Zarch skrev 2019-10-09 18:55:09 följande:
Det skaver lite i dig säger du och är det som så att du känner en genuin oro så tycker jag att du kan lufta det med din dotters väns mamma och se vad hon säger?
Jag personligen tycker att det är en ruskigt ful egenskap att leka godhetsknarkare och per automatik leta fram offer utan att ha en aning om orsaken bakom det.
Barnet kanske inte ville följa med på resan (vet flera som har yngre tonåringar hemma som faktiskt vägrar)? Är det äldre barn vi talar om så kan de ibland vara med på resan men vägrar taggas på sociala medier så att det ser ut som att bara de yngre är med? Barnet ifråga kanske inte fick lov att vara ledig från skolan så kunde just därför inte följa med? Barnet kanske skulle åka på en annan aktivitet som var inplanerat sen länge? Barnet kanske har en pappa som vägrar att denne åker med? Barnet kanske har fått en egen resa inplanerad med bara sin mamma som de yngre syskonen inte får vara med på så är just därför inte med denna gång?
Alltså det kan finnas massor med rimliga förklaringar så fråga morsan du innan du målar fan på väggen? Fram tills dess så tycker jag att du kan knipa brödlådan och skänka en peng till rädda barnen eller någon annan liknande verksamhet om du nu är så sugen på att leta fram barn som far illa.
Du känner inte mig, jag är ingen godhetsknarkare och letar inte fel hos folk. Jag har också flertalet gånger skrivit att jag inte tänker agera på detta nu utan att jag ville bara få lite olika synpunkter. Några har skrivit nyanserade svar och gett vettiga orsaker till varför man skulle göra så som mamman och bonuspappan gör men väldigt många har också hoppat på mig för att jag oroar mig för barnet. Jag fattar inte hur man kan reagera så. Är det egna brister som bubblar upp och gör sig påminda med dåligt samvete som följd?
Ja, jag bryr mig om barnet! De har varit bästisar lite till och från sedan tidig förskola och går nu i mellanstadiet. Jag har sett barnet växa upp, vi har pratat, fikat, gjort utflykter mm otaliga gånger. Jag känner att något skaver lite men kan inte sätta fingret på exakt vad förutom det uppenbara - resorna. Ska jag skita i det helt? Nej, jag kommer se vad som händer framöver, ha ett öga på hur hon verkar må, se om det verkar finnas några påtagliga orsaker till oro eller om jag inbillar mig. Och du, du kan behålla _dina_ fula egenskaper, dina förutfattade meningar och dömande åsikter.