Fick veta att jag är i 15 fullgångna veckor i torsdags
Såg barnet på ultraljud
Helt i chock
Trodde V. 6-8 max 10
Ett barn i magen
Min man 3 barn sedan tidigare ( 8,10 & 13år)
Jag 12-årig dotter
Min man sa nu imorse att han inte vill fortsätta graviditeten.
Att han inte tänker och vill ha fler barn
Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.
Om jag har förstått TS rätt har mannen redan från början sagt att han inte vill ha fler barn. Det är ingen åsikt som kommit i samband med graviditeten, det är något som båda vetat om hela tiden.
Det är inget moraliskt förkastligt i att säga "jag vill inte ha fler barn, jag lämnar hellre vår relation och därefter några år senare göra exakt detta.
Både TS och mannen har haft samma möjlighet att undvika denna situationen genom att sterilisera sig själva. Det är inte någons enskilda fel eller ansvar, det är deras gemensamma fel och ansvar.
TS man har vad jag kan utläsa inte försökt tvinga eller pressa TS att göra något alls, han talar bara om vilka val han kommer göra. Han låter TS själv välja vad hon vill göra.
Som jag förstod TS så hade mannen redan från tidig förhållandestart varit tydlig med att barn inte var aktuella ö h t.
Alltså grejen är ju den att när det kommer till graviditeter så har vi kvinnor 100 % bestämmanderätt över våra kroppar och därmed om barnet ska få bli till eller inte.
Men vi bestämmer inte över männen, och det ska vi inte heller göra. Grundläggande för allt resonemang när det gäller abort är att man inte ska tvinga någon att bli förälder mot sin vilja. För män är det inte så enkelt, de kommer inte undan den juridiska biten men man kan och bör inte praktiskt tvinga på någon ett barn de inte vill ha, alla minst för barnets skull.
Eftersom jag vet allt det här som kvinna så har jag ett gigantiskt ansvar mot mig själv och ev barn att inte sätta mig själv i en sits jag inte kan hantera. Kan jag inte tänka mig sena aborter får jag väl kissa på en sticka i månaden för att dubbelkolla om jag är det minsta osäker. Kan jag inte ö h t tänka mig abort bör jag inte ö h t ha sex om jag inte antingen kan tänka mig att ta hand om barnet själv eller är i ett förhållande där barn är välkomna.
Situationen kan ju uppstå att kvinnan vill göra abort men att mannen absolut vill ha barnet och inte kan tänka sig att fortsätta med en kvinna som tagit bort hans barn. Lika många som skriker att mannen är ett svin nu skulle stödja kvinnan i beslutet över en abort hon vill göra. Det är helt enkelt kvinnans lott att bestämma och mannens lott att acceptera beslutet. Men inte nödvändigtvis i en fortsatt relation.
Inga av de exempel som du nämner, förekommer i samvetsklausuler inom EU. Så det borde inte vara något problem i Sverige heller, om vi skulle anpassa oss efter EU:s lagstiftning - där samvetklausuler är en självklarhet p.g.a. religionsfriheten.
Om jag har förstått TS rätt har mannen redan från början sagt att han inte vill ha fler barn. Det är ingen åsikt som kommit i samband med graviditeten, det är något som båda vetat om hela tiden.
Det är inget moraliskt förkastligt i att säga "jag vill inte ha fler barn, jag lämnar hellre vår relation och därefter några år senare göra exakt detta.
Både TS och mannen har haft samma möjlighet att undvika denna situationen genom att sterilisera sig själva. Det är inte någons enskilda fel eller ansvar, det är deras gemensamma fel och ansvar.
TS man har vad jag kan utläsa inte försökt tvinga eller pressa TS att göra något alls, han talar bara om vilka val han kommer göra. Han låter TS själv välja vad hon vill göra.
Om jag har förstått TS rätt har mannen redan från början sagt att han inte vill ha fler barn. Det är ingen åsikt som kommit i samband med graviditeten, det är något som båda vetat om hela tiden.
Det är inget moraliskt förkastligt i att säga "jag vill inte ha fler barn, jag lämnar hellre vår relation och därefter några år senare göra exakt detta.
Både TS och mannen har haft samma möjlighet att undvika denna situationen genom att sterilisera sig själva. Det är inte någons enskilda fel eller ansvar, det är deras gemensamma fel och ansvar.
TS man har vad jag kan utläsa inte försökt tvinga eller pressa TS att göra något alls, han talar bara om vilka val han kommer göra. Han låter TS själv välja vad hon vill göra.
Som jag förstod TS så hade mannen redan från tidig förhållandestart varit tydlig med att barn inte var aktuella ö h t.
Alltså grejen är ju den att när det kommer till graviditeter så har vi kvinnor 100 % bestämmanderätt över våra kroppar och därmed om barnet ska få bli till eller inte.
Men vi bestämmer inte över männen, och det ska vi inte heller göra. Grundläggande för allt resonemang när det gäller abort är att man inte ska tvinga någon att bli förälder mot sin vilja. För män är det inte så enkelt, de kommer inte undan den juridiska biten men man kan och bör inte praktiskt tvinga på någon ett barn de inte vill ha, alla minst för barnets skull.
Eftersom jag vet allt det här som kvinna så har jag ett gigantiskt ansvar mot mig själv och ev barn att inte sätta mig själv i en sits jag inte kan hantera. Kan jag inte tänka mig sena aborter får jag väl kissa på en sticka i månaden för att dubbelkolla om jag är det minsta osäker. Kan jag inte ö h t tänka mig abort bör jag inte ö h t ha sex om jag inte antingen kan tänka mig att ta hand om barnet själv eller är i ett förhållande där barn är välkomna.
Situationen kan ju uppstå att kvinnan vill göra abort men att mannen absolut vill ha barnet och inte kan tänka sig att fortsätta med en kvinna som tagit bort hans barn. Lika många som skriker att mannen är ett svin nu skulle stödja kvinnan i beslutet över en abort hon vill göra. Det är helt enkelt kvinnans lott att bestämma och mannens lott att acceptera beslutet. Men inte nödvändigtvis i en fortsatt relation.
Vilka makabra överdrifter! Det här är löjligt att ens dra dessa paralleller. Det är ickehändelser. Men bara för att det handlar om aborter så är det så känsligt.
Du tycker att barnmorskor ska tvingas utföra aborter.
Tycker du att en patient som ligger för döden, ska dödas långt innan den dör bara för att det liv denne lever inte är värdigt?
Tänk om vi kommer dit då det blir aktiv dödshjälp i Sverige?
Skulle jag som barnmorska eller sjuksköterska också tvingas döda denne person om vi hade aktiv dödshjälp i Sverige? Precis som man tvingas döda alla dessa stackars små barn dagligen. Barn med armar fötter tår och hår.
Skulle jag som sjuksköterska på 112 säga till personen som behöver akut ambulans; nej jag måste enligt lag inte skicka ambulans till dig för att du står under den aktiva dödshjälpslagen nu då du inte är kapabel att ta hand om dig. Ditt liv är inte värdigt. Du har ju downs syndrom. Jag är tvungen att inte skicka ambulans till dig nu pga den lagen.
Tänk efter!
Parallellerna du drar är inte relevanta. Som barnmorska ska man kunna jobba på förlossningen och BB eller mödravård, för det är det utbildningen handlar om. Jag läste aldrig till barnmorska för att suga ut kroppsdelar ur en kvinnas kropp. Jag läste till barnmorska för att få hjälpa kvinnan och mannen in det mest fantastiska stunden som finns på jorden. Men idag tvingas barnmorskorna jobba med aborter på gyn för att det saknas personal som vill göra det där.
Barnmorskor gynekologer tvingas döda barn! Tänk efter! Du hade inte velat ha 1000-tals barn på ditt samvete. Många gynekologer och barnmorskor slutar för att de inte orkar mer. Orkar inte se kroppsdelarna i rondskålen. Orkar inte gråta på jobbet mer. Ja , det är inga cellklumpar man suger ut eller som framföds, det är kroppar med armar ben fötter tår och hår. Men personalen ska tvingas för att många kvinnor inte har "lust" att vara gravida mer...tänk efter.
Om jag har förstått TS rätt har mannen redan från början sagt att han inte vill ha fler barn. Det är ingen åsikt som kommit i samband med graviditeten, det är något som båda vetat om hela tiden.
Det är inget moraliskt förkastligt i att säga "jag vill inte ha fler barn, jag lämnar hellre vår relation och därefter några år senare göra exakt detta.
Både TS och mannen har haft samma möjlighet att undvika denna situationen genom att sterilisera sig själva. Det är inte någons enskilda fel eller ansvar, det är deras gemensamma fel och ansvar.
TS man har vad jag kan utläsa inte försökt tvinga eller pressa TS att göra något alls, han talar bara om vilka val han kommer göra. Han låter TS själv välja vad hon vill göra.