Fick veta att jag är i 15 fullgångna veckor i torsdags
Såg barnet på ultraljud
Helt i chock
Trodde V. 6-8 max 10
Ett barn i magen
Min man 3 barn sedan tidigare ( 8,10 & 13år)
Jag 12-årig dotter
Min man sa nu imorse att han inte vill fortsätta graviditeten.
Att han inte tänker och vill ha fler barn
Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.
Han har varit extremt tydlig med att han inte tänker ha fler barn. Det innebär två saker vid en ev graviditet. Abort eller att han inte lever kvar med barnet. Det, första är inte hans val och därmed blir det alternativ nummer två som gäller om olyckan är framme och kvinnan väljer att behålla.
Du har valt att sätta dig i en beroendesituation med en man som du vet kommer lämna dig vid en ev graviditet som inte avbryts.
Ni har BÅDA tagit beslutet att det är en god ide att ha sex på de här premisserna och att du därmed blir den som tar beslutet om ert förhållandes vara eller icke vara om olyckan är framme.
Nu är ni där och beslutet är, precis som förutsättningarna alldeles tydligt visat, ditt.
Alltid härligt med dessa religiösa som endast dyker upp i trådar där abort finns och berättar hur hemskt det är, hur lyckliga de är att de inte gjorde abort samt hur bra livet går.
Nya namn varje gång och endast i trådar om abort.
Jag tycker personligen att vecka 16 är försent att göra en abort om man inte är omyndig eller har något stort problem i livet som gör att man inte kan ta hand om ett barn. Din man får växa upp och inse att ni var två om att skapa detta barn.
Och nej, jag är inte emot abort av religiösa skäl, jag tycker abort är helt okej, men vecka 16 är väl sent. Det är min åsikt.
Fick veta att jag är i 15 fullgångna veckor i torsdags
Såg barnet på ultraljud
Helt i chock
Trodde V. 6-8 max 10
Ett barn i magen
Min man 3 barn sedan tidigare ( 8,10 & 13år)
Jag 12-årig dotter
Min man sa nu imorse att han inte vill fortsätta graviditeten.
Att han inte tänker och vill ha fler barn
Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.
min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
han har också sagt att han vill vara med mig.
det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det.
precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor.
han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.
jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.
vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.
vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer.
jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom.
det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.
jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.
min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
han har också sagt att han vill vara med mig.
det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det.
precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor.
han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.
jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.
vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.
vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer.
jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom.
det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.
jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.
min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
han har också sagt att han vill vara med mig.
det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det.
precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor.
han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.
jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.
vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.
vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer.
jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom.
det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.
jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.
Oerhört svår sits! Jag kan inte se att du har svarat på ifall sjukvården har gått igenom med er hur en så här sen abort går till? Vet han att du alltså måste ta livet av och sedan föda fram ett dött barn som en riktig förlossning? Har du frågat om han verkligen tycker att det är rimligt att begära av dig för att ni ska kunna fortsätta ha en relation? Har du frågat varför han inte steriliserat sig om han absolut inte vill ha fler barn?
Jag är annars inte emot abort men när det är så sent att man måste föda fram ett dött barn som kastas bort tycker jag att det rimligen bara borde vara extraordinära omständigheter som får en att överväga det. Att mannen inte har steriliserat sig om han inte vill ha fler barn är inte en sådan omständighet anser jag. Ni borde få mer samtalsstöd, har du kunnat få till det?