Läste en artikel på Aftonbladet om när vi bör avslöja för barnen om att Tomten inte finns. För att barnen inte ska hamna i socialt jobbiga situationer.
För mig som är icketroende så ser jag inte skillnad på att tro på Gud eller tomten. Jag förstår historien bakom de båda mm. Så den behöver vi inte ta.
Men ett barn som tror på gud skulle aldrig bli ifrågasatt så varför ska ett barn som tror på tomten?
För att det ena anses som något man tror på när man är barn. Det är alttså något som man förväntas växa ifrån.
Religionen är inte tänkt så, den är upplagd för hela livet. Man förväntas inte växa ifrån den som 6åring, det är lika vanligt eller vanligare att vara troende som 50åring som 5åring. Därför är det inte lika uppseendeväckande med en 20årig kristen person som med en 20åring som tror på jultomten,
Postmodernismen är död sedan länge så du kan sluta tjata om den.
På vilket sätt är ateismen en återvändsgränd menar du?
Den svarar inte på något.
Jag tänker helt tvärtom. Ett barn (eller ännu hellre vuxen) som tror på Gud borde bli lika ifrågasatt som ett som tror på tomten. Vänd på steken, är det normalt att som vuxen tro på tomten? Knappast. Vad gör vi med en sån? Ring kliniken, cinco cinco. Men det är helt ok att tro på "Gud"? Man undrar vad det är för värld vi lever i.
Vad menar du att det borde svara på egentligen?
gissa det du
Vad kom i dess ställe, menar du?