Är min 2 åring otrygg? Snälla kom med era erfarenheter/tankar.

Jag reagerar mest på att han får leva på yogurt i flaska i flera veckor, och att du skriver att ni har gett upp? Hur kan man låta sin två/åring styra så? Att han är extra krävande på sin förskola kan ju bero på att han började helt nyligen (i augusti). Han kan ju ha svårt att känna sig trygg där, men med lite tid kanske han vänjer sig. Att han sover som han gör tillsammans med er är väl inte heller så farligt. Men han kommer att härja med er föräldrar, slåss och matvägra så länge ni tillåter det. Punkt. En två-åring behöver strikta regler och rutiner, annars ballar det ur. Och hur mår man om man bara äter yogurt i veckor? Hemskt, gissar jag. Ni behöver teama upp och visa att det är ni som är föräldrar och att han är ett barn.

Jag reagerar mest på att han får leva på yogurt i flaska i flera veckor, och att du skriver att ni har gett upp? Hur kan man låta sin två/åring styra så? Att han är extra krävande på sin förskola kan ju bero på att han började helt nyligen (i augusti). Han kan ju ha svårt att känna sig trygg där, men med lite tid kanske han vänjer sig. Att han sover som han gör tillsammans med er är väl inte heller så farligt. Men han kommer att härja med er föräldrar, slåss och matvägra så länge ni tillåter det. Punkt. En två-åring behöver strikta regler och rutiner, annars ballar det ur. Och hur mår man om man bara äter yogurt i veckor? Hemskt, gissar jag. Ni behöver teama upp och visa att det är ni som är föräldrar och att han är ett barn.

Alltså detta med maten är en helt egen historia som jag inte gick in på helt då det skulle bli så långt.

Amningen strulade så fick ge flaska. Han ratade alla puréer. Jag gjorde massor med hemgjorda varianter som han åt väl jättelite ibland men inget värt nämnas. Burkmat har aldrig gått ner. När han väl skylle få börja äta bitar själv så gick pasta hem, och gör fortfarande oftast.

Tro mig när det kommer till maten så står vi inte handfallna och låter han styra och ställa, men att erbjuda mat, och visa honom hur man äter, och även sitta bredvid och äta gemensamt är det man kan göra. Man kan INTE tvinga i barn mat. Nästa steg skulle nämligen vara att tvinga. Vi kan inte mer än att erbjuda. Ibland rätar han hela måltiden. Ibland äter han utav pastan, ibland lite potatismos, ibland majs, ibland, köttfärs, ibland lite utav mackan, ibland ett ägg, ibland lite utav korven. Imorse åt han en hel banan, 2 ägg (bara vitan) och yoghurt.

Ja du förstår, han pillar i maten och är väldigt kräsen till nya livsmedel. Vi kan inte göra mer än att erbjuda. Har varit på extrasamtal på bvc angående maten, även pratat med en barndietist som sa att vi gör helt rätt, och gav lite tips som vi följt. Har läst av experter som skrivit om just barn och matstrul, att man ska se över en hel veckas matintag och då märket man att dom får i sig lite här och där, även fast man i stunden tycket att dom äter jättelite.

Att han nu mest bara ätit yoghurt i sin flaska har berott på att han varit sjuk från och till i 3 veckor, då tappar han aptiten helt.

Får han bestämma själv vad han ska äta och när? Får han bestämma var han ska sova och när? Får han bestämma att du som mamma ska släppa allt och ge honom det han behöver när som helst, trots att du är upptagen med något viktigt? Får han slå dig och bete sig illa mot dig utan att du säger ifrån på skarpen? Blir du ledsen och orolig när han är ledsen och orolig? Vrider du ut och in på dig själv för att han ska må bra?

Att sätta gränser gentemot ett barn är minst lika viktigt som att ge närhet. En trygg mamma skapar ett tryggt barn. Jag var själv högkänslig som barn och gick en massa närhet av min mamma, men stenhårda gränser. Det gjorde mig hyfsat trygg, och jag försöker göra likadant mot mitt barn.

Får han bestämma själv vad han ska äta och när?

Jag och hans pappa bestämmer ju måltiderna men absolut anpassas det efter sonen. Tex. Är vi sugna på potatis men vi vet att han äter potatismos men inte kokt potatis, då gör vi potatismos.

Vill han ha ägg på morgonen (nyss lärt sig säga ägg) då gör jag gärna det, då jag blir glad av att han äter ägg.

Om han ratar maten helt (vilket händer vissa dagar) då gör vi inte något annat åt honom, ingen macka, utan då blir han utan mat den kvällen. Sen får han sin flaska till kvällen, så han somnar inte hungrig.

Får han bestämma var han ska sova och när?

Alltså han sover i våran säng, vi har inget emot det så där har vi liksom inget att diskutera om 'var' han ska sova. Han sover gärna i vagnen också på dagen, och har alltid kunnat det. Nattningarna har vi inga problem med, han somnar runt 19 på kvällarna. Det kan variera såklart beroende på omständigheter. Men han väljer glatt en bok han vill vi ska läsa på kvällen, vinkar/kramar godnatt till mamma/pappa som inte ska natta, släcker taklampan, stänger dörrarna till sovrummet, och skuttar upp i sängen själv varje kväll. Det är aldrig svårt att få honom i säng.

Får han bestämma att du som mamma ska släppa allt och ge honom det han behöver när som helst, trots att du är upptagen med något viktigt?

Nej jag säger att jag är upptagen, sen har han absolut dåligt tålamod och står ofta kvar och är ledsen eller drar i mina ben för att få mig dit han vill, om han vill hämta något på hans rum så kanske han vill att jag ska följa med, men han får vänta tills jag är klar. Sen är man ju sällan upptagen så länge så man inte kan ge honom den hjälpen. Det tar ju inte lång tid.

Får han slå dig och bete sig illa mot dig utan att du säger ifrån på skarpen?

Absolut inte. Aldrig. Jag säger ifrån ordentligt. Jag är noga med att alltid säga att det inte är OK. Jag tycker det är jätteviktigt att han vet att han aldrig få göra illa någon. Förklarar att jag blir ledsen när han slår mig. Försöker vara så pedagogisk jag kan och förklara att jag förstår att du är arg, det är okej, men du får inte slå/nypa/puttas.

Blir du ledsen och orolig när han är ledsen och orolig?

Beror på vad det handlar om. Blir han ledsen för att han inte får smaka kaffe eller leka med tvdosan, men då blir inte jag ledsen eller orolig. Alltså är han ledsen över bagateller som barn blir så låter jag han få vara det, det går över snabbt. Men skulle han vara ledsen en hel dag på förskolan, ja då skulle jag bli orolig.

Vrider du ut och in på dig själv för att han ska må bra?

Ja

Hördu, jag tycker att du låter som en jättebra mamma. Gå på din magkänsla, ditt barn kanske är extra känsligt men det låter som om du balanserar det bra med närhet och gränser.