Forum Familjeliv - sajten - Familjeliv.se
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Är min 2 åring otrygg? Snälla kom med era erfarenheter/tankar.

    Ons 13 nov 2019 15:28 Läst 0 gånger Totalt 41 svar
    Anonym­sju
    Visa endast
    Ons 13 nov 2019 15:28

    Hej,

    Ska försöka göra det här så kortfattat som möjligt men ändå få med all info.

    Min son fyller 2 i helgen, och just nu är varje dag som att springa ett marathon. Mycket är bara en kamp, och jag skäms över hur jag känner. Just för att jag och min kille kämpade i flera år med att få barn, flera missfall och ett utomkvedshavandeskap, sen kom våran efterlängtade son. Som vi gör allt för.

    Men han har varit så så extremt krävande sen start. Hatar egentligen att man beskriver bebisar som krävande, men hittar inget bättre ord.

    Amningen strulade, blev tillslut flaskmatning, han vägrade sova nån annanstans en på oss eller i vagnen, så han sov aldrig i säng/babynest. Han vaknade så fort man la ner honom, eller slutade gunga vagnen. Så här det varit, och är fortfarande. Han sover bra mellan oss i sängen, och där får han gärna sova.

    Han har också alltid matvägrat och strulat. Aldrig velat bli matad. Vi har testat allt, för att han skulle vilja äta. Ibland lever han på yoghurt i flaska i flera veckor, med nån enstaka pastamåltid emellanåt. Vi har gett upp. Han gillar inte ens sötsaker som festis, inte för att det gör något, men tycker det är lite konstigt.

    Han vill ha en vuxen nära hela tiden. Han gråter när man ska hämta något eller måste laga mat osv. Även fast han ser mig i köket från soffan/vardagsrummet. Hans rum är fullt med leksaker men han går bara dit för att hämta dom till vardagsrummet, annars är hans rum tomt. Vilket är förståeligt, och vi har också alltid gett honom den närhet han haft behov utav. Sovit nära. Vaggat, gungat och bubbat på honom i timmar.

    Han har börjat slagits och nypa mig hårt i ansiktet när han blir arg här hemma, är det normalt beteende av en 2 åring?

    Nu till mitt kanske främsta problem. Hemma sover han middag 1-2 timmar. På förskolan sover han ca. 10-20 min. Han är ett vrak varje dag vi hämtar. Han är både hungrig och övertrött. Idag när jag hämtade var han så arg att jag kunde verkligen inte klä på honom. Han stretade så mycket med kroppen att jag nästan fick ta till våld för att tillslut få på honom ytterkläder. En pedagog sa idag att han blir ledsen så fort dom går och ser till ett annat barn eller lämnar rummet. Han är glad, nöjd och leker så länge en vuxen finns med nära. Likadant vid vilan, han måste se henne annars blir han ledsen. Hon sa idag att det går ju inte, vi måste kunna se till dom andra barnen också. Vilket jag absolut förstår, men det är ändå jobbigt att höra. Får en känsla av att han är besvärlig för dom, eftersom han faktiskt verkar mer krävande än dom andra barnen, av det jag sett. (Vet ju såklart inte exakt hur de andra barnen är under dagarna)

    Idag satt jag med tårar i ögonen och försökte hålla ihop och bara ta mig därifrån. Pedagogerna bara stänger dörren till hallen och tittar lite bara. Känner mig maktlös till hela situationen. Dom säger ju att han mår bra och är nöjd och leker på dagarna, men så länge nån utav dom är nära, det är speciellt en pedagog jag tror han fastnat mest för. Jag tycker om henne för att jag tror verkligen hon gör allt hon kan för alla barnen vad jag hunnit sett. Men ibland säger hon saker som tyder lite på att det närhetsbehovet han har är ett problem på förskolan, och gör det lite besvärligt för dom. (Mina känslor)

    Lite annan kort info som kanske har betydelse. Han pratar inte mycket för att vara 2 år, han skolades in i augusti, så har inte gått så länge, varit endel sjuk också.

    Idag fick jag bara en känsla av att man hör ju att barn får utbrott och är hysteriska, men var är dom barnen? Var är ni föräldrar som också "kämpar" med "krävande" barn?

    Finns ni här? Någon med liknande erfarenhet med sitt barn?

    Vi har gett våran son den närhet han alltid velat ha. Vi har hellre haft honom sovande på oss, i famnen och vaggat på honom, tagit långpromenader än att låta han skrika. Vi har levt efter att hellre ett sovande barn, och hyffsat utsövda föräldrar, än ett barn som vaknar hela tiden bara för att vi ska envisas med att han ska sova i egen säng.

    Nu verkar den här närheten och kärleken vi gett honom, slå tillbaka på oss? Han verkar ju förvänta sig/kräva exakt samma nu på förskolan, är det vanligt eller? Var har vi gjort fel? Betyder det här att han är otrygg?

  • Ons 13 nov 2019 15:41 #1

    Oj vad svårt. Vi benar upp lite: Hur sover han? Att sova 1-2 timmar dagtid låter mycket för en tvååring. När vaknar han och när tänker ni er att han skall somna på kvällen?

    Att han inte pratar är inte ovanligt för en 2-årig kille. Min egen son samlade på sig språket i huvudet och började prata ganska rinnande när han var tre. Innan dess klarade han inte många ord. En mognadsfråga kan jag tänka. 

    Det andra är desto svårare ang närheten och maten. Närheten är ju något han är van vid. Och blir lite halv när han inte har nån vuxen med sig. Barn är individer, och jag tycker det är oförskämt av förskolan att klanka ner på det. Barn som är två år skall inte lämnas själva utan vuxna i närheten kan jag tycka. Vuxna är ju hans stora trygghet! Inget fel i det. 

    Få barn leker med leksakerna i sitt rum när ingen vuxen vistas där. De bär ut sakerna dit mamma och pappa är: köket, vardagsrummet, arbetsrummet. Inget konstigt. 

    Maten - svårt. Be att få tips hur du skall göra från BVC. 

    Men viktigt är sömnen. Man får inte förvänta sig att en 2-åring sover två timmar om dagen och sen tolv timmar på nätterna. Däremot 11-14 timmar TOTALT per dygn. Jag generaliserar nu - vi pratar om individer. Så där kanske ni får öka på nattimmarna för att minska på dagen. Sova 19.00-06.00 och så en halvtimme på dagis?

    Detta ovan är bara förslag. Ni känner ett barn bäst - men något otryggt barn tror jag inte ni har. 

  • Ons 13 nov 2019 15:57 #2

    Tänker bara lite spontant här utifrån the top of my head.

    Jag tycker på din beskrivning inte att det låter extremt eller konstigt på något sätt. Små barn vill ha vuxna nära sig. Det är vanligare att bebisar vill sova på sina föräldrar än att de kan ligga helt ensamma. Likaså är det ovanligt att en 1-2 åring vill vara själv i sitt rum. Mina barn har alltid velat vara där vi vuxna är och sov länge i vuxnas säng.

    Båda mina barn hade också sin beskärda del av utbrott omkring 2-3 årsålder. Det går alla barn igenom mer eller mindre. Så jag tycker att det låter som en helt normal tvååring.

    Det borde inte heller vara något problem för förskolan för de ska ju ändå vara där barnen är inte lämna så små barn helt oövervakade och ensamma i ett rum. Tror du inte att det är du själv som tolkar in saker i det de berättar för dig som de faktiskt inte säger?

    Strulig med maten är också rätt så vanligt. Och just utbrott vid hämtning, ja det händer ofta. Jag har arbetat på förskola. Att man som pedagog låter barn och föräldrar vara ifred är för att det oftast blir ännu struligare om fler vuxna ska försöka styra barnet då vet de inte vem de ska lyssna på.

    Men för att göra hämtningen något enklare, finns det något han tycker om att äta som du kan ge honom? Frukt, macka, kex? Han är antagligen både trött och hungrig när du kommer så kan han få något att äta när ni går hem så kanske det underlättar?

  • Ons 13 nov 2019 15:59 #3

    Missförstå mig inte - jag säger inte att er som är bortskämd, men min fråga är - hur mycket får han bestämma i sitt och ert liv? Vem fattar besluten gällande vad och hur saker ska göras?

  • Ons 13 nov 2019 16:21 #4

    Nä jag tror inte han är otrygg.

    Självklart är det så att ett barn som är struligt med maten, sover dåligt, vill ha en vuxen nära hela tiden och är på pissdåligt humör för att han sover och äter dåligt är ganska jobbigt att ha i en barngrupp. Det betyder inte att det är något fel på vare sig er föräldrar, barnet eller personalens relation till barnet. Sluta ha dåligt samvete utan försök komma med förslag på lösningar och se vad du får för respons.

    Går barnet heltid? Om nej, går det få loss en ledig dag? Vi har haft lediga onsdagar när barnen varit små och sovit dåligt på dagis för att de bara ska behöva orka två dagar i rad som mest. 

    Kan barnet få sova i vagn ist för med de andra, måste ju vara win win om det tar personalen 10 min att söva honom men han sover 1 timme ist för att han vaknar efter 10 min.

    Kan han ha någon backup om han inte ö h t äter. Den där yoghurten, kan den finnas som backup till mellis om han äter dåligt med lunch t ex. 

    Sen vad ni kan göra. Jag hade faktiskt börjat fundera i banor kring att något fysiskt stör honom. Allergi, reflux eller något som gör att han inte vill äta och sover oroligt. Har man dessutom ett konstant obehag i kroppen har man ungefär noll tålamod med andra motgångar och då blir man lätt klängig, explosiv och gnällig.

  • Anonym­sju Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 nov 2019 16:24 #5
    Anna60 skrev 2019-11-13 15:41:01 följande:

    Oj vad svårt. Vi benar upp lite: Hur sover han? Att sova 1-2 timmar dagtid låter mycket för en tvååring. När vaknar han och när tänker ni er att han skall somna på kvällen?

    Att han inte pratar är inte ovanligt för en 2-årig kille. Min egen son samlade på sig språket i huvudet och började prata ganska rinnande när han var tre. Innan dess klarade han inte många ord. En mognadsfråga kan jag tänka. 

    Det andra är desto svårare ang närheten och maten. Närheten är ju något han är van vid. Och blir lite halv när han inte har nån vuxen med sig. Barn är individer, och jag tycker det är oförskämt av förskolan att klanka ner på det. Barn som är två år skall inte lämnas själva utan vuxna i närheten kan jag tycka. Vuxna är ju hans stora trygghet! Inget fel i det. 

    Få barn leker med leksakerna i sitt rum när ingen vuxen vistas där. De bär ut sakerna dit mamma och pappa är: köket, vardagsrummet, arbetsrummet. Inget konstigt. 

    Maten - svårt. Be att få tips hur du skall göra från BVC. 

    Men viktigt är sömnen. Man får inte förvänta sig att en 2-åring sover två timmar om dagen och sen tolv timmar på nätterna. Däremot 11-14 timmar TOTALT per dygn. Jag generaliserar nu - vi pratar om individer. Så där kanske ni får öka på nattimmarna för att minska på dagen. Sova 19.00-06.00 och så en halvtimme på dagis?

    Detta ovan är bara förslag. Ni känner ett barn bäst - men något otryggt barn tror jag inte ni har. 


    Han sover från 19.00 eller 20.00 på kvällen till allt mellan 05.30/06.00/07.00. Vaknar nästan aldrig på nätterna. Så vi upplever att han sover bra så länge han sover i våran säng.

    Vi upplever också att han samlar på sig alla ord han hör och snart kommer han börjar babbla massor. Det kommer ofta nya ord från hans mun nu, men inga tvåordsmeningar. Men han förstår nästan allt vi säger till honom, och gör därefter. Man märker att han vill lära sig.

    Har alltid predikat för att man aldrig kan skämma bort barn med kärlek och trygghet, vilket vi levt efter sedan sonen kom. Men inte vet jag om det gick överstyr för mig? Hade en traumatisk förlossning, på 3 dygn som slutade med akut kejsarsnitt. Fick tillfällig post traumatisk stress syndrom, och blev väldigt överbeskyddad mot sonen den första tiden, men det släppte ju runt ca. 9 månader. Sen dess har jag inte betett mig onormalt överbeskyddande. Vi har haft våra föräldrar som barnvakt osv. Och lämna iväg honom och låtit han få knyta band med dom.

    Du kan nog absolut ha rätt i att han inte behöver så mycket sömn på dagarna, där får vi nog tänka om och hänga med i hans utveckling. Men eftersom han ofta är så trött när man hämtar så upplever vi ju alltid att han får för lite sömn om dagarna på förskolan.
  • Ons 13 nov 2019 16:37 #6

    Jag tvivlar att de menar att hans beteende är besvärligt. Jag som förskollärare vill vara ärlig om barnet är ledset på förskolan. Ibland är anledningen att de vill vara nära en vuxen hela tiden. Då måste vi självklart förklara att ja ditt barn är ledset och det sker i dessa situationer. Jag tror endast de vill förklara varför ditt barn är ledset ibland och varför de inte alltid kan hålla honom glad. Så snarare att de ursäktar sig till dig än tvärt om, tror jag. För hade vi kunnat vara nära alla barn hela tiden så hade vi varit det så länge behovet fanns. 

  • Anonym­sju Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 nov 2019 16:41 #7
    2barnsmorsan skrev 2019-11-13 15:57:37 följande:

    Tänker bara lite spontant här utifrån the top of my head.

    Jag tycker på din beskrivning inte att det låter extremt eller konstigt på något sätt. Små barn vill ha vuxna nära sig. Det är vanligare att bebisar vill sova på sina föräldrar än att de kan ligga helt ensamma. Likaså är det ovanligt att en 1-2 åring vill vara själv i sitt rum. Mina barn har alltid velat vara där vi vuxna är och sov länge i vuxnas säng.

    Båda mina barn hade också sin beskärda del av utbrott omkring 2-3 årsålder. Det går alla barn igenom mer eller mindre. Så jag tycker att det låter som en helt normal tvååring.

    Det borde inte heller vara något problem för förskolan för de ska ju ändå vara där barnen är inte lämna så små barn helt oövervakade och ensamma i ett rum. Tror du inte att det är du själv som tolkar in saker i det de berättar för dig som de faktiskt inte säger?

    Strulig med maten är också rätt så vanligt. Och just utbrott vid hämtning, ja det händer ofta. Jag har arbetat på förskola. Att man som pedagog låter barn och föräldrar vara ifred är för att det oftast blir ännu struligare om fler vuxna ska försöka styra barnet då vet de inte vem de ska lyssna på.

    Men för att göra hämtningen något enklare, finns det något han tycker om att äta som du kan ge honom? Frukt, macka, kex? Han är antagligen både trött och hungrig när du kommer så kan han få något att äta när ni går hem så kanske det underlättar?


    Jag tolkar säkert in mer just för att jag tycker det är så jobbigt att han äter och sover dåligt. Men domhar bokstavligt sagt det jag skrev, samma pedagog sa även andra dagen efter inskolningen som han gick själv en hel dag, att han grät så fort hon gick för att ta hand om något annat barn, han ville vara hos henne hela tiden. När jag kom satt han i hennes knä, då beklaga hon sig att hon fick hoppa över sin rast för att han blev så ledsen när hon gick. Blev bekymrad över att höra det, då inskolningen var tuff och han var/är mycket ledsen vid lämning. Det var andra dagen, och jag tycker inte det var konstigt att han ville vara nära. Jag har fått höra av folk jag känner som jobbar på förskola att det var oproffsigt sagt av henne. Jag sa till henne att, ge honom mycket närhet några dagar, jag lovar snart släpper han taget och börjar utforska och leka mer. Det stämde, han släppte henne och ett rag så sprang han in på förskolan vid lämning och ville inte hem sen. Hon sa senare att vad rätt jag hade och att jag kände honom bäst osv. Sen blev han sjuk och har varit hemma mycket på 3 veckor, så nu är han jätteledsen vid lämning igen, och verkar ha gått tillbaka till att vilja vara nära henne precis som det var vid inskolningen i augusti.

    Jag tar oftast med yoghurt vid hämtning som han älskar. Har en klämmis i silikon man fyller på eget innehåll, så den fyller vi med yoghurt och på så sätt får han i sig frukost och mellis.
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 nov 2019 16:41 #8
    2barnsmorsan skrev 2019-11-13 15:57:37 följande:

    Tänker bara lite spontant här utifrån the top of my head.

    Jag tycker på din beskrivning inte att det låter extremt eller konstigt på något sätt. Små barn vill ha vuxna nära sig. Det är vanligare att bebisar vill sova på sina föräldrar än att de kan ligga helt ensamma. Likaså är det ovanligt att en 1-2 åring vill vara själv i sitt rum. Mina barn har alltid velat vara där vi vuxna är och sov länge i vuxnas säng.

    Båda mina barn hade också sin beskärda del av utbrott omkring 2-3 årsålder. Det går alla barn igenom mer eller mindre. Så jag tycker att det låter som en helt normal tvååring.

    Det borde inte heller vara något problem för förskolan för de ska ju ändå vara där barnen är inte lämna så små barn helt oövervakade och ensamma i ett rum. Tror du inte att det är du själv som tolkar in saker i det de berättar för dig som de faktiskt inte säger?

    Strulig med maten är också rätt så vanligt. Och just utbrott vid hämtning, ja det händer ofta. Jag har arbetat på förskola. Att man som pedagog låter barn och föräldrar vara ifred är för att det oftast blir ännu struligare om fler vuxna ska försöka styra barnet då vet de inte vem de ska lyssna på.

    Men för att göra hämtningen något enklare, finns det något han tycker om att äta som du kan ge honom? Frukt, macka, kex? Han är antagligen både trött och hungrig när du kommer så kan han få något att äta när ni går hem så kanske det underlättar?


    Jag tolkar säkert in mer just för att jag tycker det är så jobbigt att han äter och sover dåligt. Men domhar bokstavligt sagt det jag skrev, samma pedagog sa även andra dagen efter inskolningen som han gick själv en hel dag, att han grät så fort hon gick för att ta hand om något annat barn, han ville vara hos henne hela tiden. När jag kom satt han i hennes knä, då beklaga hon sig att hon fick hoppa över sin rast för att han blev så ledsen när hon gick. Blev bekymrad över att höra det, då inskolningen var tuff och han var/är mycket ledsen vid lämning. Det var andra dagen, och jag tycker inte det var konstigt att han ville vara nära. Jag har fått höra av folk jag känner som jobbar på förskola att det var oproffsigt sagt av henne. Jag sa till henne att, ge honom mycket närhet några dagar, jag lovar snart släpper han taget och börjar utforska och leka mer. Det stämde, han släppte henne och ett rag så sprang han in på förskolan vid lämning och ville inte hem sen. Hon sa senare att vad rätt jag hade och att jag kände honom bäst osv. Sen blev han sjuk och har varit hemma mycket på 3 veckor, så nu är han jätteledsen vid lämning igen, och verkar ha gått tillbaka till att vilja vara nära henne precis som det var vid inskolningen i augusti.

    Jag tar oftast med yoghurt vid hämtning som han älskar. Har en klämmis i silikon man fyller på eget innehåll, så den fyller vi med yoghurt och på så sätt får han i sig frukost och mellis.
  • Ons 13 nov 2019 16:43 #9
    2barnsmorsan skrev 2019-11-13 15:57:37 följande:

    Tänker bara lite spontant här utifrån the top of my head.

    Jag tycker på din beskrivning inte att det låter extremt eller konstigt på något sätt. Små barn vill ha vuxna nära sig. Det är vanligare att bebisar vill sova på sina föräldrar än att de kan ligga helt ensamma. Likaså är det ovanligt att en 1-2 åring vill vara själv i sitt rum. Mina barn har alltid velat vara där vi vuxna är och sov länge i vuxnas säng.

    Båda mina barn hade också sin beskärda del av utbrott omkring 2-3 årsålder. Det går alla barn igenom mer eller mindre. Så jag tycker att det låter som en helt normal tvååring.

    Det borde inte heller vara något problem för förskolan för de ska ju ändå vara där barnen är inte lämna så små barn helt oövervakade och ensamma i ett rum. Tror du inte att det är du själv som tolkar in saker i det de berättar för dig som de faktiskt inte säger?

    Strulig med maten är också rätt så vanligt. Och just utbrott vid hämtning, ja det händer ofta. Jag har arbetat på förskola. Att man som pedagog låter barn och föräldrar vara ifred är för att det oftast blir ännu struligare om fler vuxna ska försöka styra barnet då vet de inte vem de ska lyssna på.

    Men för att göra hämtningen något enklare, finns det något han tycker om att äta som du kan ge honom? Frukt, macka, kex? Han är antagligen både trött och hungrig när du kommer så kan han få något att äta när ni går hem så kanske det underlättar?


    Vadå klanka ner? De måste ju berätta i vilka situationer på förskolan han blir ledsen, det är inte kritik. Nej, när en är på rast och en byter alla blöjor kan jag inte ha 14 barn i knät samtidigt, inte heller hade det gått med två eller tre pedagoger. Alla kan inte vara precis bredvid mig hela tiden, det går inte. Självklart lämnas aldrig någon ensam i ett rum, det tvivlar jag på att det görs på TS förskola heller.
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 nov 2019 17:00 #10
    cosinus skrev 2019-11-13 16:21:16 följande:

    Nä jag tror inte han är otrygg.

    Självklart är det så att ett barn som är struligt med maten, sover dåligt, vill ha en vuxen nära hela tiden och är på pissdåligt humör för att han sover och äter dåligt är ganska jobbigt att ha i en barngrupp. Det betyder inte att det är något fel på vare sig er föräldrar, barnet eller personalens relation till barnet. Sluta ha dåligt samvete utan försök komma med förslag på lösningar och se vad du får för respons.

    Går barnet heltid? Om nej, går det få loss en ledig dag? Vi har haft lediga onsdagar när barnen varit små och sovit dåligt på dagis för att de bara ska behöva orka två dagar i rad som mest. 

    Kan barnet få sova i vagn ist för med de andra, måste ju vara win win om det tar personalen 10 min att söva honom men han sover 1 timme ist för att han vaknar efter 10 min.

    Kan han ha någon backup om han inte ö h t äter. Den där yoghurten, kan den finnas som backup till mellis om han äter dåligt med lunch t ex. 

    Sen vad ni kan göra. Jag hade faktiskt börjat fundera i banor kring att något fysiskt stör honom. Allergi, reflux eller något som gör att han inte vill äta och sover oroligt. Har man dessutom ett konstant obehag i kroppen har man ungefär noll tålamod med andra motgångar och då blir man lätt klängig, explosiv och gnällig.


    Han går inte heltid, jag är hemma varje måndag med honom, och resten utav dagarna går han 6-7 timmar.

    Han sover i sin egna vagn där, så vi har redan gjort allt vi kan för att underlätta och göra det tryggt för honom.

    Jag trodde han hade reflux när han var yngre, har även funderat på olika allergier. Han spydde jättemycket som bebis när han drack ersättning. Men han slutade spy runt 8-9 månader, sen dess har han aldrig spytt vid måltider. Har fattat det som att barn med reflux spyr upp mat och får kväljningar? Eller vet du hur man kan ta reda på om barn har reflux?
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll