Frustrerad på förskola

Det kan vara inom det s.k. normala I VISS MÅN men det betyder fortfarande inte att det är ett acceptabelt beteende. Ett barn som testar och slår en eller två gånger kan vara inom det normala, men ett barn som slår andra barn dagligen är det inte. Även en treåring går att uppfostra. Kan man inte få sin treåring att sluta slåss och puttas så finns det brister i föräldraskapet, helt klart! Det handlar inte om att få perfekta barn utan man måste uppfostra från början. När barnet testar var gränsen går måste man som vuxen vara där och säga stopp, direkt alltså! Det handlar om att skydda barnet som blir utsatt.

Varför ser du det inte utifrån den utsattes situation, hur hemskt det måste kännas att bli slagen och puttad på varje dag. Det är inte ok överhuvudtaget. Sådant är inte tillåtet på arbetsplatser, så varför skulle det ursäktas eller accepteras på en förskola eller skola? Ett barn som upprepade gånger är utåtagerande mot andra barn skall punktmarkeras. Se det från det utsatta barnets perspektiv. Ska alla fyraåringar få härja fritt och slåss utan att det stoppas eller vad menar du? Sedan tycker jag det är tramsigt att hålla på och säga att flickor är si och pojkar är så. Det hör inte hit och är irrelevant.

Hur har det gått ts? Har du pratat med förskolepersonalen? Kan han få byta avdelning?

Det kan vara inom det s.k. normala I VISS MÅN men det betyder fortfarande inte att det är ett acceptabelt beteende. Ett barn som testar och slår en eller två gånger kan vara inom det normala, men ett barn som slår andra barn dagligen är det inte. Även en treåring går att uppfostra. Kan man inte få sin treåring att sluta slåss och puttas så finns det brister i föräldraskapet, helt klart! Det handlar inte om att få perfekta barn utan man måste uppfostra från början. När barnet testar var gränsen går måste man som vuxen vara där och säga stopp, direkt alltså! Det handlar om att skydda barnet som blir utsatt.

Varför ser du det inte utifrån den utsattes situation, hur hemskt det måste kännas att bli slagen och puttad på varje dag. Det är inte ok överhuvudtaget. Sådant är inte tillåtet på arbetsplatser, så varför skulle det ursäktas eller accepteras på en förskola eller skola? Ett barn som upprepade gånger är utåtagerande mot andra barn skall punktmarkeras. Se det från det utsatta barnets perspektiv. Ska alla fyraåringar få härja fritt och slåss utan att det stoppas eller vad menar du? Sedan tycker jag det är tramsigt att hålla på och säga att flickor är si och pojkar är så. Det hör inte hit och är irrelevant.

Där skedde en incident förra veckan där min son i frustration typ kastade sig över ett barn, det andra barnet råkade slå i näsan och fick näsblod. Min son blev tydligen rejält skrämd och ångerfull och personalen hade länge pratat med honom och han var märkbart ledsen resten av dagen. Skämdes även när han kan hem. Sedan dess har de en i personalen som har extra koll på honom och han är som förbytt sedan den dagen. De har själva erkänt att han hamnat i skymundan sedan sommaren då de haft många inskolningar av de y gre barnen. Han är nu jättegullig, inga tecken på frustration etc. Jag kände inte i det här läget att jag kunde ta upp ett byte av avdelning och vill gärna se hur det blir en period framöver. Förhoppningsvis var det detta som behövdes för att han skulle få lite insikt. Som jag skrev i mitt första inlägg så har han varit rejält smärttålig själv och jag funderar på om det kan ha att göra med när han blir lite hårdhänt mot andra barn.

Tänker att om frustrationen får andra utlopp framöver så får jag ta upp ett ev byte.

Oj då. Ja personalen måste också hålla koll. Kanske också det är bra om de kan se vid vilka tillfällen han blir så arg. Kanske någon gemensam nämnare? Är det att han vill leka med samma sak? Kanske att de kan stimulera honom mer på något sätt, kanske sätta honom lite avsides ibland så han kan göra något han är intresserad av? Men det kanske inte finns resurser till det..

Ja alltså det är inte att han blir så jättearg. Mer att han liksom går upp i varv i stunden, spänner sig och nyper till/biter till (ett litet bett, inte ett stort gap). Det kan hända när han är uppspelt/exalterad men även i lekstunder när leken inte blir just som han vill. Personalen har nu koll på honom och har även en egen leklåda till honom när han behöver tas åt sidan. Han ska såklart inte ta till ngt fysiskt när han inte är nöjd men jag undrar ändå om aktiviteterna på förskolan är tillräckligt avancerade för honom.

Som det är nu så börjar jag bli lite irriterad över att personalen på förskolan alltid rapporterar ngt negativt när vi hämtar honom, ?idag var han vild?, ?idag hade han svårt att somna? etc. Är det inte A och O att även säga sådant som är positivt? Tex så har han den senaste tiden haft noll olyckor i potträningen. Det är inget de säger utan vi märker genom att han har samma kläder. Han kan jättemycket med alfabet etc men det får vi aldrig höra. Han talar jättefint jämfört med de andra etc. Från en av personalen (som är bättre på det positiva) får vi höra att han tar jättefint hand om de små etc. Att han har mer empati än de flesta barn hon stött på. Börjar tröttna på allt negativt från de andra.

Dessutom är där en annan flicka, lite yngre än vår son som jag många gånger ser puttas/bitas (går helt oprovocerat fram till vår son eller barn och gör det) och jag hämtar väldigt ofta samtidigt som hennes föräldrar men de tar aldrig upp ngt om henne. Kan det ha gått troll i detta? Återrapporterar de extra till oss då vi har visat ett stort intresse för att göra ngt åt situationen? Eller för att se har högre förväntningar på vår son? Känner mig trött och ledsen och känner i vissa stunder för att bara strunta i det då han ju knappt är sådan utanför förskolan men mår smtidigt dåligt över om han gör ngt gentemot de andra barnen. I vissa stunder när jag läser på nätet så känns detta som helt normalt beteende för en tvååring och i vissa stunder är det som att där är något fel på vår son...

Fast om han puttar andra barn så att de får näsblod är det kanske lätt att personalen fokuserar på det, istället för att han kan alfabetet?

Prata med din son om hur man uttrycker och visar känslor utan våld. Rent konkret, "gör såhär".

Din son låter intellektuellt brådmogen, men känslomässigt verkar han behöva mycket träning och stöd.

Säg inte bara till och förmana vad han INTE ska göra, utan förklara hur han ska agera istället.