Vi som planerar äggdonation 2020
Hej! Jag har läst lite till och från i den här tråden, men aldrig presenterat mig. Jag är 35 år och fick för ett år sedan, vid utredning efter att vi försökt bli gravida i ett år, reda på att mitt amh då var 0.2. Gynekologen sa att det inte var någon idé med ivf utan att det var ÄD som gällde. Han sa att vi hade lika stor chans att bli gravida hemma som vid en ivf. Jag spolade äggledarna vid den här utredningen och cirka en månad senare fick jag ett pluss på stickan. Tyvärr hade den lille satt sig i äggledaren. Det blev operation och äggledaren togs bort. Vid operationen konstaterades att jag också har endometrios. Antagligen är den inte så allvarlig. Jag har väl alltid haft värk i magen men inget som gör mig sängliggande eller som jag känt att jag behövt ta värktabletter för. Läkaren sa att det fanns ärrvävnad i buken men att den andra äggledaren och äggstockarna såg okej ut. Vi var dock inte redo för ÄD utan ville testa ivf. Vi körde ett privat försök (i Göteborg). Jag sprutade med menopur 375 iu och det blev tre äggblåsor som innehöll två ägg. Båda äggen befruktades med icsi (vet egentligen inte varför icsi användes för spermaprovet var bra). Fick tillbaka båda små liven men inget stannade. I våras kom vi fram i kön på Sahlgrenska. Har gjort ett försök där nu. Jag började med nedreglering i några veckor under semestern och sen sprutor (menopur 300 ie och bemfola 150). Det blev sex äggblåsor och fem ägg. Jag var så glad! Jag ifrågasatte om de inte hade blandat ihop mig med någon annan ;) Men säg den lycka som varar.. Eftersom spermaprovet var bra valdes standardbefruktning. Spermier kom in i fyra ägg men bara två blev befruktade och bara ett av dem orkade dela sig. På dag två var det ena ägget trecelligt men såg fint ut och det andra ägget hade bara en cell. Jag fick tillbaka det trecelliga men det blev negativt test idag. Man ska väl aldrig fatta beslut i dessa lägen men jag börjar ju förstå att mina ägg är kassa och det är dags att gå vidare om det ska bli barn överhuvudtaget. Jag antar att kön för ÄD på Sahlgrenska är ännu längre idag än för ett halvår sen i och med pandemin. Då hörde jag att den var 2 år. Jag tänker inte vänta 2 år på att försöka. Men vi har ju två landstingsfinansierade försök kvar för ÄD/ivf. Jag har ingen egen ägglossning så det här med att lyckas hemma lär nog inte hända. Ni som varit/är i samma situation, hur ska jag tänka, var ska jag vända mig? Kan jag nyttja mina landstingsfinansierade försök för ÄD någon annanstans i Sverige utan samma väntetid? Vilken klinik är bäst på ÄD i Gbg? Hade ni fortsatt med ivf om läkarna tillåter? Hur många försök är egentligen rimligt? Har tänkt massor på Olga. Tanken på att den kliniken stöttar hela vägen och att man liksom kan lägga allt i deras händer är ju väldigt tilltalande. Från vilka länder är äggen Olga använder donerade? Jag förstår ju att ni i den här tråden är i andra faser, men jag hittar ingen mer lämplig tråd att skriva i. Jag känner ingen som gjort ÄD och även om jag inte står inför det just idag så hoppas jag kunna få följa er och kanske bolla lite tankar med er experter?! Önskar er alla all lycka!