Hur svårt är det för en man, 40+, att hitta en ny partner efter skilsmässan? Jag har barn som bor varannan vecka och är sams med exet.
Vad värdesätter ni kvinnor egentligen? Hur viktigt är det med utseendet? Ekonomi? Karriär? Skulle en kvinna ca 30-35 år som vill ha barn vara intresserad eller är det osannolikt?
För att då slipper en köpa ett eget hus? Att bara få flytta in till någon där allt är redan klart. Han har hus, bil osv. som kan tas del av gratis. Allt är inrett och en kan bara sätta sin egen touch på det...
Det är en enorm ynnest att bara få flytta ihop med någon karl så tycker jag, istället för att man skall bygga bo ihop. Föredrar ett färdigt bo att flytta in i alla dagar i veckan.
Jämför det med att behöva själv ta lån, handla massa grejer och att du kan lägga dina pengar på betydligt roligare grejer.
Spännande. Tror dock att det är ganska ovanligt med den synen. Men intressant att det kan ses som en fördel för nån.
Ts har dock inte skrivit att tjejen ska få ta del av detta gratis. Han vill ju att tjejen ska köpa halva huset, så hon lär ju ändå behöva ta lån. Hon får bara inte välja till vilket utan flytta in i ett färdigt hem som redan är utformat av ts och hans barn.
Och om hon inte skulle köpa in sig utan bara bo hos ts familj som inneboende förlorar hon ju en del trygghet som hon rimligtvis har i sitt eget boende, samt att hon då har sin partner som hyresvärd.
Mycket intressant att du ser det som en fördel. Bor du själv så?
Jag bor så och har bott så innan i en tidigare relation med. Min pojkvän hade ju redan hus som han betalar själv, så att jag flyttade in kostar ju honom egentligen ingenting utom ökade matkostnader.
Jag ser det som en väldig ynnest. Visst jag är sårbår, för det är ju faktiskt hans hus och vill han kan kasta ut mig så kan han göra det. Jag hade inte velat bo kvar ändå ihop med någon jag inte älskar/någon som inte älskar mig. Då flyttar jag hem till pappa igen :)
Men det är också väldigt befriande att inte ha lån, räkningar eller betala hyra (Det hade jag ju gjort om han behövde det). På min undersköterskelön är det som natt och dag. Räkna kronor mot att inte behöva bry sig? Jag känner mig RIK på min skrala lön. Även om jag på sätt och vis är hemlös.
Samma med bil. Han har en bil som jag kan låna när jag vill om han inte måste ha den...oerhört skönt det med att slippa stress över det, räkningar, bensinpris, reparation osv.
Min "stackars" pappa är fantastisk, han stöttar mig och han finns alltid där som trygghet. (Till skillnad från min mamma men det är en annan historia)...lite sådär som vilken underbar pappa som helst är till sitt barn även om barnet inte är ett barn längre?