• Sun 29 Sep 2019 09:41
    6749 visningar
    289 svar
    +1
    289
    6749

    V 16 - maken vägrar barn

    Fick veta att jag är i 15 fullgångna veckor i torsdags

    Såg barnet på ultraljud

    Helt i chock

    Trodde V. 6-8 max 10

    Ett barn i magen

    Min man 3 barn sedan tidigare ( 8,10 & 13år)

    Jag 12-årig dotter

    Min man sa nu imorse att han inte vill fortsätta graviditeten.

    Att han inte tänker och vill ha fler barn

    Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.

  • Svar på tråden V 16 - maken vägrar barn
  • Mon 30 Sep 2019 13:48
    +2

    det jag menar med avundsjuka var kanske en felformulering. jag menar med de som förutsätter att min man är ett svin, gris, och häver ur sig diverse utan eftertanke pga att de varken känner mig eller honom. säger mer om ens egen syn på män och situationer. det är säkert pga min otydlighet men det känns ot så jag lämnar det där hän. hoppas det går att ha överseende med 

  • Anonym (Tufft­)
    Mon 30 Sep 2019 14:38

    Tuff situation. Som kvinna förstår jag din samhörighet med barnet redan, jag gjorde det också direkt vid första sparkarna. Det är inget lätt beslut att avsluta ett liv som finns i ens mage, och jag skulle nog säga att det är ett omöjligt beslut när man inte ens vill ta det.
    Du kommer inte ångra barnet ifall du väljer att behålla det, men du kommer säkert ångra en abort. Och troligen kommer ni inte fortsätta vara ett par oavsätt vilket beslut du tar.
    Tänk på dig själv nu. Du är värd att må bra.
    Bostad och liknande kommer lösa sig <3

  • Anonym (T)
    Mon 30 Sep 2019 15:26
    +1
    Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:

    min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
    han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
    han har också sagt att han vill vara med mig.
    det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det. 

    precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor. 
    han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

    jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

    vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
    varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
    jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

    vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer. 
    jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom. 
    det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

    jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.


    Fast det är 100% fel att försöka tvinga någon till abort.

    Väljer han däremot vara en frånvarande far så OK. Jag tycker iofs att det är mer än lite svinigt att bete sig så, även om man hamnar i en oönskad situation som ni gjort. Obs att jag inte säger att han ÄR ett svin, men att förskjuta sitt barn är svinigt. Det han vill att du gör för honom (den "enkla" lösningen för honom) är mer än svinigt, för jag garanterar att du aldrig kommer kunna glömma upplevelsen av att döda och föda fram ett barn du egentligen ville ha men valde att ta bort pga honom och logistiken runtomkring. Det han ber dig uppleva går långt bortom vad en människa kan kräva/be av någon annan.

    Om du känner ett band till ditt barn (foster) redan så tycker jag du har större ansvar gentemot det än mot en fullvuxen man som kunde gjort andra val om barn var så uteslutet som det verkar vara för hans del.

    Ta hand om dig, din dotter och ert gemensamma barn själv om han inte vill ta sitt föräldraansvar.
  • Mon 30 Sep 2019 17:33
    -1 +1
    Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:

    min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
    han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
    han har också sagt att han vill vara med mig.
    det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det. 

    precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor. 
    han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

    jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

    vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
    varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
    jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

    vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer. 
    jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom. 
    det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

    jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.


    Men om han hela tiden har vetat och känt detta,varför har han då inte steriliserat sig eller använt kondom?
    Man får lite känslan av att han lägger hela ansvaret på dig när det kommer till skydd osv.
  • Anonym (A)
    Mon 30 Sep 2019 17:35
    +1
    molly50 skrev 2019-09-30 17:33:04 följande:
    Men om han hela tiden har vetat och känt detta,varför har han då inte steriliserat sig eller använt kondom?
    Man får lite känslan av att han lägger hela ansvaret på dig när det kommer till skydd osv.
    +1
  • Anonym (Amd)
    Mon 30 Sep 2019 17:40

    Det är tufft att göra en abort. Tufft med känslor och många gånger också skam och depression. Ett barn är ändå ett liv. Du kommer ALDRIG ångra den dagen du tar emot ditt barn om du behåller det, men kanske kommer må mycket dåligt om du gör en abort. Valet är ditt. Man vet inte vad som händer i framtiden. Välj utifrån ditt hjärta inte hans.
    Din man kommer naturligtvis också älska ert barn även om han inte önskar det nu. 
    Jag håller på dig min vän. 

  • Mon 30 Sep 2019 18:53
    -2 +1
    Anonym (Elin) skrev 2019-09-30 11:48:08 följande:
    Du känner väl inte TS man. Att han är ett as säger du. Det är ju lika dåligt omdömde som om jag skulle kalla dig för ett as som sitter dömer andra människor i en tråd på Familjeliv. Skäms!
    Jag står för vad jag säger. Tänker inte skämmas. När man hotar och tvingar en människa att göra ett ingrepp på sin kropp mot ens vilja är man ett as inget annat. För det är just det han gör. Han hotar att lämna om hon inte föder ut fostret. Du borde skämmas. Pinsamma människa.
  • DVQ
    Mon 30 Sep 2019 19:21
    +1
    Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:

    min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.

    han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.

    han har också sagt att han vill vara med mig.

    det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det. 

    precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor. 

    han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

    jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

    vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.

    varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.

    jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

    vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer. 

    jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom. 

    det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

    jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.


    Jag anser snarare att han berättade på ett manipulativt än varsamt sätt. Att hålla om dig och säga "jag vill gärna vara med dig men lämnar dig om du inte gör abort" är inte "snällt", det är ett sätt att driva igenom sin vilja, medvetet eller inte.
  • DVQ
    Mon 30 Sep 2019 19:21
    Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:

    min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.

    han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.

    han har också sagt att han vill vara med mig.

    det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det. 

    precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor. 

    han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

    jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

    vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.

    varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.

    jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

    vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer. 

    jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom. 

    det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

    jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.


    Jag anser snarare att han berättade på ett manipulativt än varsamt sätt. Att hålla om dig och säga "jag vill gärna vara med dig men lämnar dig om du inte gör abort" är inte "snällt", det är ett sätt att driva igenom sin vilja, medvetet eller inte.
  • DVQ
    Mon 30 Sep 2019 19:21
    +2
    Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:

    min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.

    han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.

    han har också sagt att han vill vara med mig.

    det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det. 

    precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor. 

    han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

    jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

    vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.

    varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.

    jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

    vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer. 

    jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom. 

    det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

    jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.


    Jag anser snarare att han berättade på ett manipulativt än varsamt sätt. Att hålla om dig och säga "jag vill gärna vara med dig men lämnar dig om du inte gör abort" är inte "snällt", det är ett sätt att driva igenom sin vilja, medvetet eller inte.
Svar på tråden V 16 - maken vägrar barn