Fick veta att jag är i 15 fullgångna veckor i torsdags
Såg barnet på ultraljud
Helt i chock
Trodde V. 6-8 max 10
Ett barn i magen
Min man 3 barn sedan tidigare ( 8,10 & 13år)
Jag 12-årig dotter
Min man sa nu imorse att han inte vill fortsätta graviditeten.
Att han inte tänker och vill ha fler barn
Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.
Sen kan jag iofs tycka att ?pappor? som verkligen inte vill ha barnet förbrukar sin rätt till det. Att de inte ska kunna komma om några år och vilja ha kontakt och i framtiden halva vårdnaden. Det ska isf helt och hållet vara barnets beslut (och innan det är gammalt nog, vårdnadshavarens) - INTE pappans rättighet.
Det är egentligen helt sjukt att den biologiska fadern som i, säg, tio års tid inte har velat ha med barnet att göra, har större bestämmelserätt över det än mammans nya sambo som har uppfostrat och älskat barnet som sitt eget i, säg, nio år.
Vi har inte långt tid på oss
V16 nu och jag mår väldigt dåligt av tanken att avsluta denna graviditet med en man som jag älskar och ett barn i min mage.
Jag slits mellan mina moderskänslor och att jag känner att jag avslutar ett liv pga någon annans vilja.
Hur ska vår relation gå vidare
Jag har sett barnet på UL huvudet m ansikte , hjärtat slog fort, bröstkorg, arm och hela varelsen. BM skriver livligt foster i journalen.
Stor skillnad!
Har gått igenom en abort tidigare men i v 8
Inga känslor inblandade öh och mannen som var pappa väldigt väldigt psykiskt sjuk, jag var rädd för honom och ville under inga omständigheter ha ett barn med honom.
Då var det ett dagen efter piller som inte fungerade.
Skön victim blaming i tråden.
Kvinnan har precis lika lite rätt att bestämma att mannen ska sterilisera sig som mannen har i frågan av abort. Ingen alls, om hon verkligen inte ville bli gravid kunde hon lika gärna steriliserat sig eller hur ?
Kvinnan kan göra valet att behålla barnet men samtidigt så har mannen varit tydlig med att han inte är intresserad av fler barn vilket i realitet innebär fjuttigt underhåll och inget mer.
Det är mannens rätt att göra detta om han så väljer och det bör kvinnan vara medveten om när hon väljer att fortsätta en graviditet.
Skön victim blaming i tråden.
Kvinnan har precis lika lite rätt att bestämma att mannen ska sterilisera sig som mannen har i frågan av abort. Ingen alls, om hon verkligen inte ville bli gravid kunde hon lika gärna steriliserat sig eller hur ?
Kvinnan kan göra valet att behålla barnet men samtidigt så har mannen varit tydlig med att han inte är intresserad av fler barn vilket i realitet innebär fjuttigt underhåll och inget mer.
Det är mannens rätt att göra detta om han så väljer och det bör kvinnan vara medveten om när hon väljer att fortsätta en graviditet.
Din man har alltså lagt över ansvaret för skyddet på dig. Du har haft spiral, som nu inte kan hittas, och ni hade sex ovetandes om att ni var oskyddade, stämmer det? Det var ju inte ditt val att bli gravid, utan ni sitter i skiten båda två pga otur.
Då är det jävligt fult av honom att försöka tvinga dig till abort. Vad hade han förresten gjort om du upptäckt det en vecka för sent och inte hade något annat val än att behålla? Hade han lämnat då också?
Tror inte du kommer kunna se på honom på samma sätt efter en abort, så jag tycker du ska gå vidare ensam (oavsett om du väljer abort eller inte). Han har visat sina rätta färger - du säger att han är "världens snällaste" men världens snällaste tvingar inte sin älskade att döda (och föda fram) ett friskt foster.
Din man har alltså lagt över ansvaret för skyddet på dig. Du har haft spiral, som nu inte kan hittas, och ni hade sex ovetandes om att ni var oskyddade, stämmer det? Det var ju inte ditt val att bli gravid, utan ni sitter i skiten båda två pga otur.
Då är det jävligt fult av honom att försöka tvinga dig till abort. Vad hade han förresten gjort om du upptäckt det en vecka för sent och inte hade något annat val än att behålla? Hade han lämnat då också?
Tror inte du kommer kunna se på honom på samma sätt efter en abort, så jag tycker du ska gå vidare ensam (oavsett om du väljer abort eller inte). Han har visat sina rätta färger - du säger att han är "världens snällaste" men världens snällaste tvingar inte sin älskade att döda (och föda fram) ett friskt foster.
Jag skulle resonera ungefär såhär: Vad är det störst risk att jag ÅNGRAR?
a) att jag inte behöll barnet?
b) att jag inte lät min man påverka beslutet (och de val han gör som en konsekvens av detta)?
...och sedan skulle jag utgå ifrån min magkänsla.
Argument för att behålla:
+ risk att jag blir bitter på min man för alltid om jag gör abort, så att det ändå förstör relationen?
+ tänk om jag alltid kommer att känna skuld och saknad?
+ ett barn till, och all kärlek det innebär
+ om min man lämnar mig pga. detta, så säger det kanske något om hans ursprungliga känslor för mig (?)
+ det etiska perspektivet kring sen abort
+ min man kan ångra sig, men jag kan inte ångra en abort
Argument för att INTE behålla:
- dyrt, opraktiskt, etc.
- jag tvingar min man till något han inte vill (han kommer ju fortfarande vara biologisk pappa, oavsett er relation)
- det kan innebära att min man avslutar relationen
- ...vilket påverkar våra "gemensamma" barn
- vill jag själv ha ett barn till?
Ingen kan förstås svara på frågan åt dig. Jag hoppas att din man är så vettig att ni kan diskutera på ett bra sätt, med alla kort på bordet, när han har hämtat sig ifrån chocken.
All lycka till.
Behåll snälla du. Den dag er relation ev tar slut kommer du ångra en abort. Men från dem dag du håller barnet i din famn kommer kärleken till barnet vara viktigare än mannen.
Han har varit extremt tydlig med att han inte tänker ha fler barn. Det innebär två saker vid en ev graviditet. Abort eller att han inte lever kvar med barnet. Det, första är inte hans val och därmed blir det alternativ nummer två som gäller om olyckan är framme och kvinnan väljer att behålla.
Du har valt att sätta dig i en beroendesituation med en man som du vet kommer lämna dig vid en ev graviditet som inte avbryts.
Ni har BÅDA tagit beslutet att det är en god ide att ha sex på de här premisserna och att du därmed blir den som tar beslutet om ert förhållandes vara eller icke vara om olyckan är framme.
Nu är ni där och beslutet är, precis som förutsättningarna alldeles tydligt visat, ditt.
Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.