försök utomlands hade vi stod kvar på SU i kön och gjort nu ett försök i Prag och sedan 3 betalda försök i Finland. Svårt dock att veta exakt om FK kommer betala alla 3 försök.

    2) Annan alternativ är att göra ett försök för 70000kr nu i Prag och sedan 1 försök i Huddinge och funkar det inte gör vi 1 försök till i Huddinge med egen donator eller direkt 1-2 försök i Finland med pengar från FK (då är det inget problem)

    3) ett till alternativ: Står i kön i Malmö (bästa deal där med 3 donationsförsök och man behåller alla ägg, väntetid 1 år). Och kö under 1 år Olga i väntan. Funkar det så är vi över 300000kr fattigare. Funkar det inte så har vi betalt ca 80000kr till henne men har 3 gratis försök i Malmö kvar.

    Jag förstår att ingen fattar. Men det ger en ungefär bild hur krångligt allt är.


    Alltså..... Det är så många om och men och val i sånahär processer! Och så finns det ingen som bara kan tala om för en vad som är rätt väg. Tid vägs mot det praktiska och mot pengar. Det är så orättvist i livet att vissa ligger en gång eller två och vips så är de gravida. Helt utan problem och gupp på vägen. Sen får andra kämpa sig blodiga. Nu sitter jag ju och har lyckats bli gravid naturligt, men jag har ju varit inne i snurran med behandlingar, olika val och ställningstaganden. Så även om vi hade förmånen och lyckan att (förhoppningsvis) nå målet på egen hand så satt jag ju i din sits för några månader sen. Och har varit i den sitsen i över 3,5 år. Så jag förstår precis alla tankar som snurrar! Och vad är rätt? Vad är värt mest? Hur lång tid vill man vänta? Bryr man sig in 300 000kr när barnet väl är här? Eller är det värt att vänta några månader extra och spara pengarna? Så svårt!!!!

    Sen kommer en aspekt till in - hur många blastocyster behövs för att det ska bli en graviditet? Tre försök i Prag (dvs 6 blastocyster) är samma peng som babygarantin hos olga och då är det tre ivfer där alla blastocyster är dina. Så länge det inte behövs mer än tre försök i Prag så är det ju billigare! Men om det inte funkar? Vad har de för statistik på graviditet vid donation? Känns ju som att 6 blastocyster med en ung donator är rätt mycket!

    SÅ MÅNGA VAL, OM OCH MEN!!!
  • Tor 10 okt 12:54 #112
    R84 skrev 2019-10-10 12:30:10 följande:
    Alltså..... Det är så många om och men och val i sånahär processer! Och så finns det ingen som bara kan tala om för en vad som är rätt väg. Tid vägs mot det praktiska och mot pengar. Det är så orättvist i livet att vissa ligger en gång eller två och vips så är de gravida. Helt utan problem och gupp på vägen. Sen får andra kämpa sig blodiga. Nu sitter jag ju och har lyckats bli gravid naturligt, men jag har ju varit inne i snurran med behandlingar, olika val och ställningstaganden. Så även om vi hade förmånen och lyckan att (förhoppningsvis) nå målet på egen hand så satt jag ju i din sits för några månader sen. Och har varit i den sitsen i över 3,5 år. Så jag förstår precis alla tankar som snurrar! Och vad är rätt? Vad är värt mest? Hur lång tid vill man vänta? Bryr man sig in 300 000kr när barnet väl är här? Eller är det värt att vänta några månader extra och spara pengarna? Så svårt!!!!

    Sen kommer en aspekt till in - hur många blastocyster behövs för att det ska bli en graviditet? Tre försök i Prag (dvs 6 blastocyster) är samma peng som babygarantin hos olga och då är det tre ivfer där alla blastocyster är dina. Så länge det inte behövs mer än tre försök i Prag så är det ju billigare! Men om det inte funkar? Vad har de för statistik på graviditet vid donation? Känns ju som att 6 blastocyster med en ung donator är rätt mycket!

    SÅ MÅNGA VAL, OM OCH MEN!!!
    Mycket bra tanke. Skönt att kunna bolla så i detalj med dig (hoppas andra är också intresserade).

    Precis, det är bra att räkna med hur många försök man behöver. Man kanske lyckas efter 1 eller 2 omgång och då är det bara 80000-160000. Vi har precis köpt bostad och har redan lånat en massa! Men som tur kan vi får ett lån (så där behöver vi inte oroar oss).

    Vi är rädda att det inte heller blir någon befruktning med sambos spermier, trots en ung donator. Han är 41 och har tidigare haft 2 missfall och inte heller blivit gravid med en annan kvinna. Så jag tror det finns även nåt med hans spermier mer än att de är slöa. Men det är bara min känsla. Men fördelen i Prag är det: Om vi inte får någon befruktning alls, då får vi nästa försök gratis och betalar då bara spermadonatorn plus lm till den nya donatorn och hennes ersättning (runt 20000kr). Då vet vi sedan att vi t.ex. inte ens behöver försöka till våren på Huddinge (där de inte ha ännu någon spermadonator, det tar över 1 år). Då kunde vi sedan vända oss till Finland direkt.

    Jag älskar så klart Olgas babygaranti men när jag läser allt i facebookgruppen finns det även saker som gör mig fundersamt. Det är inte alltid den bästa responsen från sjuksköterskan och koordinatorn och några verkar lätt missförstå saker. Det är ganska många dagar de vill att man är där och omkostnader är mycket högre där. Jag kollade på eggdonationsfriends och då har Olga sämre resultat än Prag t.ex. Jag tror det är dock relativt det hela. Vi vet ju inte ännu om min livmoder är mottaglig. Och det är klart, Tjeckien kommer sedan inte utreda mig vidare och Sverige inte heller i fall ett embyro inte vill fästa eller inte stanna.

    På 1 donation ligger chansen på 60% att lyckas med dubbeldonation i Prague. Sjukt eller hur? Men då har de ju inte kollat med ultrlajud på mig utan får göra det här i Sverige.

    Men nu har jag fått en cysta efter sista IVF-behandlingen, den är blodfylld. Ska få försöka boka en tid till en gynekolog och hoppas jag får det betalt via landstinget att kolla upp detta.
    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • Tor 10 okt 14:39 #113
    Limarie skrev 2019-10-10 12:54:52 följande:

    Mycket bra tanke. Skönt att kunna bolla så i detalj med dig (hoppas andra är också intresserade).

    Precis, det är bra att räkna med hur många försök man behöver. Man kanske lyckas efter 1 eller 2 omgång och då är det bara 80000-160000. Vi har precis köpt bostad och har redan lånat en massa! Men som tur kan vi får ett lån (så där behöver vi inte oroar oss).

    Vi är rädda att det inte heller blir någon befruktning med sambos spermier, trots en ung donator. Han är 41 och har tidigare haft 2 missfall och inte heller blivit gravid med en annan kvinna. Så jag tror det finns även nåt med hans spermier mer än att de är slöa. Men det är bara min känsla. Men fördelen i Prag är det: Om vi inte får någon befruktning alls, då får vi nästa försök gratis och betalar då bara spermadonatorn plus lm till den nya donatorn och hennes ersättning (runt 20000kr). Då vet vi sedan att vi t.ex. inte ens behöver försöka till våren på Huddinge (där de inte ha ännu någon spermadonator, det tar över 1 år). Då kunde vi sedan vända oss till Finland direkt.

    Jag älskar så klart Olgas babygaranti men när jag läser allt i facebookgruppen finns det även saker som gör mig fundersamt. Det är inte alltid den bästa responsen från sjuksköterskan och koordinatorn och några verkar lätt missförstå saker. Det är ganska många dagar de vill att man är där och omkostnader är mycket högre där. Jag kollade på eggdonationsfriends och då har Olga sämre resultat än Prag t.ex. Jag tror det är dock relativt det hela. Vi vet ju inte ännu om min livmoder är mottaglig. Och det är klart, Tjeckien kommer sedan inte utreda mig vidare och Sverige inte heller i fall ett embyro inte vill fästa eller inte stanna.

    På 1 donation ligger chansen på 60% att lyckas med dubbeldonation i Prague. Sjukt eller hur? Men då har de ju inte kollat med ultrlajud på mig utan får göra det här i Sverige.

    Men nu har jag fått en cysta efter sista IVF-behandlingen, den är blodfylld. Ska få försöka boka en tid till en gynekolog och hoppas jag får det betalt via landstinget att kolla upp detta.


    Jag bollar gärna! Vet själv hur svårt det är när man dels kanske inte vill berätta för så många, men också att det är svårt att få förståelse från de få som vet. De säger att de förstår men så märker man ändå att de inte gör det. Den sitter inte med samma info som en själv och kanske framför allt inte med samma bagage.

    Hmmmm.... det känns ju ändå som att Prag kan vara ett bra alternativ. Just för att ni verkar kunna få donerade spermier relativt lätt. Ni vill inte gå på den lösningen med en gång? Tänker om chanserna ökar i och med det?

    Har du fått några indikationer på att din livmoder inte är mottaglig?

    Jag fick också en cysta under min sista ivf, men den kom under min spraytid. Så jag blev inte nedreglerad som jag skulle. Så när jag var där sa de lite halvglatt: om du kliver upp i gynstolen igen så ordnar vi det. Frågade vad de skulle göra varpå läkaren sa: jamen tänk dig att det är som ett äggplock. Det görs på samma sätt. Ja fast utan bedövning då! Ehhhhhhh.... blev så sjukt nervös!!
  • Tor 10 okt 14:50 #114
    R84 skrev 2019-10-09 15:53:27 följande:

    Ja och speciellt när de pengarna på ett sparkonto känns oväsentliga jämfört med barn. Men då har vi ju förmånen att ha sparat så pengarna finns där. Såklart annorlunda om den möjligheten inte finns.

    Alltså.... gällande barnet (vi diskuterade detta tidigare i tråden) så tror jag att det viktiga är att berätta för barnet hur han/hon blev till och visa kärlek och trygghet. Barnet är ju inte övergivet som vid en adoption utan det handlar faktiskt om att ni har fått hjälp med ett ägg. Utan dig och din partner hade barnet inte funnits alls. Trygghet och kärlek är det viktigaste och ger man barnet det och öppenhet så tror jag inte att det är någon fara!

    Gällande omgivningen så struntar jag helt ärligt i vad de säger. Om det viktigaste för oss är att få barn och om vägen dit inte spelar någon roll så får omgivningen anpassa sig. Sen är det ju så att om vi hade adopterat hade ingen sagt något. Sen är äggdonation ovanligare men om några år kommer det inte att vara det med tanke på att det nu är tillåtet med donation av ägg i Sverige. Ge det några år så är det fullt naturligt. Därför ska det inte få stoppa min barnlängtan.

    Hmmm... familj blir ju kanske klurigare.... samtidigt tänker jag att om ni står mellan valen inga barn alls eller äggdonation.... tror du inte att de skulle förstå? Även om det kanske tar lite tid? För de vill säkerligen inte att ni ska vara olyckliga, vilket ni kanske blir utan barn?


    Precis, jag väljer ju ett barn framför pengar alla gånger.

    Jag läste igenom tråden nu och såg att ni diskuterat vad barnet kommer känna. Ni har säkert rätt. Adoption måste vara mer traumatiskt för barnet. Det är svåra frågor, jag vet inte vad jag känner.

    Äggdonation kommer säkert bli vanligare. Det är bra att det är lagligt i Sverige numera, underlättar såklart för att få omgivningens acceptans. Jag bryr mig så sjukt (onödigt) mycket om vad andra säger... Särskilt familjen. Jag undrar vad mamma kommer säga... Och sambons familj, nej, det ser jag inte fram emot att berätta om för dem. Jag vet inte om de kommer acceptera. Kanske på sikt, men jag vet inte. Sambons första reaktion var att vi isf inte skulle säga nått till dem... Men det går ju inte!

    Nu ringde gyn med provsvaren också. Han sa att östrogenet var okej, men fsh var inte bra (15). Han sa att det visar att ägsstockarna är på väg att ge upp. Det kan hända imorgon, om ett halvår eller år. Det visste han inte. Jag frågade om det var möjligt att ändå testa ivf med egna ägg, han tyckte inte det men skulle fråga en kollega och återkomm. Jag vill så gärna få testa! Finns det inget hopp om de säger nej? Kan man fråga utlandet om de vill försöka? Nu känner jag i magen att nått är på gång. Så har jag känt flera ggr. Sekretet ändrar sig också och blir rikligare, lite blött och trådigt. Hatar att känna så om det ändå inte blir något av det. Räknar man från sista mensen (om det nu inte bara var en mellanblödning) är jag på CD 12 idag men också bara ca 3veckor från att jag fick positivt ägglossningstest senast. Denna frustration, jag blir knäpp.
  • Tor 10 okt 15:24 #115
    KajsaLouise skrev 2019-10-10 14:50:53 följande:

    Precis, jag väljer ju ett barn framför pengar alla gånger.

    Jag läste igenom tråden nu och såg att ni diskuterat vad barnet kommer känna. Ni har säkert rätt. Adoption måste vara mer traumatiskt för barnet. Det är svåra frågor, jag vet inte vad jag känner.

    Äggdonation kommer säkert bli vanligare. Det är bra att det är lagligt i Sverige numera, underlättar såklart för att få omgivningens acceptans. Jag bryr mig så sjukt (onödigt) mycket om vad andra säger... Särskilt familjen. Jag undrar vad mamma kommer säga... Och sambons familj, nej, det ser jag inte fram emot att berätta om för dem. Jag vet inte om de kommer acceptera. Kanske på sikt, men jag vet inte. Sambons första reaktion var att vi isf inte skulle säga nått till dem... Men det går ju inte!

    Nu ringde gyn med provsvaren också. Han sa att östrogenet var okej, men fsh var inte bra (15). Han sa att det visar att ägsstockarna är på väg att ge upp. Det kan hända imorgon, om ett halvår eller år. Det visste han inte. Jag frågade om det var möjligt att ändå testa ivf med egna ägg, han tyckte inte det men skulle fråga en kollega och återkomm. Jag vill så gärna få testa! Finns det inget hopp om de säger nej? Kan man fråga utlandet om de vill försöka? Nu känner jag i magen att nått är på gång. Så har jag känt flera ggr. Sekretet ändrar sig också och blir rikligare, lite blött och trådigt. Hatar att känna så om det ändå inte blir något av det. Räknar man från sista mensen (om det nu inte bara var en mellanblödning) är jag på CD 12 idag men också bara ca 3veckor från att jag fick positivt ägglossningstest senast. Denna frustration, jag blir knäpp.


    Vi hann bara berätta för mina föräldrar om våra planer (planen var att berätta även för makens familj men vi blev ju gravida innan). Vi gjorde det helgen innan vi skulle dra igång med medicineringen. Dvs några dagar innan vi plussade. De hade inga problem med vårt val. Jag förklarade att vi hade diskuterat både donation och adoption men att det viktigaste för mig var att få chansen att vara gravid. Att få vara med om ett barns utveckling i min kropp. De förstod helt och fullt! Stöttade oss till fullo. Även de vänner som har känt till allt längre förstår helt och hållet. Sen har de såklart mycket frågor kring hur allt går till och hur allt känns osv. Just för att det inte är så vanligt med donation. Men när vi har förklarat våra tankegångar så har det aldrig varit några problem. Så jag tror att det är lätt att man själv tänker på och oroar sig mer över vad andra kommer att tycka än vad de faktiskt sen tycker. Och som sagt..... står det mellan det och ingen familj alls så borde alla tycka att det viktigaste är att få bilda familj om det är ens högsta önskan.

    Hmmmm.... det går ju att kontakta en utländsk klinik och kolla hur de resonerar kring ivf. Vet att olgas klinik i Ryssland gärna vill prova med egna ägg om förutsättningarna är okej. Det ville de i alla fall med oss. Nu hade jag högre amh än dig och har gjort behandlingar här i Sverige där vi har fått ut ägg som har befruktats och ett blev en blastocyst. Så där har de lite mer facit på att ivf fungerar. Var det en ivf-klinik ni har gått på nu? De kan inte tänka sig att testa? Tänker att det ju är ni som betalar och är ni med på att det kanske inte funkar så är väl valet ert?
  • Tor 10 okt 15:30 #116
    R84 skrev 2019-10-10 14:39:24 följande:
    Jag bollar gärna! Vet själv hur svårt det är när man dels kanske inte vill berätta för så många, men också att det är svårt att få förståelse från de få som vet. De säger att de förstår men så märker man ändå att de inte gör det. Den sitter inte med samma info som en själv och kanske framför allt inte med samma bagage.

    Hmmmm.... det känns ju ändå som att Prag kan vara ett bra alternativ. Just för att ni verkar kunna få donerade spermier relativt lätt. Ni vill inte gå på den lösningen med en gång? Tänker om chanserna ökar i och med det?

    Har du fått några indikationer på att din livmoder inte är mottaglig?

    Jag fick också en cysta under min sista ivf, men den kom under min spraytid. Så jag blev inte nedreglerad som jag skulle. Så när jag var där sa de lite halvglatt: om du kliver upp i gynstolen igen så ordnar vi det. Frågade vad de skulle göra varpå läkaren sa: jamen tänk dig att det är som ett äggplock. Det görs på samma sätt. Ja fast utan bedövning då! Ehhhhhhh.... blev så sjukt nervös!!
    De punkterade follikeln på äggplocket då de trodde det var en follikel men det kom bara blod. Sedan sa läkaren på SU senare att hon avråder mig starkt att någon nånsin får sticka in i den om den är så lite. Risken för infektioner och allt annat ökar då mycket. Vet att Olga gärna punkterar sånt t.ex. Ur läkarperspektiv så känner jag att man kanske kan lyckas även utan massa med mediciner med en äggdonation. Så som i många andra länder. Jag tvekar till att man måste utsätta sig för så mycket läkemedel så som man får på Olga. Men det verkar också varierar så jag väntar nyfiken på samtalet imorgon (gud, är detta redan imorgon?).

    Nej, livmodern ser fint ut. En perfekt livmoder skulle jag säga. Inga polyper, ingen myom och alltid en tjock fin slemhinna. Perfekt för tvillingar. Apropå, Prag sa också direkt att de inte sätter in 2 embryos. Gillade att de resonerar så. Men man får ångest, man läser för mycket här. Men jag tänker ibland så här. De som är kvar här är ju inte sällan de som tyvärr har komplexa situationer. Många som har fått barn lämnar facebookgrupperna och forumet tyvärr. Så man kanske blir lite präglad av alla problem. Och av sin egen dålig erfarenhet.

    Första ÄD blir ändå igen som ett experiment, precis som första IVF. Så där kommer vi ha höga förväntningar igen eftersom det är något nytt.

    Helst hade jag velat använda direkt spermadonation. Först tänkte jag ffa pga ekonomiska anledningar. Men nu hoppas vi att vi får bekräftat att även vi skulle få förösk nr 2 gratis om det inte blir en befruktning med hans spermier. Sedan vet jag inte hur många försök jag orkar mer. Men denna gång plockas inte mina ägg och jag tar bara lite östrogen (och av det mår man i regel mycket bra och blir bara lite sexsugen (finns värre saker)). Blir det ingen brfruktning har jag inte ens varit i Prag. Jag är inte inne i processen (plus att det denna gång inte är mitt fel). Klart, det kommer göra lika ont till slut.

    Så precis har jag även bokat in ett möte med Finland, Helsingfors i slutet av oktober. Spännande allt det där. Snart jag har full koll på alla.
    1 IVF - lågt AMH-värde - 5 ägg - 0 befruktades -- IVF 2: 4 ägg - ICSI - ?
  • Tor 10 okt 16:07 #117
    R84 skrev 2019-10-10 15:24:52 följande:

    Vi hann bara berätta för mina föräldrar om våra planer (planen var att berätta även för makens familj men vi blev ju gravida innan). Vi gjorde det helgen innan vi skulle dra igång med medicineringen. Dvs några dagar innan vi plussade. De hade inga problem med vårt val. Jag förklarade att vi hade diskuterat både donation och adoption men att det viktigaste för mig var att få chansen att vara gravid. Att få vara med om ett barns utveckling i min kropp. De förstod helt och fullt! Stöttade oss till fullo. Även de vänner som har känt till allt längre förstår helt och hållet. Sen har de såklart mycket frågor kring hur allt går till och hur allt känns osv. Just för att det inte är så vanligt med donation. Men när vi har förklarat våra tankegångar så har det aldrig varit några problem. Så jag tror att det är lätt att man själv tänker på och oroar sig mer över vad andra kommer att tycka än vad de faktiskt sen tycker. Och som sagt..... står det mellan det och ingen familj alls så borde alla tycka att det viktigaste är att få bilda familj om det är ens högsta önskan.

    Hmmmm.... det går ju att kontakta en utländsk klinik och kolla hur de resonerar kring ivf. Vet att olgas klinik i Ryssland gärna vill prova med egna ägg om förutsättningarna är okej. Det ville de i alla fall med oss. Nu hade jag högre amh än dig och har gjort behandlingar här i Sverige där vi har fått ut ägg som har befruktats och ett blev en blastocyst. Så där har de lite mer facit på att ivf fungerar. Var det en ivf-klinik ni har gått på nu? De kan inte tänka sig att testa? Tänker att det ju är ni som betalar och är ni med på att det kanske inte funkar så är väl valet ert?


    Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

    Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

    Hur mår du förresten? Hur mår magen?
  • Tor 10 okt 17:42 #118
    Limarie skrev 2019-10-10 15:30:40 följande:

    De punkterade follikeln på äggplocket då de trodde det var en follikel men det kom bara blod. Sedan sa läkaren på SU senare att hon avråder mig starkt att någon nånsin får sticka in i den om den är så lite. Risken för infektioner och allt annat ökar då mycket. Vet att Olga gärna punkterar sånt t.ex. Ur läkarperspektiv så känner jag att man kanske kan lyckas även utan massa med mediciner med en äggdonation. Så som i många andra länder. Jag tvekar till att man måste utsätta sig för så mycket läkemedel så som man får på Olga. Men det verkar också varierar så jag väntar nyfiken på samtalet imorgon (gud, är detta redan imorgon?).

    Nej, livmodern ser fint ut. En perfekt livmoder skulle jag säga. Inga polyper, ingen myom och alltid en tjock fin slemhinna. Perfekt för tvillingar. Apropå, Prag sa också direkt att de inte sätter in 2 embryos. Gillade att de resonerar så. Men man får ångest, man läser för mycket här. Men jag tänker ibland så här. De som är kvar här är ju inte sällan de som tyvärr har komplexa situationer. Många som har fått barn lämnar facebookgrupperna och forumet tyvärr. Så man kanske blir lite präglad av alla problem. Och av sin egen dålig erfarenhet.

    Första ÄD blir ändå igen som ett experiment, precis som första IVF. Så där kommer vi ha höga förväntningar igen eftersom det är något nytt.

    Helst hade jag velat använda direkt spermadonation. Först tänkte jag ffa pga ekonomiska anledningar. Men nu hoppas vi att vi får bekräftat att även vi skulle få förösk nr 2 gratis om det inte blir en befruktning med hans spermier. Sedan vet jag inte hur många försök jag orkar mer. Men denna gång plockas inte mina ägg och jag tar bara lite östrogen (och av det mår man i regel mycket bra och blir bara lite sexsugen (finns värre saker)). Blir det ingen brfruktning har jag inte ens varit i Prag. Jag är inte inne i processen (plus att det denna gång inte är mitt fel). Klart, det kommer göra lika ont till slut.

    Så precis har jag även bokat in ett möte med Finland, Helsingfors i slutet av oktober. Spännande allt det där. Snart jag har full koll på alla.


    Spännande! Meddela gärna hur det känns efter skypemötet!

    Men det är ju positivt! Jag tror att du tänker rätt! Många är i vår situation och så lyckas de och då lämnar de. För er kanske det helt enkelt är så att du har få ägg och han långsamma spermier och den kombon är inte bra. Medan får ni ett donerat ägg och kanske donerade spermier så funkar det! Jag menar..... utländska klinker får ju kvinnor närmare 50 år att bli gravida med hjälp av donerade ägg. Sen finns det extremare fall där det kanske är fel på t ex livmodern och då fallen är så mycket svårare.

    Alltså..... jag kan också tycka att det är bra att de bara sätter in ett embryo. Speciellt om det är riktigt bra embryon som det är stor chans på. Jag fick in två i vårt sista ivf-försök, men det var två trecelliga. Inte de bästa förutsättningarna och då är det värt att chansa.

    Det är ju det där med orken och energin i kroppen. Jag kände att jag tappade jättemycket av mig själv under vårt år med ivf. Tränade 3-4 gånger per vecka. Sprang ett par mil i veckan. Var typ i mitt livs form. Under ivferna körde jag träningsuppehåll eftersom Sahlgrenska var så luddiga på sina restriktioner. Sen en konisering för cellförändringar i mitten. Och sen mer ivf. Så jag hade kanske fem ofrivilligt träningsuppehåll. Tappade jättemycket motivation, form och mental energi på det. Plus då att hormonerna tär på kroppen.

    Spännande med Finland också! Håll mig uppdaterad!!
  • Tor 10 okt 17:57 #119
    KajsaLouise skrev 2019-10-10 16:07:11 följande:

    Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

    Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

    Hur mår du förresten? Hur mår magen?


    Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

    Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

    Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

    Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.
  • Tor 10 okt 17:58 #120
    KajsaLouise skrev 2019-10-10 16:07:11 följande:

    Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

    Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

    Hur mår du förresten? Hur mår magen?


    Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

    Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

    Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

    Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll