Jag tycker att nuvarande lagstiftning är lite för ojämställd. Har dock inget riktigt bra förslag till förbättring. Nedanstående exempel är från vänner i mitt liv och pekar ut problem som jag tycker är direkt orättvisa och felaktiga.
1. Kille och tjej träffas på korgen och börjar dejta. Tjejen påtalar att hon äter piller och de har oskyddad sex vid ett antal tillfällen efter en tids dejtande. Det blir ingen relation utan de slutar dejta efter någon/några månader. En tid senare hör tjejen av sig och meddelar att hon är gravid och tänker behålla barnet. Tjejen är inte intresserad av en relation med barnets far. Både tjejens och killen föräldrar försöker övertala tjejen om att ett barn i dessa unga år och under dessa omständigheter är en dålig ide men tjejen har bestämt sig för att fullfölja. Killen är helt juridiskt hjälplös i detta fallet och blir ensamstående pappa helt mot sin vilja.En teori som inte går att bevisas är att kvinnan inte åt några p-piller utan medvetet planerade graviditeten.
2. Kille och tjej är i en längre samborelation. De är unga (21-22år) och tjejen vill ha barn. Killen tycker de är för unga och vill vänta tills de är mer redo med utbildning och arbete. Kvinnan slutar äta sina p-piller utan att meddela detta till sin kille och blir gravid.
Att vara förälder är betydligt större än DNA. Det är en roll och ett åtagande som måste bygga på vilja och kärlek. Detta kan inte påtvingas genom lagstiftning. Allt som kan påtvingas är försörjningsstöd. Just detta tycker jag är konstigt. Det borde finnas omständigheter där män, via domstol, faktiskt kan friskrivas juridiskt föräldraskap trots att barnet har 50% av deras DNA. Om en kvinna till 100% kan besluta om ett barns vara eller icke vara så borde hon också kunna (juridiskt) bli 100% förälder och inte bara 50%.
Det blir dock betydligt svårare i de fallen kvinnan vill göra abort men mannen vill behålla. Här går det nog inte att göra annat än att låta kvinnan ha 100% av beslutsrätten. Alternativet är att förbjuda abort men det vore ju helt galet.
Jag tror inte ett dugg på att bandet till våra barn ligger i DNA utan i våra känslor. Därför spelar det mindre roll just vems ägg eller spermier det gäller, vilket också visas vid adoption eller i relationer där det finns barn sedan tidigare. Lagstiftningen fokuserar ju enbart på det fysiska.
Du tycker att underhållet är en baggis, en småslant som inte spelar så stor roll. Men vet du, det är inte så för alla. Surprise!
1500 i månaden är inte en futtig peng för en vanlig knegare, alla är inte högutbildade akademiker förstår du.
1500 i månaden kan vara skillnaden mellan t ex trångboddhet kontra ett vettigt hem. Eller mellan vatten till maten kontra mjölk, att frysa tårna av sig kontra ett par rejäla vinterkängor.
Dina "futtiga" 1500 blir 18000 på ett år, är det också futtigt?
Detta vansinnesbidrag, för ovilliga påtvingade pappor, kan vara skillnaden mellan ett förhållande kontra att vara singel. För vi är många som valt bort pappor pga ekonomin.
Den futtiga summan på 324 000 (oförändrat penningvärde) är ju en baggis.
Då har vi inte räknat på den korrekta summan heller som idag är 1573, upp till en viss ålder. Sedan höjs det till 1723.
Så den korrekta summan är snarare i runda siffror 350 000, såvida inte ungen studerar vidare. Då blir det ytterligare drygt 60 000, alltså över 400 000 kronor.
Men åh, så futtigt!
Jag tycker att nuvarande lagstiftning är lite för ojämställd. Har dock inget riktigt bra förslag till förbättring. Nedanstående exempel är från vänner i mitt liv och pekar ut problem som jag tycker är direkt orättvisa och felaktiga.
1. Kille och tjej träffas på korgen och börjar dejta. Tjejen påtalar att hon äter piller och de har oskyddad sex vid ett antal tillfällen efter en tids dejtande. Det blir ingen relation utan de slutar dejta efter någon/några månader. En tid senare hör tjejen av sig och meddelar att hon är gravid och tänker behålla barnet. Tjejen är inte intresserad av en relation med barnets far. Både tjejens och killen föräldrar försöker övertala tjejen om att ett barn i dessa unga år och under dessa omständigheter är en dålig ide men tjejen har bestämt sig för att fullfölja. Killen är helt juridiskt hjälplös i detta fallet och blir ensamstående pappa helt mot sin vilja.En teori som inte går att bevisas är att kvinnan inte åt några p-piller utan medvetet planerade graviditeten.
2. Kille och tjej är i en längre samborelation. De är unga (21-22år) och tjejen vill ha barn. Killen tycker de är för unga och vill vänta tills de är mer redo med utbildning och arbete. Kvinnan slutar äta sina p-piller utan att meddela detta till sin kille och blir gravid.
Att vara förälder är betydligt större än DNA. Det är en roll och ett åtagande som måste bygga på vilja och kärlek. Detta kan inte påtvingas genom lagstiftning. Allt som kan påtvingas är försörjningsstöd. Just detta tycker jag är konstigt. Det borde finnas omständigheter där män, via domstol, faktiskt kan friskrivas juridiskt föräldraskap trots att barnet har 50% av deras DNA. Om en kvinna till 100% kan besluta om ett barns vara eller icke vara så borde hon också kunna (juridiskt) bli 100% förälder och inte bara 50%.
Det blir dock betydligt svårare i de fallen kvinnan vill göra abort men mannen vill behålla. Här går det nog inte att göra annat än att låta kvinnan ha 100% av beslutsrätten. Alternativet är att förbjuda abort men det vore ju helt galet.
Jag tror inte ett dugg på att bandet till våra barn ligger i DNA utan i våra känslor. Därför spelar det mindre roll just vems ägg eller spermier det gäller, vilket också visas vid adoption eller i relationer där det finns barn sedan tidigare. Lagstiftningen fokuserar ju enbart på det fysiska.
Mamman och barnet ÄR en enhet när det handlar om graviditet. Kvinnan är dessutom envåldshärskare, domare över bade det eventuella barnet och mot mannen.
Mannen har inte ett dugg att säga till om utan måste dansa efter kvinnans pipa.
Du tycker att underhållet är en baggis, en småslant som inte spelar så stor roll. Men vet du, det är inte så för alla. Surprise!
1500 i månaden är inte en futtig peng för en vanlig knegare, alla är inte högutbildade akademiker förstår du.
1500 i månaden kan vara skillnaden mellan t ex trångboddhet kontra ett vettigt hem. Eller mellan vatten till maten kontra mjölk, att frysa tårna av sig kontra ett par rejäla vinterkängor.
Dina "futtiga" 1500 blir 18000 på ett år, är det också futtigt?
Detta vansinnesbidrag, för ovilliga påtvingade pappor, kan vara skillnaden mellan ett förhållande kontra att vara singel. För vi är många som valt bort pappor pga ekonomin.
Den futtiga summan på 324 000 (oförändrat penningvärde) är ju en baggis.
Då har vi inte räknat på den korrekta summan heller som idag är 1573, upp till en viss ålder. Sedan höjs det till 1723.
Så den korrekta summan är snarare i runda siffror 350 000, såvida inte ungen studerar vidare. Då blir det ytterligare drygt 60 000, alltså över 400 000 kronor.
Men åh, så futtigt!
Finns ju trådar här på familjeliv där tjejer frågar hur man går tillväga för att befrukta sig med sats från använd kondom. Även om en tjejer drogar mannen och kirurgiskt tar hans säd, borde han inte ha något att säga till om?
Att vara förälder är betydligt större än DNA. Det är en roll och ett åtagande som måste bygga på vilja och kärlek. Detta kan inte påtvingas genom lagstiftning. Allt som kan påtvingas är försörjningsstöd. Just detta tycker jag är konstigt. Det borde finnas omständigheter där män, via domstol, faktiskt kan friskrivas juridiskt föräldraskap trots att barnet har 50% av deras DNA. Om en kvinna till 100% kan besluta om ett barns vara eller icke vara så borde hon också kunna (juridiskt) bli 100% förälder och inte bara 50%.
Det blir dock betydligt svårare i de fallen kvinnan vill göra abort men mannen vill behålla. Här går det nog inte att göra annat än att låta kvinnan ha 100% av beslutsrätten. Alternativet är att förbjuda abort men det vore ju helt galet.
Jag tror inte ett dugg på att bandet till våra barn ligger i DNA utan i våra känslor. Därför spelar det mindre roll just vems ägg eller spermier det gäller, vilket också visas vid adoption eller i relationer där det finns barn sedan tidigare. Lagstiftningen fokuserar ju enbart på det fysiska.