• KajsaLouise

    Vi som planerar äggdonation 2020

    Hej! Jag har läst lite till och från i den här tråden, men aldrig presenterat mig. Jag är 35 år och fick för ett år sedan, vid utredning efter att vi försökt bli gravida i ett år, reda på att mitt amh då var 0.2. Gynekologen sa att det inte var någon idé med ivf utan att det var ÄD som gällde. Han sa att vi hade lika stor chans att bli gravida hemma som vid en ivf. Jag spolade äggledarna vid den här utredningen och cirka en månad senare fick jag ett pluss på stickan. Tyvärr hade den lille satt sig i äggledaren. Det blev operation och äggledaren togs bort. Vid operationen konstaterades att jag också har endometrios. Antagligen är den inte så allvarlig. Jag har väl alltid haft värk i magen men inget som gör mig sängliggande eller som jag känt att jag behövt ta värktabletter för. Läkaren sa att det fanns ärrvävnad i buken men att den andra äggledaren och äggstockarna såg okej ut. Vi var dock inte redo för ÄD utan ville testa ivf. Vi körde ett privat försök (i Göteborg). Jag sprutade med menopur 375 iu och det blev tre äggblåsor som innehöll två ägg. Båda äggen befruktades med icsi (vet egentligen inte varför icsi användes för spermaprovet var bra). Fick tillbaka båda små liven men inget stannade. I våras kom vi fram i kön på Sahlgrenska. Har gjort ett försök där nu. Jag började med nedreglering i några veckor under semestern och sen sprutor (menopur 300 ie och bemfola 150). Det blev sex äggblåsor och fem ägg. Jag var så glad! Jag ifrågasatte om de inte hade blandat ihop mig med någon annan ;) Men säg den lycka som varar.. Eftersom spermaprovet var bra valdes standardbefruktning. Spermier kom in i fyra ägg men bara två blev befruktade och bara ett av dem orkade dela sig. På dag två var det ena ägget trecelligt men såg fint ut och det andra ägget hade bara en cell. Jag fick tillbaka det trecelliga men det blev negativt test idag. Man ska väl aldrig fatta beslut i dessa lägen men jag börjar ju förstå att mina ägg är kassa och det är dags att gå vidare om det ska bli barn överhuvudtaget. Jag antar att kön för ÄD på Sahlgrenska är ännu längre idag än för ett halvår sen i och med pandemin. Då hörde jag att den var 2 år. Jag tänker inte vänta 2 år på att försöka. Men vi har ju två landstingsfinansierade försök kvar för ÄD/ivf. Jag har ingen egen ägglossning så det här med att lyckas hemma lär nog inte hända. Ni som varit/är i samma situation, hur ska jag tänka, var ska jag vända mig? Kan jag nyttja mina landstingsfinansierade försök för ÄD någon annanstans i Sverige utan samma väntetid? Vilken klinik är bäst på ÄD i Gbg? Hade ni fortsatt med ivf om läkarna tillåter? Hur många försök är egentligen rimligt? Har tänkt massor på Olga. Tanken på att den kliniken stöttar hela vägen och att man liksom kan lägga allt i deras händer är ju väldigt tilltalande. Från vilka länder är äggen Olga använder donerade? Jag förstår ju att ni i den här tråden är i andra faser, men jag hittar ingen mer lämplig tråd att skriva i. Jag känner ingen som gjort ÄD och även om jag inte står inför det just idag så hoppas jag kunna få följa er och kanske bolla lite tankar med er experter?! Önskar er alla all lycka!

  • KajsaLouise
    bellis2 skrev 2020-09-06 11:36:10 följande:

    Välkommen :)

    Exakt den meningen fick jag av gynekologen efter ett chockbesked och han fick en hel del svar tillbaka. För det första stämmer det ju faktiskt inte, omöjligt att det skulle stämma. Hur kan chanserna vara lika stora hemma som vid IVF och den medicinska hjälpen man får? Idiotläkare. Man har också sett i nya studier att kvinnor med lågt amh-värde kan lyckas bra med naturlig IVF men det vet man ju knappt vad det är här.

    ICSI används inte bara om det är problem med spermier utan vid lågt amh eller allmänt om man har problem med att bli gravid.

    Jag säger som jag alltid gjort, jag skulle inte få för mig att genomgå ÄD här i Sverige (hade blivit beviljad genom landstinget) med den vetskapen jag har och den erfarenheten av svensk sjukvård. Ångrar inte för en sekund att vi vände oss direkt till Olga för ÄD, går inte att jämföra servicen och kompetensen de har. Lyckas vi inte där då kan ingen. Spelar ingen roll hur mycket vi betalade eller hur jobbigt det är med processen.

    Du har en vårdgaranti, lyckas de inte ge dig vård inom tidsgränserna för vårdgarantin så kan du till och med söka dig utomlands och sedan söka ersättning via Försäkringskassan.


    Tack :) Jaså, du fick också höra den meningen!? Usch som jag grät den dagen. Jag hade tyvärr inte svar på tal till den läkaren. Vi hann knappt sätta oss på stolarna på hans kontor innan han ringade in siffran 0.2 på ett papper och sa "Här har ni felet". Jag förstod inte heller hur ivf inte kunde vara till hjälp eftersom jag inte ens har ägglossning...Naturlig ivf läste jag om i en annan tråd. Googlade lite om det då, men fick inte riktigt grepp om det.

    Då kanske den privata kliniken körde icsi pga få ägg då. Sahlgrenska gör inte så sa man till oss, ingen icsi bara för att amh är lågt.

    Jag har förstått att du inte är nöjd med svenska sjukvården. Jag kan absolut förstå dig. Den är inte individanpassad eller nytänkande. Kommer de donerade äggen hos Olga endast från ryska kvinnor? Kan man även få från andra länder?

    Vårdgarantin ja.. Jag får läsa på om den. Det är en helt ny värld det här.
  • KajsaLouise
    PeeWee44 skrev 2020-09-06 14:17:54 följande:

    Hej, Olga är väldigt bra på endometerios. Jag blev diagnostiserad med andenomyos när jag gjorde hysteroskopi hos dom. Nedreglerad i sex månader blev det totalt, utan det så hade jag inte fått turen att bli mamma.

    Deras donatorer är från Ryssland. Du får se bild på dom som barn.

    Lycka till!


    Hej! Låter verkligen som att det är Olga vi borde söka oss till! Känner inte till andenomyos, vad är det? Vad tjänar man på att bli nedreglerad så lång tid eller vad var syftet? Himla fint att du lyckades! Vilken gåva!

    Okej, kul att få se bilder. Det där med utseende är ju ändå svårt kan jag tycka. Inga garantier för att ens biologiska barn blir likt en själv ändå men det vore ju fint att se ändå :)
  • KajsaLouise
    bellis2 skrev 2020-09-06 15:34:53 följande:

    För att man tyvärr är väldigt dålig på att hitta det här i Sverige och tydligen också i Norge. Läs/lyssna på denna kvinna:

    olgafertilityclinic.com/en/success-stories/ingvild-infertility-by-endometriosis/

    "Adenomyos är en inflammatoriskt autoimmun sjukdom som är närbesläktad med endometrios".


    Jag läste på länken. Så mycket man inte vet om den kvinnliga kroppen och så fruktansvärt lite läkare verkar kunna. Usch nu blev jag än mer nervös för allt.
  • KajsaLouise
    PeeWee44 skrev 2020-09-06 20:59:08 följande:

    Andenomyos sitter i livmoderväggen istället för i kroppen. Har man myom kan det vara Andenomyos. Kroppen och livmodern får vila när du är nedreglerad, vi var flera stycken som var nedreglerad när jag var det, vi alla lyckades att bli gravida efter det hos Olga.

    För oss var det inte viktigt att se bilder, litade på donatorteamet att dom skulle plocka fram något som passade.

    Vad du än gör, fortsätt kämpa, det är så värt det. Vill ni snabbt komma till hjälp och har råd skulle jag vända mig utomlands.


    Okej, jag förstår. Man kan alltså ha såväl endo som andenomyos (fy vilket svårt ord för övrigt!)? Man hittar andenomyos endast genom en hysteroskopi eller? Min kropp lyckades ju leverera hela 5 ägg efter drygt 3 veckors nedreglering. Kan förstå att kroppen mår bra av att vila. Stort grattis till er!

    Jag vill verkligen inte ge upp! Jag har ju inte kämpat i närheten så lång tid som många av er men jag tycker det är tufft. Sen mitt utomkvedes har jag mått rätt kasst psykiskt. Jag vill känna att jag har en riktig chans någon gång. Olga låter verkligen helt fantastisk! Det enda som hindrar mig och sambon är egentligen att det ligger så långt bort. Vi är väl lite märkliga, men det känns så stort liksom, ett så stort steg.
  • KajsaLouise
    bellis2 skrev 2020-09-06 21:32:14 följande:

    Det tycker jag inte ni är, förstår helt. Det är ett stort steg och särskilt med allt som händer runt omkring nu. Annars kan man ju planera det som en semesterresa, väldigt mycket att se, en trevlig stad. Tar ju egentligen bara ca en timme med direktflyg från Arlanda. Det jag tror känns jobbigt för många också är att det ligger utanför EU.

    Sedan är det ju inte alls lätt att få ihop ivf-behandlingar med sitt liv.


    Tack :) Ja tiderna just nu är ju såklart inte optimala, men man vill ju inte skjuta upp sitt liv i onödan heller. Det där med att Ryssland inte ligger i EU och att det är jobbigt tror jag du har rätt i. Sambon snackar t.ex. om Lettland istället. Det hade han tyckt "känns bättre". Om vi kör på ÄD så tror jag också att jag behöver prata med mamma och systrarna först. Undrar hur de skulle reagera.. Känns som att det är ett tag kvar till en eventuell utlandsresa. Tack för alla era tankar!
  • KajsaLouise
    PeeWee44 skrev 2020-09-07 07:50:22 följande:

    Det är inte säkert att Olga tycker att du måste gå över till äd. Skicka in en intresseanmälan och ha ett skypsamtal, det kostar inget. Ni kan ju få veta något som kan vara bra att ha med sig på vägen även om ni gör i Sverige. Hör även med ava riga och se vad dom har för förslag. Flera i 2019 tråden åkte till Finland och fick hjälp och kunde få tillbaka pengar från försäkringskassan. Gå på magkänslan, det måste kännas rätt.

    Till St Petersburg flyger du som sagt på en timme utan Corona. Kliniken hjälper folk just nu att ta sig dit.

    Vår resa gick ju som sagt till Riga, Aten och St Petersburg, fantastiska städer att besöka.

    Lycka till med din resa till bebis.


    Bra idé! En intresseanmälan låter som ett lagom första steg. Ska göra det! Det kanske är så att magkänslan och vad som känns bäst för oss kommer just efter kontakt med klinikerna.

    Tack!
  • KajsaLouise
    Zwillinge86 skrev 2020-09-10 20:18:02 följande:

    Applikatorn full med knallrött kladd. Jag orkar inte!


    Åh, jag hoppas innerligt att det inte är kört utan att det går vägen ändå. Du har ju plan B, det kan gå! Önskar dig lycka till!
  • KajsaLouise
    Smulantobe skrev 2020-09-09 21:33:46 följande:

    Min story är att vi har försökt i 4,5 år. Är nu 39 år, endometrios (fast aldrig haft besvär), två op för att ta bort ärrvävnad och äggledare, ev manlig faktor (även fast alla prov är bra), låg äggreserv och low-responder på ivf-behandling. Gjort 4 ivf i Sverige och 1 ÄD i Finland utan resultat. Just nu påbörjat ÄD i Uppsala på Linné, samt kommit en bit på vägen med Olga. 

     

    Är inte så aktiv i den här tråden, men ville ändå dela med mig av några saker jag önskar att jag hade vetat tidigare. Kanske fler i tråden som vill fylla på listan?

     

    JAG ÖNSKAR ATT JAG . . 

    1) . . . hade skaffat en "egen" gynekolog, någon som inte är bunden till ifv-klinikerna, på en gång. Nu har jag det och det är fantastiskt, värt varje krona. Man behöver ett bollplank, någon som ger råd och som kan skriva ut läkemedel när det behövs. När det känns tungt så kan man känna sig väldigt ensam och om man ska vara ärlig så bryr sig kliniken bara när man är kund där. Gäller ffa Landstingens kliniker - när man hamnat i den gruppen som gjort 3 försök (då är man färdigutredd och on your own).

     

    2) . . hade "sparat" vårt 3:e landstingsfinansierade försök. Så länge man har ett försök kvar är man fortfarande "en i gänget" och får tex stå i Landstingets ÄD-kö. Det får man inte om man redan gjort av av med sina tre försök på ivf. Hade vi gjort om det hade vi bekostat vårt 3:e ivf-försök privat och satt upp oss i kö i stället (också av ekonomiska skäl, en ivf är väldigt billig om du jämför med ÄD). 

     

    3. . . .hade fattat vikten av att boka in återhämtning. Det är värt att ta det lite lugnare ibland, tex de dagar man har plock och insättning, för att orka på lång sikt och för att ge kroppen de bästa förutsättningarna inför grav. Det tar på krafterna att bara köra på (säkert fler än jag som gått direkt till viktigt jobbmöte efter äggplock och som tagit ägglossningsspruta i flygplansstolen). Terapi är också bra, om inte annat som förebyggande, ungefär som att man går till tandläkaren innan man får hål :). 

     

    4. . . hade följt upp mina TSH-värden bättre. Jag har hypotyreos och under alla ivf-er så var det ingen som påtalade att jag låg i det övre intervallet när jag borde ligga närmare 1 om jag ville bli gravid (varierande grad evidens för detta, men alla verkar vara överens om att man inte ska ligga för högt). Nu kan man ju inte veta om det påverkade i slutändan, men när det är så lätt att följa upp och anpassa medicineringen så är det onödigt att ligga för högt. Det grämer mig verkligen! Numera går jag ofta och testar (via Werlabs eftersom VC tycker att jag är färdigutredd och färdigbehandlad när det gäller min infertilitet)

     

    5. . . . hade haft en sjukförsäkring där man får ersättning för endometrios (det får man vid vissa försäkringsbolag men inte alla verkar det som).

     

    Kanske något som kan hjälpa dig. Önskar dig verkligen stort lycka till!! Det är en spännande och omtumlande fas i livet, lite som en berg-och-dalbana, men även om det på sätt och vis är "Plan B" så är det verkligen helt fantastiskt att möjligheten finns. Är sååå tacksam för att ÄD finns!


    Vilken resa du håller på med! Det är starkt att kunna kämpa så! Hoppas att försöket i Uppsala nu går vägen!

    Det här är precis vad jag behöver just nu - tips på vad jag bör göra! Tack!!!

    Om jag hittar en egen gynekolog, kan den hjälpa till med hormonprover? Jag har väldigt svår huvudvärk i perioder och kopplar ihop den med hormonförändringarna i cykeln. Tänkte att man kanske på nått sätt kunde få mer stabilitet/jämvikt på hormonerna. Vårdcentralen var inte så angelägna om att dra någon annan slutsats än att det bara är migrän. Så kanske det är också, men ja... Annars ett väldigt bra tips!

    Jag har pratat med Sahlgrenska och om vi vill får vi göra ett till ivf-försök där. Men sambon vill ställa oss i äggdonationskön med en gång och istället köra nått ivf-försök till privat. Jag är inte redo att ge upp mina egna ägg helt än. Kön på Sahlgrenska är tydligen ett år nu. Är det smartast att göra så ur ett ekonomiskt perspektiv kanske? ÄD kostar ju mycket mer. Känns som att vi behöver en strategi...

    Återhämtning ja. Fy vad jag är trött redan. Har ingen lust att jobba eller nått. Förr tyckte jag det var skoj, nu är det bara nedräkning till dagen är gjord.

    Sjukförsäkringen ska jag kolla upp. Den har jag inte ens tänkt på!

    Supertack för tipsen! Förstår att ni inte kan säga hur jag ska göra/tänka men alla inputs är tacksamma! :)
  • KajsaLouise

    [quote=80638216][quote-nick]Zwillinge86 skrev 2020-09-11 08:38:59 följande:[/quote-nick][/quote]

    Haha, ja det blev nått konstigt med texten :) Teknik alltså... Det ser lite annorlunda ut när jag ska svara dig också så får se hur det här blir.

    Jag har fått tips om Vulverine förut! Jag ska nog läsa på om hennes förklaringar. Hade också gärna haft en session med henne. Rent allmänt skulle jag vilja gå igenom en skanning av hormoner mm för att kanske förstå kroppen bättre. Förstår inte varför man inte tar ett helhetsgrepp i vården. Jag uppskattar inte den här rullande band/snabbt in snabbt ut-grejen de jobbar efter.

    Kanske får ställa oss i donationskön med en gång istället. Det är kanske bäst. Åh så svårt det är!

    Härligt att blödningen upphört! Underbart ju! Hoppas du slipper mer sånt nu :)

Svar på tråden Vi som planerar äggdonation 2020