Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Fjäril kär skrev 2020-01-08 18:37:39 följande:
    Hon fanns visst i hans tankar. Det var en högst planerad otrohet. Annars hade han aldrig bokat hotell och knullat henne bara veckor efter ert bröllop. Självklart fanns hon redan då i hans tankar.

    Tro mig, jag VET. Sånt händer inte hux flux efter ett bröllop. Never ever. En sån här otrohet planeras eftersom man gör allt för att inte bli upptäckt. Då måste man planera.

    Även om ni lovar på goda grunder att inte bråka så kan ni inte veta hur tankarna går när väl något annat händer som gör att någon känner sig sviken. Det räcker med pms + ett glas vin och så är det kört...

    Kom ihåg att han lovade dig trohet.. Se hur det gick..

    Okej hon kanske fanns i hans tankar men det gjorde ju jag också annars skulle han inte gift sig med mig.. om inte annat finns hon inte i tankarna längre förutom av ilska hos honom. så klart borde han avbrutit deras kontakt långt innan dom låg, det är väl kanske det jag är mest sårat över... att det fanns så många tillfällen att inse att det var fel men att det ändå inte avslutades..


     


    ja han lovade mig trohet och jag tror att from nu kommer han vara trogen och förstå vad han har. 

  • Anonym (Kvinna86)
    Sarah889 skrev 2020-01-08 19:21:48 följande:

    Tycker denna tråd är så oerhört tragisk. Nånstans tror jag kvinna86 vet att det aldrig kommer bli lika underbart som förr, men att hon troligtvis är så nedbruten och sargad att hon tror att hon inte förtjänar att vara lycklig.


    Så kanske det är... jag har inte kunnat bli arg, bara ledsen. mannen jag älskar mest av allt gjorde något jag inte ens i min vildaste fantasti kunde tro han skulle göra och jag kan helt enkelt inte hantera det men jag vill heller inte ge upp det liv vi skapat, jag älskar ju det och jag älskar ju honom. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Funkar inte..) skrev 2020-01-08 20:42:23 följande:

    Var med om en otrohet. Otroheten var planerad och pågick till och från länge samtidigt som han planerade ett liv ihop med mig. Jag försökte förlåta men kunde inte och han fortsatte dölja saker för mig mer eller mindre oskyldiga ibland. Vi harvade på 4 år efter men nu separerar vi. Tilliten är puts väck sen 4 år tillbaka och vi kunde aldrig reparera skadorna.

    Med facit i hand skulle jag aldrig försökt ens efter otroheten. Det var mitt största misstag.


    Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-09 12:27:50 följande:

    Men han hade inga problem att riskera att ge upp allt för sin älskarinna....


    Men

    Är det så enkelt tror du? I den stunden han låg med henne om jag kommit in och sagt ?välj henne eller mig? hade han väl inte fortsatt... jag tror inte han riskerade allt för henne. Han ville ha kakan och äta upp den. Sökte spänning men förstod inte vad han riskerade men efter helvetesmånader så förstår han nog det..
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-09 12:33:07 följande:

    Skaffa inte barn med honom. Det är största risken att han faktiskt söker någon annan igen när du inte längre är tillgänglig. När vardagen åter blir trist och du är upptagen med barn och kanske motar undan honom.

    Det var ju trots allt just därför han var otrogen från början..


    Jag vet.. men samtidigt vill ju jag ha mer barn med mannen jag älskar. Och tvärtemot vad alla säger så tror jag det kommer ta emot bra mycket mer om han någon gång igen blir intresserad av någon för han kommer minnas den här gången och att han inte får en chans till...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-08 17:44:41 följande:

    Jag har känt precis som du under alla år. Innan jag berättade för någon i min närhet så mådde jag avskyvärt men mådde bättre när jag fick berätta för någon i min närhet. Jag har varit dum och gå på alla ursäkter, allt han sagt. Sista året kan jag inte ha sex utan att fundera på vart hans tankar är, så fort jag är ensam spelas allt upp. Hur det är kört för er eller inte vet jag inte. Men efter mina 13 år i äktenskap och många lögner så tror jag att det är svårt att få någon att sluta vara otrogen

    Dessutom har jag känt under alla år att det måste vara mig det är fel på. Och gå med den känslan är inte nyttig. Jag har insett att jag hellre lever ensam med mina barn än med en man som fick mig att känna som om jag inte dög och all oro.

    Frågan är, är du redo att verkligen släppa allt? Kan du gå vidare och aldrig tänka på det som hänt? Innan du kan det så skaffa inte fler barn. Kanske skaffa egen bostad och se hur mycket han kämpar för att få dig tillbaka då.


    Så väldigt ledsamt att läsa din historia. Jag däremot tror inte min man kommer vara otrogen igen. Naivt kanske men jag tror faktiskt inte det så för mig är det ju detta svek att hantera. Jag vill så gärna förlåta men som du skriver kommer ju tankarna om att man inte duger, inte räckte till. Han sökte sig aktivt till en annan mer spännande kvinna (och enligt henne har han berömt hennes utseende osv medan jag sitter här hemma sliten). Jag vill släppa allt och gå vidare men är rädd för att misslyckas. Jag vill aldrig någonsin tänka på henne, på dem men vet inte hur jag ska kunna sluta...
  • Anonym (Kvinna86)
    Rebecca1987 skrev 2020-01-09 12:35:01 följande:

    Hur kommer du må om du går vidare med honom och det händer igen?


    Jag tror faktiskt inte det händer igen och skulle det göra är det definitivt över. Jag vet bara hur jag ska kunna gå vidare med en man som gjort detta men har också väldigt svårt att lämna för kan heller inte tänka mig att vara utan honom...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Gå) skrev 2020-01-09 12:46:28 följande:

    Rättelse: du älskar det liv du trodde att ni byggt upp. Jag försöker inte vara elak men jag har varit den otrogna, älskarinnan och den bedragna. Olika förhållanden och olika män. Tro inte att ert förhållande är hans prio 1. Gå vidare och slipp krossat hjärta igen.


    Jag tror han glömde att vi, hans familj, var prio ett men nu är han definitivt medveten om det. Om han inte kände då hoppas jag han skulle lämna mig.. men som du skriver är hjärtat krossat och jag vet inte om krossade saker går att laga,.
  • Anonym (Kvinna86)
    Dirgeofnovember skrev 2020-01-09 13:10:05 följande:

    Jag tror du låter dina känslor ta över och dina instinkter att försvara det som är ditt. Du vill markera ditt revir genom att ha fler av hans barn, ta hans efternamn etc. Det märks att det som sägs i denna tråden rinner av dig helt så vet inte varför du fortsätter svara i tråden.

    Jag vill åtminstone att du ska fundera på att tillfälligt separera, bo hos familj eller nån vän under en tid. Du verkar behöva distans, för ditt sätt att tänka på är inte hälsosamt och kanske om du skapar avstånd kanske du börjar lyssna din hjärna lite mer än ditt hjärta.

    För sanningen är atr du förtjänar bättre, att han inte kunde kontrollera sig när ni nyss gift er tyder på dålig självkontroll, osäkerhet och omognad. Men jag vet att sannolikt spelar det jag skriver ingen roll men jag hoppas för din skull att det kanske skulle hjälpa.


    Så är det. Tänk om jag lämnar henne och han går till henne? Jag hatar henne (obefogat men så jag känner). Han är trots allt pappan till mitt barn och vi kommer alltid ha nån relation. Hur lämnar man någon man älskar?

    Jag förstår att det verkar som det rinner av mig men det gör det inte. Det som skrivs här är sant och rationellt men ibland krockar hjärta och hjärnan.

    Tack. Det är bara väldigt svårt att acceptera att min bild av honom inte överrensstämmer med det har gjort. Det blir liksom blackout i huvudet..
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-09 15:11:22 följande:

    Det kommer inte att hålla eftersom du lever i förnekelse och har mängder med ursäkter och bortförklaringar till hans otrohet.

    Hans otrohet handlar om honom. Inte om dig.

    Var är din ilska och din stake och självbevarelsedrift?


    Om jag inte levt i förnekelse hade jag väl lämnat honom och då hade det heller inte hållt? Dödsdömt alltså.

    Jag förstår att det låter som att jag har mängder bortförklaringar och det har jag men alltid ni skrivit har jag ju också tänkt. Den ena hjärnhalvan är rationell och trycker på det ni skriver, den andra är känslostyrd och vill glömma allt. Därför är jag så tacksam för era inlägg, för det blir som en diskussion mellan mina hjärnhalvor. Även om det kanske inte verkar så är jag väldigt tacksam för era inlägg.

    Just nu har jag ingen stake eller stolthet. Jag är bara ledsen. Jag vill bli arg men kan inte? På nåt konstigt sett har jag (som jag skrivit) nästan blivit mer kär i honom efter av rädsla för att förlora men också blivit ?mindre?, nästan underlägsen honom. Blir arg på mig själv för det men inte honom...
Svar på tråden Nygift och otrogen